Igår var det partiledardebatt och Fredrik Reinfeldt (M) försökte väl så gott han kunde försvara de reformer han medverkat till. Det handlade bland annat om jobben i framtiden.
Fredrik Reinfeldt (M), men även övriga ministrar ställde Stefan Löfvén (S) och oss Socialdemokrater till svars för att vi inte direkt gillade halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga. Vi har alltsedan regeringen genomförde det kritiserat den sänkningen, därför att den inte riktades till arbetslösa unga. Det medförde bland annat att exempelvis MacDonalds över en natt tjänade 100 miljoner kronor, utan att anställa en enda unga människa. Det blev också något ironiskt när Jan Björklund (FP) refererade till en krögare i Värmland som han pratat med och som skulle få säga upp människor om halveringen togs bort. Den man han refererade till, driver nämligen flera MacDonalds restauranger i länet..
Men idag kom även svart på vitt, det vi Socialdemokrater så länge sagt, halveringen av arbetsgivaravgiften är hopplöst ineffektiv som en arbetsmarknadsåtgärd. Den är snarare ett riktat stöd till företag inom de branscher som alltid har haft unga anställda.
Enligt en preliminär rapport från IFAU (institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) är kostnaden per nytt jobb mellan 1 och 1, 5 miljoner kronor enligt rapporten. På längre sikt är det osäkert om reformen har någon effekt alls trots att den kostar 14 miljarder kronor per år.
14 miljarder, det blir rätt många nollor efter den siffran. Man kan roa sig med att räkna på hur mycket det skulle gett i exempelvis i form av ökade statsbidrag till kommunerna. En sektor som just nu befinner sig i sitt budgetarbete vilket är mycket tufft. Även i en kommun som Karlstad är det nu stora nedskärningar att vänta, bland annat beroende på att regeringen inte höjt statsbidragen. 14 miljarder skulle ge Karlstad 140 miljoner kronor mer att använda i vår verksamhet. Det kan jämföras med de 55 miljoner som nu återstår på nedersta raden. Det är nästan 30 miljoner för lite, då vi vet att det alltid måste finnas pengar kvar till det som är oförutsett. Och för det faktum att vissa nämnder ibland spräcker sin budget. Karlstad brukar ofta klara strecket, eller det så kallade resultatmålet om 2 % av budgeten. Vi brukar ofta ligga väldigt mycket över, så att vi årligen kan fördela resurser och skapa nytt till förmån för utvecklingen av vår kommun. Så är dock inte fallet längre och de kommande närmsta åren.
Så 140 miljoner kronor mer i årets budgetarbete, det hade tacksamt tagits emot. Lägger vi därtill sänkningen av restaurangmomsen så har samma kritik riktats mot den.Den skapar heller inte alla de nya jobben som regeringen utlovat och omvandlar vi den till statsbidrag, ja då skulle vi haft ytterligare 56 miljoner kronor. Totalt 196 miljoner kronor + de 55 miljonerna vi idag ändå har. Det hade inte enbart inneburit att vi kunnat stoppa alla de besparingar som slår mot vår välfärd. Vi hade inte behövt upphandla all personlig assistans som den politiska majoriteten nu avser att göra. Vi hade inte behövt få större barngrupper i skolan. Vi kunde byggt den där nya skolan som ska ersätta den så nedslitna. Vi kunde satsat på lönerna till lärarna och vi kunde ha förbättrat de så slitna gatorna med alla potthål.
Detta är inte ett scenario som hade varit möjligt bara för Karlstad. Nej det hade förändrat förutsättningarna för alla Sveriges kommuner. Men det är visst roligare att skratta, grilla korv i Maramö och anklaga Socialdemokratin för att inte ha idéer och visioner om en bättre framtid för Sverige.
Totalt har reformen gett mellan 4.000 och 6.000 nya jobb och beräkningar som forskarna gör i den preliminära rapporten visar att kostnaden per nytt jobb ligger mellan 1 miljon och 1,5 miljon kronor. Men det är enbart effekter på kort sikt. På längre sikt är reformen än mindre effektiv. Reformen har även ifrågasatts kraftigt, inte minst av ledande forskare och ekonomer som Lars Calmfors vid Stockholms universitet.
