Idag var det manifestation för människorna i Syrien i Karlstad. Den arabiska våren som började i Tunisien har i Syrien resulterat i en människoslakt utan dess like. Diktatorn Al Assad, skyr inga medel för att bibehålla sin makt och har riktat sina trupper mot den egna befolkningen, med konsekvenser som får en att fundera över hur mycket ont en enskild människas strävan efter att behålla makt kan åstadkomma!
I Syrien idag, mördas dagligen människor, barn unga och gamla, för att de tjänar frihetskampen. En allt mer desperat dispot, skyr inga medel för att förvägra dem den friheten som andra uppnått under den arabiska våren!
Omvärlden reagerar minst sagt vagt, då andra hänsyn måste tas, avseende Ryssland och Kinas intressen. Men var mitt i allt detta tog hänsynen till människors intressen vägen. När slutade Sverige att bli ett land som förde budskapet om rättvisa och solidaritet för alla vägen?
Olof Palme, älskad och hatad av många förde lilla Sveriges budskap som liten nation ut till den stora världen, att ingen ska lämnas efter och att människors väl och ve inte ska underordnas marknaden! Var finns den ledaren idag?
I Karlstad idag manifesterades det för folket i Syrien, men det kunde lika gärna varit folket i Burma, i Sudan, Vitryssland eller någon annan stat som inte erkänner sitt folks rätt till delaktighet och demokrati.
Själv kunde jag inte delta idag, men jag deltar genom detta blogginlägg, men ställ er själva frågan, vad har du/ni gjort eller vad kunde ni göra? Hur länge ska omvärlden acceptera bombningarna i Syrien mot den egna befolkningen?
På kortet syns Jonas Gunnarsson (S) ledamot i riksdagen, fotograf Michelle Hedberg.
Christian
Alla år är händelserika år när man tittar i backspegeln, men frågan är om inte 2011 var ett mer händelserikt år än flera andra. Det finns glädje och sorg. Händelser som upplevs som fantastiska men även händelser med stor tragik.
Den arabiska våren kom och med den föll den ena diktaturen efter den andra och förhoppningsvis inleddes vägen för fler demokratiska länder på vårt klot. Jag skriver förhoppningsvis, för demokrati är inte enbart att göra som det stora flertalet tycker, det handlar även om respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar även om jämställdhet. Och en viss oro över islamistiska segrar är befogad. Det är viktigt att de som stödde kampen också fortsätter att stödja en demokratisk utveckling i de länder där folket reste sig efter decennier av förtryck under en diktator och innan dess efter en ännu längre tid som koloni för något land i väst som tog det de ville ha och lämnade det i de allra flesta fall, lika hastigt som flyende diktatorer. Det finns med andra ord liten eller obefintlig erfarenhet av demokratiskt styre.
Tsunamin i Japan fick verkligen upp ögonen för konsekvenserna av kärnkraften. Den har tjänat oss väl under många år. Billigt och bra har den varit, men för eller senare måste den bort. För förr eller senare händer det en olycka och då är det för sent. Vi har haft Harrisburg och vi har haft Tjernobyl och nu även Fukushima. Varför ska minnet vara så kort och hur kan det fortfarande finnas de som vill bygga ut kärnkraften istället för att fasa ut den?
