I media idag finns särskild fokus på en oroande utveckling i vårt land. Det handlar om hur självmorden bland de unga i samhället ökat mycket kraftigt. Att andelen unga som själv väljer att avsluta sina liv är en signal om att samhället misslyckats och att en förändring måste ske!
Jag tror säkert alla oroas över rapporten idag över antalet självmord, men är det lika enkelt att komma överens om orsakerna till varför så många fler unga väljer att avsluta sina liv? Kan man via politisk vilja skapa förutsättningarna för att fler unga ska kunna få en tro på framtiden som gör att det aldrig ska behöva gå så långt som att livet avslutas? Givetvis finns det möjligheten att satsa på psykiatrin, kuratorer och psykologer i skolan med mera. Men det måste också finnas möjligheten att få drömma om en bättre framtid, även efter att man lämnat skolan och på det området är jag rädd för att jag inte anser att regeringen levererat till den här gruppen av unga människor i vårt land.
För samtidigt som Sverige är det land där den psykiska ohälsan ökar mest bland de unga. Så är vi också det landet i EU med den högsta arbetslösheten bland unga (upp till 24 år). Att inte ges möjligheten till ett arbete påverkar givetvis. Att kanske vara en av de 12 000 som årligen lämnar skolan, utan att skolan klarat av sitt uppdrag, påverkar givetvis även det det psykiska välbefinnandet. Det finns unga som kanske på grund av detta, inte ser andra möjligheter till försörjning i framtiden än kommunens socialkontor. Det finns idag unga som växer upp i 3:e generationens bidragsfamiljer. Familjer där både föräldrar, och mor- och farföräldrar levt på försörjningsstöd, eller socialbidrag som det tidigare hette. SR rapporterar idag om att arbetslöshet och självmord kan ha ett samband.
Det finns idag i Sverige över 400 unga i Fas3, det i sig kanske inte är en summa som låter så mycket, men den växer snabbt. Den har växt med 68 fler unga på ett år (AF V.19). En arbetsmarknadsåtgärd som inte erbjuder mycket hopp om en bättre framtid för många av dem som befinner sig i den. Det är ett kapitalt misslyckande av samhället att unga överhuvudtaget befinner sig i denna aktivering.
Enligt en rapport som nationalekonomen Ingvar Nilsson publicerade i hösten 2012 så finns idag i Sverige 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Jag tvivlar på om ett femte jobbskatteavdrag är vad dessa önskar. Låt mig även tvivla på om den sänkta restaurangmomsen gav dessa unga människor någon bild av en ljusare framtid. Och låt mig även tvivla på om sänkningen av arbetsgivaravgiften gav dem något arbete. Vad de däremot förmodligen haft större hjälp av, det är ökade resurser till skolan, det är ökade resurser till socialförvaltningen, som därmed kunnat stöttat dem i form av olika verksamheter som gör nytta, exempelvis Horisont i Karlstad.
Det finns resurser i vårt land, för vi är inget fattigt land, tvärtom. Det finns miljarder att använda, problemet är bara att regeringen använt dem till annat. Sådant som inte skapat vare sig värst många nya jobb och därmed ej heller möjligheten till drömmen om en bättre framtid. Men det är klart, när vi Socialdemokrater oroas över utvecklingen i vårt land och att allt fler lämnas efter. Ja då svarar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) – ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”………
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Igår var det partiledardebatt och Fredrik Reinfeldt (M) försökte väl så gott han kunde försvara de reformer han medverkat till. Det handlade bland annat om jobben i framtiden.
Fredrik Reinfeldt (M), men även övriga ministrar ställde Stefan Löfvén (S) och oss Socialdemokrater till svars för att vi inte direkt gillade halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga. Vi har alltsedan regeringen genomförde det kritiserat den sänkningen, därför att den inte riktades till arbetslösa unga. Det medförde bland annat att exempelvis MacDonalds över en natt tjänade 100 miljoner kronor, utan att anställa en enda unga människa. Det blev också något ironiskt när Jan Björklund (FP) refererade till en krögare i Värmland som han pratat med och som skulle få säga upp människor om halveringen togs bort. Den man han refererade till, driver nämligen flera MacDonalds restauranger i länet..