Och är det så att Fredrik Reinfeldt (M) och andra borgerliga företrädare behöver ha förslag på verkliga satsningar för att minska arbetslösheten, ja varför inte lyssna på Stefan Löfvén (S) då?
Vi i väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Till nästa gång!
Christian
Så uttrycker sig Ida Stistrup, som har fibromyalgi och asperger. Hon förlorade sin ersättning från Försäkringskassan hösten 2011. Ida är bara ett av alltför många som genom att de blivit utförsäkrade från Försäkringskassan tvingats till landets socialkontor för sin försörjning.
Ida fortsätter så här; – Min ekonomi har gått under och jag får socialbidrag. Hot om vräkning och avstängning av el har blivit orosmoment och det förvärrar i sin tur mina problem. Artikeln i DN kan du läsa här!
Det fanns en tid då trygghetssystem innebar att människor kunde känna just trygghet. Trygghet i visdomen om att om, man blev sjuk eller arbetslös, så skulle systemen, som vi alla är med och betalar inte behöva tvinga ut människor i fattigdom i avvaktan på att man blir frisk eller får ett nytt arbete. Idag finns det tyvärr alltför många beskrivningar från människor som faktiskt tingats ut i fattigdom, i en tid då omställningsförsäkringen inte fungerat. Eller om man drabbats av sjukdom.
ISF, Inspektionen för socialförsäkringar är det som har granskat konsekvenserna av utförsäkringarna. Enligt dem så är det idag 10 % av dem som utförsäkrades som idag tvingats till socialkontoren. Vet inte hur de fått tag på sin statistik, men däremot så vet jag att här i Karlstad så står de utförsäkrade för cirka 20 % av försörjningsstödet. Statistik är som sagt alltid intressant. Däremot säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att räknar man in dem som faktiskt har läkarintyg på att de är sjuka, men som av Försäkringskassan, ändå inte bedöms vara sjuka, ja då är det cirka 20 %!?
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är nöjd, för han väljer att tolka den del av rapporten som han tycker talar för hans syn. Men hur är det med den verklighet som många tvingas leva i. Att få sin sjukdom ifrågasatt. Att tvingas till en arbetsförmedling som inte vill ha en, därför att man är för sjuk för att någon arbetsgivare ska vilja anställa dem? Undrar om de är lika nöjda med rapporten, eller om de upplever att deras liv, deras framtid, den är inget värd i det blåa Sverige. För hur ska man annars tolka det faktum att trots det ena exemplet efter det andra på utförsäkringar av sjuka människor så fortsätter det att utförsäkras sjuka människor?
Redan drygt ett år efter att de nya tuffare reglerna trätt i kraft för Försäkringskassan, gick 108 läkare ut och skrev; Statsmakterna måste omedelbart sluta skada de långvarigt sjuka med en omänsklig lag! Vad hände? Inget. I fall efter fall, när media beskrivit om ofattbara öden, har ansvariga ministrar skyllt ifrån sig och sagt att rättning ska ske, men frågan är bara när? Hur många gånger ska man kunna smita undan och inte ta det ansvar som medborgare har rätt att kräva?
Otrygga samhällen skapar otrygga människor. Och otrygga människor mår inte bra, och det i sig får konsekvenser. Så hur svårt ska det vara egentligen regeringen att inse att den förda politiken på intet sätt är rätt politik att vandra på?
Tidigare hade vi i Sverige trygghetssystem som skapade just trygghet i en förändring. A-kassan var en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb. Blev du sjuk, så fanns ingen bortre gräns för hur länge din sjukdom varade. Och det fanns heller inget Fas3 som låser in människor i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd där få möjligheter ges för att ta sig ur Fas3.
