Av en ren tillfällighet så satt jag igår och kollade statistik över sysselsättningen i vårt land, eller kanske snarare den delen som berör dem som inte finns i arbete. Att arbetslösheten cementerats på höga nivåer är bekymrande. Än mer bekymrande är det att regeringen tycks acceptera detta. I vilket fall som helst så är de förslag de lägger fram inte direkt effektiva för att hantera och möta den höga arbetslösheten!
När vi tittar på arbetslösheten så måste vi också förstå sambanden. Vissa grupper är arbetslösa en kortare period, när de är mellan jobb, dessa behöver inte så mycket stöd. Andra grupper är arbetslösa betydligt längre och där är det viktigare med insatser. Som socialdemokrat så tror jag nämligen på allas rätt till ett arbete. Inte enbart för dem själva, utan för hela samhällets skull. Vårt samhälle bygger på att dem som kan arbeta också gör det och därmed bidrar till det gemensamma.
Det finns givetvis en orsak i konjunkturen när det gäller arbetslösheten. Om färre köper de varor och tjänster som produceras, ja då finns inte behovet av att anställa. Men det finns även sambandet mellan behovet av att anställa och att det finns anställningsbara människor. Därför är det så viktigt att matchningen fungerar. Det finns idag lediga jobb som inte tillsätts, just därför att rätt kompetens saknas. Detta är hämmande för vårt lands utveckling och det innebär samtidigt att arbetslösa som kunde varit i anställning om de getts rätt verktyg, istället tvingas leva på bidrag.
Arbetsförmedlingen har resurser, men på grund av regelverket kan de inte använda alla resurserna. Bara för Värmlands del så lämnas 35 miljoner kronor tillbaka, vilket är fullständigt vansinnigt med den höga arbetslöshet vi har. Varför inte istället använda dess pengar till att stärka den arbetslöse så att denne kan söka och även få ett jobb?
Det finns flera olika förslag vi socialdemokrater lagt för att råda bot på detta. Ett exempel är att öka antalet platser på yrkeshögskolor, ett sådant förslag presenterades så sent som idag, det kan du läsa här. Ett annat förslag handlar om att utveckla Arbetsförmedlingen, mer om det kan du läsa här.
Det var två exempel, positiva sådana på hur vi kan minska arbetslösheten, genom att göra människor mer anställningsbara. Ett tredje, det är att avskaffa den ineffektiva och meningslösa sysselsättningsfasen Fas3!
Fas3 är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som faktiskt motverkar sitt syfte som just en åtgärd för arbetslösa människor! För tanken med en åtgärd måste ju ändå vara att den arbetslöse genom åtgärden ska stärka sina möjligheter att få ett arbete. Men i Fas3 erbjuds ju inget annat än en sysselsättning, det stärker inte direkt chanserna på arbetsmarknaden efter åtgärden.
Fas3 skapar inlåsningseffekter och motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i Fas3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se?
Idag befinner sig 33 766 människor i Fas3 trots riksdagens beslut om att sluta skicka människor dit. Det är drygt 200 fler än för en vecka sedan och nästan 4 200 fler än för ett år sedan! Hur länge ska riksdagen tillåta att regeringen fortsätter att hänvisa människor till att inte bara utgöra en gratis arbetskraft, utan även en direkt inkomstkälla för arbetsgivaren som tar emot dem?
När det gäller arbetslösheten bland de unga, dem under 24 år enligt Arbetsförmedlingens statistik, så har regeringspartier inte erbjudit något annat än försämrade anställningsvillkor och sänkta ingångslöner! Detta har resulterat i att även dessa så unga människor hamnat i det ekorrhjul som heter Fas3. För hur ska den i Fas3 som inte erbjuds något annat än en aktivering, kunna stärka sina chanser till att få ett arbete? Idag finns det i Sverige 402 st unga människor i Fas3. Det är en ökning med 143 st sedan förra året, och en ökning med 10 människor sedan förra veckan. Är det en utveckling som ska accepteras!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Idag meddelande Erik Almqvist (SD) att han lämnar riksdagen, men att vi ändå inte ska bli av honom så lätt! På Twitter meddelar han att;
”Ni blir inte av med mig!” Nej, det hoppas jag inte, tycker det är bra att rasismens rätta ansikte visar sig och att det finns dem som du, som så gärna visar upp den! Förhoppningsvis, så leder det till att färre röstar på sverigedemokraterna, för så mycket annat än att skapa ”vi och dom”, det har ni ju i ärlighetens namn inte gjort. Ni lägger tex i flera kommuner, inte ens egna budgetförslag. Ni har inga andra idéer och visioner om hur samhället ska utformas, mer än att allt som är fel, det är invandrarnas fel! Ni är och förblir ett parti för dem som är missnöjda, för dem som så orättfärdigt slagits ur och som nu söker en syndabock i någon eller något som inte passar in, i det de själva anser sig passa in i!