Men idag kom även svart på vitt, det vi Socialdemokrater så länge sagt, halveringen av arbetsgivaravgiften är hopplöst ineffektiv som en arbetsmarknadsåtgärd. Den är snarare ett riktat stöd till företag inom de branscher som alltid har haft unga anställda.
Enligt en preliminär rapport från IFAU (institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) är kostnaden per nytt jobb mellan 1 och 1, 5 miljoner kronor enligt rapporten. På längre sikt är det osäkert om reformen har någon effekt alls trots att den kostar 14 miljarder kronor per år.
14 miljarder, det blir rätt många nollor efter den siffran. Man kan roa sig med att räkna på hur mycket det skulle gett i exempelvis i form av ökade statsbidrag till kommunerna. En sektor som just nu befinner sig i sitt budgetarbete vilket är mycket tufft. Även i en kommun som Karlstad är det nu stora nedskärningar att vänta, bland annat beroende på att regeringen inte höjt statsbidragen. 14 miljarder skulle ge Karlstad 140 miljoner kronor mer att använda i vår verksamhet. Det kan jämföras med de 55 miljoner som nu återstår på nedersta raden. Det är nästan 30 miljoner för lite, då vi vet att det alltid måste finnas pengar kvar till det som är oförutsett. Och för det faktum att vissa nämnder ibland spräcker sin budget. Karlstad brukar ofta klara strecket, eller det så kallade resultatmålet om 2 % av budgeten. Vi brukar ofta ligga väldigt mycket över, så att vi årligen kan fördela resurser och skapa nytt till förmån för utvecklingen av vår kommun. Så är dock inte fallet längre och de kommande närmsta åren.
Så 140 miljoner kronor mer i årets budgetarbete, det hade tacksamt tagits emot. Lägger vi därtill sänkningen av restaurangmomsen så har samma kritik riktats mot den.Den skapar heller inte alla de nya jobben som regeringen utlovat och omvandlar vi den till statsbidrag, ja då skulle vi haft ytterligare 56 miljoner kronor. Totalt 196 miljoner kronor + de 55 miljonerna vi idag ändå har. Det hade inte enbart inneburit att vi kunnat stoppa alla de besparingar som slår mot vår välfärd. Vi hade inte behövt upphandla all personlig assistans som den politiska majoriteten nu avser att göra. Vi hade inte behövt få större barngrupper i skolan. Vi kunde byggt den där nya skolan som ska ersätta den så nedslitna. Vi kunde satsat på lönerna till lärarna och vi kunde ha förbättrat de så slitna gatorna med alla potthål.
Detta är inte ett scenario som hade varit möjligt bara för Karlstad. Nej det hade förändrat förutsättningarna för alla Sveriges kommuner. Men det är visst roligare att skratta, grilla korv i Maramö och anklaga Socialdemokratin för att inte ha idéer och visioner om en bättre framtid för Sverige.
Totalt har reformen gett mellan 4.000 och 6.000 nya jobb och beräkningar som forskarna gör i den preliminära rapporten visar att kostnaden per nytt jobb ligger mellan 1 miljon och 1,5 miljon kronor. Men det är enbart effekter på kort sikt. På längre sikt är reformen än mindre effektiv. Reformen har även ifrågasatts kraftigt, inte minst av ledande forskare och ekonomer som Lars Calmfors vid Stockholms universitet.
Och är det så att Fredrik Reinfeldt (M) och andra borgerliga företrädare behöver ha förslag på verkliga satsningar för att minska arbetslösheten, ja varför inte lyssna på Stefan Löfvén (S) då?
Vi i väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Till nästa gång!
Christian
Så uttrycker sig Ida Stistrup, som har fibromyalgi och asperger. Hon förlorade sin ersättning från Försäkringskassan hösten 2011. Ida är bara ett av alltför många som genom att de blivit utförsäkrade från Försäkringskassan tvingats till landets socialkontor för sin försörjning.
Ida fortsätter så här; – Min ekonomi har gått under och jag får socialbidrag. Hot om vräkning och avstängning av el har blivit orosmoment och det förvärrar i sin tur mina problem. Artikeln i DN kan du läsa här!
