Media fortsätter att rapportera om statliga Vattenfalls köp av Nuon. Inte nog med att det i sig gjorde oss till storägare av smutsig kolkraft nere på kontinenten, det var också Sveriges i särklass sämsta affär någonsin, och detta varnade flera för innan köpet skedde!
Trots det, gav dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) klartecken till köpet av Nuon, till prislappen 97 miljarder kronor! Detta trots att tjänstemän på näringsdepartementet varnat för att prislappen var närmare 30 miljarder för hög!
I Aftonbladet idag skriver Eva Franchell enligt nedan, hela krönikan kan du läsa här!
Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) har ett flertal gånger i media uttalat sig om att detta är tidigare näringsminister Maud Olofssons ansvarsområde. Flera hävdar att en affär av denna storleksordningen aldrig skulle ha kunnat ägt rum, utan att dessa två ministrar var inblandade!
Var var det för form av storhetsvansinne som fick regeringen att trots varningar gå vidare med en affär som de redan från början visste skulle gräva hål i kassan. För även om det är ett bolag så är det ett statligt bolag, och därmed är vi alla ägare till det. Den avkastning som statliga bolag ger, innebär pengar in i statskassan som användas (förhoppningsvis) till det gemensammas bästa. Fredrik Reinfeldt (M) slösar inte bara bort våra gemensamma resurser på ineffektiva reformer, som inte skapar de jobben, vi så starkt behöver. Han ger även klartecken till Sveriges sämsta affär någonsin!
Stefan Löfven (S) kräver idag; – Han bör lägga alla kort på bordet och redovisa exakt hur hela regeringens beredning av den här affären har gått till. Det är han skyldig svenska folket. Det handlar om skattemedel som regeringen säger att de är så rädda om. Nu har de varit nere i Holland och blåst bort 97 miljarder kronor, så då kan de gott förklara sig. Hela rtikeln kan du läsa här!
Christian
Årets första partiledardebatt i riksdagen ägde rum idag och inte saknades det frågor att debattera omkring. Den väg Sverige är inne på, har lett till ökat utanförskap, cementerat en arbetslöshet som vi på 90-t skulle betecknat som just den massarbetslöshet den de facto är, men som de senaste åren blivit det normala!
Statsminister Fredrik Reinfeldt mös i talarstolen och skröt över det land han är statsminister över. Varför kan man fråga sig, konsekvenserna av den förda politiken de senare åren är inte mycket att skryta över. När hörde någon Fredrik Reinfeldt prata om att minska det så kallade utanförskapet? När pratade Reinfeldt sist om att den höga ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att hjälpa unga att bättre matcha de arbeten som finns. De 127 000 under 24 år som idag är arbetslösa. Den stöttning de borde få, via fortbildning, praktikplatser, lärlingsplatser etc, den uteblir. Istället ska ungdomsarbetslösheten lösas genom att försämra deras anställningsvillkor och genom att ge alla arbetsgivare med unga anställda högre vinst. Bara Mc Donalds tjänar på detta över 100 miljoner kronor. Hade det inte varit ett bättre alternativ att ge stöd till de arbetsgivare som anställer en ny, inte till dem som redan har anställda? Snabbmatsbranschen har ju alltid haft större delen unga anställda, inte blev de fler för att företaget helt plötsligt fick sänkt arbetsgivaravgifter för dem de redan hade anställda!
Andelen unga som förtidspensionerats har under Reinfeldts tid ökat med 37 %! Just andelen människor som förtidspensionerades under mandatperioden 2002-2006 var något som Reinfeldt riktade mest kritik mot i valrörelsen 2006. Var är självkritiken idag herr statsminister?
Socialstyrelsen gjorde i höstas en jämförelse om möjligheten till egen försörjning för arbetslösa och där konstaterades att 4/10 arbetslösa saknar a-kassa eller har otillräcklig a-kassa för att klara sig. De hänvisas därmed till kommunernas socialkontor. Försämringen av a-kassan var medvetet gjprt av moderaterna. När avgiften chockhöjdes lämnade många den, dels av ekonomiska skäl, men dels också för att de lyssnat på Reinfeldt och Borgs utfästelser om att jobben kommer först och inte är det någon risk att ni blir arbetslösa i landet Sverige som leds av de nya moderaterna. Idag lever i Sveroge 250 000 människor på försörjningsstöd, till en mycket hög kostnad för landets kommuner. Samtidigt ger a-kassan ett överskott på 23 miljarder statliga pengar som Reinfeldt och Borg kan använda till sina ändamål. Sänka momsen på krogen till exempel!
