Parallellt med debatterna om kärnkraften utifrån katastrofen i Fukushima, Saabs överlevnad och inte minst den senaste veckans högljudda protester mot en omänsklig regeringspolitik i form av Påskupproret, har vissa mörkerkrafter krypit fram för att vädra sina åsikter i form av en mer restriktiv abortlagstiftning.
I Dagens Nyheter den 17/4 skriver filosoferna och forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson om hur de önskar se en mer restriktiv lagstiftning på detta område, den artikeln kan du läsa här! Den artikeln följs upp av en ny i i gårdagens DN av Stefan Swärd, ordförande i Kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Hans artikel kan du läsa här!
Ingen av skribenterna för i mitt tycke fram bra argument till varför kvinnans rätt till abort ska begränsas, så man kan fråga sig varför de väljer att väcka liv i denna debatt nu. För oavsett argumenten de för fram så är det inget nytt under solen. De vill liksom många konservativa grupperingar begränsa kvinnans möjlighet till abort i Sverige. Men de skriver det inte rakt ut i båda fallen. I det ena handlar det om att kvinnan ska själv tvingas bekosta sin abort, i det andra raljeras det över att blåsippor och vargar har större rättigheter i vårt land än ett ofött barn.
Stefan Swärd försöker även väva in pappans roll i det hela och ifrågasätter att han inte ges en valmöjlighet. Nej det kanske är synd om honom i så fall, men vänd på det hela. Varför ska mannen i detta fallet då det handlar om en relation mellan man/kvinna ha mer att säga till om än kvinnan som de facto ska bära på fostret i nio månader. Nicolas Espinoza och Martin Peterson skriver om att öka individens val, jättebra. Men inte på bekostnad av att mannen ska ha avgörandet i sin hand och definitivt inte på att kvinnan ska tvingas bekosta sin abort själv. Alla barn har rätt att födas som önskade och bli älskade. Tro mig, i mitt uppdrag i en socialnämnd möter jag tillräckligt många barn som inte getts denna möjligheten. Kom nu inte dragandes med nya argument för samma sak, nämligen den att abort är fel i vissa ögon, oavsett om det är Guds, eller någon som tolkar bibeln som den vill. Bibeln är inte svensk lag, även om det finns de som gärna önskar det, tro mig, jag har mött dem med! Och när det gäller mannens rätt, ja den dagen då vetenskapen även ger honom möjligheten att bära ett foster i nio månader, ja då kan han få vara den som avgör om det ofödda barnet ska födas eller inte!
Andra argument man använder sig av är att läkarvetenskapen går framåt och att man idag kan ”rädda” för tidigt födda barn allt längre ned under en graviditet. Det är helt korrekt, men bara för att vetenskapen kan utföra något, betyder ju inte det att den måste och ska göra det. Under mina år som landstingspolitiker lärde jag mig ”att det inte bara handlar om att lägga år till livet, utan också liv till åren”. I det fallet handlade det om hur högt upp i åldern man skulle utföra en operation eller inte. Bara för att vetenskapen kunde göra operationen, kanske den enskilde människan inte alls skulle få någon glädje av de tillförande åren, då biverkningarna var så stora. Det finns biverkningar eller som det i detta fallet heter följdsjukdomar för dessa barn. Beaktar skribenterna deras möjligheter till ett värdigt liv, eller räknas ett hjärta som slår, oavsett av egen kraft eller maskinell som viktigare?
I detta fallet finns det givetvis inget rätt eller fel, men som argument för att kvinnan själv inte ska få avgöra om man vill föda ett barn spelar den in, vetenskapens utveckling är inte enligt mitt tycke en bra argumentation i detta fallet.
Som jag skrev tidigare så finns det tyvärr alltför många oönskade barn, jag läser om deras uppväxtvillkor inför beslut om LVU och andra beslut kopplade till denna lag. Har inte varje fött barn rätt att födas till att bli älskad och rätten att som barn få se sin barndom som som kärleksfull, varför ska vi tvinga kvinnor att föda barn de inte vill ha för att någon annan tycker de borde göra det? Och vem, vem möter dessa oönskade barn senare i livet och tar på sig ansvaret för att de tog det beslutet?
Eftersom jag inte är troende så anser jag att frågan inte är så komplicerad som vissa andra. Vi räknar vårt liv från dagen vi föds och inte från dagen ett ägg blir befruktat.Det är heller inte så att ett aborterat foster kommer att märka detta. Ett medvetande skapas först när alla sinnes- och känselintryck leds upp till hjärnbarken, via inkörsporten thalamus mitt i skallen. Syn-, hörsel-, känsel-, smärt- och muskelsinnesintryck passerar thalamus. Det sker först vid veckan 29, det vill säga långt efter att det är tillåtet att göra abort. Detta har ett amerikanskt forskarlag slagit fast. Att amerikanska abortmotståndare har en annan syn, ja det förvånar mig inte, de driver oftare sin sak utifrån Bibeln än vetenskap!