Men, det är inte invandringens fel att klyftor ökar i vårt land, det är däremot den förda regeringspolitiken! Invandringen berikar vårt land och har så gjort i flera hundra år.
Det är trist, det är tråkigt, och det är tragiskt att ett parti som sverigedemokraterna vinner mark, just när det går dåligt, för Sverige, genom att skylla på invandringen. Det är ju däremot ett faktum, att det är just invandringen som bidragit till att bygga upp Sverige som välfärdsland. Även om vissa nu anstränger sig för att rasera den välfärden!
Sverigedemokraterna är och förblir ett parti, inte för förlorarna, för ingen vill se sig som sådan. Men däremot, förblir de ett parti för dem som av någon anledningen inte har det så bra. Kanske inte mår så bra, av olika anledningar. Men gör det inte så enkelt för er, att skylla på andra, än de ansvariga. Ansvariga, är dem som har regeringsmakten. Inte dem med en annan hudfärg, eller dem med annan klädstil än den du själv har!
Sverigedemokraterna har under hösten och vintern, verkligen visat sitt rätta ansikte, och det är att de inte bryr sig om något annat än sina opinionssiffror!
Christian
Blev igår tillfrågad från en bekant, tillika SSU:are om jag inte kunde hjälpa till med hens debattartikel om rasism och fördomar. Självklart svarade jag. SSU är både vår framtid och vår samtid. Samtidigt gav det mig en möjlighet att reflektera över rasismen i vårt samhälle och varför dessa fördomsfulla sverigedemokraterna ökar i opinionsmätningarna trots det som skett, med den ena skandalen efter den andra..
Rasism har sin grund i fördomar människor emellan och om människor. Det är under ytan som fördomarna gror. Det kan handla om både dig och mig, för jag tror, vi alla bär på olika former av just fördomar. Om inte dessa fördomar hanteras, då utvecklas de också till ytterligheter som rasism och annat otyg. Kollar man upp just ordet rasism i Wikipedia så lär man sig att det handlar om att man ser nedslående på någon annan medmänniska, just på grund av huden på skinnet. Men rasism och fördomar kan lika gärna handla om att man ser med misstanke på någon annan medmänniska, på grund av vilka högtider de firar. Som om världen skulle bli mindre bra för det!
Slaveriet under flera hundra år, berättigade man just genom att påtala skillnaden mellan olika hudfärgers möjligheter till att lära sig något. För de ”svarta” var det en möjlighet att slava under vita, och inte ett förtryck, för de visste inget annat och kunde heller inte lära sig något utöver det. Undrar vad de skulle ha sagt om de visste att själva grunden för de människor vi idag är, uppstod i just det ”svarta” Afrika. Förmodligen skulle väl dem som sagt det blivit brända på bål. Just det påfundet att bränna andra människor som tycker annorlunda, det har tycks varit förbehållit oss ”vita”, inget vidare bra betyg där alltså!
Men till saken, även om jag tycker om att gå utanför boxen, som det heter, om man är inne, eller om det var ute kanske. Varför röstar eller vill medborgare rösta på ett parti som sverigedemokraterna. Gör de det, därför att de tror att partiet bär på lösningarna på problemen vi idag ser och därför att just det partiet har lösningen på morgondagens utmaningar? Knappast, de gör det, eftersom de gärna ser att någon annan bär skulden för det liv de idag lever inte är det liv, de skulle vilja leva. De gör det, därför att det är enklare att skylla på någon annan! Vore det inte bättre att se att den politik som regeringen idag för, den leder inte till fler jobb. Den politiken som förs idag, den slår ut människor från arbetsmarknaden, oavsett hudfärg. Stora summor skattepengar används till meningslösa reformer, just därför att en borgerlig regering har bestämt att så ska det vara. Trots erfarenheter från andra länder..
Detta och mycket annat, spär på de fördomar som finns i vårt samhälle av idag, och det bär regeringen Reinfeldt ett stort ansvar för…..
Christian
Sverigedemokraterna och dess partiledare har arbetat hårt för att putsa på den politiska fasaden. I takt med stigande opinionssiffror går det givetvis inte att tycka som de egentligen tycker, eller rättare sagt, uttrycka vad de tycker!
