Det brann i förorten igår, denna gången var det inte i Rosengård utan i Husby, men det skulle lika gärna kunna vara vilket segregerat område som helst i vårt land. Tyvärr är det inte första gången och det lär heller inte vara sista gången som frustration, ilska och sorg över en hopplös situation tar sig uttryck som detta.
Läsarbild Aftonbladet
För ett par år sedan var jag på Fröding Arena på Kronoparken, ett av de mer segregerade områden i Karlstad och hade förmånen att få se en av Fryshusets föreställningar, ”Förorten brinner”. Om Fryshuset fortfarande spelar den borde fler kommuner och givetvis även andra be dem komma och uppträda. För det finns givetvis en anledning till varför det brinner i förorten och fler borde få en insikt i varför och att svaren inte stavas hårdare straff!
Stefan Löfven (S) gick idag ut och kommenterade det inträffade och han har helt rätt! Han inleder med ”Jag vill börja med att poängtera att det naturligtvis är både oacceptabelt och meningslöst att bränna bilar och kasta sten på brandkåren”. Men sen kommer han till själva kärnan i varför det brinner. Bland annat säger han att ”Men i Husby bor fler än 12 000 människor och för deras skull måste diskussionen nu handla om hur vi får ner ungdomsarbetslösheten, hjälper alla att klara skolan och ser till att det finns tillräckligt med bostäder och en trygg miljö”.
Föreställningen ”Förorten brinner” skildrar hur det kan vara att växa upp i ett miljonprogramsområde i Sverige, där utanförskapet är stort av flera anledningar. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Det är fattiga barn som växer upp i fattiga familjer och där frustrationen över att se, att trots att deras föräldrar kämpar så räcker pengarna aldrig till. De kan inte ge till sina barn det de ser att andra kan. Detta smittar givetvis av sig på barn och till slut så är steget till ett liv i kriminalitet inte så svårt att ta för ungdomar som ändå inte upplever att samhället bryr sig, och som stegvis förs in i en tyngre kriminalitet med snabba cash.
Vi fick lyssna till skildringen av pojken som tillsammans med storasyster flydde upp på vinden i hyreshuset när pappa än en gång pucklade på mamma. Pappa hade inte alltid varit sådan, men frustrationen över sin egen otillräcklighet fick honom att ta till flaskan och då kom även aggressioner fram som inget barn ska behöva bevittna.
Hur kan en gnista få förorten att brinna, hur ser en sådan gnista ut? Ja det behövs inte mycket för ungdomar i deras situation. Ungdomar som känner sig svikna av samhället, ungdomar som utan anledning blir nekade att komma in på grund av hudfärg, ungdomar som ser att deras föräldrar trots hårt arbete inte får det bättre. Det är när hopp ersätts av hopplöshet och drömmar om en bättre framtid ersätts av förtvivlan och frustration som gnistan inte behöver vara så stor. Om ingen bryr sig varför ska man då själv bry sig. Om man inte ser eller tror att det någonsin kommer att bli bättre, ja vad spelar det då för roll. Varför då inte visa ut sin frustration över ett samhälle som vare sig lyssnar, bryr eller ens ser dem genom att skapa kaos. Se bildäcken brinna, krossa fönsterrutorna för då reagerar samhället, tyvärr oftast genom att ropa efter hårdare straff. Det som syns är symptom på något som är fel, det löses aldrig med hårdare straff, tvärtom fördjupar det problemen.
Vad som behövs är att mer resurser riktas till dessa områden. Skolor ska ges ökade resurser för att hjälpa elever i dessa områden till en bättre framtid. Samhället ska rikta mer resurser för att deras föräldrar kommer i arbete. Det kan handla om att ge dessa ungdomar feriearbeten under sommarlovet, se till att anställa ungdomar för trygghet som vi i Karlstad införde, ungdomar som rör sig bland ungdomar skapar förmodligen bättre situationer än poliser i kravallutrustning, därmed inte sagt att inte polisen också bör röra sig i områden.
Det var precis vad Stefan Löfven (S) sa idag, och det är det som också är enda framkomliga vägen om vi ska slippa se förorter brinna i framtiden. För att klyftor ökar, det skapar inte enbart en grogrund för misstro mot andra, det är också grogrunden för kriminalitet!
Christian
På UR´s hemsida kan du även se en inspelning av föreställningen här!
