Jag har under hela mitt vuxna liv varit en av de där, de så kallade politikerna. Jag var 22 år fyllda när jag blev vald att vara ordförande i sydvästra sjukvårdsdistriktet hälso- och sjukvårdsnämnd. Ett uppdrag jag knappast hade förväntat mig. Jag var ung, mycket ung. Har fortfarande lite svårt att se hur partiet vågade att utnämna en sådan ung person till ett sådant viktigt uppdrag. Men det gjorde partiet, och dess företrädare, där Berit Högman var en av de mer tongivande aktörerna.
Jag upplevde och fick uppleva under min tid i landstinget, både sorg och glädje. Jag tycker det var oerhört berikande att få lära mig så mycket om sjukvården och dess utveckling. Samtidigt så tvingades jag att utstå reaktioner från dem som inte ville förändra, från dem som ville bevara och inte såg, morgondagens utmaningar, men även dess möjligheter. Samtalen, hoten, via brev och via samtal växte. Det i sig var något att reflektera över. Jag minns särskilt hur jag en dag helt plötsligt bestämde mig för att det var bättre att se ned än att se upp. För det var enklare att inte se en människa, hälsa och inte få ett svar. Än att hälsa på en person man känt i hela livet och inte få ett svar.. Oavsett så vidhållde jag mig uppfattningen, att förändringar av sjukvården var nödvändiga. För utveckling, den kan man inte blunda för. Ska vården kunna hjälpa, bota, lindra och trösta när vården inte förmår att göra mer. Ja då måste också vården förändras. Men givetvis handlar politiken om så mycket mer än sjukvård. Under mina år i kommunpolitiken har jag lärt mig att det aldrig går att tillmötesgå alla önskningar.
Politikens viktigaste uppgift är alltid att prioritera mellan det önskvärda och det möjliga. Men för att nå, eller ens försöka få acceptans för det som är möjligt och/eller omöjligt för stunden, handlar politiken om att förklara varför.
Jag upplevde under mina år i landstinget, inte bara diskussioner om akutsjukvård, utan även om förlossningsvård. Där i demonstrationstågen, fanns det få i fertil ålder, men desto fler som inte demonstrerade för mammors rätt till en säker förlossning, utan för en bygds ”rätt” till en förlossningsavdelning. I kommunpolitiken möter jag dem som vill/önskar mycket, men som inte alltid ser att andra har andra prioriteringar. Det är vår uppgift som företrädare för den lokala politiken att lyssna till allas argument, och därefter att gå till beslut och sedan stå upp för dem besluten!
Vi står nu inför viktiga vägval i partiet. Den stundande kongressen kommer att ge svar på flera viktiga frågor. Jag hoppas att svaren ges utifrån en övertygelse om en vilja till framtidstro och inte för att ge snabba och enkla svar, på svåra frågor. Det är alltid enklare att säga nej än att säga ja..
Christian
Jag måste ärligt talat erkänna, att det känns inte så fräscht att ha en näringsminister som skämtar om socialdemokratins förslag till åtgärder för att hantera den ökande arbetslösheten när den regering hon själv representerar så totalt misslyckats med detta!
Samtidigt som arbetslösheten ökar, bland landets unga är den katastrofalt hög. Så försöker näringsminister Annie Lööf (C) skämta bort de förslag vi lagt, genom att dra paralleller till skandalen om hästkött istället för nötkött i lasagne! Är det mån tro ett försök av henne att locka tillbaka centerpartiets kärnväljare?
När vi socialdemokrater lägger det ena förslaget efter det andra på hur arbetslösheten ska minska så raljerar näringsministern över detta. Det gör hon samtidigt som hon representerar en regering som lagt fokus på försämrade villkor och dyra verkningslösa reformer ovanpå det i sin ambition att arbetslösheten. Den ska minskas, genom försämrade villkor och skapandet av en låglönemarknad! Annie Lööf (C) själv har ju föreslagit just detta.
Ansvariga ministrar må raljera över hur deras oförmåga ökar klyftorna och bidrar till en än högre arbetslöshet. Men ökande klyftor har inte åstadkommit högre tillväxt och fler jobb, utan istället skapat nya spänningar i vårt land. En del av dessa kan säkert förklara varför sverigedemokraterna ökat sedan valet i opinionsmätningar.