Nej, låt abortlagstiftningen vara som den är och tvinga inte kvinnor att föda oönskade barn till ett liv de själva inte är välkomna till!
Christian
Idag manifesterades det i ett 30-tal städer i vårt land, det så kallade Påskupproret. Här i Karlstad var det runt 600 människor som slöt upp för att visa sin solidaritet med de drabbade. Mer om det kan ni läsa/se här, Värmlandsnytt, NWT, Aftonbladet, Värmlands Folkblad och Dagens Nyheter. Tusentals slöt upp runt om i vårt land och regeringen väljer att inte kommentera! Det visar maktens arrogans över de drabbades situation!
Flera livsöden har idag berättats, det handlar om svårt sjuka som inte får vara sjuka. Men det handlar även om deras familjer, anhöriga, nära och kära som också drabbats av det kallare Sverige vi idag lever i. Det handlar om människor som tvingas se på när deras liv raseras, när samhället väljer att inte tro på dem och acceptera att de faktiskt är sjuka. Det handlar om familjer som tvingas till landets socialkontor för att klara sin försörjning, mer om det kan du läsa här och maktens arrogans visar sig i vi har inga kommentarer! Med all respekt herr minister Reinfeldt, jag tror inte att frågan dör ut för att du väljer att inte kommentera den, det handlar om över 50 000 människor som kastats ut ur försäkringssystemet.
Här på Värmlandsnytt berättar Anette Ivarsson om sin situation! Tack Anette, för att du orkade dela med dig av dina upplevelser. Det behövs berättelser för att få upp ögonen hos människor. Solidariteten är inte död men den för en tuff kamp mot jobbskatteavdragen som Reinfeldt lockar med vid valen.
Hela syftet med ett trygghetssystem är ju att de ska skapa trygghet i förändringar i den enskildes liv. Ingen planerar väl att bli sjuk och leva på sjukpenning resten av livet, det bara händer! Det är självklart så att man om man blir sjuk ska ges hjälp för att komma tillbaka till arbetslivet, men om det inte är möjligt, vilket det givetvis inte alltid är. Ja då ska man inte behöva leva som fattighjon resten av livet. Man skall inte behöva stå i kö till landets socialkontor varje månad med allt vad det innebär för att inte hamna på bar backe. Försörjningsstöd är och var aldrig tänkt som en långvarig försörjning för människor. Staten måste ta det ansvar staten skall ha. Bara i Karlstad ser kommunen konsekvenserna av utförsäkringarna, 200 av de som idag får försörjningsstöd kommer från Försäkringskassan, till en kostnad av 18 miljoner årligen. Det är en kostnadsövervältring från stat till kommunerna, pengar jag hellre lagt på annat än att finansiera ytterligare ett jobbskatteavdrag för regeringen Reinfeldt!
J’accuse Fredrik Reinfeldt (M) för att du väljer att blunda, för att du väljer att inte vilja se konsekvenserna av en felaktig politik och hur hårt den slår mot enskilda människor, deras barn och nära och kära. Men J’accuse även Maud Olofsson (C), högste ansvarige minister för hundratals utbetalade fallskärmsmiljoner samtidigt som de fattiga barnen i Sverige är över 200 000. Men Jáccuse också Jan Björklund (FP) för de miljoner riskkapitalbolagen för ut ur landet Sverige, samtidigt som en av fyra unga går arbetslösa och sist men absolut inte minst Jáccuse Göran Hägglund (KD) som tillåtit detta att ske samtidigt som han säger sig vilja se ett mänskligare Sverige!
Christian
”PS” Läs här om vad Socialdemokraterna tycker! ”DS”
Påskhelgen, denna en av de största helgerna under året går de flesta omkring och funderar på hur de ska planera resan till familjen. Till släkt, vänner, nära och kära, så gör även jag. I morgon åker jag till min lillebror och hans familj för att tillsammans med större delen av min närmsta familj fira påsk. Men samtidigt som de flesta av oss ser fram emot detta, vill jag ändå be alla läsare att skänka en tanke till de som inte ser fram emot de så kallade stor-helgerna. De barn vars missbrukande föräldrar vill få dem att glömma alla dessa helger när de senare i livet ser tillbaka på sin uppväxt. Men det handlar även om alla de barn och föräldrar som på grund av ekonomi inte har någon möjlighet att göra de så kallade stor-helgerna till något extra för dem själva och för deras nära och kära. Skrev ett blogginlägg förra året om just hur svårt det är för många att klara vardagen med knappa ekonomiska resurser och i all enkelhets namn och kanske till och med i lathetens namn så kopierar jag det här nedan för kvällens inlägg.