I media idag finns särskild fokus på en oroande utveckling i vårt land. Det handlar om hur självmorden bland de unga i samhället ökat mycket kraftigt. Att andelen unga som själv väljer att avsluta sina liv är en signal om att samhället misslyckats och att en förändring måste ske!
Jag tror säkert alla oroas över rapporten idag över antalet självmord, men är det lika enkelt att komma överens om orsakerna till varför så många fler unga väljer att avsluta sina liv? Kan man via politisk vilja skapa förutsättningarna för att fler unga ska kunna få en tro på framtiden som gör att det aldrig ska behöva gå så långt som att livet avslutas? Givetvis finns det möjligheten att satsa på psykiatrin, kuratorer och psykologer i skolan med mera. Men det måste också finnas möjligheten att få drömma om en bättre framtid, även efter att man lämnat skolan och på det området är jag rädd för att jag inte anser att regeringen levererat till den här gruppen av unga människor i vårt land.
För samtidigt som Sverige är det land där den psykiska ohälsan ökar mest bland de unga. Så är vi också det landet i EU med den högsta arbetslösheten bland unga (upp till 24 år). Att inte ges möjligheten till ett arbete påverkar givetvis. Att kanske vara en av de 12 000 som årligen lämnar skolan, utan att skolan klarat av sitt uppdrag, påverkar givetvis även det det psykiska välbefinnandet. Det finns unga som kanske på grund av detta, inte ser andra möjligheter till försörjning i framtiden än kommunens socialkontor. Det finns idag unga som växer upp i 3:e generationens bidragsfamiljer. Familjer där både föräldrar, och mor- och farföräldrar levt på försörjningsstöd, eller socialbidrag som det tidigare hette. SR rapporterar idag om att arbetslöshet och självmord kan ha ett samband.
Det finns idag i Sverige över 400 unga i Fas3, det i sig kanske inte är en summa som låter så mycket, men den växer snabbt. Den har växt med 68 fler unga på ett år (AF V.19). En arbetsmarknadsåtgärd som inte erbjuder mycket hopp om en bättre framtid för många av dem som befinner sig i den. Det är ett kapitalt misslyckande av samhället att unga överhuvudtaget befinner sig i denna aktivering.
Enligt en rapport som nationalekonomen Ingvar Nilsson publicerade i hösten 2012 så finns idag i Sverige 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Jag tvivlar på om ett femte jobbskatteavdrag är vad dessa önskar. Låt mig även tvivla på om den sänkta restaurangmomsen gav dessa unga människor någon bild av en ljusare framtid. Och låt mig även tvivla på om sänkningen av arbetsgivaravgiften gav dem något arbete. Vad de däremot förmodligen haft större hjälp av, det är ökade resurser till skolan, det är ökade resurser till socialförvaltningen, som därmed kunnat stöttat dem i form av olika verksamheter som gör nytta, exempelvis Horisont i Karlstad.
Det finns resurser i vårt land, för vi är inget fattigt land, tvärtom. Det finns miljarder att använda, problemet är bara att regeringen använt dem till annat. Sådant som inte skapat vare sig värst många nya jobb och därmed ej heller möjligheten till drömmen om en bättre framtid. Men det är klart, när vi Socialdemokrater oroas över utvecklingen i vårt land och att allt fler lämnas efter. Ja då svarar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) – ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”………
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Igår var det partiledardebatt och Fredrik Reinfeldt (M) försökte väl så gott han kunde försvara de reformer han medverkat till. Det handlade bland annat om jobben i framtiden.
Fredrik Reinfeldt (M), men även övriga ministrar ställde Stefan Löfvén (S) och oss Socialdemokrater till svars för att vi inte direkt gillade halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga. Vi har alltsedan regeringen genomförde det kritiserat den sänkningen, därför att den inte riktades till arbetslösa unga. Det medförde bland annat att exempelvis MacDonalds över en natt tjänade 100 miljoner kronor, utan att anställa en enda unga människa. Det blev också något ironiskt när Jan Björklund (FP) refererade till en krögare i Värmland som han pratat med och som skulle få säga upp människor om halveringen togs bort. Den man han refererade till, driver nämligen flera MacDonalds restauranger i länet..