Grunden för att få fler i arbete handlar om hur väl skolan hanterar sitt uppdrag. Sex års skolpolitik med Jan Björklund (FP) har inte förbättrat skolresultaten, utan tvärtom försämrat dem. Varje år, levererar den svenska skolan i sitt misslyckande, ut 13 000 unga människor till ett liv utan fullvärdiga betyg!
Inte heller har regeringen levererat när det handlar om möjligheterna att senare i livet omskola sig eller fortbilda sig, de har dragit ned på antalet utbildningsplatser. Åtgärder däremot som att sänka momsen för krogbesök, eller sälja ut fullt fungerande verksamheter, det har de lyckats med!
Vi socialdemokrater har föreslagit andra åtgärder för att få fler i arbete, om detta kan ni läsa här!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Jag blev väldigt glad när jag fick beskedet att jag var en av de valda ombuden till vår 37:e partikongress. Det var till och med så att jag fått flest röster om man nu får säga det, fast å andra sidan varför skulle man inte få säga det. Oavsett så tar jag det som ett tecken på att flera av mina partikamrater delar den syn jag har och det budskap jag står för när det gäller hur vi ska föra fram vårt budskap.
Vi socialdemokrater har nu i varit i opposition sedan valet 2006. Vi är det, trots att opinionsundersökningar visar att merparten av det svenska folket, de delar våra värderingar. Flertalet opinionsundersökningar visar tydligt på att de flesta vill ha en skattefinansierad välfärd som den vi socialdemokrater byggt upp, och som vi nu så starkt försvarar, trots den borgerliga regeringen ambitioner till att nedrusta densamma. Men hur kommer det sig då att det medborgarna tycker är viktigt, det vill säga, omtanken om varandra och ett solidariskt trygghetssystem, det får dem ändå till att rösta på Fredrik Reinfeldt?
Jag tänker inte sticka under stolen att en del, eller rättare sagt väldigt många har fått lite mer pengar i plånboken under Reinfeldt. Men samtidigt så har ju detta haft en prislapp. Denna prislapp har bestått i att tryggheten för dem som blir sjuka eller arbetslösa har försämrats. Det har även haft prislappen att alltför många inte getts möjligheten att överhuvudtaget komma ut på arbetsmarknaden. Jobbskatteavdragens positiva effekter för den egna plånboken, har till stora delar ätits upp, av ökade kostnader för den enskilde!
Sex års skolpolitik med Jan Björklund (FP) har inte förbättrat skolresultaten, utan tvärtom försämrat dem. Varje år, levererar den svenska skolan i sitt misslyckande, ut 13 000 unga människor till ett liv utan fullvärdiga betyd. Det innebär ett liv, där arbetsmarknaden fnyser åt dem, och för dem som ändå lyckas få ett jobb, så är det alltför ofta ett jobb med de sämsta villkoren.
Istället för att arbeta med att lösa problematiken med matchningen på arbetsmarknaden, istället för att säkerställa att den svenska skolan, lever upp till sitt uppdrag, nämligen att lära våra unga. Så föreslår regeringen, försämrade villkor och löner för de unga, för att göra dem anställningsbara. Inget kunde väl vara mera bakåtsyftande!
När vi nu står inför detta, så kanske vi samtidigt ska reflektera över hur vi i partiet väljer att fokusera våra gemensamma resurser? Vilka är striderna vi ska ta internt, och vilka är dem vi ska ta mot våra politiska motståndare? Vår 37:e partikongress blir mycket spännande att delta på. Jag hoppas, och tror att ombuden kan lyfta sig över personstrider, falangtillhörigheter, som en del så gärna vill förpassa oss, i och istället fokuserar på framtiden. Vi socialdemokrater är framtidspartiet!
Christian
Igår var jag och träffade det fackligpolitiska nätverket som finns hos socialdemokraterna i Karlstad. En fråga som diskuterades, som så många gånger förut är hur det kommer sig att Fredrik Reinfeldt (M) lyckades att vinna valet 2010.