Det fanns en tid då trygghetssystem innebar att människor kunde känna just trygghet. Trygghet i visdomen om att om, man blev sjuk eller arbetslös, så skulle systemen, som vi alla är med och betalar inte behöva tvinga ut människor i fattigdom i avvaktan på att man blir frisk eller får ett nytt arbete. Idag finns det tyvärr alltför många beskrivningar från människor som faktiskt tingats ut i fattigdom, i en tid då omställningsförsäkringen inte fungerat. Eller om man drabbats av sjukdom.
ISF, Inspektionen för socialförsäkringar är det som har granskat konsekvenserna av utförsäkringarna. Enligt dem så är det idag 10 % av dem som utförsäkrades som idag tvingats till socialkontoren. Vet inte hur de fått tag på sin statistik, men däremot så vet jag att här i Karlstad så står de utförsäkrade för cirka 20 % av försörjningsstödet. Statistik är som sagt alltid intressant. Däremot säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att räknar man in dem som faktiskt har läkarintyg på att de är sjuka, men som av Försäkringskassan, ändå inte bedöms vara sjuka, ja då är det cirka 20 %!?
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är nöjd, för han väljer att tolka den del av rapporten som han tycker talar för hans syn. Men hur är det med den verklighet som många tvingas leva i. Att få sin sjukdom ifrågasatt. Att tvingas till en arbetsförmedling som inte vill ha en, därför att man är för sjuk för att någon arbetsgivare ska vilja anställa dem? Undrar om de är lika nöjda med rapporten, eller om de upplever att deras liv, deras framtid, den är inget värd i det blåa Sverige. För hur ska man annars tolka det faktum att trots det ena exemplet efter det andra på utförsäkringar av sjuka människor så fortsätter det att utförsäkras sjuka människor?
Redan drygt ett år efter att de nya tuffare reglerna trätt i kraft för Försäkringskassan, gick 108 läkare ut och skrev; Statsmakterna måste omedelbart sluta skada de långvarigt sjuka med en omänsklig lag! Vad hände? Inget. I fall efter fall, när media beskrivit om ofattbara öden, har ansvariga ministrar skyllt ifrån sig och sagt att rättning ska ske, men frågan är bara när? Hur många gånger ska man kunna smita undan och inte ta det ansvar som medborgare har rätt att kräva?
Otrygga samhällen skapar otrygga människor. Och otrygga människor mår inte bra, och det i sig får konsekvenser. Så hur svårt ska det vara egentligen regeringen att inse att den förda politiken på intet sätt är rätt politik att vandra på?
Tidigare hade vi i Sverige trygghetssystem som skapade just trygghet i en förändring. A-kassan var en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb. Blev du sjuk, så fanns ingen bortre gräns för hur länge din sjukdom varade. Och det fanns heller inget Fas3 som låser in människor i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd där få möjligheter ges för att ta sig ur Fas3.
Det är en oroväckande utveckling, att det som bekymrar oss mest, det är rädslan över att bli fattig (Svensk bobarometer). Sverige är ett rikt land och vi borde gemensamt ha råd med trygghetssystem som skapar trygga människor i samhället. A-kassan har inte höjts på på 10 år, fastän allt annat i samhället blivit dyrare. Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag med en höjning, men regeringen väljer att prioritera skattesänkningar. Dessutom har regeringen gjort det betydligt dyrare att vara med i a-kassan, så en halv miljon människor lämnade den och sedan kom krisen med efterföljande stigande arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har tredubblats sedan Reinfeldts tillträde. Det om något är väl bevis för att den förda politiken inte fungerar.
Enligt en EU-rapport från i våras från Eurostat så är Sverige det land som visar på den största ökningen av människor som riskerar att hamna i fattigdom på grund av det transfereringssystem (a-kassa, sjukersättning exv.) vi idag har. 2005 var vi det land med lägst andel av befolkningen som riskerade fattigdom!