Det är en oroväckande utveckling, att det som bekymrar oss mest, det är rädslan över att bli fattig (Svensk bobarometer). Sverige är ett rikt land och vi borde gemensamt ha råd med trygghetssystem som skapar trygga människor i samhället. A-kassan har inte höjts på på 10 år, fastän allt annat i samhället blivit dyrare. Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag med en höjning, men regeringen väljer att prioritera skattesänkningar. Dessutom har regeringen gjort det betydligt dyrare att vara med i a-kassan, så en halv miljon människor lämnade den och sedan kom krisen med efterföljande stigande arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har tredubblats sedan Reinfeldts tillträde. Det om något är väl bevis för att den förda politiken inte fungerar.
Enligt en EU-rapport från i våras från Eurostat så är Sverige det land som visar på den största ökningen av människor som riskerar att hamna i fattigdom på grund av det transfereringssystem (a-kassa, sjukersättning exv.) vi idag har. 2005 var vi det land med lägst andel av befolkningen som riskerade fattigdom!
Att så många oroar sig över framtiden påverkar givetvis även deras barn. Att många fler blivit fattiga, det vet vi utifrån Rädda Barnens rapporter, som visar att nära en kvarts miljon barn i Sverige av idag lever i barnfattigdom. Den oron deras föräldrar känner över om de kommer att ha råd att betala både räkningarna och maten på bordet sätter givetvis spår i barnen och frågan är om något barn ska behöva bära sådant?
Nu tror jag att jag tappat räkningen på hur många exempel detta blogginlägg haft på hur en felaktig politik slår mot dem som bor i vårt land. Frågan är bara hur länge det ska dröja innan även de vid maktens grytor inser att om inte hela samhället, alla vi som bor här, känner att vi har ett värde som kan tillföra ett mervärde för samhället och därmed oss alla, insikten om att allas lika värde, det skapar också ett bättre samhälle och framtid för oss alla!
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Christian
Igår rapporterade Rapport om SOM-institutets rapport om hur alltfler i Sverige är missnöjda över våra socialförsäkringssystem. A-kassan, pensionssystemet och sjukförsäkringen. Det i sig är inte förvånande.
Det som däremot förvånar det är att missnöjet ökat även bland dem som sympatiserar med moderaterna! Men är man missnöjd med våra trygghetssystem så kanske man inte borde sympatisera med moderaterna. Finns ju en förklaring till utvecklingen varför det ser ut som det gör.
A-kassan har inte höjts på 11 år, samtidigt har en hamburgare blivit 50 % dyrare. Liksom annan mat, hyran, ja i princip allt har blivit dyrare på 11 år. Varför är det då inte rimligt att även höja ersättningen till dem som tillfälligt står utanför arbete. Det här med tillfälligt är å andra sidan något som också verkar behöva en ny definition. För a-kassan var tänkt som just en omställningsförsäkring för människor mellan arbete. Men för att den utan arbete ska kunna ges ökade möjligheter till ett jobb. Ja då krävs även en arbetsmarknadspolitik värd namnet och det har vi inte idag i Sverige.
Det finns idag 703 832 människor i vårt land som är antingen öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. 34 248 i Fas3, den mest ineffektiva och verkningslösa arbetsmarknadsåtgärd man kan tänka sig. Bara kostnaden för ersättningen till arbetsgivarna som tar emot denna fria arbetskraften är över 140 miljoner kronor varje månad. Tänk om de pengarna istället kunde gå till något vettigare! Inte är det så konstigt att vi som bor här i landet Sverige är missnöjda!
Inte heller blev det bättre att sedan regeringen Reinfeldt och Borg chockhöjde avgiften till a-kassan. Konsekvensen som blev var att hundratusentals lämnade den, för de trodde ju inte att de själva skulle bli arbetslösa, eller så hade de helt enkelt inte råd längre att vara med, för hundralapparna behövdes så väl till annat. Ett beslut som gett dem som tog de beslutet oanade konsekvenser. Idag saknar 4/10 arbetslösa a-kassa., det är en fördubbling sedan valet 2006.