Valet av ny partiledare för oss socialdemokrater är givetvis också det något som präglat 2011, både på gott och ont är jag tvungen att erkänna. Det började bra, vi steg opinionsmässigt, men sedan…. Händelserna med bidrag för en lägenhet man flyttar in i, är givetvis en del i detta. Partiledarens betydelse för opinionssiffrorna är tydliga och är förmodligen mera viktigt idag än tidigare. Men samtidigt så brukar man säga att det aldrig är ens fel att några träter. Det finns de, som av någon eller några anledningar bidragit till detta, genom att sätta mer än lovligt med käppar i hjulet för Håkan Juholt utan att se vilka konsekvenser det får för partiet. Samtidigt måste var och en ta ansvar för det man säger. Man kanske inte alltid måste ha ett svar på stört när en journalist frågar, det kan lätt bli ett förhastat svar som dagen efter tas tillbaka. Det visar inte på tydlighet och ansvarstagande och det är något vi socialdemokrater alltid har och ska vara. Tiden tickar och ingen kan ges hur många chanser som helst. Det spelar ingen roll om man inte gjort fel, det spelar heller ingen roll att ha rätt, om man inte får rätt av väljarna. Och trots att vi socialdemokrater verkligen har guldläge med vår politik och våra frågor så händer inget i opinionsmätningarna. Är det då inte politiken det är fel på så kanske några av dem som för ut den ska göra något annat nästa år? För väljarna gillar vår politik när det gäller finansieringen av välfärden, väljarna gillar inte att barnfattigdomen fördubblats eller att en av fyra inte lämnar gymnasiet med fullständiga betyg. Väljarna gillar heller inte vanvård som följts i spåren av riskkapitalföretagens inträde på den offentliga sektorn. Lagstifta om vinstuttaget så har ett stort steg tagits när det gäller den delen. Regeringen förfäras, men gör inget! Inget land inom EU uppvisar så dåliga siffror som Sverige på hur de unga mår, den psykiska ohälsan ökar mest i Sverige inom hela Europa idag. Självmorden är högst här hos oss, knappast en liga man vill leva och allt fler unga människor saknar en tro och ett hopp om en bättre framtid för dem själva och för andra! Regeringen vill möta denna hopplöshet, som de tror enbart beror på arbetslöshet, genom att sänka villkoren för de unga att komma ut på arbetsmarknaden. Det är otrygga anställningsvillkor och lägre löner som ska bota den sociala hälsan hos Sveriges unga anser regeringen! De vill därmed inte erkänna att detta är konsekvenser av deras egen politik. Allt för många unga lämnar gymnasiet utan fullgod utbildning och i dagens Sverige finns ingen annan plats för dem än den låglönemarknad regeringen skapar. Alltför många unga, slås ut tidigt i skolan därför att de inte klarar att hålla tempot som dagens skola anger. Här är det inte längre fråga om att hjälpa och att stötta utan att stjälpa, det är ert eget fel om ni inte klarar skolan säger Björklund (FP). Samtidigt lovar han nya reformer som ska stärka skolan, högre löner till lärarna (vilket är bra) men inte fn skickar han med några nya pengar. Bara tomma ord och nya krav på en skola som redan har det kämpigt! Och det är det här det hela handlar om, vi socialdemokrater har guldläge, men står vid sidan av och käbblar för mycket internt istället för att fokusera oss på att förklara sambanden mellan den förda politiken och till varför vi ser denna utveckling i vårt land. Finansminister Anders Borg lär knappast göra det. Aftonbladets ledare skriver idag om Anders Borg. Han tycker fortfarande inte det är tillräckligt lönsamt med att jobba. Men vad han med det menar, är inte att de som jobbar ska få högre löner, utan att de som står utanför arbetsmarknaden ska få sänkta ersättningar.
Politik är att vilja sade Olof Palme. Politik är också att uttrycka sig och sätta fokus på händelser man tycker ska lyftas. I det avseendet lyckades Påskupproret. Manifestationer över vårt land till stöd för de som utförsäkrats. Jag är inte direkt kyrklig av mig, vare sig medlem eller besökare bortsett från bröllop, dop eller begravningar. Men i detta avseende ska Svenska kyrkan ha all credit för det engagemang man visade för de drabbade av regeringens politik, trots att borgerliga företrädare kritiserade dem för att agera partipolitiskt. Synd bara att de borgerliga företrädare som deltog i manifestationer, inte såg kopplingen till den egna regeringens förda politik och till varför det fanns en grogrund till Påskupproret.
Händelserna på Utöya tillhör kategorin tragedi under året som gått. Där en ensam människa visade på så mycket hat så att han mördade alla dessa unga människor, bara därför att de valt att engagera sig politiskt. Jag skrev i ett blogginlägg dagen efter detta, Hur skapas egentligen en ondska som denna, hur kan man kallblodigt planera ett illdåd som detta och varför skedde det? Det finns frågor man vill ha svar på som man förmodligen aldrig kommer att få svar på och jag mår illa. Har tvingat i mig maten idag för någon lust att äta har jag inte, jag har tvingat mig att göra något hela tiden fastän jag inte har någon lust till det, för jag vill bara sörja. Sörja över det faktum att detta så ofattbara kunde ske här hos oss. Att unga fått plikta med sina liv för att de valt att engagera sig politiskt och för att de därmed också velat skapa ett bättre samhälle i framtiden. Det viktigaste arvet denna händelse kan lämna efter sig är att vi alla visar på större tolerans. En ung tjej som var bland de drabbade uttryckte sig så här ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk på vilken kärlek vi alla tillsammans kan visa.”