Idag skriver Daniel Swedin i Aftonbladet i sin krönika, den kan du läsa, här, som mycket väl sammanfattar de diskussionerna vi hade igår. Fredrik Reinfeldt vann valet genom att få människor att tro att sjukdom och arbetslöshet inte kommer att drabba den som väljer att rösta på honom! Han vann valet på att negligera vissa grupper i samhället, för det är ändå inte så sannolikt att de skulle rösta på honom.
Hans budskap till de egna väljarna är i sådana fall glasklart: ”Försämringarna har inte drabbat dig eller din familj, du är fredad. Du behöver inte vara orolig.”
Det är genom att skapa en falsk trygghet som han lyckats att vinna val och bibehålla hyfsade opinionssiffror trots att så många har fått det sämre. För var det verkligen någon som önskade kraftigt höjda avgifter till a-kassan när de röstade på Fredrik 2006, eller gjorde de det, därför att det inte spelade någon roll för dem. De behöver ju inte vara med, för Fredrik har ju sagt att vi inte kommer att bli arbetslösa?
Och fortsatte man att lägga sin röst på Fredrik i valet 2010, trots att barnfattigdomen mer än fördubblats sedan han sist vann valet. Eller brydde man sig inte, för det var ju inte sina barn som drabbats, utan någon annans.
I krönikan tar Daniel också upp uttalanden i maj från Fredrik Reinfeldt, dessa löd; ”om man räknar bort de fattigaste och de rikaste så har klyftorna inte alls ökat” eller varför inte det så omdiskuterade uttalandet ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.” Men låt mig i all enkelhet få påpeka herr minister att du är inte enbart minister för de välbeställda! I epitetet Sveriges statsminister, ligger det nog något i just definitionen statsminister!
I landet Sverige bor det människor i alla dess former, färger, och av minst två kön eller kanske till och med tre om vi tar hänsyn till hen! Dessa har olika bakgrund, en del är födda här, andra har flyttat hit. Ibland av kärlek, ibland kanske för att pröva lyckan, men ibland även för att en flykt hit från ett tidigare land, där det blivit omöjligt att bo inte gett dem något val.
I landet Sverige har alla dessa människor oavsett vilka eller vem de är, olika förutsättningar för att bli delaktiga i det svenska samhället. Detta oavsett om de kommit hit, eller om de fötts här. Alla är olika individer. Vissa kommer att behöva särskild stöttning i skolan eller om det är på SFI-undervisningen. Andra kanske har någon form av funktionsnedsättning som gör att de, för att de ska kunna bli delaktiga på arbetsmarknaden kan behöva en särskild form av anställningsstöd till sin blivande arbetsgivare.
Andra kanske inte fick tillräckligt stöd i skolan och kan behöva få slutföra sina studier senare i livet, då krävs det olika former av samhälleliga insatser. Andra kanske fått sluta sitt jobb, därför att branschen gått ned och kan för att få ett nytt jobb, behöva utbilda sig till andra branscher. Till detta krävs det samhälleliga insatser. I sådana lägen ska man inte dra ned på arbetsmarknadsinsatser, eller vältra över kostnader på kommunala skattebetalare. För det försämrar deras möjligheter till att hjälpa, när regeringen lämnar dem i sticket.
Det kanske inte är så att du bryr dig särskilt mycket om allt detta herr statsminister. Dina uttalanden kan ju lätt få en att tro att det är så. Men glöm då för all del inte bort. Att det finns inga frisedlar mot att bli sjuk eller arbetslös. Det kan vi alla bli, och när den insikten delas av flera, ja då vinner du inte längre några val herr statsminister.
I Dagens Nyheter idag kan man läsa om de rekordstora varslen i vårt land och att det är mer sannolikt att dessa träder i kraft, då det inte är så länge sedan förra krisen. Det kan vara värt att reflektera över i tider när välfärden monteras ned för den egna plånbokens skull.
I slutet av sin krönika skriver Daniel Swedin ”
”Om man räknar bort unga, fattiga, sjuka, gamla och ensamkommande flyktingbarn, då kommer statistiken kanske visa att Sverige är ett problemfritt samhälle.
Men Sverige ser inte ut så, det är inte för ett sådant land Reinfeldt är statsminister. Då håller det inte att peka ut grupper som får bära ansvaret när den egna politiken inte har fungera.”