Ungdomsarbetslösheten, det växande utanförskapet och utförsäkringar från a-kassan är bara några områden. Till dessa kan även läggas Fas 3, utförsäkringarna från Försäkringskassan, utförsäljningar av statlig egendom, allas vår egendom är ytterligare politikområden där utvecklingen sannerligen inte går åt rätt håll. Lägg sen till den fördubblade barnfattigdomen, en utrikespolitik som sköts via twitter av en minister med högst tvivelaktig bakgrund i ett visst oljebolag med intressen i länder där människor fördrivs, mördas och våldtas. Lägg sedan till dagens andra nyhet om oenigheten inom regeringen när det gäller miljöpolitiken och Jan Björklunds löften om skolan som absolut inte infriats. En skola som allt fler unga människor inte klarar av. Kan det verkligen vara fel på så många elever eller är det skolan som förändrats?
Men diskuterades alla dessa frågor i media, på twitter och andra sociala medier efter debatten? Nej i vanlig ordning fick personfrågor större utrymme än sakfrågor. När ska ögonen öppnas för att det systemskifte vi så länge varnat för inte står vid dörren, vi har redan öppnat den och gått en bra bit in i den korridor som Reinfeldt och Borg byggt. Frågan är när vi kommer till korridorens slut om den är tillräckligt bred för att kunna vända om och gå tillbaka när vi inser att detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Och var det verkligen såhär Reinfeldt beskrev framtiden, eller använde han skickligt de nya moderaternas retorik, samtidigt som han förde den gamla vanliga moderata politiken. En politik som faktiskt gör skillnad på människor, av olika bakgrunder och olika förutsättningar. En politik där välfyllda fickor ska bli mer välfyllda på bekostnad av en sammanhållen fördelningspolitik där alla ska ges förutsättningar för att bli en del av samhället som aktiva medmänniskor. Det kan inte vara så att man ska skuldbelägga enskilda människor för att inte alla kan vara sin egen lyckas smed. Om ett individuellt problem berör så många så är det ju de facto ett problem för samhället.
Vad som diskuterats i media efter debatten är Göran Greider, K-G Bergström, den avslagna debatten om arbetslösheten och avsaknaden av konkret politik, fastän den faktiskt finns där och är tydlig!
It doesn´t have to be this way!
Christian
Visst är det välkomnande att regeringen idag presenterade en ökad satsning på den svenska, numera inte så älskade järnvägen. Den enligt regeringen storslagna satsningen löser dock inte huvudproblemet vi idag har med vårt järnvägsnät. Ökad underhåll må vara bra, men i grunden så är det helt enkelt mera räls som behövs. Kapaciteten på våra järnvägar är helt enkelt för låg. Aftonbladet kallade idag den så kallade satsningen för ett hån. Man skulle även kunna kalla det att ”koka soppa på sen spik”, för än en gång försöker regeringen ge sken av att vara handlingskraftig och ge sken av att lösa problem, de inte löser med sina förslag. Frågan är om svenska folket bär det i minne när vintern än en gång kommer och tågen står still av alla möjliga anledningar.
Jag skrev i slutet av juni ett blogginlägg om just kaoset inom den svenska järnvägstrafiken, det kan du läsa här!