När det gäller sjukförsäkringssystemet så har det inte skrivits spaltkilometer om hur den utvecklats, utan spaltmil. I media möter vi dem drabbade. Det är svårt sjuka människor som anses för friska för att vara sjuka, men för sjuka för att kunna arbeta. Vi möter berättelserna om svårt sjuka människor som uppges inkomma med bedömningar över hur länge till de ska leva. Och vi möts av berättelsen om hur den cancersjuke, mitt uppe i en behandling förväntas jobba. Sjukförsäkringssystemet som för så många verkligen symboliserade tryggheten är nu för många raserad. Tilltron finns inte och det är väl också det som syns i SOM-institutets rapport.
När det gäller pensionssystemet så kan man idag i Expressen läsa om Gunilla 65 år som inte har råd att gå i pension. Enligt artikeln görs bedömningen att hälften av alla kvinnor som går i pension de närmaste åren kommer att få leva som fattigpensionärer, det vill säga, att de har mellan 5 000 till 8 000 kr att leva på i månaden. Just begreppet fattigpensionär hade jag hoppats skulle försvinna och inte öka.. Ett annat exempel på detta är Liz-Beth Wendel från Karlstad. Om hennes situation kan du läsa här i NWT.
Att missnöjet ökar i takt med att otryggheten ökar i vårt samhälle är inte så konstigt. Men det som förvånar mig mer, det är att det även bland de missnöjda fortfarande finns sympatisörer med moderaterna. Det är ingen slump, ingen tillfällighet att otrygghet breder ut sig. Att klyftor ökar och att den arbetslöse ska tvingas sälja sig för sämre villkor och löner på arbetsmarknaden..
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
Till nästa gång!
Christian
Har varit med blogg i rätt många år nu. Det är inte så enkelt som man kan tro faktiskt. Ibland så skriver man något som gillas och delas av många. Och ibland skriver man något som man själv tycker är strålande, men som gillas av få. Ibland kan ett inlägg generera hundratals besökare, ibland bara ett tiotal.
Rekordet på ett inlägg är över 800 gillanden, fast oftast hamnar jag på 15-30 gillanden. Å andra sidan så är inte gillanden det viktigaste alltid, utan antalet läsare. Just nu har jag i flera dagar legat på drygt 800 läsare på bloggen. Det rör sig om ett inlägg om kommunpolitiken i Karlstad, En dag i det blågröna Karlstad. Det hör däremot inte till vanligheterna. Oftast när jag får många läsare, så beror det på att inlägget delats och rör nationell politik. Men visst är det kul att även lokal politik berör så mycket så att så många väljer att gå in och läsa just det inlägget.
Ibland delas blogginlägget på någon Facebooksida som ”Vi som inte vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister” eller ”Stefan Löfven som statsminister – ja tack”. När så sker, så får man oftast 100-300 gillanden, och ibland även 700 gillanden. Det är givetvis jätteroligt. Samtidigt så är det alltid svårt att skriva ett nytt blogginlägg efter så många gillanden, för om inlägget av någon anledning skulle bli det sista inlägget så vill man ju gärna att det har många gillanden. Lite av ett Moment 22 där.
Varför skriver jag nu detta, en lördags kväll. Jo jag har socialjouren och då brukar det oftast bli film. Även om jag igår mötte upp styrelsen för en nybildad S-förening, vilket var givande, så är oftast jourhelgerna rätt tråkiga. Blir liksom inte som någon riktig helg, utan mera som en vanlig vardagskväll.
Å andra sidan så är jouren ett ansvar och en uppgift som följer med att sitta som ledamot i socialnämndens arbetsutskott. Och med tanke på hur avgörande det kan vara för en ung människas framtid och ibland till och med även livet för ett barn, så får man helt enkelt gilla läget, oavsett om man tycker det är tråkigt. Å andra sidan så är just definitionen av att ha tråkigt, kanske inte så illa, med tanke på hur livet är för så många andra. Helgerna för alltför många barn i Sverige är inget de ser framemot. De vet att mamma eller pappa, eller kanske båda inte är de bästa föräldrarna just då. Många barn får inte den omtanken de har rätt till. Tyvärr så vet jag, genom de samtal och möten med människor jag möter här hemma, att det finns barn som inte får tillräckligt att äta under helgerna, lov och andra lediga dagar. Det är dem barnen som skolans personal ser till att de äter lite extra på fredagen. Det kanske är dem barnen vars lärare tar med sina barns avlagda kläder till, just därför att de vet att andra alternativ till andra kläder är få.