Något att reflektera över när man ska lägga sin röst 2014. Ska man lägga den på någon som vill vara hela Sveriges statsminister, eller ska man välja om den som bara ser sig som statsminister för vissa!
Christian
Som om inte sex år med utbildningsminister Jan Björklunds (FP) politik varit till tillräckligt mycket skada för den svenska skolan, så fortsätter borgerliga politiker att bedriva experimentverkstad med den svenska skolan och därmed barnens och de ungas framtid!
I sex år nu, har skolresultaten varit sjunkande i den svenska skolan. Det i sig ett tydligt bevis på att Jan Björklunds skolpolitik inte fungerar. Nu har de borgerliga politikerna i Stockholm bestämt sig för att ge högre löner till skolor, där elever presterar bättre än genomsnittet!
Det i sig, skulle kanske, för en del, kunna tolkas som att en duktig lärare också får eleverna att prestera bättre. Vilket i och för sig, mycket väl skulle kunna vara ett korrekt antagande. Men samtidigt så bortser man då från det faktum att det finns elever som av olika anledningar behöver betydligt mer stöd för att kunna prestera lika bra som genomsnittet. Detta faktum väljer dock de borgerliga politikerna i Stockholm att ignorera. I mina öron låter det ungefär som mantrat i USA, ”The land of the free” eller varför inte den svenska ”Lyckans egen smed”. Ett mantra som bygger på att alla har vi lika förutsättningar och därmed också alla möjligheter att ”lyckas”, att ”bli något”!
Inget kunde vara mer fel än sådana påståenden, och inget kan heller komma att skada utvecklingen i vårt land mer, om vi tror att alla barn startar från samma utgångspunkt när de träder in i skolans värld. Vissa barn har särskilda behov. Det i sig behöver inte betyda att de har någon form av begåvningshandikapp, den kan lika gärna bestå i att de har problem i hemmet, problem med språket, eller någon form av alla dessa bokstavskombinationer som i flera fall inte är ett hinder för att lära, om man får lära på sitt sätt!
Vad de borgerliga i Stockholm nu gör, genom att bedriva en experimentverkstad i skolan, det är att riskera, att en hel generation slås ut. Att de inte ges de förutsättningar de behöver för att känna sin inkluderande i samhället. Fundera en stund på varför bildäck ibland brinner i förorterna och fundera på om det inte kan vara känslan av utanförskap, känslan av att samhället sviker och känslan av vanmakt som är den egentliga orsaken. För om samhället inte bryr sig, varför ska man då själv som enskild individ bry sig?
Läs mer om experimentverkstaden i Stockholm här!
Christian
Idag höll Per Schlingman (M), med titulaturen ”chefsstrateg” tillsammans med partisekreteraren Kent Persson (M) en presskonferens. De ville tydliggöra var konfliktytorna mellan regeringen och socialdemokratin stod!
Enligt Per Schlingmann (M) finns det nu en tydlig konfliktyta mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det handlar om restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga, anser han. Men sanningen är ju den att konliktytan består i hur vi får fler i arbete och regeringens reformer har knappt gett några fler arbeten, men kostat miljarder som om de använts bättre faktiskt skulle ha lett till fler i just arbete!
Än en gång försöker moderaterna att flytta fokus, på det faktum att de har misslyckats. Nu ska tredje valsegern hämtas hem, genom att få väljarna att vilja ha förnyelse utan byte av regering, och därmed på inriktningen av politiken. För nu har moderaterna nämligen lanserat sin webbpanel med 90 000 deltagare, 900 000 samtal och satsning på särskilda väljargrupper läggs fram. Istället för att försöka slå blå dunster i öronen på folk, kanske de kunde titta i backspegeln och den verklighet, deras politik resulterat i de senaste sex åren.
Sanningen är ju den herr chefsstrateg och partisekreterare att ni har misslyckats. Det är en högre arbetslöshet idag, ekonomin är sämre både för staten, men framför allt för Sveriges kommuner, då ni vältrat över kostnader på kommunala skattebetalare för att ha råd att sänka skatter centralt. Ni kanske inte vill medge detta offentligt, men varför då allt prat om förnyelse utan byte av regering. Säger man sig vilja ha förnyelse från det som är idag, ja då är man väl heller inte nöjd med det som är idag. Och är man inte nöjd med det som är idag, vems är då felet?