Det diskuteras mycket nu om barnfattigdomen. Förespråkare från regeringen hävdar att den gått ner eftersom det ställs i relation till den allmänna inkomstökningen. Men spelar det någon roll egentligen? Bara för att flera fått det ekonomiskt bättre, så hjälper väl inte det dessa barn. Faktum är ju, och där kan inte ens regeringsförespråkarna motargumentera så är ju andelen barn i de så kallade fattiga familjerna mer än dubbelt så många som när regeringen tillträdde 2006. Att svara dessa barn, de vars föräldrar inte har råd med nya kläder, skolresan eller att göra något på loven. Att ja men det förstår ni väl, anledningen till att ni är så många fler nu, det är ju att vissa fått det så mycket bättre, de facto, klyftorna i Sverige har ökat. För det är ju den statistiken regeringsförespråkarna lutar sig mot!
De senaste dagarna har media i Värmland bland annat fokuserat på social utsatthet. Det har handlat om den elva åriga flickan som tvingats vara ”mamma” för sina småsyskon, eller om den kämpande fd missbrukaren som dagligen tvingats vistas bland aktiva missbrukare för att det saknas lägenheter. Det har även handlat om de 8 000 värmländska barn som lever i så kallade riskfamiljer. Familjer med dålig ekonomi och eller där båda eller någon av föräldrarna är missbrukare. Enligt Riksdagens utredningstjänst har dessa barn ökat ända sedan 2003, då var andelen 6,2 % idag är den 13,1 % eller i antal sett, från 125 000 barn till 264 000 barn! Vem har bestämt att det ska vara så egentligen?
Det som kanske fick mig att välja detta ämne för daggens blogg var inte de gripande reportagen om olika livsöden utan just avsaknaden av frågan, vem har bestämt detta? I reportagen riktades frågor till kommuner och det är väl i och för sig korrekt, kommunerna har ju det yttersta ansvaret. Men om man inte samtidigt ställer sig frågande till varför denna utveckling har skett så är ju risken stor att utvecklingen fortsätter och vi kommer att få ännu fler barn som växer upp under dåliga förhållanden med de konsekvenserna det får. Kriminalitet och missbruk har en tydlig socioekonomisk koppling. Gör vi inget nu så riskerar vi att slå ut hela generationer.
Fokus nationellt sett har de senaste åren varit mycket starkt kopplat till plånboken. Det har varit en tydlig strategi att ge de som redan har lite mera, så funderar de kanske inte på vems bekostnad de fått detta av. Sen kan de sitta vid köksbordet och tycka att det är fruktansvärt att kommunen inte tar sitt ansvar. Men ser inte själva kopplingen till sitt eget handlande. Jag är inte beredd att påstå att solidariteten i dagens Sverige ät död, men nog ligger den på golvet i alla fall och flämtar.
Under 1990-talet hörde man ofta att klassamhället var borta, nu har vi ofrivilligt fått hälsa det välkommet igen. Det finns en klar klyfta idag mellan de som har och de som inte har. Utvecklingen av andelen barn i fattiga familjer talar sitt tydliga språk att något är fel i den nationella politiken. De beslut som tagits av riksdag och regering får konsekvenser som går längre än vad som framgår i de direkta besluten.
På lokal nivå är man ibland duktig på att förstärka denna utveckling. Ibland genom att tycka att det är okej att föräldrar får vara med och betala för skolaktiviteter som att åka till Sälen eller Branäs och åka skidor. Frågan är om barnen i dessa familjer kan följa med… Ibland förstärker man det genom att införa så kallade ”checkar”. Man tar helt enkelt kostnaden för en kommunal aktivitet, delar den på de som berörs och säger, här varsegod nu kan ni själva få välja vad ni vill göra, för just valfrihet är ju så fantastiskt bra! Frågan är om de barn som utgör 13 % i Värmland ges någon valfrihet, de har knappast råd att lägga till något utöver checken och vill det sig illa finns inte den verksamheten de tidigare kunde gå till kvar, för den är ju borta för att finansiera checken, som förmodligen är till stor glädje för de som kan lägga till lite av egna pengar också….
Det är inte bara beslut i riksdag och regering som påverkar, våra handlingar och beslut påverkar också människor i deras vardag och påverkar deras möjligheter att leva utifrån sina idéer och visioner om ett gott liv. Ska vi då rasera just deras drömmar för att ge de som redan har mer på bekostnad av de som behöver?