Det känns lite som att ämnet, frågan, den oerhörd viktiga frågan om barns uppväxtvillkor försvunnit i den politiska agendan för stunden. Om det är Uppdrag Gransknings inslag som är orsaken, det får andra avgöra. Men i sak, speglade det inslaget inte den verklighet som alltför många barn i Sverige tvingas växa upp i. Barnfattigdom handlar inte om absolut fattigdom. Vad den däremot handlar om är hur ett barns uppväxtvillkor, skiljer sig från de allra flesta barns uppväxtvillkor och på vilket sätt det påverkar dem. Jag anser att det är ett bevis på fattigdom och brist på solidaritet i ett samhälle så rikt som vårt att det finns barn som inte ges en uppväxt som alla barn ska ha rätt till. Inget barn ska behöva ljuga eller skämmas i skolan. Hitta på ursäkter när klassresan ska planeras, för de vet så väl att just deras föräldrar/vårdnadshavare, aldrig kommer att ha råd med resan! Det är därför som inga aktiviteter i skolan ska beläggas med avgifter.
Nu blev det ett inlägg som blandade väldigt mycket, å andra sidan så får man faktiskt blanda på sin egen blogg om man vill!
Till nästa gång =)
Christian
”Orättvisorna bor i bostadspolitiken!” är rubriken på en krönika som Daniel Swedin skriver idag i Aftonbladet, den kan du läsa här! Krönikan handlar om det stora behov av upprustning bostäderna i våra mångmiljonområden är i så starkt behov av.
När den dåvarande socialdemokratiska regeringen bestämde sig för att bygga bort bostadsbristen. Misären i ohygieniska bostäder och trångboddheten och satte som mål att en miljon bostäder skulle byggas för att förbättra bostadsstandarden i vårt land, så andades det framtidstro och optimism. Människor kunde flytta in i bostäder med rinnande vatten, både varmt och kallt och även med WC, något som inte alla hade tillgång till innan. En äldre partikamrat till mig berättade hur det var att växa upp, med ett dass på innergården att gå till och endast kallvatten som rann ur kranen när man vred på den. För alla dessa som då levde i vårt land var miljonprogrammet en framtidssaga utan dess like.
Idag har framtidssagan däremot fått en annan bild, en bild som symboliserar ett annat Sverige, än den tron på framtiden vi hade på 60- och 70- talen. Flera av miljonområdena är i stort behov av upprustning och med dagens lagstiftning så ska den betalas av hyresgästerna. Man kan fråga sig om detta inte ytterligare kommer att förstärka klyftorna i samhället, eller kanske till och med driva ut människor från dessa områden, till otrygga bostadsvillkor, då de inte kommer att ha råd med hyran efter renoveringen?
Frågan som bör ställas är om det inte är ett samhälleligt ansvar att ta ansvar för våra miljonområden. Att gemensamt investera i en upprustning av dessa. Både för miljön, men också för tillväxtens skull. Vi kan både energieffektivisera samtidigt som vi vet att nya jobb skapas inom byggsektorn. Sverige är inget fattigt land, vi har råd med stora investeringar i struktur i tider med hög arbetslöshet och därmed uppnår vi även flera mål!
Det är betydligt bättre prioriteringar för att både minska klyftor och utanförskap, men även minska de höga arbetslösheten i vårt land. Under vår kongress, ställde partikongressen sig bland annat bakom att:
Varför slänga ut skattepengar på verkningslösa reformer, när det finns reformer som faktiskt gör en skillnad?
Daniel Swedin avslutar sin krönika med:
Stefan Attefall borde boka ett möte med sin chef Anders Borg och diskutera om det inte är dags att se över om inte rot-systemets pengar bör riktas dit där de verkligen behövs – till de 650 000 lägenheter som behöver renoveras.