Christian
Här kan man läsa mer om den moderata presskonferensen och här!
Idag presenterades en opinionsmätning där vi (S) tappat 1,7 % till 31,4 % i väljarstöd. Den har fått stora rubriker i media och varit flitigt diskuterat på sociala medier. Nu skall först tilläggas att tappet ligger inom felmarginalen och att den enda opinionsmätning som gäller, den sker 2014 på valdagen.
Tillåter mig ändå att göra vissa reflektioner över varför. För även om en opinionsmätning, inte är något annat än en mätning, så känns det alltid bra för en som är aktiv i ett parti att ha medvind.
För det första så är större delen av mätning gjord under en tid då den moderatledda regeringen fyllde media med utspel om sin budget. De vi i S gjorde, skedde först senare av mätperioden. Mot detta kan invändas att de borgerliga partierna inte fått något större gehör för sina utspel hos väljarna. Kristdemokraterna ligger i vanlig ordning under spärren till riksdagen. Centerpartiet går fram 0,9 %, men det ger dem ändå endast 4,2 %, knappast något för Annie Lööf att vara stolt eller glad över. Det mest tråkiga är att de fördomsfulla sverigedemokraterna ökar till hela 9,9 %! Det i sig är ett underbetyg till de etablerade partierna! När ett populistiskt parti går framåt, samtidigt som de påstår sig kunna skära över 100 miljarder på att minska invandringen, vilket är rena fantasisiffror så säger det bland annat en sak. Vi andra har inte i tillräcklig omfattning förklarat det orimliga i deras påstående och människor har gått på deras populistiska budskap!
En annan orsak, kan vara den senaste tidens alltmera omfattande diskussioner om vinst i välfärden, som tagit fart inom socialdemokratin. Väljarna kommer fram tills ett beslut är fattat, se oss som lite villrådiga i frågan. Stefan Löfven har visserligen varit tydlig, med vad han tycker, men det finns andra som är lika tydliga på hur de ser på frågan och ett kongressbeslut kommer inte förrän till våren. Det i sig kan få oss att tappa väljare.
Jag vill i samband med det, nyansera en del av vad som sägs i debatten. Ofta hänvisas till en undersökning beställd av LO där hela 8 av 10 vill se att vinster återinvesteras i verksamheten. Samtidigt visar en annan undersökning att 92 % vill kunna välja var de ska bo när de är gamla, 88 % vill välja sjukhus och 85 % vill att elever ska kunna välja mellan olika skolor. Försök få ihop den ekvationen nu. Att enbart hänvisa till non-profit företag lär inte ge mycket till valfrihet, framförallt inte med tanke på hur lagen om upphandling är skriven. Sedan kan man fråga sig var dessa non-profit företagen ska få sitt startkapital från, om de som investerar i företagen inte kan se att de inte bara tar en risk, utan också en chans till att få tillbaka mer än det, de investerat. Jag håller helt med Löfven, det är kvaliteten och vad dem vi är till för som måste vara det avgörande. När argumentationen enbart handlar om att det skulle vara fult att tjäna pengar, jag då förnekar man samtidigt att det offentliga, inte i alla lägen är störst, bäst och vackrast. Att kunna jämföra sig med flera aktörer och ta efter det som är bra, det tjänar alla på. Eller för att citera Kommunals ordförande, Annelie Nordström, som även hon är emot ett vinstförbud ; – Vårt förbund har ett inifrånperspektiv, de andra inom LO upplever saken känslomässigt. SSU har presenterat ett förslag och även om jag inte tror just den modellen håller, så delar jag principen och det handlar om att begränsa vinstutagen, inte förbjuda vinst i sig. Den dagen vi ska möta väljarna i valrörelsen, vill i alla fall inte jag förklara för närmare en tredjedel av alla som har hemtjänst i Karlstad, att nu ska de tillbaka till kommunen, för Attendo och Carema är inte längre välkomna. Detta trots att de bedriver sin verksamhet för samma summa skattepengar som vi själva och de som har dem som utförare är inte missnöjda med dem enligt våra egna undersökningar.
