Läser i en samhällstidning om hur moderaterna nu ska börja krama personalen inom den offentliga sektorn, läs då kvinnor. De med de lägsta lönerna och de som ofta inte ges heltider. Det är de som vårdar våra gamla och sjuka, sköter om våra unga och skapar trivsel på våra fritidsgårdar. Detta ska bland annat ske genom att få fler moderatledda kommuner att erbjuda just heltider. I senaste numret av Dagens Samhälle finns en lista över vilka kommuner som varit duktiga på detta och vilka som ja varit mindre duktiga. Ett exempel som sticker ut är Karlstad, blå färg, men jätteduktiga på att erbjuda heltider, fast det anges också att det före årsskiftet var en rödgrön majoritet som styrde.
Men mot bakgrund av detta och mot bakgrund av att moderaterna nya partisekreterare Sofia Arkelsten nu försöker få sina kamrater att slå på charmen gentemot de offentliganställda så blir ju finansminister Anders Borgs utspel igår om längre ingångslöner för just dessa grupper minst sagt märklig. Det kan du läsa mer om här!
Ska verkligen de med de lägsta lönerna, i en bransch som är i stort behov av arbetskraft i framtiden få se sina löner sänkta? Ska de som står först i kön att drabbas när lågkonjunkturer slår till få dra ett än större strå till stacken, för att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt ska få igenom sitt femte jobbskatteavdrag? Denna månad var det internationella kvinnodagen och här i Karlstad anordnades en lång rad aktiviteter för att uppmärksamma att Sverige långtifrån är ett jämnställt land, inte minst när det gäller löner. Varför Herr finansminister Anders Borg, ska då klockan vridas bakåt och dessa grupper ges ett ännu sämre utgångsläge kan man fråga sig?
Fast Anders Borgs uttalande kanske kan förklaras med att han vill få sparken! I fredags berättade han om hur han såg fram emot att få sluta som finansminister, mer om det kan du läsa här och här! Fredrik Reinfeldt kanske helt enkelt inte vill släppa honom nu när hans tidigare gäng minskat. Per Schlingmann har slutat och Sven-Ove Littorin har slutat, Reinfeldts gäng minskar och om Anders Borg försvinner, ja vem ska då trösta knyttet Reinfeldt i framtiden….
Christian
I dagens Nya Wermlandstidningen kan man läsa ett inlägg från Leif Lendrup (M), ersättare i Kommunfullmäktige, artikeln finner du här!
Han riktar inte bara skarp kritik mot vård- och omsorgsnämnden i artikeln utan försöker även på ett osmakligt sätt genera tre kommunalråd så att de ska ta ansvarig nämndordföranden (M) i örat och även köra över övriga i nämnden. Med sådana vänner behöver man knappast fiender som det brukar heta.
Varför skriver jag då om detta, bryr jag mig om att det är turbulent inom majoriteten, ja ibland finns det gränser även för mig för på vilket sätt man kan hantera sitt politiska uppdrag som Leif Lendrup nu gör. Inte för att man inte får vara oenig i en majoritet om så skulle vara fallet. Men att publicera en debattartikel och köra kniven i en partikamrat utan att i förväg meddela att man har den avsikten, det är lågt, till och med lägre än Glocalnet! För inte tror jag att artikeln i första hand syftar till att förbättra maten till våra äldre i Karlstad, det finns helt andra motiv bakom hans agerande. Vän av ordning undrar nog nu vad det kan vara och om Leif Lendrup kanske missade något i sin artikel?
Leif Lendrup driver sedan några år tillbaka ett eget företag, Matglädje AB, mer information finner du här! Det hade kanske varit klädsamt om han även skrivit med det i sin artikel. För han har sedan ett antal år intensivt lobbat bland kommuner att de ska anlita hans företag och affärskoncept. Det är med andra ord helt i egen sak han skriver inte om omtanke om de äldre.
Inte heller är det så att hans idé inte provats. Inte är det så att vi under förra mandatperioden inte gav honom en chans att presentera sitt koncept. Men nuvarande majoritet drar liksom den tidigare slutsatsen; att maten till de äldre i vår kommun är betydligt viktigare än att utgöra en ”experimentsverkstad” för hans företag! Karlstad är heller inte den enda kommunen som fått utstå intensivt lobbyarbete från denne man.
Han gavs möjligheten att träffa förvaltningens ledningsgrupp för ett par år sedan, som efter information och diskussion inte ansåg att det var något att bygga vidare på. Dels visste man, efter försök i en annan kommun, att intresset bland äldre för just detta koncept var inte jättestort, kostnaden för den enskilde var för hög. Men man konstaterade också att distribution av varm mat inte är enkelt. Det är svårt och kostsamt och frågan är om inte de pengarna detta skulle medföra kunde användas på bättre sätt. Dels handlar det ju om att dagligen ta in beställningar, från människor som på grund av sjukdom inte alltid är helt med. Men det handlar ju också om själva utkörningen av varm mat. En helt ny kostnad som verksamheten inte hade tidigare. Men till detta väcktes även frågor som, på vem vilar ansvaret om den äldre ”glömmer bort” att beställa maten. Det handlade ju också om att förvaltningen ska ta det ansvar det innebär att bifall en ansökan om matdistribution. För även om många tror det, så ska inte unga och friska äta samma mat som äldre sjuka. Det ställs betydligt högre krav på maten till människor som på grund av sjukdom och/eller hög ålder inte riktigt har samma lust för maten som tidigare. Det är viktigt att dietister får godkänna menyer och olika rätter så att vi kan garantera att äldre de facto inte svälter. Att äta mycket är inte samma sak som att äta rätt.