Ansvarig minister hänvisar till höjningen av bostadsbidraget, vilket är ett direkt hån, som om den på något sätt skulle kompensera höjningen av hyran för en nödvändig renovering!
Christian
När vi Socialdemokrater hållit kongress, har vi diskuterat oss fram till hur vi ska möta de utmaningar Sverige står inför, men också befinner oss i!
Vi ser med oro på hur utvecklingen i vårt land är och har varit. Där ökade klyftor blivit en vardag. Där människor på grund av bostadsbrist, tvingas tacka nej till ett jobb och därmed hämmar tillväxten. Men vi ser också unga människor som tvingas bo kvar hemma, för att det inte finns en bostadspolitik för att bygga fler bostäder. Vi ser också hur unga, såväl som äldre, inte ges möjligheten till ett arbete, därför att Arbetsförmedlingens resurser inte får användas fullt ut på grund av ett regelverk, som innebär att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljarder till statskassan, för att ytterligare finansiera reformer som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill ha, men som inte ger de effekter, de säger att de ska ge! Det är med andra ord en politik som inte ger resultat!
Regeringen försöker ge en bild av att de satsar på viktiga områden, när de de facto minskat på dessa, sett ur ett flerårigt perspektiv. Det är naivt att tro att man på ett år, genom tillfälliga insatser kan förändra problem i samhället som skapats över flera år.
Här är en tydlig bild över de så kallade ”satsningarna” som regeringen gör i årets budgetproposition! Det bidde inte ens en tummetott, eftersom det blev färre!
Hur ska man kunna möta framtidens och dagens stora utmaningar med den höga arbetslöshet vi idag har, om man inte är beredd att satsa på kunskap. Det är via kunskap som också fler kommer i arbete. För det är ju inte det, att det inte finns lediga jobb på arbetsmarknaden. Men problemet är att matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande inte funkar. Det är i avsaknaden av en politik för jobben, som också Arbetsförmedlingen tvingas lämna ifrån sig resurser de fått, men inte kunnat använda sig av!
Det är i avsaknaden av en politik för framtiden, bortom det sjätte jobbskatteavdraget, som vi idag tvingas leva i dess konsekvenser. En hög arbetslöshet, höga kostnader för försörjningsstöd och med en skola där resultaten varit fallande ända sedan den borgerliga regeringens tillträde. Det kanske är dags att pröva något nytt, något fräschare. Pröva ett parti, med både politiken och viljan och insikten om att framtiden, den bygger vi gemensamt, och det är gemensamt som vi också löser samhällsproblemen. För när ett problem, delas av flera, ja då är det inte ett individuellt problem, utan ett problem för hela samhället och då vinner också hela samhället på att det löses tillsammans!
Vår partiledare Stefan Löfven talade om att;
Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Så sant som det är sagt, är allt jag vill tillägga!
Christian
Hemkommen efter en fantastisk kongress i Göteborg. Det var den 37;e ordinarie partikongressen för Socialdemokraterna och vi har behandlat och beslutat i väldigt många och viktiga framtidsfrågor. Inte bara för partiet, utan även för det Sverige, vi vill vara med och leda.
Vi Socialdemokrater, vi är ett parti som genom historien visat att vi har politiken för att möta de utmaningar som inte bara framtiden bär med sig, utan även de utmaningar vi står inför i dagsläget. Vi har föreslagit, både på nationell, men även lokal nivå, hur stora frågor såsom den skyhöga arbetslösheten blad landets unga, ska mötas. Vi har även förslagen på hur vi ska kunna förbättra skolan, för är det något som Sverige behöver befrias från så är det Björklunds (FP) skolpolitik. Det kan vi göra, bara vi får väljarnas mandat till detta. Vi vill även se över Arbetsförmedlingens roll, och hur det kommer sig att miljarder återgår till statskassan, trots att arbetslösheten inte minskar. Regelverket måste ses över, för det är väl förhoppningsvis inte Anders Borgs (M) avsikt, att regleringen skall vara så hård, så att han ”vet” att han får tillbaka dessa pengar, som på grund av regelverket, inte får användas!