Att så många oroar sig över framtiden påverkar givetvis även deras barn. Att många fler blivit fattiga, det vet vi utifrån Rädda Barnens rapporter, som visar att nära en kvarts miljon barn i Sverige av idag lever i barnfattigdom. Den oron deras föräldrar känner över om de kommer att ha råd att betala både räkningarna och maten på bordet sätter givetvis spår i barnen och frågan är om något barn ska behöva bära sådant?
Nu tror jag att jag tappat räkningen på hur många exempel detta blogginlägg haft på hur en felaktig politik slår mot dem som bor i vårt land. Frågan är bara hur länge det ska dröja innan även de vid maktens grytor inser att om inte hela samhället, alla vi som bor här, känner att vi har ett värde som kan tillföra ett mervärde för samhället och därmed oss alla, insikten om att allas lika värde, det skapar också ett bättre samhälle och framtid för oss alla!
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Christian
Igår rapporterade Rapport om SOM-institutets rapport om hur alltfler i Sverige är missnöjda över våra socialförsäkringssystem. A-kassan, pensionssystemet och sjukförsäkringen. Det i sig är inte förvånande.
Det som däremot förvånar det är att missnöjet ökat även bland dem som sympatiserar med moderaterna! Men är man missnöjd med våra trygghetssystem så kanske man inte borde sympatisera med moderaterna. Finns ju en förklaring till utvecklingen varför det ser ut som det gör.
A-kassan har inte höjts på 11 år, samtidigt har en hamburgare blivit 50 % dyrare. Liksom annan mat, hyran, ja i princip allt har blivit dyrare på 11 år. Varför är det då inte rimligt att även höja ersättningen till dem som tillfälligt står utanför arbete. Det här med tillfälligt är å andra sidan något som också verkar behöva en ny definition. För a-kassan var tänkt som just en omställningsförsäkring för människor mellan arbete. Men för att den utan arbete ska kunna ges ökade möjligheter till ett jobb. Ja då krävs även en arbetsmarknadspolitik värd namnet och det har vi inte idag i Sverige.
Det finns idag 703 832 människor i vårt land som är antingen öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. 34 248 i Fas3, den mest ineffektiva och verkningslösa arbetsmarknadsåtgärd man kan tänka sig. Bara kostnaden för ersättningen till arbetsgivarna som tar emot denna fria arbetskraften är över 140 miljoner kronor varje månad. Tänk om de pengarna istället kunde gå till något vettigare! Inte är det så konstigt att vi som bor här i landet Sverige är missnöjda!
Inte heller blev det bättre att sedan regeringen Reinfeldt och Borg chockhöjde avgiften till a-kassan. Konsekvensen som blev var att hundratusentals lämnade den, för de trodde ju inte att de själva skulle bli arbetslösa, eller så hade de helt enkelt inte råd längre att vara med, för hundralapparna behövdes så väl till annat. Ett beslut som gett dem som tog de beslutet oanade konsekvenser. Idag saknar 4/10 arbetslösa a-kassa., det är en fördubbling sedan valet 2006.
När det gäller sjukförsäkringssystemet så har det inte skrivits spaltkilometer om hur den utvecklats, utan spaltmil. I media möter vi dem drabbade. Det är svårt sjuka människor som anses för friska för att vara sjuka, men för sjuka för att kunna arbeta. Vi möter berättelserna om svårt sjuka människor som uppges inkomma med bedömningar över hur länge till de ska leva. Och vi möts av berättelsen om hur den cancersjuke, mitt uppe i en behandling förväntas jobba. Sjukförsäkringssystemet som för så många verkligen symboliserade tryggheten är nu för många raserad. Tilltron finns inte och det är väl också det som syns i SOM-institutets rapport.
När det gäller pensionssystemet så kan man idag i Expressen läsa om Gunilla 65 år som inte har råd att gå i pension. Enligt artikeln görs bedömningen att hälften av alla kvinnor som går i pension de närmaste åren kommer att få leva som fattigpensionärer, det vill säga, att de har mellan 5 000 till 8 000 kr att leva på i månaden. Just begreppet fattigpensionär hade jag hoppats skulle försvinna och inte öka.. Ett annat exempel på detta är Liz-Beth Wendel från Karlstad. Om hennes situation kan du läsa här i NWT.