Idag avslöjade Expressen ett filkmlipp där högt uppsatta riksdagsledamöter uttrycker åsikter som enligt deras partiledare Jimmie Åkesson inte existerar i ledningen, utan bara hos vissa företrädare ute i periferin. Jimmie Åkesson och höjdarna i partiledningen har arbetat/arbetar hårt med att få bort dessa som inte kan uttrycka sig, eller som egentligen säger det de alla tycker, fast vid fel tillfälle. Att hamn på film, är aldrig rätt tillfälle att uttrycka det, de alla tycker!
Filmklippet visar, med all tydlighet att rasistiska och sexistiska åsikter inte är något förbehållet dem i periferin i detta parti av fördomsfulla. De för en politik som bygger på att sprida fördomar. En politik som bygger på den okunskap som råder omkring flyktingmottagande, migrationspolitik med mera. De sprider myten om att om vi bara stänger gränserna för dem som vill hit, eller, rättare sagt för dem med fel hudfärg och fel tro. Ja då kommer landet Sverige att blomstra. Mannan kommer att regna från himmelen och frågan är om vi istället för vatten i kranen, inte kommer att få vin istället. Allt kommer att ske, bara Jimmie Åkesson och hans kamrater i toppen får bestämma, eller….
SD-topparna har idag försökt att hantera den skandal filmen innebär. Vet nog inte om jag tycker att de skött det så bra. Erik Almqvist anser själv ”inte att han uttalat sig rasistiskt på filmen, men menar däremot att det var olämpliga uttryck.” Det kan du läsa här i Aftonbladets artikel. Okeeej, ja, jag vet ju inte vad Erik Almqvist definierar som rasistiskt. Men i min bok är ord som blatte och babbe rätt rasistiska uttryck i alla fall. I Svenska Akademins ordlista definieras ordet så här: ”Mörkhyad (utländsk) person” med stilmarkörerna vardagligt och kan uppfattas som nedsättande. Ordet hora tror jag inte jag behöver definiera utan att ni som läsare ska inse att det är ett rätt nedsättande ord det med. I alla fall i mina öron.
Nu har i alla fall Jimmie Åkesson sparkat Almqvist, frågan är hur han nu ska hantera sin andra polare i toppen. Kent Ekeroth? För med vilken argumentation kan han sparka den ene, men inte den andre. En person som aspirerar till att bli Sveriges justitieminister och som filmar när ett brott begås!
En annan aspekt av det hela, som tanken snuddat vid under dagen. Det är hur filmen kommit till medias kännedom. Den är ju inspelad av Kent Ekeroth, men knappast läckt av honom själv. I Aftonbladet skriver Lena Melin om de ”fyras gäng” i Sverigedemokraterna. Dem i toppen som styr allt och som trycker ned och förpassar dem med andra åsikter till landet någon annanstans. Kan det vara någon av dem, som i hämndbegäran läckt filmen. Svaret kanske vi aldrig får vet. Å andra sidan, who cares, huvudsaken är att bråken inom detta parti fortsätter och att partiet imploderar, för värst mycket vettigt för Sverige, det har de inte att komma med!
Christian
Med tanke på mediaflödet är det givetvis omöjligt att länka till alla artiklar, men här kommer några i alla fall:
Expressen om det yttre och inre partiet
”Jag ska berätta min historia, min väg till friheten, till det liv jag har idag.” Så inledde idag SSU:aren Abed sin berättelse om hur han som ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige för fyra år sedan. Här är hans berättelse återberättad via mig. Blogginlägget är en förkortning/samanfattning av Abeds berättelse.
En fördel att som partist ha uppdrag inom SSU är att man får inbjudningar till olika evenemang de arrangerar. En sådan inbjudan fick jag i fredags då SSU Karlstad till ett av sina tisdagsmöten bjudit in en kamrat från en annan värmländsk kommun för att berätta hans berättelse om hur han tog sig till Sverige för att skapa sig en bättre framtid än den han kunde få i Afghanistan. Då jag inte bara är revisor för SSU, utan även vice ordförande i den nämnd som ansvarar för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn i Karlstad, så tyckte jag det verkade väldigt intressant, vilket det också visade sig bli.
Abed (jag väljer att inte skriva ut hela hans namn) tillhör folkgruppen Hazarer i Afghanistan. Bland annat så skriver författaren Khaled Hosseini (Flyga drake) mycket om detta folkslag. Han beskriver bland annat att man ofta ser ner på hazarer och behandlar dem illa i Afghanistan. Oftast kunde de endast få jobb som tjänare och man ansåg att de var ”smutsiga”. Hazarerna är en förtryckt minoritetsgrupp, trots att de utgör 20 % av befolkningen. I en artikel i Svd kan du läsa mer här!