I artikeln tar Leif Lendrup bland annat upp om vad äldre tycker om maten enligt ”öppna jämförelser”, som är en nationell statistikdatabas som under uppbyggnad. Vilket sveriges kommuner och landsting noga understrukit. Det hade kanske varit klädsamt om den undersökningen Leif Lendrup tar upp ställts mot kommunens egen. Det görs nämligen varje år en enkät som går ut till samtliga som får mat via matdistributionen och där är betyget betydligt högre än i öppna jämförelser.
Med detta inte sagt att inte mycket kan göras för att förbättra maten och kanske framförallt själva måltidsupplevelsen för äldre i Karlstad. Även om vi Socialdemokrater delade majoritetens syn på möjligheter till större mått av valfrihet, så fanns det andra delar i ärendet där vi ville gå längre. Ökad andel ekologisk/närproducerad mat var en sådan. Men jag tror också att det handlar om att ge personal ökade möjligheter i samband med själva måltiden. Att tid finns för att duka lite finare, lägga upp maten på tallriken och kanske skära några salladsblad, men även ges möjligheten att sitta ned en stund tillsammans med den äldre. När ekonomiskt utrymme finns, kanske detta är en betydligt bättre väg att gå än att låta Leifs företag få experimentera med de äldres mat. Ni som klickade på länken till hans företag konstaterar också snabbt att det givetvis är ett ekonomiskt intresse bakom hans artikel!
Tror nog att det är fler än nämndordföranden som idag kan citera Ceasar, ”även du min Leif”!
Christian
Sitter och lyssnar på radion om Åsa Lindgrens brott, ett brott hon erkände och dömdes för 2007. Det var ungefär 3,5 år sedan hon sonade sitt brott. Nu tycks den händelsen vara väldigt medialt intressant. Inte för att brottet i sig är så upseendeväckande och inte heller för att summan hon olovligen tog var så värst stor. Nej den gamla nyheten är intressant för att hon har en pojkvän som heter Håkan Juholt.
Flera ”proffstyckare” sitter nu i tv-soffan, framträder i radio och uttalar sig i sina krönikor om detta tilltag. En del har även gått ut på stan, för att möta den vanlige medborgaren och fråga hur de ser på detta. Överlag så verkar det som om de flesta har samma uppfattning som jag, nämligen den att vi valde Håkan Juholt till partiledare inte hans kubo! Självfallet var det hon gjorde fel, vilket hon ju också insåg när brottet uppdagades. Men i vårt land, så ska även dömda brottslingar kunna få gå vidare efter avtjänat straff, oavsett vad brottet bestod i. Tron i vårt rättsamhälle är ju att man ska kunna ”återvända” till samhällslivet på samma villkor och under lika förutsättningar som alla andra. Vissa restriktioner finns också i form av att vissa jobb förutsätter att man inte dömst för en viss typ av brott. Det är bra, så ska det vara också. För de som döms för de mest avskyvärda brotten och där man bedömer att det inte är möjligt till en återrehabilitering till samhället, ja de stannar bakom lås och bom. Då under lagen om rättpsykiatrisk tvångsvård. Att den principen inte gäller politiker, det är de flesta av oss medvetna om. Letandet efter skeletten i garderoben, har säkert fått både en och annan tungviktare att avböja nomineringar, just därför att de inte vill utsätta sig för medias hårda granskning. Men ska nu letandet av skelett i garderoben inte längre omfatta den egna personen utan även i personens övriga familjeförhållanden? Är det verkligen rätt väg att gå, och på vilket sätt blir Håkan Juholt en bättre eller sämre statsminister för Sverige för att hans tjej förskingrade 45 908 kr under perioden 2005-2006?
Lika fel var det när Fredrik Reinfeldt ställdes på om sin fars onykterhet bakom ratten. Varje människa är ju ansvarig för sina handlingar, det ansvaret faller inte på någon annan i sådan fall. Att statsministerns far kört rattfull, påverkar möjligen dem i deras relation. Men det hade ju inget med hur Reinfeldt är som statsminister. Hade det varit det, ja då hade också frågan varit berättigad, om inte så är det mest nyfikenhet eller läs skvaller!
Det vilar ett tungt ansvar på media idag att ta en diskussion om för hur långt man ska gå i sin bevakning, annars har vi till slut inga som är villiga att utsätta sig för den granskning och bevakning de kommer att utsättas för som exempelvis partiledare, eller minister. Vad har media själva för uppfattning om ansvarstagande för hur åsikter i samhället formas. För ett par år sedan bidrog media till en hysteri utan dess like avseende ”Fågelinfluensan”. Den hysterin ledde fram till att svenska folket är det mest välvaccinerade folket på jorden. Vad är utöver Håkans KUBO, andra stora nyheten i media idag. Jo nämligen den om de som drabbats av bieffekter efter massvaccineringen. Kanske bra ibland att ta ett djupt andetag, ringa kollegorna på landets nyhetsredaktioner, ta en kopp kaffe och ställ frågan, vad vill vi med denna nyhet. Hur kommer det att påverka läsarna, samhället/medborgarna och därmed trycket på beslutsfattarna och därmed för alla i landet.