Om nu jobben är det viktigaste för oss socialdemokrater, vilket jag tycker att det är. Det är via fler i arbete som välfärden finansieras, ja då kanske en slitande debatt, byggd på känsloargument inte är den bästa. Den riskerar till och med att förpassa oss till ytterligare fyra år i opposition. En tredjedel av dem med hemtjänst i Karlstad är rätt många, lägg därtill deras anhöriga som kan bli rätt arga dem också, om vi, enbart på grundval av känslor förbjuder något, de tycker är bra. Och innan någon nu börjar prata om alla miljarder som förts ut, var källkritiska. Be att få dem som pratar om dessa miljarder att berätta hur de kommit fram till summorna. Andra har försökt utan att hitta något mer än siffror i en motion från vänsterpartiet som skulle kunna användas som del av underlaget men det är också allt. Och vi socialdemokrater är inte vänsterpartister. Vi ska vara lyhörda samtidigt som vi är ansvarstagande. Beslut kan inte enbart grundas på känslor…
Christian
Här kan du läsa mer om dagens opinionsmätning
Artikel i tidningen Fokus om vinst i välfärden
Mätningen på United Minds hemsida
Stefan Löfven med flera partikamrater fortsätter att komma med konkreta förslag på hur vi bygger Sverige bättre och starkare tillsammans. Denna gången handlar det om ökade resurser till äldreomsorgen och läxhjälp i skolan. Mycket bra!
Ibrahim Baylan (S) och Mikael Damberg (S) skriver i DN debatt om förslaget till läxhjälp. Alla elever i grundskolan ska ges möjlighet till läxhjälp. Det är uppenbart att många elever lämnas åt sitt eget öde och inte får det stöd de behöver för att göra sina läxor. Det får genast genomslag i att de sociala klyftorna i skolan växer och barn ges olika förutsättningar beroende på sina hemförhållanden. Vi väljer därför att investera 110 miljoner kronor under 2013 för läxhjälp till alla elever. Med vårt förslag är det inte bara några elever som ges möjlighet till läxhjälp, alla elever ska ges läxhjälp. Det är en jätteviktig insats. Forskning visar att den klart mest effektiva insats samhället kan göra, för att undvika att det senare i livet går ”snett” för en människa är just att se till att man klarar sin skolgång. Förra veckan skrev tidningen Skolvärlden om den höga andelen elever som inte klarar betygen. I år var det den högsta andelen någonsin, 12,4 % har inte fått det stöd som kunnat få dem att klara skolan. Här är det inte hårdare tag som behövs utan stöttning!
Det andra förslaget som presenterats handlar om satsningar inom äldreomsorgen och sjukvården. Även det viktiga områden. De flesta fall av vanvård har inte sin grund i bristande resurser, utan om bristande kunskap och dålig kultur är min erfarenhet utifrån min tid som ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Karlstad. Därför är det bra att pengar satsas på utbildning och fortbildning.
Lena Hallengren (S) som är talesperson för oss i äldrefrågor säger så här. - Det finns väldigt stora behov och det gäller att börja någonstans med att forma en äldreomsorg som motsvarar morgondagens behov. Vi vet att bristerna är stora när det handlar om kompetens och andelen behöriga som jobbar i äldreomsorgen. Läs mer i Aftonbladet!
Jag skrev häromdagen ett blogginlägg om fler S-förslag. Mer om det kan du läsa här. Det börjar bli kärvt för statsminister Fredrik Reinfeldt (M) nu. Stefan Löfven mfl levererar nu det ena förslaget efter det andra. Förslag om hur vi bygger Sverige starkare tillsammans. Nu kan inte Fredrik Reinfeldt längre rikta den kritiken mot oss. Samtidigt kämpar de små borgerliga partierna för sin överlevnad. Både centerpartiet och kristdemokrater halkade ur riksdagen i senaste mätningen som publicerades igår. Och själva har inte moderaterna en politik som attraherar medlemmar till att jobba för den, utan de tvingas hyra in folk för att kampanja och samtala med väljarna. Det skriver KG Bergström om idag! Lite pinsamt minister Reinfeldt! KG bergström skrev bland annat;
Jag pratade med dem om arrangemanget, men fick rätt undvikande svar, så jag frågade om de verkligen tillhörde partiet.