Att missnöjet ökar i takt med att otryggheten ökar i vårt samhälle är inte så konstigt. Men det som förvånar mig mer, det är att det även bland de missnöjda fortfarande finns sympatisörer med moderaterna. Det är ingen slump, ingen tillfällighet att otrygghet breder ut sig. Att klyftor ökar och att den arbetslöse ska tvingas sälja sig för sämre villkor och löner på arbetsmarknaden..
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
Till nästa gång!
Christian
Idag var nog inte den bästa dagen bland politikerna i det blågröna Karlstad. I åtminstone två nämnder var den blågröna majoriteten inte eniga. Och frågan om Orrleken har inte bara vållat huvudbry, utan även skapat både oro och ilska bland dem som berörs.
Det som förvånar mig mest är avsaknaden av lärdom bland den blågröna majoriteten. Varför går man ständigt på samma mina, om och om igen. Varför drar man inte lärdom av det faktum att det är via samtal med medborgarna i ett tidigt skede av en beslutsprocess som man också kan få till en dialog värt namnet. Vi har ju tidigare sett hur avsaknad av dialog, öppenhet och transparens inte bara skadat tilltron till den politiska majoriteten, utan även tilltron till politiken, oss alla som företrädare för demokratin.
Vi har exempel inom skolan, där beslut om nedläggningar mörkats in i det sista. Men vi har numera även exemplet avseende Orrleken. det är en fråga som diskuterats länge och väl. Och goda ambitioner har funnits bland alla inblandade parter, såväl som inom den politiska majoriteten som hos oss Socialdemokrater. Men när man tror sig ha en lösning på ett problem, ja då kanske man ska prata med dem som närmast berörs av lösningen och inte bara köra på?
Den politiska majoriteten har valt att inte lyssna på personalen, inte heller har man presenterat förslaget för dem som berörs i ett tidigt skede, det vill säga, innan man själva bestämt sig för att köra på förslaget. Detta har skapat spänningar och även oro, ilska och frustration som annars kunde ha undvikits. Grupper av människor har ställts mot varandra och beskrivningar av desamma från olika parter har tidvis gått över gränsen för vad som kan anses acceptabelt.
Ansvaret för hur hela processen hanterats åvilar den politiska majoriteten. Och ett tungt ansvar ligger nu på densamma att faktiskt försöka reda ut detta. Vi Socialdemokrater har satt ned foten och det är att vi vidhåller den uppfattning vi hade i förra årets budgetprocess. Det innebär en nybyggnation av Orrleken på befintlig plats och en sammanhållen verksamhet! Vi tror att det är bäst för verksamheten, dem det berör och för Orrholmens utveckling!
Genom det sätt, som den blågröna majoriteten valt att hantera hela frågan så är det högst sannolikt att arbetet med en ny detaljplan överklagas. Det kommer då innebära att det kan ta minst tre år innan en ny Orrlek är förverkligad. Vi Socialdemokrater och många fler med oss, hade gärna sett den bli förverkligad tidigare än så. Och med de förslag vi lagt angående Orrleken, så hade det även blivit så. Men nu har den blågröna majoriteten valt en annan väg..
Vilka var nu då de två andra frågorna bland kommunens nämnder där majoriteten inte var eniga undrar ni säkert? Ja, det vara bara en fråga om budgetyttrandet i arbetsmarknads- och socialnämnden och ärendet om att bygga nytt kontorshus ”kanoten”. Grattis alla karlstadsbor, ni har en politisk ledning som verkligen har full koll på läget…
Tuppen på Orrleken har däremot full koll, och han gillar inte vad han ser….
Christian
Idag presenterade finansminister Anders Borg (M) sin och regeringens budget. Den var tunn, minst sagt. I tv-rutan stod en finansminister som definitivt inte tittat i backspegeln de senaste åren.
För trots att utvecklingen i vårt land går åt helt fel håll, så är hans enda svar på hur utmaningarna inför framtiden och samtiden som vi befinner oss i; inga andra än att det krävs fler skattesänkningar. Som om skattesänkningarna lett till värst många fler i arbete. Frågan man ska ställa sig, är inte hur många fler jobb som skapats av dessa till allra största delen verkningslösa reformer. Utan istället ska frågan ställas om hur många fler jobb som skulle ha kunnat skapas om man vidtagit andra åtgärder för att få fler människor i arbete?