Men idag kom även svart på vitt, det vi Socialdemokrater så länge sagt, halveringen av arbetsgivaravgiften är hopplöst ineffektiv som en arbetsmarknadsåtgärd. Den är snarare ett riktat stöd till företag inom de branscher som alltid har haft unga anställda.
Enligt en preliminär rapport från IFAU (institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) är kostnaden per nytt jobb mellan 1 och 1, 5 miljoner kronor enligt rapporten. På längre sikt är det osäkert om reformen har någon effekt alls trots att den kostar 14 miljarder kronor per år.
14 miljarder, det blir rätt många nollor efter den siffran. Man kan roa sig med att räkna på hur mycket det skulle gett i exempelvis i form av ökade statsbidrag till kommunerna. En sektor som just nu befinner sig i sitt budgetarbete vilket är mycket tufft. Även i en kommun som Karlstad är det nu stora nedskärningar att vänta, bland annat beroende på att regeringen inte höjt statsbidragen. 14 miljarder skulle ge Karlstad 140 miljoner kronor mer att använda i vår verksamhet. Det kan jämföras med de 55 miljoner som nu återstår på nedersta raden. Det är nästan 30 miljoner för lite, då vi vet att det alltid måste finnas pengar kvar till det som är oförutsett. Och för det faktum att vissa nämnder ibland spräcker sin budget. Karlstad brukar ofta klara strecket, eller det så kallade resultatmålet om 2 % av budgeten. Vi brukar ofta ligga väldigt mycket över, så att vi årligen kan fördela resurser och skapa nytt till förmån för utvecklingen av vår kommun. Så är dock inte fallet längre och de kommande närmsta åren.
Så 140 miljoner kronor mer i årets budgetarbete, det hade tacksamt tagits emot. Lägger vi därtill sänkningen av restaurangmomsen så har samma kritik riktats mot den.Den skapar heller inte alla de nya jobben som regeringen utlovat och omvandlar vi den till statsbidrag, ja då skulle vi haft ytterligare 56 miljoner kronor. Totalt 196 miljoner kronor + de 55 miljonerna vi idag ändå har. Det hade inte enbart inneburit att vi kunnat stoppa alla de besparingar som slår mot vår välfärd. Vi hade inte behövt upphandla all personlig assistans som den politiska majoriteten nu avser att göra. Vi hade inte behövt få större barngrupper i skolan. Vi kunde byggt den där nya skolan som ska ersätta den så nedslitna. Vi kunde satsat på lönerna till lärarna och vi kunde ha förbättrat de så slitna gatorna med alla potthål.
Detta är inte ett scenario som hade varit möjligt bara för Karlstad. Nej det hade förändrat förutsättningarna för alla Sveriges kommuner. Men det är visst roligare att skratta, grilla korv i Maramö och anklaga Socialdemokratin för att inte ha idéer och visioner om en bättre framtid för Sverige.
Totalt har reformen gett mellan 4.000 och 6.000 nya jobb och beräkningar som forskarna gör i den preliminära rapporten visar att kostnaden per nytt jobb ligger mellan 1 miljon och 1,5 miljon kronor. Men det är enbart effekter på kort sikt. På längre sikt är reformen än mindre effektiv. Reformen har även ifrågasatts kraftigt, inte minst av ledande forskare och ekonomer som Lars Calmfors vid Stockholms universitet.
Och är det så att Fredrik Reinfeldt (M) och andra borgerliga företrädare behöver ha förslag på verkliga satsningar för att minska arbetslösheten, ja varför inte lyssna på Stefan Löfvén (S) då?
Vi i väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Till nästa gång!
Christian
Så uttrycker sig Ida Stistrup, som har fibromyalgi och asperger. Hon förlorade sin ersättning från Försäkringskassan hösten 2011. Ida är bara ett av alltför många som genom att de blivit utförsäkrade från Försäkringskassan tvingats till landets socialkontor för sin försörjning.
Ida fortsätter så här; – Min ekonomi har gått under och jag får socialbidrag. Hot om vräkning och avstängning av el har blivit orosmoment och det förvärrar i sin tur mina problem. Artikeln i DN kan du läsa här!
Det fanns en tid då trygghetssystem innebar att människor kunde känna just trygghet. Trygghet i visdomen om att om, man blev sjuk eller arbetslös, så skulle systemen, som vi alla är med och betalar inte behöva tvinga ut människor i fattigdom i avvaktan på att man blir frisk eller får ett nytt arbete. Idag finns det tyvärr alltför många beskrivningar från människor som faktiskt tingats ut i fattigdom, i en tid då omställningsförsäkringen inte fungerat. Eller om man drabbats av sjukdom.