Till skillnad från sittande regering, så ser vi inte en skattelösning på varje problem i samhället, utan vi ser ett samhällsproblem, och det löses sällan med ytterligare en skattesänkning. Vi har en politik för framtiden, en politik för idéer, visioner och drömmar om ett Sverige som är bättre för oss alla. Vi bemöter inte problemen genom ett ytterligare jobbskatteavdrag. Utan genom att istället föreslå samhälleliga insatser, så att dem som idag står utanför arbetsmarknaden, ska ges möjligheterna till att stärka sina chanser på arbetsmarknaden!
Vi Socialdemokrater antog under kongressen ett Framtidskontrakt, där kan du läsa mer om vad det är vi vill uppnå. Vi antog även ett nytt partiprogram. Ur detta kan du bland annat läsa i inledningen:
Under kongressen behandlades närmare 2 000 motioner, skrivningar, uttalanden med mera. Inom varje politikområde har partiet satt ned foten och påvisat den riktning vi vill föra landet Sverige in på, om vi får förtroendet att leda landet.
Jag är en givetvis trött, mycket trött kongressombud som skriver detta nu. Men samtidigt så är jag en väldigt stolt och nöjd partikamrat, som gavs möjligheten att få vara med på kongressen. När det gäller sakpolitiken, så har vi verkligen lyckats. Vi har satt ned foten i en lång rad av frågor som är av avgörande betydelse för Sverige i framtiden, om vi ges möjligheten!
Tyvärr är jag inte lika nöjd med det interna i vårt parti. I vår organisation, där vi alla så snabbt gillar talen om öppenhet, mångfald, genusperspektiv med mera. Där är jag besviken. För trots att alla distrikt ställer sig bakom detta, så blir det ju ingen förändring, så länge som inte någon genomför denna förändring, genom sina nomineringar!
Valberedningen för vårt parti hade en mycket god ansats, den applåderades av de flesta. Tyvärr så visade det sig i slutändan inte vara så mycket mer än applåder. För i skuggorna, så var det gubbarna som nominerade sig själva! Vi är partiet för framtiden, men hur ska vi kunna ses som partiet för framtiden om enbart gubbar nomineras? Nu har valberedningen ändå lyckats göra ett bra arbete, men om inte geografin, tvingats få företräde för person, vilket förslag hade vi då inte kunnat se?
Ska vi vara ett parti för hela Sverige, med en politik för alla oss som bor här, spelar det då så stor roll, var i vårt avlånga land vi bor? Är inte just beteckningen sosse tillräcklig? Är inte politiken det viktigaste, inte den som för ut den. När blev jaget viktigare än laget, och när blev geografin, viktigare än jaget? Ska vi inte utse våra främsta företrädare utifrån, vilka de är som människor, företrädare och i sin roll som politiker och därmed företrädare för oss?
Christian
Andra bloggare:
Ulf Bjereld, läs den här!
Sitter här under kongressen efter Stefan Löfvens linjetal och känner mig helt upprymd. Det var ett i särklass bästa tal jag lyssnat till, och det har blivit ett antal under livet i politiken. Det är som om vi alla fick en kollektiv injektion av optimism och bekräftelsen på att det är vi Socialdemokrater som är partiet för framtidstron, för det är hos oss, framtidstron finns.
När vi ser problemen i vårt land, ja då sätter vi oss inte och grillar korv sa Stefan! Stefan levererade flera citat i sitt tal, hashtag #löfven trendar och ligger nu före #skongress och #sframtid som legat i topp tidigare. På sociala medier syns det ena efter det andra citatet från detta tal och inte bara Stefan, utan även dem som hjälpt honom med talet ska känna sig stolta.
Fotograf: Micke Lång
Andra citat:
- Det är inte ödet, marknaden eller det globala kapitalet som styr vår framtid. Det är vi
- Läxhjälp ska ges efter behov inte betalningsförmåga!
- Nu tvingas lärarna att sätta blanketter före barn, det vill inte vi se!
- Arbetslivet ska inte krossa drömmar, det ska förverkliga drömmar
- Vänner vi lägger ned Fas3 och befriar över 30 000 människor!