Bilden visar på en verklighet som inte direkt känns vare sig upplyftande eller kan tas som inteckning för att den förda regeringens politik innehåller lösningarna på samtidens och framtidens utmaningar.
Samtidigt som vi har en mycket hög arbetslöshet bland unga, och samtidigt som alltfler önskar skaffa sig en högre utbildning så har regeringen dragit ned på antalet utbildningsplatser. Det spelar ingen roll hur Anders Borg (M) paketerar sin budget, eller hur väloljad munlädret är. Den ”satsning” han idag presenterade med 1 400 nya platser, är enbart en minskning av det tidigare beslutet att dra ned på 21 200 platser 2012 och 2013. Det motsvarar enligt Högskoleverket ca 1,4 miljarder. Sänkningen av restaurangmoms kostade 5,6 miljarder. Gav knappt några nya jobb, och prissänkningarna var mycket tillfälliga. Kanske kunde använt de skattepengarna till att ge fler möjligheten att få utbilda sig. Stärka sina chanser på arbetsmarknaden, få ett jobb, för både deras egen skull, men också för allas vår skull. För ett samhälle är som starkast när alla som kan, också ges möjligheten!
Anders Borg (M) och regeringen har idag fått utstå kritik från inte enbart oppositionspartierna. Även andra organisationer har riktat kritik och det med all rätta. Årets budget var inte enbart tunn, den saknade även idéerna och visionerna om hur en regering bäst förvaltar det uppdraget det innebär att vara just ett lands regering. Att sedan Anders Borg (M) fortsätter sitt mantra om nya jobbskatteavdrag visar att det är något glapp någonstans, samma gamla vanliga tugg. Det är det tydligaste beviset på att regeringen är trött och orkeslös. Nästa år är vi många som ska se till att det också blir verklighet!
Vår ”Skuggfinansminister” Magdalena Andersson (S) kritiserade regeringen för brist på idéer. – Jobbskatteavdraget tycks vara svaret med stort S på alla Sveriges problem, säger hon. Den kommentaren kan du läsa här i Aftonbladet.
Under vår partikongress talade Stefan Löfven bland annat om hur vi ska få fler i arbete, och det var via fler i utbildning. Han sade de: – Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder!
Christian
SSU:s ordförande Gabriel Wikström kommenterar här på SR.
Fler kommentarer från Socialdemokraterna finner du här!
Partikongressen fortsätter sitt viktiga arbete och för närvarande pågår motionsbehandlingen inom regionalpolitiken. Diskussionerna om de så hett eftertraktade posterna inom det verkställande utskottet liksom frågan om vinster i välfärden är två frågor som det tisslas om och tasslas om.
Jag har all respekt för valberedningen och deras stora uppgift, likaså hoppas jag att jag kan ha all respekt för att de olika delegationerna tar sitt ansvar. Men detta inlägget var inte tänkt att handla om det arbetet så därför går jag över till det andra ämnet för dagen, nämligen den om vinster i välfärden. Ett getingbo som knappast lär få detta inlägget att bli gillat av så många som det igår om Stefan Löfven linjetal, men jag uttrycker min uppfattning oavsett.
Diskussionerna om vinst i välfärden rör upp många känslor och det märks också på de argument som förs fram. Det verkar som om principen är det viktigaste och visst är det enklare att säga nej än ja ibland. För säger man ja så måste man också argumentera för detta, medan dem som säger nej, kan nöja sig med att säga att man vill att skattepengar ska gå till verksamhet, punkt slut! Men var är då de pengarna som i de privata bolagen ger vinst, i de kommunerna som inte har verksamhet i alternativ drift? De finns ju inte i verksamheten direkt.
Ett argument som nej-ivrarna använder sig av är att det finns andra utövare än kommunen som är villiga att vara alternativet för dem som önskar valfrihet. Jaså? Men var finns dem idag i så fall, det är ju inte förbjudet att verka för dem inom dagens system, vi har ju Ersta Diakoni till exempel, men värst många fler finns det inte.