ISF, Inspektionen för socialförsäkringar är det som har granskat konsekvenserna av utförsäkringarna. Enligt dem så är det idag 10 % av dem som utförsäkrades som idag tvingats till socialkontoren. Vet inte hur de fått tag på sin statistik, men däremot så vet jag att här i Karlstad så står de utförsäkrade för cirka 20 % av försörjningsstödet. Statistik är som sagt alltid intressant. Däremot säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att räknar man in dem som faktiskt har läkarintyg på att de är sjuka, men som av Försäkringskassan, ändå inte bedöms vara sjuka, ja då är det cirka 20 %!?
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är nöjd, för han väljer att tolka den del av rapporten som han tycker talar för hans syn. Men hur är det med den verklighet som många tvingas leva i. Att få sin sjukdom ifrågasatt. Att tvingas till en arbetsförmedling som inte vill ha en, därför att man är för sjuk för att någon arbetsgivare ska vilja anställa dem? Undrar om de är lika nöjda med rapporten, eller om de upplever att deras liv, deras framtid, den är inget värd i det blåa Sverige. För hur ska man annars tolka det faktum att trots det ena exemplet efter det andra på utförsäkringar av sjuka människor så fortsätter det att utförsäkras sjuka människor?
Redan drygt ett år efter att de nya tuffare reglerna trätt i kraft för Försäkringskassan, gick 108 läkare ut och skrev; Statsmakterna måste omedelbart sluta skada de långvarigt sjuka med en omänsklig lag! Vad hände? Inget. I fall efter fall, när media beskrivit om ofattbara öden, har ansvariga ministrar skyllt ifrån sig och sagt att rättning ska ske, men frågan är bara när? Hur många gånger ska man kunna smita undan och inte ta det ansvar som medborgare har rätt att kräva?
Otrygga samhällen skapar otrygga människor. Och otrygga människor mår inte bra, och det i sig får konsekvenser. Så hur svårt ska det vara egentligen regeringen att inse att den förda politiken på intet sätt är rätt politik att vandra på?
Tidigare hade vi i Sverige trygghetssystem som skapade just trygghet i en förändring. A-kassan var en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb. Blev du sjuk, så fanns ingen bortre gräns för hur länge din sjukdom varade. Och det fanns heller inget Fas3 som låser in människor i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd där få möjligheter ges för att ta sig ur Fas3.
Det är en oroväckande utveckling, att det som bekymrar oss mest, det är rädslan över att bli fattig (Svensk bobarometer). Sverige är ett rikt land och vi borde gemensamt ha råd med trygghetssystem som skapar trygga människor i samhället. A-kassan har inte höjts på på 10 år, fastän allt annat i samhället blivit dyrare. Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag med en höjning, men regeringen väljer att prioritera skattesänkningar. Dessutom har regeringen gjort det betydligt dyrare att vara med i a-kassan, så en halv miljon människor lämnade den och sedan kom krisen med efterföljande stigande arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har tredubblats sedan Reinfeldts tillträde. Det om något är väl bevis för att den förda politiken inte fungerar.
Enligt en EU-rapport från i våras från Eurostat så är Sverige det land som visar på den största ökningen av människor som riskerar att hamna i fattigdom på grund av det transfereringssystem (a-kassa, sjukersättning exv.) vi idag har. 2005 var vi det land med lägst andel av befolkningen som riskerade fattigdom!
Att så många oroar sig över framtiden påverkar givetvis även deras barn. Att många fler blivit fattiga, det vet vi utifrån Rädda Barnens rapporter, som visar att nära en kvarts miljon barn i Sverige av idag lever i barnfattigdom. Den oron deras föräldrar känner över om de kommer att ha råd att betala både räkningarna och maten på bordet sätter givetvis spår i barnen och frågan är om något barn ska behöva bära sådant?
Nu tror jag att jag tappat räkningen på hur många exempel detta blogginlägg haft på hur en felaktig politik slår mot dem som bor i vårt land. Frågan är bara hur länge det ska dröja innan även de vid maktens grytor inser att om inte hela samhället, alla vi som bor här, känner att vi har ett värde som kan tillföra ett mervärde för samhället och därmed oss alla, insikten om att allas lika värde, det skapar också ett bättre samhälle och framtid för oss alla!