Under hösten har det varit stor fokus på barnfattigdomen i vårt land. Har varit på flera konferenser och vi socialdemokrater har även kampanjat om det. Här i Karlstad har vi lyckats väl med att få ut budskapet om att barnfattigdomen faktiskt existerar, trots att vissa vill förneka dess existens. Men vi har däremot inte lyckats koppla ihop den kraftiga ökningen med den förda politiken. Det är klart att det inte finns fattiga barn, det är deras föräldrar som är fattiga säger en del företrädare. Ja men gör något åt det i så fall. Se till att deras mamma eller pappa eller varför inte båda blir anställningsbara. Ge dem möjligheten till fortbildning, utbildning, praktik eller vad det nu må vara som gör att deras chanser ökar för att få ett jobb. Gör dem inte ännu fattigare genom att sänka deras ersättningar och gör det inte värre för barnen genom att möjliggöra för skolan att ta ut avgifter för aktiviteter. Ge heller inte alla unga möjligheten att välja den gymnasieutbildning de önskar, för de har inte råd med de hjälpmedel som utbildningen kräver! Jag skrev före jul en ”julsaga”, den hette ”kom du fattiga ensamstående mamma” och den ska givetvis läsas med viss ironi, men kopplingen mellan den förda regeringspolitiken och fördubblingen av barnfattigdomen finns och den ska beskrivas. På vilket sätt man gör det är upp till var och en som tycker att barnfattigdomen är en skam och ska bort, andra får väl göra som de brukar och blunda!
Nu har det givetvis hänt väldigt mycket mera under året som gått. Både glädjeämnen och sorger. Min avsikt med detta blogginlägg är inte att förringa något sådant som någon kanske tycker jag har missat, för givetvis finns det även sådant som jag inte tagit upp i detta inlägg. Vi har svältkatastrofen på Afrikas horn, situationen i Syrien och Jemen. Partiledarstriden inom kristdemokraterna med mera… Men allt kan inte få plats i ett inlägg och detta inlägg är redan långt.
Nu avslutar jag med att tillönska alla ett Gott Nytt år. Personligen ska jag på söndag vakna upp till ett liv utan cigaretter och även om viljan är stark så befarar jag konsekvenserna för de i min närmaste omgivning, men likväl får det gå.
Christian
Dagens SCB undersökning var knappast en munter läsning, 27,7 %! På internet har man sett en del kommentera det som, ”Ja det kunde varit värre”, värre för vem undrar jag?
För samtidigt som regeringen på område efter område har misslyckats så vänder inte opinionsläget för oss. Vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet, en katastrofal bostadspolitik, där få billiga lägenheter byggs om det nu ens byggs några lägenheter. En kvarts miljon står i bostadskön i landet Sverige som med miljonprogrammen under en socialdemokratisk regering byggde bort lortsverige. Vi har en arbetslöshet som inte minskar utan tvärtom ökar. Trots att regeringen sagt att jobben kommer först. Det så kallade utanförskapet som regeringen Reinfeldt skulle bryta har ökat och vem hör idag Reinfeldt och Anders Borg prata om utanförskapet. Den ekonomiska krisen slår hårt mot Sveriges kommuner och landsting, bara igår rapporterades det att MAS (Malmö akademiska sjukhus) skulle spara nästan en halv miljard! Och fler elever än tidigare slås ut för skolan saknar resurser att hjälpa. Den nya gymnasiereformen som regeringen hävdar ska bli billigare genom effektivitet, därför drar man inte statsbidrag. Sveriges Kommuner och Landsting, ser inte hur reformen kommer att bli billigare, men vann inget gehör hos regeringen, konsekvensen av detta, ytterligare besparingar i en offentlig sektor som redan drabbats hårt av jobbkrisen och uteblivna skatteintäkter.
Utförsäkringarna fortsätter, för i landet Sverige är man inte för sjuk för att jobba efter ett visst antal dagar. Konsekvensen av detta, tragedier för enskilda, dess familjer och anhöriga och ökade kostnader för försörjningsstöd i landets kommuner då de tvingas till socialkontoret för sin överlevnad. Bara i Karlstad handlar det om 16 miljoner kronor årligen!
Fas 3, denna så beryktade åtgärd, där arbetsförmågan inte värderas efter det arbete du utför utan för hur många arbetsgivaren tar emot, för något extra för att du jobbar gratis, det ska du inte få, däremot ska arbetsgivaren få 5 000 kr per månad för varje gratiskraft man tar emot.