Så frågan kvarstår, vem ska trösta knyttet?
Det handlar om solidaritet och medmänsklighet människor emellan. Glad Påsk på er!
Christian
Ja, den rubriken är passande efter dagens möte med kommunstyrelsen i Karlstad. Det tycks nämligen som om de har en plan för att konsekvent inte behöva bifalla våra förslag. Vet inte om kommunalråd ”3 mandat” kläckt idén själv eller om han kanske sett på Jönssonligan-filmerna under helgen. I vilket fall som helst så tyckte kommunalråden ”17 mandat”, ”4 mandat”, ”3 mandat” och de båda ”5 mandaten” att idén var god.
Vad går då den goda idén ut på då? Jo gilla förslagen från oppositionen, men säg i samma mening att det där, det är självklart så därför tänker vi inte bifalla era förslag. Som i fallet med maten till våra äldre. I vintras satt kommunalråden ”3 mandat”, ”3 mandat” och ett av kommunalråden ”5 mandat” och käkade matlådorna som fås via matdistributionen. Maten fick väl överlag gott betyg av dem, vilket är bra. Det visar de årliga enkäterna som skickas ut till alla som får maten att den ska ha. Men nog kan man väl göra mer. Självfallet kan och ska man det, därför har vi Socialdemokrater motionerat om just detta. Att skapa en bättre måltidsupplevelse. Men vad blev då alternativet till matlådorna? Jo, frysta matlådor, det blev alternativet, tror knappast det var det som de äldre som läste tidningarna i vintras hade tänkt sig faktiskt. Om majoritetens utspel bloggade jag om i december, det kan ni läsa här!
Nu är det i alla fall beslutat att som ett komplement till dagens matlådor så kan en upphandling ske från lokala restauranger. Jag skriver kan, för om det blir så avgörs i budgetprocessen. För valfrihet är visserligen bra, men det kostar också. Över 4 miljoner är kalkylerna på för detta. Hmm, så för att som ett komplement till dagens matlådor även kunna erbjuda frysta lådor så kommer det att kosta över 4 miljoner kronor mer. Undra om man inte kunde göra så mycket mer för de äldre som får matdistribution för de pengarna. Men för att återgå till rubriken och inledningen. All sifferexercis får mig att vandra iväg visst. Jo idag så följde vi Socialdemokrater upp de yrkanden vi hade i vård- och omsorgsnämnden, de som majoriteten (M,MP,KD,C,FP) avslog. Dessa var:
- 3. Samma krav avseende näringsinnehåll och kvalitet ställs på tillkommande leverantörer som på landstingets matproduktion.
4. Tidsåtgången för beställning av mat får inte medföra att tid tas från den äldres behov av vård- och omsorgsinsatser.
- 5. Ökade transporter inom matdistributionen klimatkompenseras
- 6. Målsättningen om 30 % ekologiskt/närproducerade råvaror ska även omfatta alternativa producenter. I takt med att kommunfullmäktige beslutar om högre ambitionsnivåer ska dessa vid kommande upphandlingar även gälla gentemot externa leverantörer.
Att de inte vill peka finger åt sin egen majoritet i en nämnd och säga ni gjorde nog bort er när ni avslog förslagen, det kan jag förstå. Men samtidigt måste man kunna erkänna att det var faktiskt bra förslag, det hade vi inte tänkt på. Nej istället väljer man att säga att det där, det tycker vi också, det tar vi i nästa omgång och därmed yrkar vi avslag på era förslag. För när om inte i början av en process ska politiken komma med sina inspel om vad man vill? Är det inte nu inför det fortsatta arbetet med ärendet som vi ska säga till tjänstemännen att detta, det är för oss viktigt och det ska vara med i den fortsatta processen. När kommunalråd ”3 mandat” säger att det är självklart, ja hur ska vi i opposition kunna veta om att det är så. Om inte beställningen från politiken till tjänstemännen är tydlig, ja då riskerar också slutprodukten att inte bli vad vi förväntat oss när vi lade beställningen. Eller, om man vill vara konspiratorisk, utan en tydlig beställning, är det väldigt enkelt för den klåfingrige politikern att styra utredningens färdriktning.
Ett annat exempel från idag är majoritetens förslag till att införa utmaningsrätt i Karlstad. Erfarenheterna från övriga Sverige är ju inte jätteupplyftande, men visst, vi vill inte stänga några dörrar om det kan leda till ett bättre företagsklimat. Men det är ju viktigt att utmaningsrätten belyses från både det som är positivt och det som är negativt. Vad gjorde vi då, jo som ett tillägg till majoritetens yrkande om att utmaningsrätt ska införas och beslut tas senast januari 2012. Ja mer än så stod det inte, så lade vi följande tilläggsyrkanden:
Att kommunledningskontoret även belyser vilka kostnader som är förknippade med att införa en utmaningsrätt då mycket administrativ tid kommer att krävas.