Jag var under föregående mandatperiod ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Karlstad. Vi har sedan lång tid haft två av våra sjutton boenden på entreprenad. Detta för att vi tror att det är bra att kunna jämföra sig med andra för det utvecklar även vår egen verksamhet. Vård- och omsorgsförvaltningen har under en längre tid, kontinuerligt haft enkäter till samtliga som har hemtjänst eller bor på ett vårdboende, och av dessa enkäter att döma så upplever inte dem vi är till för, någon skillnad i upplevd kvalitet och bemötande beroende på vem det är som utför välfärdsservicen. Inte heller tycker man att det är svårare att påverka hur den vård och service man får ska utföras utifrån vilken av de tre utförarna som gör det.
Jag kan tycka, och nu får väl de kamrater som så önskar, tycka att jag har helt fel. Men för min del så rimmar det lite illa, att säga att vissa bolag inte ska få göra vinst om de de facto kan bedriva en verksamhet på ett effektivare sätt än kommunen. Märk väl att effektivare inte per automatik måste vara billigare = sämre. För enligt våra enkäter sedan flera år tillbaka så upplever inte dem vi är till för att service och vård är sämre. Inte heller kan man utifrån anmälningar se att det skiljer sig mellan utförarna. Om nu något bolag gör stora vinster, ja då kanske ansvariga politiker borde bli duktigare på att upphandla, för ni kanske helt enkelt betalar för mycket av de skattepengar ni förvaltar.
I Karlstad införde vi under föregående mandatperiod LOV inom hemtjänsten. Efter 6 månader gjorde vi en enkät, med hög svarsfrekvens svarade 8/10 att de uppskattar möjligheten att få välja, men hela 9/10 svarade att det allra bästa, det är att de nu kan byta om de inte är nöjda med dem som kommer hem till dem. Där kan man prata om fokus på dem man är till för!
När det gäller skolan, så är det väldigt många av de svenska eleverna som faktiskt valt att gå i en fristående skola, 25 % inom gymnasieskolan. Jag kan bli upprörd och rent ut sagt förbannad för att skolor går i konkurs och lämnar eleverna i sticket, ett sådant exempel finns i Karlstad. Men det går att reglera på annat sätt. 25 % är ändå rätt många, och de har vårdnadshavare också. Lycka till med dessa samtal i valrörelsen.
Vill man heller inte lyssna på vad jag har att säga så är väl det helt ok, men fråga är själva varför de ledande företrädarna för fackförbunden Kommunal, Vårdförbundet, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Vision och TCO också avvisar ett förbud mot vinst i välfärden.
Man kan införa valfrihet, men näppeligen ta bort den utan stora protester. Det är alltid lättare att gå fram än bakåt, och vill vi vara ett framtidsparti eller ska vi vara ett parti som inte ser möjligheten som fler utövare av en verksamhet faktiskt medför? Det finnsett förslag från Partistyrelsen, ett förslag som är en väl avvägd kompromiss. Och även om jag kan se att det är möjligt med vissa omformuleringar, så vill jag inte se större avsteg från det förslaget!
Christian
Sitter här under kongressen efter Stefan Löfvens linjetal och känner mig helt upprymd. Det var ett i särklass bästa tal jag lyssnat till, och det har blivit ett antal under livet i politiken. Det är som om vi alla fick en kollektiv injektion av optimism och bekräftelsen på att det är vi Socialdemokrater som är partiet för framtidstron, för det är hos oss, framtidstron finns.
När vi ser problemen i vårt land, ja då sätter vi oss inte och grillar korv sa Stefan! Stefan levererade flera citat i sitt tal, hashtag #löfven trendar och ligger nu före #skongress och #sframtid som legat i topp tidigare. På sociala medier syns det ena efter det andra citatet från detta tal och inte bara Stefan, utan även dem som hjälpt honom med talet ska känna sig stolta.
Fotograf: Micke Lång
Andra citat:
- Det är inte ödet, marknaden eller det globala kapitalet som styr vår framtid. Det är vi
- Läxhjälp ska ges efter behov inte betalningsförmåga!
- Nu tvingas lärarna att sätta blanketter före barn, det vill inte vi se!