Bevakningen av svininfluensan resulterade i att 18 miljoner doser beställdes till en hög kostnad. Jag tror att dödssiffran landade på strax under 40 människor. Vilket givetvis är en tragedi i sig för de drabbade och deras nära och kära. Men den vanliga influensan skördar årligen 2 000 människoliv och det skapar ingen mediahysteri.
Christian
Precis lyssnat på Håkan Juholts ”linjetal” och det var en styrketår utan dess like. På Aftonbladet kan du läsa om det här! Som retoriker är Håkan klar och tydlig, framförallt visar han att han är spontan och flexibel när han av och till lämnade manuset. Bland efterföljande kommentarer jämfördes han med Göran Persson. Det är bra, det är ett gott betyg till vår partiledare. Göran var och är liksom Olof Palme en av de mest inspirerande talarna man kan lyssna till!
Det gladde mig mycket att Håkan valde att ta upp barnfattigdomen i vårt land och hur den så katastrofalt ökat sedan den borgerliga regeringens tillträde 2006, den har mer än fördubblats. Har tidigare skrivit om detta i ett blogginlägg som du kan läsa här!
Håkan svarade på en presskonferens om han var nervös för att möta Fredrik Reinfeldt och svarade snabbt att är det någon som förmodligen är nervös så är det just Fredrik Reinfeldt. Det är tuffare tider som möter regeringen nu. Vi har en ny partiledare vilket skapar en enighet för att tillsammans ta fighten och kampen mot alla de orättvisor som breder ut sig. Bland de borgerliga partierna och framförallt inom dem finns ett motstånd mot att det opinionsmässigt enbart är moderaterna som ”tjänat” på ”Alliansen”. Både Maud Olofsson (C) och Göran Hägglund (KD) sitter inte så säkert som de en gång gjorde. KD ligger under spärren till riksdagen och även om de kan räkna med stödröster så skapar det en osäkerhet bland regeringspartierna.
Regeringen Reinfeldt går ju heller inte en mindre osäker framtid till mötes när dess populära finansminister Anders Borg går ut och säger att han inte tycker det är roligt eller lustfyllt att vara minister. Han säger att den dagen han slutar kommer att vara en av de bästa i hans liv. Mer om detta kan du läsa här! Om engagemanget saknas, om man inte har ett brinnande intresse för att vilja påverka framtiden oavsett ideologisk plattform. Ja då kanske man är förbrukad, då kanske man borde gå redan nu istället för att liksom Biskop Brask uttrycka sig ”att ty härtill är jag nödd och tvungen”. Ska Anders Borgs uttalande ses som en parallell till vad som utspelade sig då, Stockholms blodbad. Håkan Juholt drog parallellen mellan Fredrik Reinfeldt och Harald Blåtand, nu kan parallellen även dras till tyrannen Kristian II.
Kamrater, nu möts vi på barrikaderna och under fanorna och tar kampen mot de ökande orättvisorna som finns i vårt samhälle, darra månde regeringen Reinfeldt när vi eniga står!
Christian
Nu trodde ni givetvis att detta blogginlägget skulle behandla vår partikongress och valet av Håkan Juholt till partiledare. Det ska det i och för sig också, men inte endast, det är så många s-bloggare som skriver om det nu ändå.
Det vore knappast möjligt för en s-märkt bloggare att inte ta upp valet av en ny partiledare. Vi Socialdemokrater brukar inte byta även om vi haft några fler än Kristdemokraterna, de är inne på sin tredje, vi på vår nioende. Men då bildades KD först 1964, vi bildades 1889.
Har tidigare bloggat om vad jag tror om Håkan Juholt, det inlägget kan ni läsa här. Summa summarum, så tror jag att han kan leda oss till att än en gång bli ett statsbärande parti. Även om jag knappast tror på siffror över 50 %. Så är det viktigt att vi inte före ett val kompromissar bort vår politik. Det gjorde vi sist och det medförde också att väljarna inte kände igen oss, eftersom vi själva knappt gjorde det.
Vad vi Socialdemokrater nu behöver är en omstart för att ta fighten med regeringen Reinfeldt och den katastrofala politik hans regering driver. Reinfeldt börjar bli trött. Det syns i media när han framträder. Han kritiserar oftare oss för nederlag i riksdagen än kompromissar om den egna politiken. När blev det egentligen en minoritets ansvar att regeringen har en majoritet av rösterna i riksdagen? Det som förenar de rödgröna och sverigedemokraterna i dessa frågor är inte en gemensam bild över hur framtiden formas. Vad det däremot är, är en gemensam syn på att den politik regeringen Reinfeldt vill föra är fel väg att gå på. Kanske dags att ta av sig galoscherna Reinfelt och sätta på sig filttofflorna.
Vi Socialdemokrater förenas nu under en ny partiledare för att fortsätta kampen mot orättvisorna i samhället. Där stat ställs mot land, där fattig ställs mot rik. Där den som har ska få mera på bekostnad av dem som behöver. Varför skulle Reinfeldt och Borg annars lanserat idén om det femte jobbskatteavdraget om de inte anser att den tudelning av landet Sverige vi idag ser, inte i deras ögon är tillräcklig. Klyftan ska öka. Låglönemarknader skapas, sjuka tvingas till socialkontoret och invandrare får ta skeden i vacker hand och jobba på låglönemarknader enligt Maud Olofsson (C). När en regering inte längre har idéer, visioner och handlingskraft att föreslå mer än just mer pengar i plånboken för vissa, ja då kanske man förbrukat sin förmåga till att regera.