Abed föddes i en liten by, hans familj var jordbrukare och hela familjen hjälptes åt för att klara sin försörjning. På grund av att de bodde i ett utsatt område där risken för våldsamheter var stor så bestämdes det att Abed som 12- åring skulle fly till Iran där han kunde få jobb hos sin morbror. Det var ett hårt liv och under de två åren han levde där, jobbade han lördag- torsdag. Det var också ett liv som inte tillät en ung människa att göra så mycket annat än att jobba. De hade långa arbetsdagar och enda ledig dagen var fredagar. I Iran är det inte säkert att vara ut och röra sig som Afghan. Abed vistades även illegalt och skulle polisen ta honom så skulle han ha blivit hemskickad med stora risker. Det finns alltför många berättelser om människor som skickats tillbaka till Afghanistan, men som aldrig kommit hem. De kidnappas och om familjen inte kan betala lösen, mördas de. Abed beskrev den rädsla han kände över att vistas ute då risken var stor att han skulle bli gripen. Ibland besökte han hans morbror men även bussresan dit innebar en risk och han insåg att livet i Iran inte var mycket till liv.
Efter en tid blev klimatet hårdare för afghaner i Iran och efter samtal inom familjen bestämdes att Abed skulle försöka nå ett EU-land för att där kunna börja om sitt liv, med ett bättre hopp om framtiden.
Smugglare kontaktades och familj och släkt samlade ihop de pengar som krävdes för resan. Det handlade om en resa från Iran, via Turkiet och så småningom till Grekland, det närmaste EU-land som kunde nås.
Abed berättade under kvällen om resor nattetid, i trånga utrymmen och där berg fick passeras nattetid, för att försöka undvika upptäckt. Han berättade om gränsövervakningsstationer som mutats, om familjer som i nattens mörker kommer från varandra. Men även om familjer som för alltid splittras genom gränspolisens tuffa behandling av flyktingar.
Väl framme i Turkiet berättar Abed om hur de flera gånger fått lämna fordonet de färdades i för att gömma sig undan polisen. Han berättade om törsten drev dem till att dricka smutsigt vatten från eb illaluktande bäck, för andra alternativ fanns inte när de gömde sig under träden.
Framme i Istanbull, en stad, vars språk de inte förstod och vars skyltar de inte kunde läsa. Var det tack vare att det Hazariska folket har vissa särdrag som kännetecknar dem som förde dem till en annan hazar som var smugglare och som levde där. Två misslyckade försök med att ta sig till Grekland gjordes och det var först på tredje försöket, med ytterligare en smugglare och ytterligare några tusen dollar som fick dem till Grekland och EU.
Försöken att ta sig till EU, hoppet om en bättre framtid kostar flera liv. Det är inte alla gränspoliser som bryr sig om, ifall dem, som de avvisar dör eller lyckats att ta sig tillbaka till Turkiet. Det är en cynisk tanke som slår en, att de kanske bara vill slippa avvisa dem igen som gör att de sänker båtarna…
Väl framme i Grekland efter procedurer såsom fingeravtryck mm så valde Abed att försöka ta sig till Sverige via Tyskland. I Sverige finns kusiner, visserligen inga han haft kontakt med, men släkt är ändå släkt. Och efter att ha fått sett hur flyktingar behandlas i Grekland är det inget alternativ att stanna. Här kan du på youtube se ett klipp om förhållanden i ett läger. (OBS, starka bilder!)
Abed flydde undan etniska konflikter, mord och massakrer på människor, inte för något de gjort, utan för vilka de är. Han flydde liksom tusentals, tiotusentals andra. Men långtifrån alla kommer fram. Många försvinner på vägen och får aldrig återse sina familjer, aldrig nå sina bästa stämningars längtan om en bättre framtid för dem själva och för andra. Abed har fått det, han är en av dem som nådde fram, han är också en av de ensamkommande flyktingbarnen som kunna återförenas med sin familj här i Sverige. Men det är långtifrån alla som når fram, och det är ännu fler som aldrig kan återförenas med en familj som inte längre finns kvar…..
Ett stort tack Abed för att du delade med dig av din berättelse och jag avslutar med ytterligare ett citat från dig. ”Jag är väldigt nöjd med att få ha kommit hit till Sverige och jag har fått det jag velat. Jag har min familj runt mig, mina kompisar och min släkt. Och det går bra för mig i skolan!”
Christian
Idag presenterades en opinionsmätning där vi (S) tappat 1,7 % till 31,4 % i väljarstöd. Den har fått stora rubriker i media och varit flitigt diskuterat på sociala medier. Nu skall först tilläggas att tappet ligger inom felmarginalen och att den enda opinionsmätning som gäller, den sker 2014 på valdagen.