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Christian
Igår rapporterade Rapport om SOM-institutets rapport om hur alltfler i Sverige är missnöjda över våra socialförsäkringssystem. A-kassan, pensionssystemet och sjukförsäkringen. Det i sig är inte förvånande.
Det som däremot förvånar det är att missnöjet ökat även bland dem som sympatiserar med moderaterna! Men är man missnöjd med våra trygghetssystem så kanske man inte borde sympatisera med moderaterna. Finns ju en förklaring till utvecklingen varför det ser ut som det gör.
A-kassan har inte höjts på 11 år, samtidigt har en hamburgare blivit 50 % dyrare. Liksom annan mat, hyran, ja i princip allt har blivit dyrare på 11 år. Varför är det då inte rimligt att även höja ersättningen till dem som tillfälligt står utanför arbete. Det här med tillfälligt är å andra sidan något som också verkar behöva en ny definition. För a-kassan var tänkt som just en omställningsförsäkring för människor mellan arbete. Men för att den utan arbete ska kunna ges ökade möjligheter till ett jobb. Ja då krävs även en arbetsmarknadspolitik värd namnet och det har vi inte idag i Sverige.
Det finns idag 703 832 människor i vårt land som är antingen öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. 34 248 i Fas3, den mest ineffektiva och verkningslösa arbetsmarknadsåtgärd man kan tänka sig. Bara kostnaden för ersättningen till arbetsgivarna som tar emot denna fria arbetskraften är över 140 miljoner kronor varje månad. Tänk om de pengarna istället kunde gå till något vettigare! Inte är det så konstigt att vi som bor här i landet Sverige är missnöjda!
Inte heller blev det bättre att sedan regeringen Reinfeldt och Borg chockhöjde avgiften till a-kassan. Konsekvensen som blev var att hundratusentals lämnade den, för de trodde ju inte att de själva skulle bli arbetslösa, eller så hade de helt enkelt inte råd längre att vara med, för hundralapparna behövdes så väl till annat. Ett beslut som gett dem som tog de beslutet oanade konsekvenser. Idag saknar 4/10 arbetslösa a-kassa., det är en fördubbling sedan valet 2006.
När det gäller sjukförsäkringssystemet så har det inte skrivits spaltkilometer om hur den utvecklats, utan spaltmil. I media möter vi dem drabbade. Det är svårt sjuka människor som anses för friska för att vara sjuka, men för sjuka för att kunna arbeta. Vi möter berättelserna om svårt sjuka människor som uppges inkomma med bedömningar över hur länge till de ska leva. Och vi möts av berättelsen om hur den cancersjuke, mitt uppe i en behandling förväntas jobba. Sjukförsäkringssystemet som för så många verkligen symboliserade tryggheten är nu för många raserad. Tilltron finns inte och det är väl också det som syns i SOM-institutets rapport.
När det gäller pensionssystemet så kan man idag i Expressen läsa om Gunilla 65 år som inte har råd att gå i pension. Enligt artikeln görs bedömningen att hälften av alla kvinnor som går i pension de närmaste åren kommer att få leva som fattigpensionärer, det vill säga, att de har mellan 5 000 till 8 000 kr att leva på i månaden. Just begreppet fattigpensionär hade jag hoppats skulle försvinna och inte öka.. Ett annat exempel på detta är Liz-Beth Wendel från Karlstad. Om hennes situation kan du läsa här i NWT.
Att missnöjet ökar i takt med att otryggheten ökar i vårt samhälle är inte så konstigt. Men det som förvånar mig mer, det är att det även bland de missnöjda fortfarande finns sympatisörer med moderaterna. Det är ingen slump, ingen tillfällighet att otrygghet breder ut sig. Att klyftor ökar och att den arbetslöse ska tvingas sälja sig för sämre villkor och löner på arbetsmarknaden..
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
Till nästa gång!
Christian
Idag presenterade finansminister Anders Borg (M) sin och regeringens budget. Den var tunn, minst sagt. I tv-rutan stod en finansminister som definitivt inte tittat i backspegeln de senaste åren.