Barnfattigdomen har fördubblats sedan regeringen Reinfeldt startade sitt arbete. Fast det är klart, vissa moderater vill inte ens erkänna att den finns.
Kriget mot fackföreningsrörelsen som alltid funnits från högerns sida fortsätter, fast med en annan retorik än tidigare. Resultat med den nya retoriken, hundratusentals tror sig inte längre ja ett behov av vare sig facket eller försäkringen, vi kallar a-kassa. Konsekvens, försvagad fackföreningsrörelse ger arbetsgivaren starkare kraft att säga nej vid avtalsförhandlingar vem drabbar det i slutändan. Vem kan ärligt påstå att man arbetar i en bransch där man aldrig riskerar att bli arbetslös? Konskevens, ökade kostnader på landets socialkontor, bara i Karlstad, kommer 5 % av dem som idag har försörjningsstöd från a-kassan!
Listan kan göras lång, tyvärr alltför lång. Men frågan om våra opinionssiffror kvarstår. Saknar vi socialdemokrater en politik för de olika sakområdena, svar nej, det har. Är den populistisk, dvs inte finansierad? Svar nej, det är den också. Vi säger nej till andra områden, där regeringen prioriterar, exempelvis sänkningen av krogmomsen.
Så vad beror det på då? Ja svaret på den frågan kan ju inte bli någon annan, än det som SSU:s ordförande idag skriver om i Aftonbladet här. Inre stridigheter leder till att vår politik blir otydlig. Den döljs i skuggan av de artiklar dessa inre stridigheter ger, men stridigheterna skapar också en otydlighet, där vissa inte vågar, för man vet ju inte vem som är ens ”chef” i morgon. Men samtidigt skapar stridigheter en arena för vissa i vårt parti att uttala sig i frågor, de kanske borde tagit sig en funderare kring en gång till innan de gick ut i media.
Det är dags att sluta leden, fokusera på vår politik, möt väljarna, medborgarna och de som vill bli medborgare i vårt land. Beskriv hur vi vill att Sverige ska vara och varför vi inte gillar det vi idag ser. Beskriv hur vi steg för steg byggde upp ett välfärdsland som få i världen sett. Men beskriv också att det skedde inte över en natt och det skedde inte i politisk enighet. Högerkrafterna motarbetade varje viktig reform som gjorde Sverige till det land flera av oss växte upp i, men som dagens unga bara kan lära känna i historieböckerna. Gör det, och dagens unga kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och dagens äldre kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och den arbetsföra delen av befolkningen kommer inte att välja Reinfeldt, för de vill ha ett jobb för att trygga sin ålderdom, men också för att jobben ger skatterna som skapar välfärden för deras barn och deras egna föräldrar!
Christian
Samtidigt som Afrikas horn drabbats av den största svältkatastrofen på 60 år och som drabbat 12 miljoner människor, kämpar en kvinna i USA för att bli fetast i världen. Det är ett skräckexempel på ett frosseri utan dess like i den rikare delen i vår värld samtidigt som människor i andra delar svälter ihjäl! Hur en människa frivilligt väljer att äta sig så fet får en att fundera på om det inte saknas en diagnos eller ett förstånd!
i Aftonbladet kan man läsa om 32 -årige Susanne Eman vars mål är att bli fetaste kvinnan på jorden, om henne kan du läsa här. Inte nog med att hon redan nått delmålet att bli den fetaste mamman, något som kostat henne hälsan, nu tar denna kvinna siktet på att bli fetast all time high. Inte för att du läser min blogg Susanne, men jag kan försäkra dig om att även om du nått delmålet, fetaste morsan så är det inte ett pris du lär få inneha värst länge, och då inte på grund av att någon annan blir fetare, utan för att du inte längre kommer att finnas med oss, frågan är om dina barn inte hellre skulle velat haft en mamma än världens fetaste mamma, för så värst länge till kommer dem inte att ha dig.
Detta sker samtidigt som tiotusentals, hundratusentals ja i värsta fall miljoner människor kommer att dö på Afrikas horn. Susanne sätter i sig 21 000 kalorier om dagen. En människa klarar sig på en tiondel av det du sätter i dig och vi svälter inte, många av oss kan äta mindre utan att svälta. Jag undrar hur många liv som kunde ha räddats på Afrikas horn för de 6 kundvagnar du varje månad fyller med mat och jag undrar om du om du såg bilderna på de svältande har samvete nog att fortsätta med ett frosseri som lika gärna kan betecknas galenskap? Du kan se dem här och här!