Tillåter mig ändå att göra vissa reflektioner över varför. För även om en opinionsmätning, inte är något annat än en mätning, så känns det alltid bra för en som är aktiv i ett parti att ha medvind.
För det första så är större delen av mätning gjord under en tid då den moderatledda regeringen fyllde media med utspel om sin budget. De vi i S gjorde, skedde först senare av mätperioden. Mot detta kan invändas att de borgerliga partierna inte fått något större gehör för sina utspel hos väljarna. Kristdemokraterna ligger i vanlig ordning under spärren till riksdagen. Centerpartiet går fram 0,9 %, men det ger dem ändå endast 4,2 %, knappast något för Annie Lööf att vara stolt eller glad över. Det mest tråkiga är att de fördomsfulla sverigedemokraterna ökar till hela 9,9 %! Det i sig är ett underbetyg till de etablerade partierna! När ett populistiskt parti går framåt, samtidigt som de påstår sig kunna skära över 100 miljarder på att minska invandringen, vilket är rena fantasisiffror så säger det bland annat en sak. Vi andra har inte i tillräcklig omfattning förklarat det orimliga i deras påstående och människor har gått på deras populistiska budskap!
En annan orsak, kan vara den senaste tidens alltmera omfattande diskussioner om vinst i välfärden, som tagit fart inom socialdemokratin. Väljarna kommer fram tills ett beslut är fattat, se oss som lite villrådiga i frågan. Stefan Löfven har visserligen varit tydlig, med vad han tycker, men det finns andra som är lika tydliga på hur de ser på frågan och ett kongressbeslut kommer inte förrän till våren. Det i sig kan få oss att tappa väljare.
Jag vill i samband med det, nyansera en del av vad som sägs i debatten. Ofta hänvisas till en undersökning beställd av LO där hela 8 av 10 vill se att vinster återinvesteras i verksamheten. Samtidigt visar en annan undersökning att 92 % vill kunna välja var de ska bo när de är gamla, 88 % vill välja sjukhus och 85 % vill att elever ska kunna välja mellan olika skolor. Försök få ihop den ekvationen nu. Att enbart hänvisa till non-profit företag lär inte ge mycket till valfrihet, framförallt inte med tanke på hur lagen om upphandling är skriven. Sedan kan man fråga sig var dessa non-profit företagen ska få sitt startkapital från, om de som investerar i företagen inte kan se att de inte bara tar en risk, utan också en chans till att få tillbaka mer än det, de investerat. Jag håller helt med Löfven, det är kvaliteten och vad dem vi är till för som måste vara det avgörande. När argumentationen enbart handlar om att det skulle vara fult att tjäna pengar, jag då förnekar man samtidigt att det offentliga, inte i alla lägen är störst, bäst och vackrast. Att kunna jämföra sig med flera aktörer och ta efter det som är bra, det tjänar alla på. Eller för att citera Kommunals ordförande, Annelie Nordström, som även hon är emot ett vinstförbud ; – Vårt förbund har ett inifrånperspektiv, de andra inom LO upplever saken känslomässigt. SSU har presenterat ett förslag och även om jag inte tror just den modellen håller, så delar jag principen och det handlar om att begränsa vinstutagen, inte förbjuda vinst i sig. Den dagen vi ska möta väljarna i valrörelsen, vill i alla fall inte jag förklara för närmare en tredjedel av alla som har hemtjänst i Karlstad, att nu ska de tillbaka till kommunen, för Attendo och Carema är inte längre välkomna. Detta trots att de bedriver sin verksamhet för samma summa skattepengar som vi själva och de som har dem som utförare är inte missnöjda med dem enligt våra egna undersökningar.
Om nu jobben är det viktigaste för oss socialdemokrater, vilket jag tycker att det är. Det är via fler i arbete som välfärden finansieras, ja då kanske en slitande debatt, byggd på känsloargument inte är den bästa. Den riskerar till och med att förpassa oss till ytterligare fyra år i opposition. En tredjedel av dem med hemtjänst i Karlstad är rätt många, lägg därtill deras anhöriga som kan bli rätt arga dem också, om vi, enbart på grundval av känslor förbjuder något, de tycker är bra. Och innan någon nu börjar prata om alla miljarder som förts ut, var källkritiska. Be att få dem som pratar om dessa miljarder att berätta hur de kommit fram till summorna. Andra har försökt utan att hitta något mer än siffror i en motion från vänsterpartiet som skulle kunna användas som del av underlaget men det är också allt. Och vi socialdemokrater är inte vänsterpartister. Vi ska vara lyhörda samtidigt som vi är ansvarstagande. Beslut kan inte enbart grundas på känslor…
Christian
Här kan du läsa mer om dagens opinionsmätning
Artikel i tidningen Fokus om vinst i välfärden
Mätningen på United Minds hemsida
Idag var det manifestation för människorna i Syrien i Karlstad. Den arabiska våren som började i Tunisien har i Syrien resulterat i en människoslakt utan dess like. Diktatorn Al Assad, skyr inga medel för att bibehålla sin makt och har riktat sina trupper mot den egna befolkningen, med konsekvenser som får en att fundera över hur mycket ont en enskild människas strävan efter att behålla makt kan åstadkomma!