Frågan jag då ställde var för vem järnvägen var till för. Till skillnad från annan konkurrensutsatt verksamhet så är det inte så lätt för resenären att välja ett annat transportföretag, för det är samma räls som tågen går på och bortsett från större järnvägslinjer, där det finns fler alternativ, så finns inte de i det största delarna. Tar med sedan hänsyn till avresetider, så spelar det inte heller någon roll om det finns flera operatörer, för de går givetvis inte på samma tider. Därmed återstår alternativen buss eller bil i de flesta fall. Då når vi inte några miljömål. Maud Olofsson (C) pratade även på presskonferensen sig varm för de jobb som deras satsning nu kommer att ge, var då och hur många blir det. Regeringen har ju tidigare när det gäller restaurangmomsen tyckt att 3 500 jobb i teorin är jättemycket, i praktiken betydligt färre till en kostnad av 1 ½ miljon skattekronor. Så hur stor effekt har denna ”grandiosa” satsning kära regering. Är det inte ett försök att istället flytta fokus på småpartierna i kris? Moderaterna vill inte avstå sina skattesänkningar. Göran Hägglund har nästintill satt sin framtid som partiledare i pant när han så hårt kritiserar Reinfeldt för att hellre sänka restaurangmomsen än skatten för pensionärer. Är detta motdraget från Reinfeldt, vi lovar lite extra till andra områden så kanske han tiger?
Vissa verksamheter är kanske helt enkelt inte lämpliga för att vara föremål för upphandlingar. Kortsiktigt tänkande skapar inga långsiktiga lösningar på den svenska järnvägstrafiken. Stora riskkapitalföretag vill se sin vinst öka, de har väl ingen anledning att reinvestera sina vinster i en verksamhet de inte vet om de får fortsätta bedriva nästa upphandlingsperiod.
Christian
SJ har de senaste åren fått utstå hård kritik för problemen i den svenska tågtrafiken. Det mesta befogat, en del inte, då det varit Banverkets fel. Men oavsett vem som skyller på vem, så är det ju bara att konstatera att avregleringen inte blev riktigt som det var tänkt. I de flesta fall när verksamheter konkurrensutsätts och fler leverantörer eller i detta fall transportörer ges tillträde till marknaden så är det i en tro att det blir bättre för kunden.Konkurrens med fler aktörer ger kunden en valmöjlighet och därmed skulle man kunna tro att leverantören eller transportören vill ha dem som kunder. Så är dock inte fallet med tågtrafiken, fler transportörer skapar inte alternativ för den resande eftersom de ansvarar för olika spår, vill du inte åka med SJ, så finns det ingen annan som kör tåg på den sträckan.
Det skulle likaväl kunnat varit någon annan transportör än just SJ, men att jag väljer dem som exempel just idag kanske inte är så förvånande. Aldrig har väl en leverantör av en tjänst kunnat visa på en sådan total avsaknad av empati som SJ gjorde igår när de kastade ut en elvaåring från tåget. Det spelar ingen roll om hon såg äldre ut än elva, det spelar ingen roll om hon var tolv, tretton eller fjorton man gör inte så!
Att konduktören nu mår illa, det förstår jag och samtidigt som jag tackar vem man nu tackar när man inte är troende, så får vi inte glömma bort att konduktören följde en policy som arbetsgivaren satt upp. Det är ingen ursäkt för vad hon gjorde, policy eller inte, ett barn kastar man inte av tåget! Men konduktören är en människa av kött och blod som alla vi andra, en människa saknar inte känslor så vad var det som gjorde att hon agerade som hon gjorde. Var det ett resultat av hur SJ jagar vinster men bryr sig väldigt lite om kunden, de har ju trots avregleringen inget alternativ att välja? Jag har full förståelse för att ingen vill ha kunder som inte betalar för den tjänst man vill ha, men en policy som innebär att barn så lättvindigt kastas ut och lämnas vind för våg är inget jag tycker något företag ska vara stolt över!
I det här fallet slutade det ändå gott, Gabrielle Ehnemark fann henne och visade solidaritet och medmänsklighet och tog hand om henne, men det var tyvärr alltför många som inte brydde sig, berodde det på hudfärgen månntro, i så fall äcklar det mig att omtanke och solidaritet människor emellan ska avgöras av färgen på vårt skinn. Men, tyvärr är detta inte det enda exemplet där kritik riktats mot SJ, inte för att de inte avgått i tid, utan för att de behandlar människor på ett sätt som inte är värdigt, i Aftonbladets ledare kan man läsa om de två ensamkommande flyktingbarnen som kastades av, det kan du läsa mer om här och idag kunde vi läsa om kvinnan som trots biljett inte skulle få åka med, därför att det blivit fel på registreringen. Man behandlar inte kunder på detta sätt SJ även om ni har möjligheten så har ni banne mig inte rätten!