- Arbetslivet ska inte krossa drömmar, det ska förverkliga drömmar
- Vänner vi lägger ned Fas3 och befriar över 30 000 människor!
- Full sysselsättning är det orubbliga målet för socialdemokratin,
Hela talet kommer du att kunna läsa här på partiets hemsida
Vänner, sympatisörer och ja, för den delen alla ni andra. Detta känns rätt, det känner jag i hela min kropp. Om jag någonsin tvivlat på vår förmåga till att komma igen, till en valseger 2014, så är det unset av tvivel nu borta. Vi har Sveriges bästa partiledare. En partiledare som är full av kraft, idéer och visioner. Tillsammans med honom så formar vi i partiet och övriga rörelsen politiken för framtiden och vinner valet!
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Till skillnad från regeringens lösningar där var och en ska gå in i framtiden ensam, oberoende av andra, så har den socialdemokratiska politiken alltid gått ut på att skapa en bättre framtid för alla.
Christian
Stolt Socialdemokrat!
Nu på partikongressens andra dag inleds arbetet efter parentation med avsnittet A som handlar om ekonomisk politik, skatter och fördelningspolitik. Vår ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson är föredragande.
Parentation, det innebär att vi hedrar minnet över dem som liksom oss själva på ett aktivt sätt bidragit till arbetet i och för det fortsatta byggandet av det Sverige vi vill se. Demokratin får aldrig tas för given och en fungerande demokrati förutsätter att det finns människor som är villiga att engagera sig. Människor som genom en tro på att engagemang och aktivt arbete spelar roll. Jag önskar att fler i vårt samhälle kunde se vikten av det oerhört viktiga arbete för samhället och demokratins fortsatta utveckling, det innebär att engagera sig politiskt.
Nu har Magdalena Andersson haft sitt inledningsanförande om området Ekonomi växer när människor växer!
Utvecklingen i Sverige, med en fortsatt mycket hög arbetslöshet inte bara hämmar vår tillväxt och därmed förmåga till att bygga Sverige starkare. Bristen på en politik för att hantera utmaningarna innebär även att människors vilja till delaktighet inte tas tillvara. Den enskilt viktigaste frågan för Sveriges ekonomi är jobben. Full sysselsättning är vårt mål. Allt hänger ihop. När vi är fler som jobbar så växer ekonomin och då kan vi höja kvaliteten i skolan och vården. Idag har vi ett problem med rekryteringsgap på arbetsmarknaden. Vi föreslår investeringar i utbildningar för att möta denna utmaning.
I skrivandets stund pågår diskussionerna för fullt om detta viktiga område och talarlistan är lång. När klubban väl faller och beslut tagits är jag övertygad om att det är ett beslut för en politik för att bygga Sverige starkare, en politik för att möta de utmaningar vi både står och befinner oss i, men framförallt för en politik bortom nästa jobbskatteavdrag. En politik med idéer och visioner om framtiden!
Christian
Sitter i bussen tillsammans med övriga kongressombud och personal från både partidistrikt, Karlstads arbetarekommun och SSU Värmland. Det är en skara taggade ombud och personal på väg till Göteborg och Socialdemokratiskabpartiets 37:e ordinarie kongress.
Som Sveriges största parti så är det inte så konstigt att media visar ett stort intresse för oss och den stundande kongressen. Det är mycket spekulationer om vilka beslut vi förväntas att ta i diverse frågor. En del av spekulanterna kommer att visa sig mer träffsäkra än andra och givetvis kommer de att ha en bra förklaring till varför vi inte fattade de beslut de förväntat sig…
Oavsett vilket är det givetvis kul med det stora mediala intresset. Det är många viktiga frågor att hantera under kongressen och det är också nu som grunden lägg för en valseger 2014. Sverige behöver en ny regering. En regering med en tro på framtiden och som också har politek för framtiden!
Jag kommer under kongressen att blogga om våra aktiviteter.
Ni kan även följa delegationen från Värmland genom exempelvis:
Twitter, @SAPvarmland
Instagram: @sapvarmland
Facebook: Socialdemokraterna Värmland
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Till nästa gång 
Christian