I Syrien idag, mördas dagligen människor, barn unga och gamla, för att de tjänar frihetskampen. En allt mer desperat dispot, skyr inga medel för att förvägra dem den friheten som andra uppnått under den arabiska våren!
Omvärlden reagerar minst sagt vagt, då andra hänsyn måste tas, avseende Ryssland och Kinas intressen. Men var mitt i allt detta tog hänsynen till människors intressen vägen. När slutade Sverige att bli ett land som förde budskapet om rättvisa och solidaritet för alla vägen?
Olof Palme, älskad och hatad av många förde lilla Sveriges budskap som liten nation ut till den stora världen, att ingen ska lämnas efter och att människors väl och ve inte ska underordnas marknaden! Var finns den ledaren idag?
I Karlstad idag manifesterades det för folket i Syrien, men det kunde lika gärna varit folket i Burma, i Sudan, Vitryssland eller någon annan stat som inte erkänner sitt folks rätt till delaktighet och demokrati.
Själv kunde jag inte delta idag, men jag deltar genom detta blogginlägg, men ställ er själva frågan, vad har du/ni gjort eller vad kunde ni göra? Hur länge ska omvärlden acceptera bombningarna i Syrien mot den egna befolkningen?
På kortet syns Jonas Gunnarsson (S) ledamot i riksdagen, fotograf Michelle Hedberg.
Christian
Ännu ett mord har skett i Malmö! Det är dags att nationella tag tas med frågan om de ökade klyftorna och segregationen i dagens samhälle!
Idag rapporteras om ännu ett mord i Malmö, ett av flera den senaste tiden och man kan inte avfärda problemet så enkelt som att säga att det är kriminella som dödar kriminella. Frågan måste ställas, varför blir man kriminell? Drömmer man som ung att bli det eller är det eller är det olyckliga omständigheter under uppväxten som leder till att man inte ser att man har en framtid i samhället som alla andra?
Jag har tidigare bloggat om det så kallade utanförskapet, denna för Fredrik Reinfeldt så viktiga hjärtefråga som han så varmt talat för, men också som han så grovt misslyckat med att ta itu med! Jag tror nämligen inte att någon som ung drömmer om ett liv som kriminell, man blir det för att man inte ser andra utvägar till en försörjning, en framtid där man själv kan forma sina möjligheter. Man blir det inte, om man inte tror på möjligheten att nå sina stämningars bästa längtan som en av alla oss andra. Det är misslyckanden från samhällets sida under uppväxten som bidrar. Det är en skola som inte förmår leverera enligt sitt uppdrag att hjälpa och inte stjälpa barn med särskilda behov. Man blir det när man känner att samhället inte vill se de behov du som ung har och man blir det när man ser att ditt efternamn ibland spelar större roll än din utbildning när du söker ett jobb, eller kanske till och med när du sökte ditt 17:e , eller femtielfte jobb!
Att tro att detta är ett problem enbart för Malmö är helt fel. Segregationen och klyftorna ökar i hela vårt land, och vi riskerar att se samma utveckling på andra håll. Förorten brinner inte utan anledning! Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma är att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Det är fattiga barn som växer upp i fattiga familjer och där frustrationen över att se, att trots att deras föräldrar kämpar så räcker pengarna aldrig till. De kan inte ge till sina barn det de ser att andra kan. Detta smittar givetvis av sig på barn och till slut så är steget till ett liv i kriminalitet inte så svårt att ta för ungdomar som ändå inte upplever att samhället bryr sig, och som stegvis förs in i en tyngre kriminalitet med snabba cash.
Om ingen bryr sig varför ska man då själv bry sig. Om man inte ser eller tror att det någonsin kommer att bli bättre, ja vad spelar det då för roll. Varför då inte visa ut sin frustration över ett samhälle som vare sig lyssnar, bryr eller ens ser dem genom att skapa kaos. Se bildäcken brinna, krossa fönsterrutorna för då reagerar samhället. Tyvärr på fel väg. Hårdare tag löser inte problemen, de lindrar bara symptomen för en kort tid. Vad som behövs är solidaritet och förståelse. Förståelse för att vägen Sverige nu vandrar på inte är rätt väg!