Nej, svarade de. De var anställda av kaffeföretaget.
Tidigare hade de bland annat uppträtt som kaffeserverande miljöpartister. Hela krönikan kan du läsa här!
Känns som om vi har lite floow just nu vi sossar 
Christian
Precis avslutat läsandet av enskilda handlingar till nämndens arbetsutskott och än en gång frågar jag mig om det finns tuffare uppdrag än att sitta i en socialnämnd. Visst var det tufft med strukturomvandlingar inom landstinget. Varje vårdcentral och sjukhus betydde liv eller död för en stad, även om det bara handlade om några mil längre resa. Aldrig reflekterade de över det faktum att väldigt många människor alltid har haft och kommer att ha betydligt längre resa till ett akutsjukhus än dem i Säffle och Kristinehamn som miste sitt, under den tiden jag var med och fattade beslut om det. Protesterna var många och de som protesterade desto fler, de samlades i kampen för något de hade, något de riskerade att mista, men tänkte sällan på vad de annars skulle mist om vi inte gjort de förändringar vi gjorde!
Under min tid som ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Karlstad förra mandatperioden tvingades jag också att genomföra besparingar. Detta för att regeringen i de svåra tiderna som inträffade, prioriterade skattesänkningar före stöd till kommuner och landsting. Men tack vare en bra verksamhet och personal, skapades också möjligheterna och förutsättningarna till reformer. Vi satsade på anhörigstödet, skapade Trygghetsboenden. Byggde nytt vårdboende och stärkte vår personals professionalitet genom att införa arbetskläder! Det fanns även pengar över till att skapa guldkant i tillvaron för både personal och för dem vi är till för.
Nu är vi mit uppe i budgettider i Karlstad. Önskemål är som alltid betydligt fler än någon politikers möjlighet att leva upp till och leverera. Det är då och nu som det handlar om prioriteringar. Visst vore det väl kul med tak över Tingvalla, men till vilken kostnad då? Den beryktade Solsidan är ju också roligt att prata och satsa på. Liksom det är att initiera utmaningsrätt, fastän vi vet att det kostar stora summor pengar, som inte gynnar medborgarna utan enbart enskilda näringsidkare. Till vilket pris är vi villiga att gå, enbart för att klättra i en rankinglista egentligen? Var det därför väljarna valde att lägga sin röst på oss?
Men tillbaka till min jour som jag har denna helg och till alla dem som samhället, politiken och medborgarna inte alltid ser. Kanske vill de inte se dem, eller så ser man helt enkelt inte problemet för att man inte vill se det. För det handlar om en baksida som ibland är så grym och fruktansvärd så man helst av allt hellre blundar!
Det handlar om barn som tvingas vara förälder åt sin egen mamma eller pappa. Det handlar om barn som utnyttjas, fysiskt och psykiskt av föräldrar som aldrig borde blivit just föräldrar. Men det handlar även om barn som utnyttjas, barn som aldrig ges rätten att vara barn och få en barndom att växa upp i. Det handlar om barn där en skola med för lite resurser ser problematiken, men förmår inte att stötta, för resurserna saknas! Regeringen med Major Björklund i spetsen kan prata sig varm om dessa barn och allt bra de vill göra för dem. Det handlar om en minister som heter Maria Larsson som säger att hon vill hjälpa dessa barn. Men i praktiken för de en politik som bara ger nya pålagor till kommunerna, men aldrig extra resurser. De nya pålagorna dränerar skolan från de resurserna de annars kunde satsat på dessa barn!
Det handlar om barn, som beskriver att de inte vill möta sina föräldrar, för de hade det inte bra hemma. De fick stryk, och de såg att föräldrarna bråkade. Det märktes att det var tufft hemma, sa en ung människa, läste jag. Det var bättre innan mamma blev utförsäkrad, då hade vi i alla fall råd med det nödvändigaste, sen blev det bara värre och värre. ”Jag älskar min mamma”, berättade en ung människa, men jag orkar inte att leva med henne längre, det är för jobbigt. Jag är ju bara 14, jag vill, kan och ska inte behöva ta ett sådant ansvar. De får ni ta, sade han!