För trots att utvecklingen i vårt land går åt helt fel håll, så är hans enda svar på hur utmaningarna inför framtiden och samtiden som vi befinner oss i; inga andra än att det krävs fler skattesänkningar. Som om skattesänkningarna lett till värst många fler i arbete. Frågan man ska ställa sig, är inte hur många fler jobb som skapats av dessa till allra största delen verkningslösa reformer. Utan istället ska frågan ställas om hur många fler jobb som skulle ha kunnat skapas om man vidtagit andra åtgärder för att få fler människor i arbete?
Bilden visar på en verklighet som inte direkt känns vare sig upplyftande eller kan tas som inteckning för att den förda regeringens politik innehåller lösningarna på samtidens och framtidens utmaningar.
Samtidigt som vi har en mycket hög arbetslöshet bland unga, och samtidigt som alltfler önskar skaffa sig en högre utbildning så har regeringen dragit ned på antalet utbildningsplatser. Det spelar ingen roll hur Anders Borg (M) paketerar sin budget, eller hur väloljad munlädret är. Den ”satsning” han idag presenterade med 1 400 nya platser, är enbart en minskning av det tidigare beslutet att dra ned på 21 200 platser 2012 och 2013. Det motsvarar enligt Högskoleverket ca 1,4 miljarder. Sänkningen av restaurangmoms kostade 5,6 miljarder. Gav knappt några nya jobb, och prissänkningarna var mycket tillfälliga. Kanske kunde använt de skattepengarna till att ge fler möjligheten att få utbilda sig. Stärka sina chanser på arbetsmarknaden, få ett jobb, för både deras egen skull, men också för allas vår skull. För ett samhälle är som starkast när alla som kan, också ges möjligheten!
Anders Borg (M) och regeringen har idag fått utstå kritik från inte enbart oppositionspartierna. Även andra organisationer har riktat kritik och det med all rätta. Årets budget var inte enbart tunn, den saknade även idéerna och visionerna om hur en regering bäst förvaltar det uppdraget det innebär att vara just ett lands regering. Att sedan Anders Borg (M) fortsätter sitt mantra om nya jobbskatteavdrag visar att det är något glapp någonstans, samma gamla vanliga tugg. Det är det tydligaste beviset på att regeringen är trött och orkeslös. Nästa år är vi många som ska se till att det också blir verklighet!
Vår ”Skuggfinansminister” Magdalena Andersson (S) kritiserade regeringen för brist på idéer. – Jobbskatteavdraget tycks vara svaret med stort S på alla Sveriges problem, säger hon. Den kommentaren kan du läsa här i Aftonbladet.
Under vår partikongress talade Stefan Löfven bland annat om hur vi ska få fler i arbete, och det var via fler i utbildning. Han sade de: – Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder!
Christian
SSU:s ordförande Gabriel Wikström kommenterar här på SR.
Fler kommentarer från Socialdemokraterna finner du här!
När vi Socialdemokrater hållit kongress, har vi diskuterat oss fram till hur vi ska möta de utmaningar Sverige står inför, men också befinner oss i!
Vi ser med oro på hur utvecklingen i vårt land är och har varit. Där ökade klyftor blivit en vardag. Där människor på grund av bostadsbrist, tvingas tacka nej till ett jobb och därmed hämmar tillväxten. Men vi ser också unga människor som tvingas bo kvar hemma, för att det inte finns en bostadspolitik för att bygga fler bostäder. Vi ser också hur unga, såväl som äldre, inte ges möjligheten till ett arbete, därför att Arbetsförmedlingens resurser inte får användas fullt ut på grund av ett regelverk, som innebär att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljarder till statskassan, för att ytterligare finansiera reformer som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill ha, men som inte ger de effekter, de säger att de ska ge! Det är med andra ord en politik som inte ger resultat!
Regeringen försöker ge en bild av att de satsar på viktiga områden, när de de facto minskat på dessa, sett ur ett flerårigt perspektiv. Det är naivt att tro att man på ett år, genom tillfälliga insatser kan förändra problem i samhället som skapats över flera år.
Här är en tydlig bild över de så kallade ”satsningarna” som regeringen gör i årets budgetproposition! Det bidde inte ens en tummetott, eftersom det blev färre!