Christian
Mediadrevet har än en gång lagt sig och Håkan Juholt har åkt hem för att vila upp sig. Lite sarkastiskt twittrade en reporter från Expressen att ”brunbrände Juholt behöver alltså vila upp sig i Oskarshamn efter att ha varit ledig fyra av de fem senaste veckorna”, kanske lite omänskligt av reportern att tro att någon skulle ha klarat en sådan vecka utan att behöva vila sig.
Missförstå mig nu inte alls. Jag är inte säker på om jag är nöjd med dagens beslut i VU. Fast å andra sidan vet jag inte vad som sagts, den enda informationen kommer från mediadrevet. Ett mediadrev som blev så upphaussad så att man till och med twittrade om sina spekulationer om vad en bukett med rosor betydde när den anlände till 68:an, det twittrades till och med om hur många rosor det var i buketten.
Oavsett vad som sagts och vad som inte sagts är läget för vårt kära parti mycket bekymrande. Vi är nere på opinionssiffror vi aldrig tidigare ens kunnat drömma om i våra värsta mardrömmar. Frågan måste ställas och svaren måste vara tydliga, men framförallt också ärliga. Det är alltför vanligt i vårt, liksom i alla partier, att man ligger lågt, för man vill inte bränna sina chanser om det inte går som trodde. Har man inte som medlem och aktiv i ett parti, ett ansvar gentemot partiet att öppet och ärligt säga att nu får det vara nog!
Jag har absolut inget emot Håkan som människa, men förmodligen är det precis som han själv uttryckte det, att han är alldeles för yvig för att vara partiledare. Vår politik överskuggas hela tiden av nya tabbar, förflugna ord som inte borde sagts och sakfrågorna fär än en gång stå tillbaka för personfrågan.
Såg på Facebook att en SSU:are uttryckte det så här, ”Ibland är man socialdemokrat på grund av partiet, ibland är man det trots partiet”. De orden uttrycker mycket väl, vad många känner. Vi måste sluta tro att det räcker med att sluta leden för att nå de opinionssiffror vi vill se. Vi måste sluta drömma om tiderna då vi var ett 40-45 % parti, bara därför att vi förtjänade det. Det kräver hårt arbete, förmodligen hårdare idag än tidigare, för det Sverige finns inte längre, då man mer eller mindre av tradition röstade på oss. Vi måste förtjäna varje röst och det gör vi genom att samtala med väljarna om varför vi tycker den väg Sverige idag befinner sig på är så fel. Ett land där alla inte ska med, om man inte kan ta sig dit av egen kraft. Ett land som lämnar människor efter sig, där de i det så kallade utanförskapet ökar. Ett land där moderaterna via Fredrik Reinfeldt tillåts att härja fritt. Utförsäljningar och privatiseringar sker idag enbart av ideologiska skäl, inte för att de skapar ett mervärde för medborgaren.
Ska vi lyckas med detta, kan inte budskapet från alla dem som för ut det hela tiden överskuggas av de förflugna orden. Det räcker inte med att hålla käft, bita sig i tungan och monotont svara att ”ja vi har förtroende” om det inte är sant. En människa fattar beslut utifrån hur man bedömer en situation. Om ärlighet inte finns, hur ska då rätt beslut kunna tas? Dåliga rådgivare har minst lika mycket skuld i detta, och tyvärr går det att namnge ett antal gubbar, men även kvinnor som kanske borde fundera om de inte också borde tacka för sig, även om mandatperioden har några år kvar. Det spelar ingen roll om ni fortfarande gör goda insaster. Ni måste, för partiets skull och för Sveriges framtids skull, även ställa er frågan, finns det någon annan, som kanske skulle göra det bättre? Ta er pension och gå, ni lär knappast svälta och det finns fortfarande uppgifter ni kan uträtta för partiet och för framtiden, men i en annan form!
Ska lärdomar dras av det senaste halvåret så är det flera som bör rannsaka sig själva och hur deras agerande påverkat situationen. Det är för det första rent sagt förkastligt att sms:a till media från ett sammanträde! Ska vi tvingas att be människor lämna ifrån sig sina telefoner vid dörren, för det är snart alternativet som återstår. För det andra, måste det som sägs på sammanträden, stanna där. Hur ska ärlighet annars kunna nås, om man i efterhand ska stå till svars i media för det man sa i ett slutet rum. För det tredje vilar ett tungt ansvar på media idag att ta en diskussion om hur långt man ska gå i sin bevakning, annars har vi till slut inga som är villiga att utsätta sig för den granskning och bevakning de kommer att utsättas för som exempelvis partiledare, eller minister. Vad har media själva för uppfattning om ansvarstagande för hur åsikter i samhället formas. För ett par år sedan bidrog media till en hysteri utan dess like avseende ”Fågelinfluensan”. Den hysterin ledde fram till att svenska folket är det mest välvaccinerade folket på jorden.