Att kommunledningskontorets arbete även innefattar erfarenheterna från de kommuner som infört utmaningsrätten samt även skälen till varför kommuner dragit tillbaka rätten att utmana.
Att kommunledningskontorets arbete även inkluderar skälen till varför så få utmaningar antas i de kommuner som har infört rätten att utmana.
Vilket svar tror ni att vi fick? Ja men det är ju självklart att sådana frågor ska belysas, så därför avslår vi era yrkanden! På vilket sätt var dessa yrkanden självklara. Googla gärna på utmaningsrätt så får ni veta mer om vad det är och hur det fungerar. I ärlighetens namns så finns ju möjligheten redan idag, för vem som helst. Lyft luren, ring en politiker och fråga, kan ni inte tänka er att upphandla den eller den verksamhet, skriv ett brev eller lämna ett medborgarförslag. Alla dessa och fler möjligheter finns redan. Däremot klättrar man högre upp på Svenskt Näringslivs rankinglistan om man inför just utmaningsrätten. Eftersom majoriteten inte ville bifalla våra förslag kan man hoppas på att delar av den, passar på att fråga sina kamrater från Uppsala om deras erfarenheter av denna när miljöpartiet har sin kongress här om en månad.
Fast tillbaka till varför det förmodligen är så viktigt att klättra på rankinglistan hos Svenskt Näringsliv, att fokus ska handla om en mer företagsvänlig kommun, det har de i den nya majoriteten sagt ett tag nu. Frågan är bara vad det innebär. För idag behandlade vi ytterligare ett ärende, nämligen Planarbetsprogrammet 2011-2012. Där ville vi Socialdemokrater prioritera upp utbyggnaden av Bergviks köpcenter vid Eriksberg, men inte heller där fick vi något gehör hos majoriteten. Har tidigare bloggat om det och det kan ni läsa här! Så beskedet till alla ni företagare som vill etablera er där och beskedet till byggjobbarna som ska få bygga det och de arbetslösa som kunnat få jobba där, glöm det! Men varför undrar vän av ordning, jo för att vi vill satsa på centrum, ja men gör det samtidigt, är ju inte direkt samma företag som ska etablera sig i ett köpcenter som i innerstaden!
En kompis tillika partikamrat i kommunstyrelsen skrev på sin FB-sida idag:
Karlstad har ett spännande politiskt klimat, moderater som röstar nej till köpcenter som skapar tillväxt och miljöpartister som röstar nej när det kommer till att klimatkompensera transporter..
Undrar hur fortsättningen på denna historia skrivs…..
Christian
I egenskap av valberedningens ordförande städade Berit Andnor mfl rätt friskt i partiledningen. Kanske för friskt enligt vissa, kanske hon till och med städade bort någon dammtuss som, borde fått varit kvar i sin iver att medverka till en nystart, vad vet jag? I sak tycker jag att hon och valberedningen gjorde ett bra jobb! Det är aldrig lätt att medverka till att “flytta” på människor. Personer som vigt hela eller delar av sitt liv för en vilja och passion att påverka samhällets utveckling till det bättre. För dem kan aldrig silkessnöret bli accepterat så enkelt. Likväl tycker jag att förändringen i toppen gick bra till slut. Visst syns av och till viss avoghet mot den nya tidens ordning och visst har väl kanske inte alla “accepterat” det faktum att de inte längre hör till innersta kretsen.
Jag hoppas innerligt väl att det senaste samtalsämnet om en “inbjudan” från Ylva Johansson till sverigedemokraterna angående a-kassan just bara är ett illvilligt rykte från politiska meningsmotståndare! Att regeringen och Fredrik Reinfeldt (M) inte tycks vare sig inse eller acceptera att han styr i minoritet är ingen ursäkt för att samtala med sverigedemokraterna. Vill de stödja något av våra förslag så är det upp till dem, men vi ska aldrig kompromissa i vår politik, vare sig det gäller i sak eller i semantik avseende ordformuleringar. Jag vägrar att möta väljaren och samtala om en politik som kompromissats fram med dessa rasister. För ja i ärlighetens namn, det är vad de bygger sin politik på. Främlingsfientlighet och en misstro mot det som är annorlunda!
Men för att återgå till blogginläggets rubrik. Borde inte fler inse att en förnyelse inte bara kan ske i toppen. Om man bara sopar banan de sista 10 meterna hjälper ju knappast ett lag om de tidigare 90 meterna förblir osopade?