I ett tidigare blogginlägg skrev jag
Alltför många idag lever med så små marginaler att livet inte blir mer än en tidsresa till döden. Att gå upp, jobba, betala räkningar, mat etc och sedan inte ha något över alls till det lilla extra. Det är inte ett samhälle som är värdigt. Alla ska ges möjligheten till att förverkliga sig själv. Missförstå mig nu inte, jag är inte ute efter medborgarlön eller något sådant. Som Socialdemokrat kan jag aldrig ställa upp på det.
Vad jag är ute efter är ett samhälle där alla ges möjligheten till delaktighet på arbetsmarknaden, oavsett om man kan jobba med samma förutsättningar som de flesta eller i alla fall 100 % av sin egen förmåga.
Vad jag är ute efter är ett samhälle, där den som blir sjuk får vara sjuk och inte tvingas till socialen efter att dagarna är slut.
Vad jag är ute efter är ett samhälle där integrationen inte misslyckats, där högutbildade människor kör taxi för att de heter Amir!
Vad jag är ute efter är ett samhälle där solidariteten mellan människor i vårt land, men även med människor i andra länder inte känner några gränser. Vare sig klass, etnicitet eller vad det nu må vara som gör att vi inte längre ser längre än till den egna plånboken. Reinfeldt har lyckats väl i vad han företog sig när han i morgonsoffan pratade om det ”sovande folket” och att det måste få ett slut. Det klippet kan ni se här! Då som ordförande för moderata ungdomsförbundet var han tydlig med att han inte ansåg att välfärdsstatens konstruktion var något vi skulle förvänta oss om han fick bestämma. Hur kunde det gå så fel, hur kunde den mannen vinna två val på raken?
Nu tar vi fighten gemensamt och vi gör det under en ny partiledare och en ny partiledning! Valet 2014 vinner vi på vår politik, vår tro och vilja att alla ska med, att alla kan bidra på något sätt. Där ingen stängs ute på förhand!
————–
Det finns väl ingen som kunnat undgå det fruktansvärda som hänt i Japan. Katastrofens jordbävning och efterföljande tsunami bleknade i jämförelse med hur efterdyningarna av dessa riskerat att leda till en katastrof utan dess like när det gäller kärnkraften i Japan. Detta har fått många att vakna upp. Kärnkraftsverk har stängts i Tyskland och här hemma är fler mot kärnkraften än tidigare.
Regeringen vill ersätta ”gamla” svenska kärnkraftsverk med nya. De hänvisar till att folkomröstningen skedde för så länge sedan så den kan knappast anses som gällande längre. Maud Olofsson (C) är numera rätt känd för hennes totala kovändning i kärnkraftsfrågan för centerpartiet. Kovändningen blev ju inte mindre känd då hon gråtande använde samma argument som hon gjorde när hon var emot som nu när hon är för. Det är för hennes barn och barnbarns skull. Undrar om de får dubbla julklappar och födelsedagspresenter av henne också. Maud 1 och Maud 2?
Men låt oss inte raljera för mycket om det, Maud och centerpartiet har straffats av både väljare men också av massiv intern kritik mot att centern gick med på uppgörelsen. Det var ju kärnkraften i sig jag skulle kommentera.
Varje politiskt beslut ska inte dömas utifrån hur verkligheten ser ut idag, utan hur verkligheten såg ut när beslutet togs. För mig som Socialdemokrat är det självklart att kärnkraften på sikt måste avvecklas och det steg som togs i och med Barsebäck måste få fortsätta. Utvecklingen av alternativ energikällor tar fart först när marknaden inser att beslutet om avvecklingen står fast.
Men låt oss inte för den skull döma ut kärnkraften helt ur ett historiskt perspektiv. Jag tror knappast att de rikare länderna under 70- och 80-talet hade varit beredda att avstå från sin tillväxt och deras uppbyggnad av respektive länders olika välfärdsområden, eller helt enkelt mer pengar i fickan för vissa om kärnkraften inte funnits. Nej de skulle helt enkelt använt andra energikällor som de redan kände till och det hade förmodligen resulterat i en betydligt sämre global miljö än idag. Men detta får ju absolut inte vara en ursäkt för att nu, när det finns alternativa energikällor inte fortsätta den utfasning av kärnkraften som den tidigare rödgröna majoriteten i riksdagen stod bakom.
Man kan i detta fall dra parallellen till de ”miljonprogram” som så ofta döms ut. Det var absolut inget fel med de besluten som då togs av beslutsfattarna. En del människor av idag, dömer ut dem som stora ”ghettoliknande” betongområden. Men när de tillkom och människor kunde flytta in i dem. Då innebar det för dessa en enorm höjning av deras livskvalitet. Rinnande vatten inomhus, både kallt och varmt, elektricitet och wc, det är för oss av idag en självklarhet. Men det var det inte för många innan miljonprogrammen byggdes. Utan byggandet av dessa skulle vi inte klarat av att genomdriva alla de reformer som förde fram Sverige till ett av de mest jämställda och jämlika länderna i världen, med en välfärd som omfattade alla. Även om om det nu är på väg att ändras….
Christian
Idag tog jag emot riksdagsledamoten Gunvor G Ericcon (MP), mer om henne kan du läsa här!