Christian
Jag var i Storbritannien i slutet av februari, det var inget roligt återbesök, Klyftorna har ökat och den växande klyftan mellan människor är märkbart påtaglig. Inte långt efter det att muren föll var jag i flera stater i det tidigare så stängda och betydligt fattigare östra Europa. Det jag då såg i form av slumområden, det ser man idag i Storbritannien.
Här i Sverige har vi socialdemokrater lyft frågan om barnfattigdomen, det är en skam för ett välfärdsland att den tillåts existera. Många barn slås ut av den tidigt i livet genom att de aldrig ges möjligheterna att förverkliga sina drömmar om vilka mål de vill nå i livet. I Sverige är barnfattigdomen, knappt hälften av vad den är i Storbritannien!
Jag tänker på inget vis försvara det som händer i flera städer i England nu. Men man måste fråga sig hur det kommer sig att en gnista, även i form av en dödsskjutning, får dessa konsekvenser. Aftonbladets ledare skriver om det här.
När så stora grupper lever i fattigdom, när känslan av vanmakt sprider sig över insikten om att samhället inte ger det stöd de förväntat sig, ja då kan känslan av vanmakt snabbt genom en gnista bryta ut i raseri över ett samhälle de upplever har svikit dem. 16 000 poliser kanske löser situationen vi idag ser i England, men den löser inte orsaken till varför kravallerna startat. Det blir en återgång till vardagslivet för engelsmännen tills nästa gnista kommer.
Det som nu sker i England, har vi ju tidigare sett i Frankrike för inte så länge sedan, vi har även sett det här i Malmös Rosengård, där arbetslösheten är skyhög, ett område där det idag bor mer än dubbelt så många som det var avsett för.
Ni som hela tiden pratar om ökad individualisering, mer pengar i den egna plånboken på bekostnad av samhällsinsatser som fördelas efter behov, fundera på om en fortsatt utveckling på sikt kan skapa grupper som dem vi nu ser i England även här hemma. Men fundera också på om det är värt det rent ekonomiskt, för att inte tala om mänskligt lidande.En studie av Joseph Rowtree Foundation fann att barnfattigdomen i Storbritannien kostar minst 25 miljarder pund per år. Man ser också skillnader i studieresultat i denna studie. Barn som är berättigade till gratis skollunch får betydligt sämre studieresultat än barn till föräldrar som har råd att skicka med sina barn pengar för lunchen. Som om det inte vore tillräckligt förnedrande att ha denna uppdelning.
Man kan inte alltid säga att det är den enskildes ansvar att själv ta itu med sin situation, framförallt inte när det gäller unga. Jag tror däremot inte att engagemang saknas, men de unga ges inte möjligheten att utveckla den och i sin frustration över en hopplös situation, där ingen bryr sig, ja då skapas grupper som genom en gnista blir till kravaller. Varför istället inte genom samhälleliga insatser arbeta förebyggande, varför inte ge mer bidrag till ungdomsorganisationer, inte minst de politiska ungdomsförbunden, så att de kan kanalisera engagemanget hos de unga och ges en tro om att ett annat, ett bättre liv är möjligt?
Christian
Idag återvände många till sina arbeten efter en förhoppningsvis bra semester. Det är en dag då jag trots oro på världens börser efter att USA i fredags fått se sin kreditvärdighet sänkt vill uppmana till solidaritet med alla de miljoner människor som idag svälter på Afrikas horn. I medier sprids nu bilderna på offren, på små barn så tunna så man undrar om det fortfarande finns ett hopp för dem, men det gör det om vi i den rikare världen visar solidaritet med dem och skänker en timme av vad vi tjänar och ger dem.
Läkare utan gränser uppger att de aldrig fått så mycket på så kort tid som nu, men det i sig är ingen som helst anledning till att tro att det räcker. Vi socialdemokrater drev i valrörelsen 2006 sloganen ”Alla ska med” . De orden kan även gälla Aftonbladets kampanj om vikten av att skänka en timme av sitt arbete för de svältande. Läs mer om svälten här på Aftonbladet.
Idag i Värmlands Folkblad, skriver Torsten Nilsson så här om att svälten inte enbart är orsakad av torkan, det finns en politisk dimension i detta också. Nedanstående är hans ord och jag delar dem.