Idag hade vi Socialdemokrater i Värmland distriktskongress, har glömt hur många jag varit på. Som litet barn följde jag med min pappa och sålde lotter för Unga Örnar och än idag finns det dem som går åt sidan av rädsla för att bli övertalad att köpa lotter av mig, trots att det är närmare 30 år sedan. Som vuxen däremot vet jag att detta var min 15:e distriktskongress i följd. Men hur gammal jag nu är, var ju inte vad inlägget skulle handla om. Vad jag däremot vill belysa är att flera av de som valdes in i distriktsstyrelsen idag, är desamma som valdes in när jag också valdes in första gången som 21:åring. Till saken hör då att jag efter 10 år i styrelsen lämnade den för 6 år sedan! Från Karlstadsdelegationens sida tog vi idag upp just detta. Att alltför ofta väljer vi numera in människor utifrån deras parlamentariska uppdrag istället för hur representativa de är för medlemskåren. Det är råd som väljs in och inte medlemsrepresentanter.
Alltför ofta är frågan om geografisk förankring samt tillhörigheten inom parlamentarismen viktigare än huruvida man är en god företrädare för partiet och dess medlemmar. Partidistriktets styrelse ska inte vara en församling av och för heltidspolitiker. Ni/vi saknar då förankringen hos den folkrörelse vi vill representera. Partidistriktets styrelse kan inte vara ett representantskap för oss som jobbar heltid med politiken. Vi måste särskilja på rörelsens budskap och medlemmarnas vilja kontra den ekonomiska verklighet vi som kommunala eller nationella företrädare befinner oss i. Detta ska givetvis inte innebära att kommunikationen dessa emellan ska försvinna. Representationen från de parlamentariska företrädarna kan ske via adjungering. Men makten och viljan till vilken vägriktning partiet ska ta, den måste komma från partimedlemmarna, rörelsen. Alltför ofta händer det att nya idéer bromsas och stoppas, just därför att ”viljan/möjligheten” hos parlamentarismens företrädare inte finns. Detta sker då inte av illvilja, snarare utifrån en insikt om att nya kostnader inte ryms i en redan ansträngd budget. Det är den verkligheten många kommunalråd lever i, den ska givetvis respekteras. De gör ett fantastiskt jobb, men samtidigt så kanske de inte alltid därmed är de bästa att sitta i partiets högsta ledning. Där kanske man måste lyfta sig ovanför den kommunalpolitiska budgeten, utan att för den skull bli populist. Men detta löser man ju genom att adjungera människor med den erfarenheten.
Jag tror det vore ett värde för partiet, för medlemmarna att höja medlemskapets värde och släppa in fler fritidspolitiker i partiets styrande organ. Må så vara att vissa som suttit alldeles för länge, fastän de själva inte vill se det, måste gå. Men hur ska förnyelsen ske om den stannar till ny retorik hos de som alltid suttit där? Det hjälper inte att enbart anamma nya ord, kvasten måste gå även på fler nivåer än den centrala! Det centrala i organisationen måste vara att värna partiets/rörelsens/medlemmarnas intressen. Deras tankar, idéer och visioner om en bättre värld för dem själva och för andra i enlighet med den omtanke om andra människor vi Socialdemokrater känner! Om det ibland krockar med kommunalekonomiska intressen, ja då är det upp till de företrädarna att säga det, men också att förklara varför just den idén inte är möjlig att förverkliga just nu. Idag är det där fokus ligger på, inte på att driva partiet framåt. Vi är en rörelse som glömt bort vad och vilka vi är till för om vi låter detta fortsätta. Kvasten måste även vi låna från Berit Andnor. Även vi måste kunna säga till dugliga representanter, tack! Tack för era insatser under lång tid, men nu tror vi att andra krafter är bättre lämpade att ta vid, för rörelsens skull, inte för att ni gjort ett dåligt arbete!
Christian
Läser i Aftonbladet om att regeringen nu vill införa det femte jobbskatteavdraget, läs om det här! Än en gång är det de med de högsta inkomsterna som kommer att tjäna mest på det. Den här gången är det de med inkomster över 33 000 kr/månad. Visst har jobbskatteavdraget inneburit mer pengar i plånboken för dem med jobb och för de som inte blivit sjuka eller arbetslösa sedan regeringen började införa jobbskatteavdragen. Men i redovisningen av dessa så finns det ju också en annan sida. En sida som kan listas med utgiftsökningar som därmed minskat jobbskatteavdragets effekter. Fick en kommentar häromdagen på min tidigare blogg som undrade varför jag var motståndare till ett femte avdrag. För som hon skrev, denna gången kanske det gynnar mig som låginkomsttagare för det har de fyra tidigare inte gjort. Nej och det är ju just det som är själva kärnan i min kritik. Utgiftsökningarna för de allra flesta har ju varit så höga så jobbskattevadraget får inte den effekten som Fredrik Reinfeldt utlovar.