Det blev visst ett långt inlägg, men vad gör det, man har hela helgen på sig att läsa, bli förbannad eller hålla med. Det jag skrivit har jag skrivit av en övertygelse att vi måste byta ledning för att kunna driva vår socialdemokratiska oppositionspolitik med kraft. Vi måste få tid för att samtala med människor om det vi tycker är fel i dagens Sverige och om hur vi vill ha det. Jag beklagar på det djupaste att Håkan utsatts som människa för ett uppdrag som blev han övermäktig. Ingen borde utsatts för detta, och det kanske är något att fundera på inför nästa partiledarval, när det nu sker. Man kan inte kompromissa i all oändlighet. Varje människa i partiet har en röst och varför skulle det vara så hemskt om fler än en kandiderar. Det kanske till och med är så, att om flera ställer sig upp och säger att de kandiderar så behöver det inte vara så farligt att inte vinna det. Vi måste sluta vara så känsliga och ha uppfattningen att om man kandiderar och förlorar så är man körd.
A ja, mina ord, mina tankar. Trevlig helg
Christian
”Sluta vräk barn”, säger idag barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Detta efter att Socialstyrelsens rapport som presenterades idag visade att 663 barn vräktes under 2011. Det är beklagligt att Maria Larsson än en gång reagerar istället för att agera!.
Redan i september publicerade Stockholms Stadsmission sin rapport över det offentliga Sveriges insatser mot hemlöshet. Den konstaterade då att trots regeringens löfte för mer än 4 år sedan, att inga barn ska vräkas i Sverige, har inget skett. Nu har det gått närmare 4 månader och ansvarig minister förfäras över Socialstyrelsens rapport och går idag ut säger ”sluta vräk barn”! Men gå från ord till handling någon gång. I fråga efter fråga, oavsett om det är fattiga barn, svårt sjuka som utförsäkrats eller meningslösa arbetsuppgifter inom Fas 3, så går ansvarig minister ut, förfäras och säger att så här får det inte gå till eller detta var inte meningen. Men likväl händer aldrig någonting. Några artiklar, en minister som säger det är fel och sedan blir det tyst. Tills nästa rapport kommer och proceduren upprepar sig.
Jag undrar om det kanske kan bero på vem som är ansvarig minister. För när Anders Borg (M) och Fredrik Reinfeldt (M) vill sänka restaurangmomsen under parollen, vi ska skapa jobb, så vet alla att det skulle gått att skapa betydligt fler jobb för de pengarna än att sänka just de momsen. Likadant är det med privatiseringen av våra apotek, det blev ju inte bättre eller billigare, tvärtom och det visste vi ju av erfarenheter från andra länder. Likadant är det med den pågående utförsäljningen av Bilprovningen, det blir dyrare, det visade även utredningen på, men likväl ska det göras. Varför? Argumentet ökad valfrihet håller knappast hos kunderna när det gäller att besikta sin bil, vad ska konkurrensen bestå i. Ska någon erbjuda att ”Godkänna” bilen enklare, det visar ju erfarenheten från Finland och blir det fallet även här, då får vi problem på våra vägar med bilar där som inte borde vara där.
Det är mycket som är konstigt i Sverige av idag. Vi applåderar jobbskatteavdrag, men räknar inte på vad de ökade kostnaderna som regering och riksdag också infört innebär för vår plånbok. Vi applåderar valfrihet och ökad konkurrens, men förfäras av att se konsekvenserna av riskkapitalbolagens inträde inom äldreomsorgen. Vi applåderar när Björklund tar fram piskan och kräver hårdare tag inom skolan och därmed skuldbelägger alla de elever som av någon anledning inte klarat sin skolgång istället för att fråga oss om just den och de eleverna kanske skulle klarat av den med lite extra hjälp.
Till Maria Larsson (KD) kan jag också tillägga att när vi i Karlstad i december tog ägardirektiven till våra kommunala bolag, så ville vi skriva in i direktivet till vårt bostadsbolag att inga hushåll med barn ska få vräkas, men dina partikamrater inom kristdemokraterna röstade emot oss och den blågröna majoriteten vann, så varför inte ta telefonen och börja i de kommuner där de dina är med och styr, kanske kan bli goda exempel för andra kommuner!
Christian