Den moderata ordföranden kunde inte vara med så jag fick istället i egenskap av 1:e vice ordförande ta emot. Det var ett mycket lärorikt besök, jag är som sagt ny i arbetsmarknads- och socialnämnden. Det var också en möjlighet för idéutbyte då vi ”rödgröna” delar kritiken mot mycket av den borgerliga regeringens politik.
Fas 3 har jag tidigare skrivit om. Idag fick jag möjligheten att få träffa två stycken som befann sig i denna helt oförsvarliga delen av svensk arbetsmarknadspolitik idag.
Man kan fråga sig om de som beslutat om denna reflekterade över hur det påverkar dem som tvingas in i detta system. Ett system där de som redan haft det svårt på arbetsmarknaden ska hänvisas till arbetsgivare som inte behöver betala för arbetskraften, utan tvärtom får betalt för att ta emot den! Högsta ersättningsnivån i fas 3 är 680 kr per dag, den lägsta 328 kr. Arbetsgivaren får 225 kr för en anställd som är gratis för dem. Hur påverkar det egentligen självkänslan hos den enskilde? En av de jag träffade pratade om hur cyniskt det var, hur fel det kändes att hon som faktiskt jobbar med samma uppgifter som den som sitter mittemot, gör det till mindre än hälften av ersättningen.
Den andra pratade om osäkerheten. Hon har varit inne i fas 3 länge och om tre månader tar det slut. Det är självklart att det frestar på att inte veta hur min framtid ser ut. Kommer jag att kunna betala mina räkningar och hur länge till ska jag ha det så här, beskrev hon känslan.
De inne i fas 3 lever på allra minsta möjliga marginal. Vad händer om jag akut måste till tandläkaren sa en? Ja vad händer, det blir raka vägen till socialkontoret, för med deras marginaler finns inga möjligheter att lägga undan. Den andre beskrev hur hon som vuxen, klarar ekonomin, enbart på grund av att hennes föräldrar hjälper till. Är det meningen att vi ska ha ett samhälle där vuxna barn tvingas förlita sig på att deras föräldrar står för försörjningsansvaret långt upp i vuxen ålder?
Vad händer då efter fas 3, undrar säkert vän av ordning? Jo den kan förlängas var svaret. Man kan få ytterligare två år, och därefter ytterligare två år tills den dagen du går i pension…
Vilket liv ger vi alla dessa som av någon anledning hamnat i fas 3. De är ju tyvärr en snabb växande skara människor. Idag i Karlstad finns det 405 stycken som är inne i fas 3, om två år har den gruppen ökat till 600 stycken! Vilka förutsättningar för att forma sina liv, sina drömmar om att nå just sina bästa stämningars längtan får de. Det är dokumenterat att att dåliga ekonomiska förutsättningar faktiskt går i arv. Barn till föräldrar som tvingats leva på knappa marginaler under sin uppväxttid löper betydligt större risk att själva som vuxna få göra det. Barnfattigdomen har ju som bekant mer än fördubblats sedan 2006 och i Sverige av idag lever över en kvarts miljon barn i dessa familjer, tusen av dem i Karlstad.
De inne i fas 3 ges ju inga möjligheter till utbildning, för det får man inte i fas 3, man ska enbart ha en sysselsättning. Det är till och med så att flera av dem inne i fas 3 har mindre att leva på än de som går på försörjningsstöd. Anledningen, jo när socialkontoret anvisar en person med försörjningsstöd till en praktik, då betalar vi deras busskort, den inne i fas 3 får själva betala det. Varför har vi inte en arbetsmarknadspolitik för att stärka den enskilde. Varför tillåter vi inte deltidsstämpling längre tid än 75 dagar. Många inne i fas 3 har någon form av funktionsnedsättning. De har sällan möjligheter att gå till ett arbete som kräver 100 % från start. Här finns ju goda möjligheter om man stödjer utvecklandet av fler sociala företag. Besökte Solakoop idag. De har lyckats bra med sin verksamhet, mer om Solakoop kan du läsa här! Men det förutsätter att man nationellt är villig att hjälpa och inte stjälpa dessa människor. Har man avrit arbetslös i över åtta år. Genom såväl låg- som högkonjunktur så är det ändå rätt tydligt att man inte kan leva på sin arbetsförmåga. Men det ska givetvis inte betyda att de för all framtid ska vara hänvisade till att vara gratis arbetskraft. Alla kan jobba 100 % av sin egen förmåga. En av deltagarna som jag träffade idag tyckte det var obegripligt att hon inte kunde få en del av de pengarna som regeringen istället ger till arbetsgivaren som tar emot henne. Det är ju ändå jag som gör jobbet sa hon!
Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken, och vem bryr sig om knyttet!
—————
Delar blogginlägget för något betydligt mer positivt. Idag kan man i Nya Wermlandstidningen läsa om att Karlstad även denna sommaren blir blommornas stad! Läs artikeln här! När vi i den tidigare rödgröna majoriteten lanserade idén om blommornas stad, fick vi många raljerande kommentarer från de borgerliga partierna. Man tyckte det va onödigt att satsa skattepengar på blommor. Men den uppfattningen delade vi inte. Att få gå omkring i en stad som är rikt utsmyckad får förmodligen människor att bli gladare och blir man gladare blir man också friskare. Det är ju också positivt för oss som vill lansera oss som en turiststad ännu tydligare.
Det var därför roligt att konstatera att antingen så har de borgerliga partierna ändrat uppfattning eller så glömde de bort att i det budgetförslag som till allra största delen var vårt tidigare, ta bort den satsningen.