Sverige fortsätter att vandra på stigen för ökade klyftor i landet med denna politik. Samtidigt som debattens vågor går höga när det gäller sjukförsäkringen och vilka konsekvenser regeringens politik medfört för tiotusentals individer som fått se sina liv raserade. Tanken med vårt socialförsäkringssystem var ju att man i perioder av sjukdom och arbetslöshet inte skulle behöva gå från hus och hem. Det sker idag och det är fel. Fler jobbskatteavdrag ökar ju på klyftan mellan de som har ett jobb och de som blivit sjuka eller arbetslösa.
Om det nu finns ett reformutrymme på 25 miljarder nästa år kanske vi kunde använda de pengarna bättre än att ge oss som redan har pengar i plånboken ännu mera! Utspelet från regeringen om förändringar inom sjukförsäkringen blev ju inte mycket, de tog ett litet steg bakåt för att försöka flytta fokus från de exempel från den grymma verkligheten som Aftonbladet och andra tidningar skrev om. Ett tips på vad man kan använda pengarna till skriver Lena Mellin om här!
Men om det nu är så att regeringen inte vill se dem som lider under förtrycket av ett omänskligt och för Sverige ovärdigt sjukförsäkringssystem. Använd då pengarna till att insatser för att minska barnfattigdomen eller varför inte ge kommunerna ökade statsbidrag så de på plats kan göra något. För samma dag som man kan läsa om jobbskatteavdraget, ja då kan man också läsa om hemlösas situation i Stockholm i Dagens Nyheter, den artikeln kan du läsa här!
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom. Idag är det blligare för ungdomar och enklare att via internet fixa ruset i tablett- eller pulverform än att få tag på alkohol. Det och det faktum att ungdomsarbetslösheten är så hög som den är idag leder till ett ökat missbruk. Kanske kunde 25 miljarder användas för att ge dessa ungdomar en bättre möjlighet att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Kanske kunde någon av de 160 unga i Karlstad som idag tvingas leva på försörjningsstöd ges andra förutsättningar än vad de har idag.
Det ska vara en sporre för de som jobbar deltid att gå upp i tjänstgöringsgrad säger Fredrik Reinfeldt om det femte jobbskatteavdraget. Med all respekt herr minister, tror du verkligen att det är där problemet ligger. Hur många som jobbar deltid skulle inte gärna gå upp och jobba heltid om de hade möjligheten. För övrigt så har du ju redan försvårat för de som jobbar deltid då regelverket i a-kassa innebär att arbetslösa tvingas tacka nej till att jobba när möjlighet ges om det inte är en heltid, för deltidsarbeta och stämpla får man ju bara göra i 75 dagar. Vad hände med jobben egentligen och vad hände med solidariteten och omtanken människor emellan?
Christian
I sin iver att plocka politiska poäng kom ett utspel och sedan ett till och ett till från regeringen. Men den senaste tiden verkar Fredrik Reinfeldt haft det svårt att få ministrarna att röra om i grytan för det kokar över! Tågutspel, Fallskärmar Vattenfall och ändringar i socialförsäkringssystemet.
Dagens utspel om socialförsäkringssystemet, förmodligen regeringens sämsta någonsin. De förändringar som genomförts under föregående mandatperiod och som varit så förödande för så många i vårt land. Där tiotusentals människor hanterats som en bricka i ett spel av regeringen, där tiotusentals fått sväva mellan hopp och förtvivlan för att till slut tvingas konstatera att i dagens Sverige, där ska ni tvingas till landets socialkontor. För här får man inte vara sjuk även om man är det. Har ni rätt till a-kassa, grattis då ska ni finnas i Fas 3 när dagarna tar slut. Har ni inte den rätten, ja då blir det försörjningsstöd för er och era nära och kära. Resultatet av denna så förödande politik har blivit en fördubblad barnfattigdom, en massarbetslöshet bland våra unga. Krossade liv, drömmar och förhoppningar för människor som ska få ta skeden i vacker hand. Självmordsbrev i media från förtvivlade människor som väljer den sista utvägen när de inte ser en ljusning på sitt liv. Idag kom beskedet, det bidde en tummetott från regeringen Reinfeldt. Mer om rödgröna kommentarer på detta kan du läsa här i Aftonbladet! Läs gärna Fredrik Virtanens krönika i Aftonbladet idag, här!