Det är nästan alltid kvinnor – männen skymtar mest som tungt beväpnade krigare, till synes rätt välnärda. Det är bra att media ägnar några veckors uppmärksamhet åt svälten på Afrikas horn, men man skulle önska att analysen gick litet djupare. Svältkatastrofen i Somalia och angränsande länder är en komplex historia som inte bara eller ens i första hand handlar om uteblivna regn, och sammanbrottet för det internationella humanitära biståndet beror inte bara på väpnade islamister, utan också på västs ökade sammanblandning av bistånd och militära insatser.
Svälten på Afrikas horn handlar i grunden om fattigdom, krig med åtföljande politisk desorganisation (som utländska interventioner bidragit till), korruption och politiska prioriteringar av regeringarna i området som lämnar miljoner människor åt sitt öde. Men det är bekvämare att skylla på torkan, som förvisso är värre än på många år, och nu gjort läget akut för miljontals människor som redan levde på svältgränsen. Svält är en daglig företeelse i Afrika, och den beror i allmänhet inte på att det saknas mat utan på att människor är för fattiga för att kunna betala vad maten numera kostar. Matpriserna i t ex Somalia har fördubblats på ett år, mer som en följd av uppgång av världsmarknadspriserna än av lokal missväxt.
Somalia är ett land som saknat en fungerande regering i 20 år. På papperet är det en stat, representerad i FN, men den klanbaserade provisoriska regering (TFG) som det internationella samfundet installerat och försöker hålla under armarna, kontrollerar bara några kvarter av huvudstaden Mogadishu och några fläckar ute i landet. Några provinser i norr, Somaliland och Puntland, har brutit sig ut och försöker leva sitt eget liv. I övrigt styrs landet av väpnade klaner och familjer, ibland lierade med de islamistiska rörelser, framför allt al-Shabaab, som kontrollerar det mesta av södra och centrala Somalia och bortåt hälften av huvudstaden.
De väpnade islamisterna har sina rötter i de muslimska domstolar som i brist på annan rättskipning i landet upprättades av klanfamiljer på 1990-talet och som innehöll både mer moderata och radikala element. Beväpningen var ett led i upprätthållande av ordningen, men kom med tiden att utnyttjas för mer politiska syften. 2006 kontrollerade islamiska domstolarnas råd (SICS) i stort sett hela landet. En kort tid av fredliga förhållanden rådde innan USA med det kristna grannlandet Etiopien som militär entreprenör invaderade Somalia och tillfälligt krossade domstolsmilisen.
Så här efteråt är det uppenbart att Bush-administrationen då slog igen ett fönster av möjligheter och bäddade för dagens situation. Etiopien har tagit hem sina trupper (men ingår i Afrikanska unionens fredsstyrka), och väst accepterade 2009 en av de moderata islamistiska ledare som man jagat bort 2006 som president för den provisoriska regeringen. Men då var skadan redan skedd. Islamisterna är tillbaka, och nu med ett mer radikalt budskap och ledarskap.
Inte desto mindre måste en politisk lösning uppnås som inkluderar de väpnade islamisterna. Somalierna måste få chansen att själva bestämma över sitt öde. Det är enda sättet att få slut på våldet, och långsiktigt förbättra den humanitära situationen i landet. Som bonus kan världen få en lösning på piratverksamheten utanför Somalia som idag kan pågå helt ostört från land.
Så med de orden som avslutning på detta blogginlägg vill jag än en gång uppmana till solidaritet med de miljoner på Afrikas horn som drabbats så hårt!
Christian
Idag när SSU inledde sin 36:e kongress påmindes vi som tittade på invigningen om vikten av engagemang. Ordförande Jytte Guteland höll ett gripande tal om vikten av engagemang, inte minst för att hedra dem på Utöya som så tragiskt fick sina liv avslutade alldeles för tidigt. Men det är också viktigt att visa engagemang och solidaritet med människorna i Östafrika. Miljoner och åter miljoner svälter.
I Aftonbladet kan man idag läsa om tvåårige Abdilfatah, som tillsammans med sin mamma han korsade en öken med sin mamma där temperaturen dagtid uppgår till 40 grader. Abdilfatah´s liv är ännu inte räddat, men han är en av dem som tog sig till flyktinglägret och nu får vård. Läs mer om det här!
För dem son nu flyr den värsta torkan på 60 år, så gör de det också genom områden som präglats av inbördeskrig. Det är både sjukdomar, förföljelse, våldtäkter och bristen på mat och vatten som riskerar att ta deras liv. Tvåårige Abdilfatah är en av de som klarade det, men enligt Läkare utan gränser dör lika många på vägen som tar sig fram.