Frågan är ur vilken synvinkel man ska se på persontrafiken på tåg egentligen? Är det en viktig del av våra kommunikationsmöjligheter och måste det vara ett område som är konkurrensutsatt när det så uppenbarligen har misslyckats.Bryr sig jag som passagerare om vilket namn det står på arbetsjackan på den som kör loket när jag sätter mig på tåget eller är det viktigaste att jag kommer fram i tid?
Det finns områden där konkurrensutsättningen har varit till godo. Det har effektiviserat verksamheter och det har även lett till insikten om att man som personal är till för den man ska hjälpa och inte tvärtom. Men till skillnad från exepmelvis hemtjänsten som jag nu menar, där du som äldre med hemtjänst kan få byta utförare om du av någon anledning inte är nöjd, så finns inte det alternativet när det gäller tåget. Ska jag åka 06.32, men inte vill åka med ett visst bolag för de var försenade sist, finns inte alternativet att välja en annan utförare. Konkurrensutsättningen och valfriheten sker då inte på kundens/passagerarens villkor utan det handlar om att företag ska tjäna pengar på att bedriva trafiken och oavsett vad man kan tycka om det så har det totalt havererat. Jag vill veta när jag sätter mig på tåget att det kommer fram i tid. Jag vill inte höra en massa bortförklaringar om solkurvor, tjällossning, för få lok med mera för att det inte kom fram i tid.
Ska vi utifrån ett miljöperspektiv även kunna se tåget som ett alternativ till bil och buss så funkar detta inte längre. Jag tycker att vi kan ge avregleringen av järnvägstrafiken en present på 10 årsdagen och det är att ta den tillbaka!
Tror knappast det är någon som längre sjunger SJ, SJ gamle vän….
Christian
Jag sitter på altanen till stugan och tittar ut över skogen, stillheten den symboliserar, men ej tystnaden då fåglarnas samtal hörs långt in på kvällen. Tidigare ikväll gick jag en tur i skogen och bara var. Lyssnade på naturen, suset i skogen och vattnet som porlar i de diken som ännu inte växt igen. En gammal bondgård tynar bort till förmånen att få vara sommarstuga för dagens generationer med allt vad det innebär.
Vattenotalet, dusch, spis, mikro, tv allt det som tidigare generationer som brukade jorden aldrig skulle kunnat föreställa sig existera. Min familjs sommarstuga, eller ja om sanningen ska fram, årentrunt stuga, är min farmors föräldrahem. Pappa är tionde generationen på en gård som inte är värst märkvärdig, ett vanligt litet rött hus, med en ladugård och några andra ekonomibyggnader. Skillnaden är däremot att vi använder hela huset, det gjorde inte farmors familj när hon var liten, de trängde ihop sig på nedervåningen, och då var det med den tidens mått ingen liten gård trots allt. Hästar, kor, grisar och givetvis höns fanns på gården. En torvmosse och en grusgrop hörde också till ägorna. Farmors far var även han, liksom jag förtroendevald, dock var han bondeförbundare.
Jag förstår inte, när jag är här, varför jag är det så sällan. Det finns en stillhet, en form av lugn som ger näring till en annars alltför hektisk vardag. Här blir jag inte ens upprörd, när uppkopplingen tar 15 minuter för att jag ens ska kunna börja skriva detta blogginlägg, hemma och inte minst på kontoret skulle 15 sekunders fördröjning få mig att bli frustrerad och arg. Att sitta på altanen och bara titta ut över skogen, se älgen komma nere vid åkern ger en stund till eftertanke, däremot behöver han ju inte skita precis vid huset som han gjort när jag kom hit. Inget kul att trampa i älgskit för någon.