Om det finns någon i detta land som inte tror att trafficking existerar i hela landet, ni har fel, den finns. Den finns även i en mellan stor stad som Karlstad. Det handlar om döttrar som säljs av fäder, den handlar om unga tjejer, svenska tjejer som säljer sig själva för att de mår dåligt, och söker något för att bekräfta så de kan må ännu sämre. Det handlar om unga tjejer som växt upp med tilliten till en vuxen, som sedan svikit dem genom att förgripa sig på dem.
Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på att utvecklingen i vårt land går fel. 10 % av dagens barn lämnar skolan utan behörighet att söka vidare till gymnasieskolan. 25 % av dagens unga är arbetslösa. Hundratusentals står utanför de gemensamma trygghetssystemen och tvingas leva i fattigdom. Barnfattigdomen har mer än fördubblats och den enda lösningen regeringen har är att sänka skatterna ännu mer. Som om de inte redan sänkts och vilket resultat har det givit!
Christian
Vissa partier tjänar opinionsmässigt på att byta partiledare. Detta kunde konstateras inte minst igår, där nya siffror visade på att socialdemokraterna med Stefan Löfven lyfts till 35,5 %. Andra partier som centerpartiet har inte haft samma framgång i opinionen. Med Annie Lööf i spetsen har partiet vridits ytterligare åt höger, vilket knappast var troligt sedan Maud Olofsson under sin tid ”släppt” flera för centerpartiet viktiga frågor. Många var säkert de centerpartister som önskade en återgång till det folkrörelseparti de en gång var. Men icke!
I flera opinionsundersökningar ligger centerpartiet under spärren till riksdagen och anledningen till varför de är det, tycks ha gått den nya centerledningen förbi. För man ställer sig inte frågan om det är fotbytet i kärnkraftsfrågan som är orsaken. Eller utspel som att människor saknar pengar på banken, för att det inte är roligt att spara, vilket Annie gjorde i januari. Inte heller inser man att krav på sänkta ingångslöner för unga, sjuka och arbetslösa knappast lockar väljare, utan snarare får väljaren att inse att åsikter som dem Annie Lööf företräder, de är inte värst framtidsinriktade. De skapar knappast tillväxt, löser arbetslösheten och skapar reformutrymme för att Sverige ska bli ett bättre land, inte för några utan för alla! Nej vad de istället gör är att de skyller på att moderaterna blivit för starka!
Att Annie Lööf inte hyser någon större tilltro till svenska folkets förmåga att själva bilda sig en uppfattning, det visar med all tydlighet alla mycket ogenomtänkta utspel hon ideligen gör. Men att som nu skylla på att moderaterna är för stora, att det skulle vara anledningen till att centerpartiet rasat i opinionen, det är väl ändå lite väl magstarkt. Konstatera faktum Annie Lööf (C), folket gillar inte din politik!
Idag i Expressen skriver Börje Hörnlund om just detta. Han är inte vem som helst. Han har en lång karriär som ledande centerpolitiker bakom sig och har varit bland annat arbetsmarknadsminister och landstingsråd. I boken ”Vägen till politisk hemlöshet” (2011) gjorde han upp med Centerns utveckling under Maud Olofssons ledarskap. Skriver Expressen, vill man läsa mer om honom kan man göra det här.
För inte så länge sedan gick företrädarna för folkpartiet och centerpartiets ungdomsförbund ut och ville slå ihop partierna. Detta i en förhoppning om att det sammanslagna partiet skulle nå större framgång. Det skulle man ju kunna tro, men det är väl snarare politiken de båda partierna för som är anledningen till raset och inte att de är två partier som famlar och har förlorat det plattform man tidigare utgått från. Folkpartiet var tidigare ett socialliberalt parti och centerpartiet ett folkrörelseparti med rötter djupt förankrade. När man då så plötsligt byter fot i frågor där man tidigare varit så tydliga. Ja då blir också konsekvensen att väljarna flyr, för de känner inte igen sig.
Jag skulle tippa, om det nu dock bara är min åsikt. Så skulle centerpartiet må gott av att be Annie Lööf att gå, välj en partiledare som återför centerpartiet till det folkrörelseparti det en gång var och lämna alliansen!
Christian