Christian
I fredags kom ett nytt initiativ från den nya majoriteten i Karlstad (M,MP,KD,C,FP). Det handlade om att kommunalråd ska kunna vara föräldralediga. Den artikeln i Nya Wermlandstidningen kan du läsa här! Vid en första anblick verkar det ju väldigt bra, vinklingen av artikeln var det ju också. Men vid närmare eftertanke så dyker ju onekligen ett antal frågor upp.
Självklart, är det jätteroligt att majoriteten kommer med några initiativ, våra dagordningar är ju tämligen korta nuförtiden. Förmodligen ett tecken på en svårighet att komma överens.
Vad menar egentligen Kristdemokraternas kommunalråd när han säger att han vill kunna vara föräldraledig. Det är ju bara att söka föräldrapenning hos Försäkringskassan som alla andra får göra. Det är hur enkelt som helst och det kan du läsa om här på deras hemsida! Så varför gör han det då inte kan ju vän av ordning fråga sig. Svaret stavas pengar!
Vad kommunalrådet vill kunna göra är att få lyfta ett arvode för att vara hemma och då är frågeställningen betydligt mer komplicerad än just rätten att få vara föräldraledig, för det kan han redan idag. Arvode är inte lön, det är heller inte kopplat till en anställning utan till ett förtroendeuppdrag. I teorin skulle en politiker kunna lyfta sitt arvode en hel mandatperiod utan att gå på ett enda möte. Detta sker dock inte, och varför sker det inte? Jo det stavas moral och respektive parti skulle aldrig acceptera att de har en företrädare som agerar så och med alla medel försöka peta den personen.
Nu försöker den nya majoriteten i Karlstad att ändra regelverket, vilket i sak innebär att samma regler inte ska gälla dem som alla andra. I syfte att kunna vara hemma med betydligt högre ersättning än alla andra. Det framkom inte i artikeln! Karlstad har ju redan generösa regler, man får som årsarvoderad vara ”borta” i en månad utan att nedsättning av arvodet sker. Än mer tydligt blir det om man också tar hänsyn till vad föräldrapenning är för något. Den grundar sig visserligen på inkomsten, men den har ju ett tak, så ingen ovanför detta tak ska få mer än just taket. För 2011 är det taket i Sverige 26 750 kr, vad tjänar då ett kommunalråd, 58 800, jag tror visst jag går från klarhet till klarhet i varför initiativet från den politiska majoriteten kommer…
För om det är så att den förtroendevalde vill vara hemma och ändå lyfta arvodet för sina uppdrag. Vem ska då sköta det som det är tänkt att den som innehar uppdragen ska sköta. Ska extra val ske, och helt plötsligt har vi två kommunalråd istället för ett från Kristdemokraterna. Risk för fortsatt inflation på den fronten. Tidigare 5 kommunalråd är ju nu uppe i 8! Men å andra sidan, om ingen ersättare väljs in för att sköta uppdragen. Behövs då det uppdraget överhuvudtaget? Eller blir det bara än mer tydligt att fördelning av uppdrag å därtillhörande arvode är det starkaste kittet i nya majoriteten?
Tyvärr är ju detta inte första försöket att få ut en högre ersättning. På dagordningen inför kommunstyrelsen idag finns ju också med som förslag att kommunalråd ska utöver sitt fasta arvode också ges sammanträdesersättning. Vilket vi inte haft tidigare i Karlstad. Den frågan är för övrigt ”gömd” i ärendet som heter ”Tillägg till villkoren för de förtroendevaldas uppdrag – arvoden för Karlstads-Grums vattenferksförbund mm” Det är möjligt att det i vissa fall är rimligt om det är ett deltidsarvoderat kommunalråd, men varför smyga med det?
För vad är makten till för enligt den nya majoriteten. Finns det en vilja till förändring, en vilja till att påverka framtiden för karlstadsborna och regionens utveckling, eller är det bara ett sätt att berika sig själva?
Christian
Idag kom beskedet från partiets valberedning att Thomas Östros och Ylva Johansson ombeds att kliva av det verkställande utskottet till förmån för Mikael Damberg och Veronica Palm.Mycket bra! Precis det jag skrev om i ett blogginlägg för fyra dagar sedan. Inte för att jag tror att det jag skrev har någon betydelse för Berit Andnor och valberedningen. Men inte heller är jag ju synsk så det kanske ändå var ett inlägg som beskriver, inte bara hur jag utan fler i partiet tycker. Här kan du läsa förslaget!
Det var på tiden, att de som faktiskt förlorat inte bara ett val, utan två faktiskt kliver av och släpper fram andra. Det sker nu. Läser också i media att TV 4 igår hävdar att Sven-Erik Österberg ska få lämna posten som gruppledare för riksdagsgruppen. Vet inte om det är sant, men även han tillhör ju de som onekligen borde fundera på om det inte är bättre att trappa ned. Han var väldigt kritisk under veckan som gått i ett inslag apropå hur han såg på kraven på förnyelse i partiet. När man själv måste slåss för sin egen position och inte har andra som kan göra det åt en, då kanske det är dags att gå. Ytterst är det ju också han som är ansvarig för att kvittningen inte fungerat och regeringen vunnit omröstningar de annars inte skulle vinna. På gymnasiet hade jag en lärare som brukade säga en gång ingen gång, två gånger, två gånger för mycket. Hur många misslyckade kvittningar har det inte varit, fler än två i alla fall!