- Full sysselsättning är det orubbliga målet för socialdemokratin,
Hela talet kommer du att kunna läsa här på partiets hemsida
Vänner, sympatisörer och ja, för den delen alla ni andra. Detta känns rätt, det känner jag i hela min kropp. Om jag någonsin tvivlat på vår förmåga till att komma igen, till en valseger 2014, så är det unset av tvivel nu borta. Vi har Sveriges bästa partiledare. En partiledare som är full av kraft, idéer och visioner. Tillsammans med honom så formar vi i partiet och övriga rörelsen politiken för framtiden och vinner valet!
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Till skillnad från regeringens lösningar där var och en ska gå in i framtiden ensam, oberoende av andra, så har den socialdemokratiska politiken alltid gått ut på att skapa en bättre framtid för alla.
Christian
Stolt Socialdemokrat!
Nu på partikongressens andra dag inleds arbetet efter parentation med avsnittet A som handlar om ekonomisk politik, skatter och fördelningspolitik. Vår ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson är föredragande.
Parentation, det innebär att vi hedrar minnet över dem som liksom oss själva på ett aktivt sätt bidragit till arbetet i och för det fortsatta byggandet av det Sverige vi vill se. Demokratin får aldrig tas för given och en fungerande demokrati förutsätter att det finns människor som är villiga att engagera sig. Människor som genom en tro på att engagemang och aktivt arbete spelar roll. Jag önskar att fler i vårt samhälle kunde se vikten av det oerhört viktiga arbete för samhället och demokratins fortsatta utveckling, det innebär att engagera sig politiskt.
Nu har Magdalena Andersson haft sitt inledningsanförande om området Ekonomi växer när människor växer!
Utvecklingen i Sverige, med en fortsatt mycket hög arbetslöshet inte bara hämmar vår tillväxt och därmed förmåga till att bygga Sverige starkare. Bristen på en politik för att hantera utmaningarna innebär även att människors vilja till delaktighet inte tas tillvara. Den enskilt viktigaste frågan för Sveriges ekonomi är jobben. Full sysselsättning är vårt mål. Allt hänger ihop. När vi är fler som jobbar så växer ekonomin och då kan vi höja kvaliteten i skolan och vården. Idag har vi ett problem med rekryteringsgap på arbetsmarknaden. Vi föreslår investeringar i utbildningar för att möta denna utmaning.
I skrivandets stund pågår diskussionerna för fullt om detta viktiga område och talarlistan är lång. När klubban väl faller och beslut tagits är jag övertygad om att det är ett beslut för en politik för att bygga Sverige starkare, en politik för att möta de utmaningar vi både står och befinner oss i, men framförallt för en politik bortom nästa jobbskatteavdrag. En politik med idéer och visioner om framtiden!
Christian
Efter en högtidlig inledning där vår partiledare Stefan Löfven möttes med stående ovationer så har kongressens första dag fortsatt i högt tempo. Efter inledningen så möttes vi i de olika temagrupperna för att diskutera de olika sakområdena. Det finns totalt 15 olika områden, men vissa temagrupper behandlar fler än ett. Totat ska ca 2 000 motioner behandlas tillsammans med ett flertal skrivningar som handlar om partiprogram, utlåtanden över politikområden men även om intern organisation. Det är den interna organisationen som vi nu snart ska börja behandla, nämligen området Framtidspartiet.
En del kanske undrar över om det finns något sprängstoff om organisation och stadgar, men här ligger bland annat frågan om adjungering till det verkställande utskottet. Idag är systerorganisationerna, såsom SSU, S-kvinnor mfl enligt stadgarna adjungerade. Detta vill nu partistyrelsen ändra på så att det verkställande utskottet själva väljer till vilka sammanträden de ska vara adjungerade. Vi får se hur debatten kommer att gå i denna frågan…
Ni kan även följa delegationen från Värmland genom exempelvis:
Twitter, @SAPvarmland
Instagram: @sapvarmland
Facebook: Socialdemokraterna Värmland
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Christian