Tanken och frågan jag däremot inte kan släppa, ens en kväll som denna är hur många det är som är så lyckligt lottade så att de har en plats som denna. En plats där tiden kan få spela mindre roll för en stund, där du inte behöver bära med dig telefonerna, för någon mottagning existerar knappt. En plats där kroppen kan få ro och kroppens batterier få återhämta sig. En plats där himlen är enda betraktaren om du så önskar vara för dig själv. Sitta på en stubbe i skogen, lyssna, andas och bara vara…
Tyvärr finns det många, som haft en plats som denna, ett andningshål och en plats för återhämtning som tvingats att göras sig av med det, då utförsäkringar lett dem rakt till landets socialkontor, och där tolereras och accepteras inte att man har andra hem än det man bor i. Jag undrar hur det påverkat livet för dem, deras barn, familjer och anhöriga en stund som denna. Då hjälper det inte att vissa moderata riksdagsledamöter ber om ursäkt för utförsäkringarna, det hjälper inte att regeringen för femtioelfte gången vill ändra på Fas 3 när de i det praktiska handlandet inte gör något alls. Det är bara politisk retorik för att undvika att svara på frågorna från verkligheten, de som drabbats av det tuffare samhället vi nu tvingas anpassa oss i. Det hjälper inte de barn, som tvingas stanna hemma på sonmarlovet, för deras föräldrar har inte råd att göra något under ledigheten.
Det är en skam, och det är en fläck på detta rika lands banér att det ska behöva vara så här! Var det så fruktansvärt illa på 80-talet, växte inte vi upp som då var barn i ett land som brydde sig om andra. Jämförde våra föräldrar storleken på plånboken och fann att den jämförelsen var viktigare än hur grannens barn tillbringade sommarlovet. Var finns egentligen solidariteten och medmänskligheten människor emellan och vem ska trösta knyttet?
Christian
Ja, den rubriken är passande efter dagens möte med kommunstyrelsen i Karlstad. Det tycks nämligen som om de har en plan för att konsekvent inte behöva bifalla våra förslag. Vet inte om kommunalråd ”3 mandat” kläckt idén själv eller om han kanske sett på Jönssonligan-filmerna under helgen. I vilket fall som helst så tyckte kommunalråden ”17 mandat”, ”4 mandat”, ”3 mandat” och de båda ”5 mandaten” att idén var god.
Vad går då den goda idén ut på då? Jo gilla förslagen från oppositionen, men säg i samma mening att det där, det är självklart så därför tänker vi inte bifalla era förslag. Som i fallet med maten till våra äldre. I vintras satt kommunalråden ”3 mandat”, ”3 mandat” och ett av kommunalråden ”5 mandat” och käkade matlådorna som fås via matdistributionen. Maten fick väl överlag gott betyg av dem, vilket är bra. Det visar de årliga enkäterna som skickas ut till alla som får maten att den ska ha. Men nog kan man väl göra mer. Självfallet kan och ska man det, därför har vi Socialdemokrater motionerat om just detta. Att skapa en bättre måltidsupplevelse. Men vad blev då alternativet till matlådorna? Jo, frysta matlådor, det blev alternativet, tror knappast det var det som de äldre som läste tidningarna i vintras hade tänkt sig faktiskt. Om majoritetens utspel bloggade jag om i december, det kan ni läsa här!
Nu är det i alla fall beslutat att som ett komplement till dagens matlådor så kan en upphandling ske från lokala restauranger. Jag skriver kan, för om det blir så avgörs i budgetprocessen. För valfrihet är visserligen bra, men det kostar också. Över 4 miljoner är kalkylerna på för detta. Hmm, så för att som ett komplement till dagens matlådor även kunna erbjuda frysta lådor så kommer det att kosta över 4 miljoner kronor mer. Undra om man inte kunde göra så mycket mer för de äldre som får matdistribution för de pengarna. Men för att återgå till rubriken och inledningen. All sifferexercis får mig att vandra iväg visst. Jo idag så följde vi Socialdemokrater upp de yrkanden vi hade i vård- och omsorgsnämnden, de som majoriteten (M,MP,KD,C,FP) avslog. Dessa var:
- 3. Samma krav avseende näringsinnehåll och kvalitet ställs på tillkommande leverantörer som på landstingets matproduktion.