Nu när kvasten går och människor ombeds att lämna företräde för andra, inte nödvändigtvis för att de gjort ett dåligt arbete, utan för att helt enkelt möjliggöra för andra att ta över. Ja då kanske fler i partiet borde reflektera över sin egen position. När ni förhoppningsvis gör det, höj blicken över det egna jaget. Ställ inte frågan, gör jag fortfarande nytta för rörelsen? Det tror jag nämligen de flesta gör, alla kan bidra i ett samhälle där alla ska med. Nej ställ i stället frågan, tror jag någon annan kan göra större nytta än vad jag kan? Har jag själv suttit så länge, så det kanske är dags att släppa fram andra?
Ska vi forma en politik för morgondagen som också kan förstås men givetvis också uppskattas av väljarna. Ja då kanske det borde röras om i fler grytor helt enkelt. Släppa fram nya, inte bara yngre, utan nya människor. Nya tag och idéer men givetvis inte för den delen glömma vår historia. Den socialdemokratiska idétraditionen är det inte fel på, det har jag tidigare skrivit om, och den uppfattningen står jag fast vid. Nej det är vår förmåga till kommunikation och att leverera berättelser vi misslyckats med. Vi ska skapa berättelser om hur vi vill ha det i framtiden och samtala med medborgarna om detta.
Vill avslutningsvis också tipsa om ledaren i Expressen, den kan du läsa här! Den beskriver tydligt det barnsliga uppförandet hos landets statsminister, när han beklagar sig över att han inte får som han vill!
Christian
Igår var det kommunfullmäktige. En av interpellationerna handlade om en fråga från oss Socialdemokrater om det märkliga tillvägagångssättet den nya majoriteten (M+MP+KD+C+FP) valt att föra fram sina frågor på.
Den nya majoriteten har förhandlat sig fram till ett fyrtiotal punkter som de presenterade på en presskonferens i höstas. Tydligen finns ytterligare 60 punkter, men de har vi inte sett ännu. Vilket är helt i sin ordning. De avgör själva när de vill presentera sin politik. Men vad som däremot är högst anmärkningsvärt och som också var vad interpellationen handlade om, det är det faktum att i ett antal nämnder har majoriteten inte valt att politiskt hantera dessa punkter utan gått via tjänstemännen för att få dem inbakade i verksamhetsplaner, internbudget etc.
Det är högst allvarligt, utifrån flera perspektiv. Dels är det ett fruktansvärt sätt att hantera sitt ansvar som arbetsgivare gentemot förvaltningsdirektörer. När eventuell kritik kan komma mot något av förslagen, vem ska då ställas till svars? Det har ju inte varit föremål för politisk, läs demokratisk, hantering! Men det är givetvis ett stort problem då vare sig medborgarna eller vi i oppositionen ges möjligheten att faktiskt opponera mot vad det nu må vara som är den nya majoritetens politik. Dessutom är det fegt att inte öppet och ärligt presentera vad det är man vill åstadkomma. Till vilken nytta har man makten om inte viljan till en förändring och utveckling finns och vilken politiker vill inte ta äran åt sig av sina idéer och förslag. Eller är förhandlingsresultatet till nackdel för de sju kommunalråden internt i sina egna grupper så det kan anses som besvärande om man ska få igenom frågan i kommunfullmäktige?
Hur svarade då de olika ordförandena? Ja det var lite si och så med svaren från nämndordföranden, när kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) kläddes av efter att ett flertal vice ordföranden från oppositionen kommit med exempel på denna odemokratiska process. En gick upp och bad om ursäkt för sin okunskap, en annan gick upp och sade att hon inte alls varit överens med oss i oppositionen om att frågor bör formaliseras. En tredje gick inte upp alls. Kanske lika bra, för i den nämnden försökte de till och med tre gånger vid tre olika tillfällen föra in utdrag från majoritetens program utan föregående politisk behandling. Svaren från andra företrädare handlade om att man ville arbeta på ett smartare sätt! Vet ju inte direkt om man behöver polemisera om huruvida ”hemlig politik” är smartare arbetssätt. Men oavsett följ de demokratiska rättesnören som finns! Just möjligheten till en öppen process är ju en av hörnstenarna i en demokrati. Inte heller handlar det om att man ”låser” fast sig som en del av er företrädare i majoriteten försökte få det till. Ni får väl komma med fler förslag om ni kommer överens och lyfta upp dem. Men gör just det, lyft upp dem för politisk behandling!
Starten för den nya majoriteten har ju varit lite si och så. Först kritik mot utbyggnad av Eriksberg, därefter kritik mot eventuella jävssituationer. Häromdagen var en miljöpartist förvånad över att en nämnd beslutat att utreda en upphandling. Frågan är hur väl förankrat förhandlingsresultatet är egentligen. Fast det är å andra sidan en intern fråga för er.
Majoriteten försökte under debatten flytta fokus i frågan. De försökte få det till att den tyngsta kritiken från oss var att vi inte visste vilka de övriga 60 punkterna är. Detta är helt felaktigt. Ni får som sagt presentera er politik när ni vill. Men led inte Karlstad in i framtiden, genom att ta bakdörren via tjänstemännen i förvaltningen! Sedan hade det givetvis varit uppskattat inte bara av oss i opposition, utan även från alla medborgare i Karlstad om det finns något att förhålla sig till. Vad vilja den nya majoriteten?