Hur ska man kunna möta framtidens och dagens stora utmaningar med den höga arbetslöshet vi idag har, om man inte är beredd att satsa på kunskap. Det är via kunskap som också fler kommer i arbete. För det är ju inte det, att det inte finns lediga jobb på arbetsmarknaden. Men problemet är att matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande inte funkar. Det är i avsaknaden av en politik för jobben, som också Arbetsförmedlingen tvingas lämna ifrån sig resurser de fått, men inte kunnat använda sig av!
Det är i avsaknaden av en politik för framtiden, bortom det sjätte jobbskatteavdraget, som vi idag tvingas leva i dess konsekvenser. En hög arbetslöshet, höga kostnader för försörjningsstöd och med en skola där resultaten varit fallande ända sedan den borgerliga regeringens tillträde. Det kanske är dags att pröva något nytt, något fräschare. Pröva ett parti, med både politiken och viljan och insikten om att framtiden, den bygger vi gemensamt, och det är gemensamt som vi också löser samhällsproblemen. För när ett problem, delas av flera, ja då är det inte ett individuellt problem, utan ett problem för hela samhället och då vinner också hela samhället på att det löses tillsammans!
Vår partiledare Stefan Löfven talade om att;
Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Så sant som det är sagt, är allt jag vill tillägga!
Christian
Sitter i bussen tillsammans med övriga kongressombud och personal från både partidistrikt, Karlstads arbetarekommun och SSU Värmland. Det är en skara taggade ombud och personal på väg till Göteborg och Socialdemokratiskabpartiets 37:e ordinarie kongress.
Som Sveriges största parti så är det inte så konstigt att media visar ett stort intresse för oss och den stundande kongressen. Det är mycket spekulationer om vilka beslut vi förväntas att ta i diverse frågor. En del av spekulanterna kommer att visa sig mer träffsäkra än andra och givetvis kommer de att ha en bra förklaring till varför vi inte fattade de beslut de förväntat sig…
Oavsett vilket är det givetvis kul med det stora mediala intresset. Det är många viktiga frågor att hantera under kongressen och det är också nu som grunden lägg för en valseger 2014. Sverige behöver en ny regering. En regering med en tro på framtiden och som också har politek för framtiden!
Jag kommer under kongressen att blogga om våra aktiviteter.
Ni kan även följa delegationen från Värmland genom exempelvis:
Twitter, @SAPvarmland
Instagram: @sapvarmland
Facebook: Socialdemokraterna Värmland
Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.
Till nästa gång 
Christian
Idag skriver Oision Cantwell i Aftonbladet om hur vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vill se hårdare tag gentemot ungdomsbrottslingar. Det är tyvärr inte första gången som moderata företrädare förespråkar en hårdare linje, istället för att faktiskt ställa sig frågan, varför finns det unga kriminella?
Grogrunden till kriminalitet finns att finnas i ökade klyftor, och är det någon som är ansvarig för detta så är det just vår statsminister! Att senare komma och kräva hårdare tag gentemot kriminaliteten utan att reflektera varför den finns är inte rätt väg att gå.
Inga unga drömmer om ett liv i det så kallade utanförskapet, inte heller tror jag unga, drömmer om ett liv som kriminell. Däremot kan det mycket väl vara så att unga människor som känner sig svikna av samhället, inte heller anser sig vara bundna av dess lagar.
Allt fler unga lämnar skolan utan fullvärdiga betyg för att skolan inte klarade sitt uppdrag. Ännu fler unga befinner sig i arbetslösheten, därför att samhället inte förmått att hjälpa dem ut på arbetsmarknaden. De hänvisas till bidragsstöd och i vissa fall, även meningslösa aktiviteter. De förpassas till att bli en stolpe i statistiken.
När hoppet falnar om att kunna ta sig ur det liv de lever, det liv de tvingats leva i. När de ser att de riskerar att leva det liv, deras föräldrar levt i, hela deras liv. Ja då kanske steget till snabba cash, inte är så långt att ta. Vi har idag unga, som är tredje generationens bidragstagare i sin familj. Där normen är att ens föräldrar lever på bidrag, att inte kunna ge det de vill till sina barn och att orsaken till detta, mycket ofta är ett efternamn eller en hudfärg, eller helt enkelt att skolan inte klarade sitt uppdrag. Ja varför ska man då känna solidaritet med övriga i samhället.
Om man upplever sig som sviken av samhället, oavsett skäl, varför ska man då inte själv svika samhällets lagar och söka lycka någon annan stans. Skaffa sig en möjlighet att ge sig själv, nära och kära, det de aldrig själva kunde få av sina föräldrar?