4. Tidsåtgången för beställning av mat får inte medföra att tid tas från den äldres behov av vård- och omsorgsinsatser.
- 5. Ökade transporter inom matdistributionen klimatkompenseras
- 6. Målsättningen om 30 % ekologiskt/närproducerade råvaror ska även omfatta alternativa producenter. I takt med att kommunfullmäktige beslutar om högre ambitionsnivåer ska dessa vid kommande upphandlingar även gälla gentemot externa leverantörer.
Att de inte vill peka finger åt sin egen majoritet i en nämnd och säga ni gjorde nog bort er när ni avslog förslagen, det kan jag förstå. Men samtidigt måste man kunna erkänna att det var faktiskt bra förslag, det hade vi inte tänkt på. Nej istället väljer man att säga att det där, det tycker vi också, det tar vi i nästa omgång och därmed yrkar vi avslag på era förslag. För när om inte i början av en process ska politiken komma med sina inspel om vad man vill? Är det inte nu inför det fortsatta arbetet med ärendet som vi ska säga till tjänstemännen att detta, det är för oss viktigt och det ska vara med i den fortsatta processen. När kommunalråd ”3 mandat” säger att det är självklart, ja hur ska vi i opposition kunna veta om att det är så. Om inte beställningen från politiken till tjänstemännen är tydlig, ja då riskerar också slutprodukten att inte bli vad vi förväntat oss när vi lade beställningen. Eller, om man vill vara konspiratorisk, utan en tydlig beställning, är det väldigt enkelt för den klåfingrige politikern att styra utredningens färdriktning.
Ett annat exempel från idag är majoritetens förslag till att införa utmaningsrätt i Karlstad. Erfarenheterna från övriga Sverige är ju inte jätteupplyftande, men visst, vi vill inte stänga några dörrar om det kan leda till ett bättre företagsklimat. Men det är ju viktigt att utmaningsrätten belyses från både det som är positivt och det som är negativt. Vad gjorde vi då, jo som ett tillägg till majoritetens yrkande om att utmaningsrätt ska införas och beslut tas senast januari 2012. Ja mer än så stod det inte, så lade vi följande tilläggsyrkanden:
Att kommunledningskontoret även belyser vilka kostnader som är förknippade med att införa en utmaningsrätt då mycket administrativ tid kommer att krävas.
Att kommunledningskontorets arbete även innefattar erfarenheterna från de kommuner som infört utmaningsrätten samt även skälen till varför kommuner dragit tillbaka rätten att utmana.
Att kommunledningskontorets arbete även inkluderar skälen till varför så få utmaningar antas i de kommuner som har infört rätten att utmana.
Vilket svar tror ni att vi fick? Ja men det är ju självklart att sådana frågor ska belysas, så därför avslår vi era yrkanden! På vilket sätt var dessa yrkanden självklara. Googla gärna på utmaningsrätt så får ni veta mer om vad det är och hur det fungerar. I ärlighetens namns så finns ju möjligheten redan idag, för vem som helst. Lyft luren, ring en politiker och fråga, kan ni inte tänka er att upphandla den eller den verksamhet, skriv ett brev eller lämna ett medborgarförslag. Alla dessa och fler möjligheter finns redan. Däremot klättrar man högre upp på Svenskt Näringslivs rankinglistan om man inför just utmaningsrätten. Eftersom majoriteten inte ville bifalla våra förslag kan man hoppas på att delar av den, passar på att fråga sina kamrater från Uppsala om deras erfarenheter av denna när miljöpartiet har sin kongress här om en månad.
Fast tillbaka till varför det förmodligen är så viktigt att klättra på rankinglistan hos Svenskt Näringsliv, att fokus ska handla om en mer företagsvänlig kommun, det har de i den nya majoriteten sagt ett tag nu. Frågan är bara vad det innebär. För idag behandlade vi ytterligare ett ärende, nämligen Planarbetsprogrammet 2011-2012. Där ville vi Socialdemokrater prioritera upp utbyggnaden av Bergviks köpcenter vid Eriksberg, men inte heller där fick vi något gehör hos majoriteten. Har tidigare bloggat om det och det kan ni läsa här! Så beskedet till alla ni företagare som vill etablera er där och beskedet till byggjobbarna som ska få bygga det och de arbetslösa som kunnat få jobba där, glöm det! Men varför undrar vän av ordning, jo för att vi vill satsa på centrum, ja men gör det samtidigt, är ju inte direkt samma företag som ska etablera sig i ett köpcenter som i innerstaden!