Afrikas horn är enligt klimatforskarna en av de områden som drabbats hårdast av den globala uppvärmningen. Där svälter man medan vi i den rikare världen förbrukar mer och mer och på grund av politiskt käbbel är vägen lång för att nå en lösning på världsmiljön.
Aftonbladet har startat upp kampanjen ”skänk en timlön – rädda ett liv”, mer om det kan du läsa här och där kan du även se hur mycket en timlön för dig är utifrån månadsinkomst.
Visa din solidaritet med de 12 miljoner människor som drabbats och gör som jag och gå och skicka ett par sms!
Christian
I Dagens Nyheter rapporterades det häromdagen om förslaget att höja högkostnadsskydden avseende läkemedel och sjukvård, det kan man läsa här! Något som skulle drabba en grupp som redan har det ekonomiskt tufft, nämligen de äldre i vårt land. Jag vet inte hur det ser ut nationellt, men åtminstone i Karlstad så är det den gruppen som växer snabbast när det gäller behov av försörjningsstöd.
Det handlar oftast inte om ett långvarigt behov av försörjningsstöd utan snarare om att det vissa månader helt enkelt är för mycket räkningar för att kunna betala både dem och klara sig resten av månaden. För alla dessa skulle en höjning även med hundralappar få som konsekvens att de oftare behöver söka försörjningsstöd. Det är äldre människor, som trots ett långt liv i arbete på sin ålders höst inte kan unna sig något, och ej heller se glädjen i deras barnbarns ögon för present de köpt åt dem, för det finns helt enkelt inte det utrymmet i deras plånböcker.
På facebook har en grupp skapats i protest mot detta, nu tror jag att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) knappast bryr sig om detta, men om tillräckligt många reagerar kanske någon annan i regeringen gör det. Det är ju knappast så att vi i Sverige till skillnad från USA har problem med våra statsfinanser, det var länge sedan och Göran Persson (S) gjorde ett bra arbete och det får väl också i ärlighetens namn sägas att det har även hans efterträdare lyckats med. Däremot är jag inte lika imponerad över prioriteringarna av ett ökat reformutrymme som skett senaste åren.
Tidigt i morse kom man i alla fall överens i USA, och världens största ekonomi slipper stoppa sina utbetalningar, mer om det kan du läsa här i Aftonbladet. Priset blev högt för dem i USA som velat se ett mer jämlikt samhälle. Hela 1 000 miljarder dollar ska sparas in över en 10 årsperiod. När jag var i Istanbul tidigare i somras träffade jag ett amerikanskt par i en kö och vi började prata och umgicks i några timmar inne i palatset tillsammans. De visste inte jättemycket om Sverige, men höga skatter det hade vi det visste de. Jag svarade att jag inte tyckte det var så farligt och enligt flera opinionsmätningar delar de flesta i Sverige detta. Vi gör det i vetskapen att om jag blir sjuk riskerar jag inte att avisas från sjukhuset för att jag saknar försäkring. Vi gör det därför att vi vet att den dagen då hög ålder eller sjukdom gör att jag inte längre klarar av vardagssysslorna, ja då finns det även då hjälp att få till en låg kostnad. Vi gör det därför att vi inte ska behöva betala hundratusentals kronor för en högre utbildning. De hörde vad jag sa, tyckte det lät bra, men var nog inte helt säkra på att det skulle funka i USA vilket förvånade mig lite, det finns ju ett exempel på betydligt närmare håll än Sverige, nämligen Kanada. Finns det verkligen någon som skulle vilja byta ut det system vi har i Sverige mot det i USA? Ett land med närmare 45 miljoner människor som riskerar att avvisas från sjukhuset för att de saknar en försäkring!
Christian
Jag har under mitt förhållandevis långa politiska liv utstått en del. Under svåra strukturbeslut inom sjukvården i Värmland mottog jag flera hot om mitt liv. Men jag har inget minne av att jag någonsin gråt över de hoten, däremot grät jag över föraktet som min uppväxtstad visade mig när jag gjorde vad jag ansåg vara det minst sämsta alternativet. Det är och har alltid varit politikens främsta uppgift att prioritera mellan det som är önskvärt och det som helt enkelt är möjligt.