Det är genom att inse att kriminaliteten frodas i samhällen där klyftor ökar som man också inser att den förda politiken inte är den rätta politiken. Om samhället sätter in insatser för att minska utanförskapet, ge människor de rätta verktygen för att stärka sina chanser till ett jobb som grogrunden minskar. Det är genom att säkerställa att skolan ska klara sitt uppdrag som klyftor minskar. Det är även genom att se till att efternamn och hudfärg inte ska spela någon roll, som vi bygger Sverige starkare och får en minskad kriminalitet.
Det är däremot, definitivt ingen lösning att fortsätta på den utslagna vägen och ytterligare öka klyftor och lämna människor därhän som kriminalitet minskar. Att kräva hårdare straff för unga, visar tyvärr med all tydlighet att Fredrik Reinfeldt (M) istället för att ta itu med problemen, väljer att fjärma sig från den verklighet han själv är medskyldig till att ha skapat!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Idag så invaderades vår stad av 1 900 blåklädda smurfar. Under parollen ”För hela Sverige” så har moderaternas Sverigemöte startats. Det är en samling då moderaterna ska gjuta olja på vågorna och försöka att lyfta sig opinionsmässigt genom att visa att de fortfarande är ett parti som har förmågan, tron och viljan på att leda Sverige i framtiden, så även efter valet 2014.
Verkligheten visar däremot på att det inte är så lika klart, vad moderaterna egentligen vill. För samma dag som Sverigemötet öppnas och dessa 1 900 moderater samlas, så skriver ett av de två moderata kommunalråden i Aftonbladet idag att moderaterna fokuserar alldeles för mycket på skattesänkningar, den artikeln kan du läsa här! Frågan är om partistrategerna i Stockholm uppskattade den artikeln. I artikeln så skriver det moderata kommunalrådet om vikten av att moderaterna blir ett ”välfärdsparti”, ja, det kan man ju tycka. Men på vilket sätt påvisar hen att hen gör det i den praktiska vardagen?
Igår var det sammanträde med kommunfullmäktige. Ett av ärendena rörde just hur detta moderata kommunalråd hanterat frågan om att upphandla all kommunalt driven verksamhet inom personlig assistans, utan att fråga dem det berör. Vare sig personal eller dem som verksamheten är till för. På vilket sätt påvisar man då att man går från ord till handling i viktiga frågor som rör välfärden. Ett sms var vad personalen fick…
I debattartikeln kritiserar hen också, med all rätt, det fokus på skattesänkningar som moderata företrädare så gärna och ofta pratar sig varma för. Men på vilket sätt, stämmer den retoriken, med den praktiska vardagen. För det är ju inte mer än några dagar sedan som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg pratade sig varma om ytterligare ett jobbskatteavdrag, det sjätte i ordningen.
Det är rätt tydligt att det råder en vilsenhet bland landets moderater, de vet inte riktigt vilket ben de ska stå på. Ska vi lansera nya jobbskatteavdrag, som varit så populära, eller ska vi ta uti med de problem Sverige befinner sig i. Vi har en hög arbetslöshet, bland ungdomar en ännu högre. Antalet människor som tvingats in i den meningslösa sysselsättningsfasen Fas3 är rekordhögt och andelen unga människor/elever som lämnar skolan utan fullvärdiga betyg är idag drygt 12 000, därför att skolan inte ges verktygen för att leva upp till sitt uppdrag. Utmaningarna kan staplas ovanpå varandra och när ledande moderater ser detta, så väljer de att blunda och då kommer också förslaget om ett 6:e jobbskatteavdrag!
Tänk om vi kunde ha en regering, som förmådde att lyfta blicken bortanför ytterligare jobbskatteavdrag och kunde se att utvecklingen i Sverige behöver och förtjänar något så mycket mer!
Men givetvis hoppas jag att ni moderater har en bra konferens i Karlstad, en stad som vi Socialdemokrater gärna vill se, ska bli en stad för alla. Vi jobbar för det i alla fall. Vi vill bli Sveriges 4:e största evenemangsstad och vi vill växa, därför att vår vision om Karlstad 100 000, inte grundar sig på antalet invånare, utan på insikten om att ju fler vi är som bor och verkar här, desto mer kan vi åstadkomma för dem som bor och verkar här!
Christian