En kompis tillika partikamrat i kommunstyrelsen skrev på sin FB-sida idag:
Karlstad har ett spännande politiskt klimat, moderater som röstar nej till köpcenter som skapar tillväxt och miljöpartister som röstar nej när det kommer till att klimatkompensera transporter..
Undrar hur fortsättningen på denna historia skrivs…..
Christian
Nu trodde ni givetvis att detta blogginlägget skulle behandla vår partikongress och valet av Håkan Juholt till partiledare. Det ska det i och för sig också, men inte endast, det är så många s-bloggare som skriver om det nu ändå.
Det vore knappast möjligt för en s-märkt bloggare att inte ta upp valet av en ny partiledare. Vi Socialdemokrater brukar inte byta även om vi haft några fler än Kristdemokraterna, de är inne på sin tredje, vi på vår nioende. Men då bildades KD först 1964, vi bildades 1889.
Har tidigare bloggat om vad jag tror om Håkan Juholt, det inlägget kan ni läsa här. Summa summarum, så tror jag att han kan leda oss till att än en gång bli ett statsbärande parti. Även om jag knappast tror på siffror över 50 %. Så är det viktigt att vi inte före ett val kompromissar bort vår politik. Det gjorde vi sist och det medförde också att väljarna inte kände igen oss, eftersom vi själva knappt gjorde det.
Vad vi Socialdemokrater nu behöver är en omstart för att ta fighten med regeringen Reinfeldt och den katastrofala politik hans regering driver. Reinfeldt börjar bli trött. Det syns i media när han framträder. Han kritiserar oftare oss för nederlag i riksdagen än kompromissar om den egna politiken. När blev det egentligen en minoritets ansvar att regeringen har en majoritet av rösterna i riksdagen? Det som förenar de rödgröna och sverigedemokraterna i dessa frågor är inte en gemensam bild över hur framtiden formas. Vad det däremot är, är en gemensam syn på att den politik regeringen Reinfeldt vill föra är fel väg att gå på. Kanske dags att ta av sig galoscherna Reinfelt och sätta på sig filttofflorna.
Vi Socialdemokrater förenas nu under en ny partiledare för att fortsätta kampen mot orättvisorna i samhället. Där stat ställs mot land, där fattig ställs mot rik. Där den som har ska få mera på bekostnad av dem som behöver. Varför skulle Reinfeldt och Borg annars lanserat idén om det femte jobbskatteavdraget om de inte anser att den tudelning av landet Sverige vi idag ser, inte i deras ögon är tillräcklig. Klyftan ska öka. Låglönemarknader skapas, sjuka tvingas till socialkontoret och invandrare får ta skeden i vacker hand och jobba på låglönemarknader enligt Maud Olofsson (C). När en regering inte längre har idéer, visioner och handlingskraft att föreslå mer än just mer pengar i plånboken för vissa, ja då kanske man förbrukat sin förmåga till att regera.
I ett tidigare blogginlägg skrev jag
Alltför många idag lever med så små marginaler att livet inte blir mer än en tidsresa till döden. Att gå upp, jobba, betala räkningar, mat etc och sedan inte ha något över alls till det lilla extra. Det är inte ett samhälle som är värdigt. Alla ska ges möjligheten till att förverkliga sig själv. Missförstå mig nu inte, jag är inte ute efter medborgarlön eller något sådant. Som Socialdemokrat kan jag aldrig ställa upp på det.
Vad jag är ute efter är ett samhälle där alla ges möjligheten till delaktighet på arbetsmarknaden, oavsett om man kan jobba med samma förutsättningar som de flesta eller i alla fall 100 % av sin egen förmåga.
Vad jag är ute efter är ett samhälle, där den som blir sjuk får vara sjuk och inte tvingas till socialen efter att dagarna är slut.
Vad jag är ute efter är ett samhälle där integrationen inte misslyckats, där högutbildade människor kör taxi för att de heter Amir!