Under denna helgen, sedan jag strax före fyra i fredags fick vetskapen om det ofattbara bombdådet är inget sig likt. Jag chockerades liksom många andra över detta illdåd skapad av en galning knappt två timmars resa från mitt hem. Men av någon anledning grät jag inte över det, det var så ofattbart att det kunnat ske så jag förmådde förmodligen inte. Men att senare få höra om massakern på Utöya, att en människa, av samma kött och blod som jag kunnat öppna eld mot ungdomar enbart för att de valt att engagera sig politiskt det smärtade. Jag miste mina ord och klarade inte av att svara i telefon. Jag märkte senare när jag på lördagen vaknade till den ofattbara verkligheten att så många unga mist livet på Utöya att jag inte klarade att prata i telefonen utan att rösten brast. Men jag märkte också värmen i de ungas röst, det var mycket lättare att prata i telefonen med Kenny och Amir än det var med Monica och Ulf. Jag vet inte men det kanske helt enkelt handlar om att vi som är äldre ska visa vår styrka för de som är yngre.
Jag har under helgen gråtit mer än jag trott varit möjligt för en människa att gråta. Radio Värmland har bett mig om att vara med i studion men jag har tackat nej 0ch istället föreslagit en mer betydligt klokare och visare partikamrat än jag, för jag litar inte på att min röst bär. Det är insikten om att det faktiskt kunde varit våra SSU:are, vår Kenny, Amir, Philip eller Amanda som drabbats av detta så ofattbara enbart på grund av deras engagemang som slagit så hårt mot mig.
I onsdags när jag kom hem från min resa till Istanbul vägde jag mig, mest för att jag var nyfiken på om alla milen där haft någon effekt, jag hade gått ned 2.5 kg, idag vägde jag mig igen och upptäckte att jag tappat ytterligare ett kilo under dessa dagar då jag tvingat i mig mat, då jag tvingat mig till att göra något, då jag ändå aldrig fått någon ro i min kropp. Nu ikväll har jag lyssnat på Jens Stoltenbergs tal, jag har ännu en gång gråtit över de engagerade ungdomarna som nu inte längre finns med oss och det gör så ont…
Christian
Jag var minst sagt skakad när jag igår gick och lade mig, men att vakna upp och läsa om att mer än 80 barn och tonåringar mördats på grund av att de valt att engagera sig politiskt är en verklighet jag i ärlighetens namn har svårt att hantera. När sedan insikten kommer att det lika gärna kunde varit våra SSU:are som drabbats av det ofattbara, alla dessa ungdomar och unga vuxna man känner genom sitt politiska engagemang så slits hjärtat itu.
På NRK men även i andra medier har man idag kunnat läsa de överlevandes skildringar av det ofattbara. Det är med darr på rösten de beskriver hur paradiset på jorden blev till ett helvete som statsminister Jens Stoltenberg uttryckte det. Här på NRK´s hemsidan kan man läsa flera skildringar.
Vilken fruktansvärd tragedi det måste vara för nära och kära till alla de som drabbats kan man nog inte föreställa sig. Att leva i vetskapen om att det barn man vinkat av på väg till sommarens läger kanske inte längre är i livet måste ha fått sekunderna att framstå som dagar innan beskedet kom. Läser nu att det fortfarande saknas ungdomar och därmed familjer som inte fått besked, även om avsaknaden av besked förmodligen vid detta laget innebär att det värsta hänt.
Hur skapas egentligen en ondska som denna, hur kan man kallblodigt planera ett illdåd som detta och varför skedde det? Det finns frågor man vill ha svar på som man förmodligen aldrig kommer att få svar på och jag mår illa. Har tvingat i mig maten idag för någon lust att äta har jag inte, jag har tvingat mig att göra något hela tiden fastän jag inte har någon lust till det, för jag vill bara sörja. Sörja över det faktum att detta så ofattbara kunde ske här hos oss. Att unga fått plikta med sina liv för att de valt att engagera sig politiskt och för att de därmed också velat skapa ett bättre samhälle i framtiden.
Det som skedde igår var ett angrepp på den norska socialdemokratins framtid, men det kan lika gärna stavas ett angrepp på demokratin och på alla de som på demokratiska vägar väljer att engagera sig och insikten om att det kunde varit våra SSU:are den kommer jag inte ifrån…..
Nu hoppas jag att så många som möjligt deltar i de manifestationer som anordnats runt om i vårt land. En partikamrat citerade Pablo Neruda, ”Ni kan döda alla våra rosor, men inte hindra våren”.
Christian