Hur skall medborgarna kunna utkräva politiskt ansvar när inga beslut finns?
Christian
Läser i media att det nu är nya stridigheter inom partiet. Detta med tanke på att valberedningen nu påbörjat diskussionerna med partidistrikten angående övriga poster i vårt verkställande utskott. Nya stridigheter skriver bland annat Aftonbladet om här!
Men, och med all respekt Aftonbladet, är det verkligen nya stridigheter. Har inte diskussionerna funnits med parallellt i arbetet med att finna en partiledarkandidat mån tro? Jag har tidigare skrivit om vikten av att man bygger ett lag som tillsammans med partiledaren utåt kommunicerar den politik vi vill föra. Då är det givetvis självklart att tidigare namn måste få omprövas. Detta av flera skäl. Man kan inte som nu enbart bevaka sin egen position och av hänsyn till att man minsann tycker att man gjort ett bra arbete, så därför ska man få fortsätta. Jag är fortfarande fullt fast i den övertygelsen att laget måste vara viktigare än jaget. Det är partiet som ska prioriteras. Oavsett om man själv eller av många andra upplevs ha gjort ett bra jobb, så kanske det inte räcker. Även det starkaste ljuset falnar till slut! Vi är definitivt inte ett parti som har råd att behålla folk i ledningen enbart på grund av gamla meriter. Med all respekt, om någon nu tar detta personligt. Men i ärlighetens namn, ska fd statsråd som suttit i ledningen de två senaste valförlusterna, än en gång ges förnyat förtroende inför valet 2014!
Det var flera namn som diskuterades som partiledarkandidater, kanske dags att släppa fram dem till det verkställande utskottet. Men givetvis för den delen inte göra sig av med erfarenhet i det verkställande utskottet. Det går säkert att kombinera. Men det är en omöjlighet att få in nya människor, med nya idéer om ingen av de som suttit där faktiskt avgår!
Igår var jag på ett seminarium som SSU Värmland anordnade. Ett dryga 70-tal medlemmar och sympatisörer deltog. Något av det som bland annat nämndes var att vi velat alltför länge. Vi har haft svårt med oppositionspolitiken efter Monas besked om avgång. När det gäller politiken i stort, kan det ju konstateras att det har vi haft svårt med ända sedan vi släppte in vänsterpartiet. Vi som är ett stort parti, med över 100 000 medlemmar, kompromissar först internt för att skapa den socialdemokratiska politiken, vilket är helt naturligt i ett demokratiskt parti. Efter att samarbetet med vänstern började, tvingades vi kompromissa än en gång tills väljarna inte längre kände igen sig. Vi lyckades inte beskriva samhällsklimatet och fick kämpa med att istället för att driva en socialdemokratisk politik istället försvara en rödgrön som många inte kände sig hemma i.
Nu när vi än en gång är fria att föra vår egen politik, utan kompromisser med andra partier så har vi ju också chansen. Chansen att formulera en politik som kan appellera till människorna. De ska liksom Branting uttryckte det ”nå sina bästa stämningars längtan” när vi berättar vad vi vill åstadkomma. Vi vill inte ha ett samhälle där arbetslösheten cementeras på 8 %. Vi vill inte ha ett samhälle, där barnfattigdomen fördubblats under borgerligt vanstyre. Vi vill inte ha ett samhälle där ungdomsarbetslösheten ska bekämpas med sämre villkor på arbetsmarknaden och lägre löner för dessa en av fyra som idag saknar jobb! Vi vill inte se att klyftorna ökar i vårt land, vilket nu sker. Vi vill heller inte se en fortsatt försvagning av fackföreningsrörelsen med de konsekvenser det bär med sig!
Reinfeldt, till skillnad från sina företrädare bestämde sig för att ändra krigföringen gentemot fackföreningsrörelsen och kollektivavtalen i vårt land. Han sa inte längre öppet vad tidigare moderata partiledare sagt. I stället koncentrerade han sig på att underminera styrkan i fackföreningsrörelsen, nämligen styrkan hos det stora flertalet. Genom att kraftigt höja medlemsavgiften så valde och väljer många idag att inte gå med i facket. Till slut kommer man ju till en kritisk punkt, där motparten till slut säger till fackföreningsrörelsen, att er, er är det ingen idé att teckna avtal med! Då har de vunnit slaget. Då ligger vägen öppen för låglönemarknader inte bara för unga och invandrare som Maud Olofsson (C) föreslagit, då ligger den öppen för alla. Ta skeden i vacker hand som Olof Palme uttryckte det, för något annat finns inte tillbuds för er.
Det är denna framtid jag är starkt oroad inför. Det är därför jag tycker det är så viktigt att vi nu formerar ett lag som tillsammans med alla oss medlemmar och sympatisörer går ut och möter medborgarna i samtal om det farliga i den väg landet Sverige nu är på väg mot. Då har vi som parti inte råd med att vissa inte förmår att bortse från jaget före laget.
Vilka är vi till för, varför vill vi vinna val och återerövra makten över hur samhället ska utformas i framtiden? Det är inte för egen vinnings skull, det har det aldrig varit. Även om en del tycks ha glömt det. Vi är ju till för att ge alla goda förutsättningar för att nå sina stämningars bästa längtan!
Berit Andnor mfl i valberedningen, ni har ett svårt jobb framför er och jag hoppas ni når framgång med att formera ett starkt lag!
Christian