Vad jag är ute efter är ett samhälle där solidariteten mellan människor i vårt land, men även med människor i andra länder inte känner några gränser. Vare sig klass, etnicitet eller vad det nu må vara som gör att vi inte längre ser längre än till den egna plånboken. Reinfeldt har lyckats väl i vad han företog sig när han i morgonsoffan pratade om det ”sovande folket” och att det måste få ett slut. Det klippet kan ni se här! Då som ordförande för moderata ungdomsförbundet var han tydlig med att han inte ansåg att välfärdsstatens konstruktion var något vi skulle förvänta oss om han fick bestämma. Hur kunde det gå så fel, hur kunde den mannen vinna två val på raken?
Nu tar vi fighten gemensamt och vi gör det under en ny partiledare och en ny partiledning! Valet 2014 vinner vi på vår politik, vår tro och vilja att alla ska med, att alla kan bidra på något sätt. Där ingen stängs ute på förhand!
————–
Det finns väl ingen som kunnat undgå det fruktansvärda som hänt i Japan. Katastrofens jordbävning och efterföljande tsunami bleknade i jämförelse med hur efterdyningarna av dessa riskerat att leda till en katastrof utan dess like när det gäller kärnkraften i Japan. Detta har fått många att vakna upp. Kärnkraftsverk har stängts i Tyskland och här hemma är fler mot kärnkraften än tidigare.
Regeringen vill ersätta ”gamla” svenska kärnkraftsverk med nya. De hänvisar till att folkomröstningen skedde för så länge sedan så den kan knappast anses som gällande längre. Maud Olofsson (C) är numera rätt känd för hennes totala kovändning i kärnkraftsfrågan för centerpartiet. Kovändningen blev ju inte mindre känd då hon gråtande använde samma argument som hon gjorde när hon var emot som nu när hon är för. Det är för hennes barn och barnbarns skull. Undrar om de får dubbla julklappar och födelsedagspresenter av henne också. Maud 1 och Maud 2?
Men låt oss inte raljera för mycket om det, Maud och centerpartiet har straffats av både väljare men också av massiv intern kritik mot att centern gick med på uppgörelsen. Det var ju kärnkraften i sig jag skulle kommentera.
Varje politiskt beslut ska inte dömas utifrån hur verkligheten ser ut idag, utan hur verkligheten såg ut när beslutet togs. För mig som Socialdemokrat är det självklart att kärnkraften på sikt måste avvecklas och det steg som togs i och med Barsebäck måste få fortsätta. Utvecklingen av alternativ energikällor tar fart först när marknaden inser att beslutet om avvecklingen står fast.
Men låt oss inte för den skull döma ut kärnkraften helt ur ett historiskt perspektiv. Jag tror knappast att de rikare länderna under 70- och 80-talet hade varit beredda att avstå från sin tillväxt och deras uppbyggnad av respektive länders olika välfärdsområden, eller helt enkelt mer pengar i fickan för vissa om kärnkraften inte funnits. Nej de skulle helt enkelt använt andra energikällor som de redan kände till och det hade förmodligen resulterat i en betydligt sämre global miljö än idag. Men detta får ju absolut inte vara en ursäkt för att nu, när det finns alternativa energikällor inte fortsätta den utfasning av kärnkraften som den tidigare rödgröna majoriteten i riksdagen stod bakom.
Man kan i detta fall dra parallellen till de ”miljonprogram” som så ofta döms ut. Det var absolut inget fel med de besluten som då togs av beslutsfattarna. En del människor av idag, dömer ut dem som stora ”ghettoliknande” betongområden. Men när de tillkom och människor kunde flytta in i dem. Då innebar det för dessa en enorm höjning av deras livskvalitet. Rinnande vatten inomhus, både kallt och varmt, elektricitet och wc, det är för oss av idag en självklarhet. Men det var det inte för många innan miljonprogrammen byggdes. Utan byggandet av dessa skulle vi inte klarat av att genomdriva alla de reformer som förde fram Sverige till ett av de mest jämställda och jämlika länderna i världen, med en välfärd som omfattade alla. Även om om det nu är på väg att ändras….
Christian