Häromdagen kom utspelet om stora satsningar på järnvägstrafiken, ett hett efterlängtat utspel inte minst till alla uppgivna tågresenärer som suttit timmar i tåg som fastnat eller som inte ens fick den möjligheten då deras tåg var inställt. Men vad fanns i utspelet, jo 800 miljoner, vilket i och för sig är en stor summa, dock knappt en fjärdedel av det som ordförande för SJ Ulf Adelhson (M) velat se. Inte heller nämnde någon av de borgerliga partiledarna i de fyras gäng, att de ju faktiskt tog bort 700 miljoner i senaste budgeten, så tillskottet är ju bara 100 miljoner och Ulf, ja han fick sparken för att han varit kritisk!
Undra om utspelet var ett rop på hjälp från Maud Olofsson (C), hon har suttit som partiledare i 10 år och enligt henne tänker hon fortsätta så länge hon tycker det är roligt. Undra om människan tycker det är så roligt med de svikande opinionssiffrorna. Centerpartiet har ju inte direkt gjort några lysande val. Kanske kan bero på att Maud Olofsson likt en envåldshärskare totalt vridit partiets uppfattning i vissa frågor 180 grader från centerrörelsen, det andra partiet i Sverige som från grunden var ett folkrörelseparti. Nu är kraven höga på henne och då även från personer högt upp i hierarkin inom centern. Att se en partisekreterare och ordförande för CUF diskutera huruvida deras partiledare ska sitta kvar i morgon tv kan knappast varit ett strategiskt korrekt drag. Varför ställde ni upp på något sådant, lånade ni Anders Borgs presschef, mer om det utspelet kan ni läsa här!
Uttalanden om att Maud Olofsson (C) inte känt till de mångmiljonfallskärmar som betalats ut inom Vattenfall känns allt tommare för varje gång hon säger det. Fast om det verkligen är så, blir det bättre. Då får du väl styra eller gå om du inte håller dig informerad om att sådana enorma summor betalats av ett bolag ägt av svenska folket! Mer om detta i Dagens Industri, här!
Christian
Som konstaterar att 12 timmars arbetsdag i kombination med menlösa utspel från regering och ministrar inte gör mig värst trevlig, men det gör inte det jag skriver mindre sant för det.
Häromdagen skrev jag ett blogginlägg om den moderata riksdagsledamoten Jan Ericsons uttalande om att barnfattigdomen minskat i Sverige tack vare jobbskatteavdragen,Lögn, förbannad lögn och statistik, fattiga barn ni finns inte! hette det inlägget, det kan du läsa här! I går kom det fram ytterligare en aspekt som riksdagsledamot Jan Ericson (M) visst glömde att ta med i sitt pressmeddelande han skickade ut. Hela hans uttalande byggde nämligen på en utredning som Riksdagens utredningstjänst gjort på hans uppdrag. Men tyvärr valde han att inte ta med slutsatsen från utredningstjänsten, nämligen den att det inte går att dra några slutsatser om jobbskatteavdragens effekter för barnfattigdomen. Ett faktum kvarstår dock, och det är att räknat i antal barn som finns i denna så fruktansvärda utsatta situation så har de de facto mer än fördubblats sedan 2006, det är fait accompli! Det kan inte något pressmeddelanden i världen ändra på Jan Ericson (M). Skäms, fy sjufaldigt skäms att försöka vinna politiska poäng på att ignorera denna verklighet!
Jag gick en sväng på stan idag i eftermiddags efter att jag lämnat stadshuset. Ska villigt erkännas att jag skulle köpa cigaretter, vilket man givetvis inte borde köpa, men ändå. När jag gick på gågatan hörde jag plötsligt orden ”fula kläder”, vände mig om för att försöka se vem som sade detta, kan det ha varit mig de menade, fast kanske inte, det var ju en ung röst jag hörde. Som förhållandevis äldre i alla fall till skillnad från vad som kan betraktas som en ung röst på stan så var det heller inte mig rösten pratade till. Jag såg några ungdomar eller barn kanske är en mer korrekt beskrivning. Det var i alla fall fyra stycken. Det var tre stycken som frågade den fjärde varifrån han fått sina fula kläder ifrån!
Han som fick frågan försökte ignorera dem, men de följde efter. Varför vissa mobbar kan det säkert finnas flera förklaringar till. Det kan handla om en egen situation man vill glömma och därför försöka flytta fokus från, men det finns säkert flera forskningsrapporter om fler anledningar. Men den grundläggande frågan måste ju ändå vara varför barn mobbar andra barn utifrån klädsel. Barn och framförallt unga tonåringar är väl medvetna om klädernas betydelse. Ser de i de fattiga barnen ”lätta offer” för att flytta sin frustration över en egen situation, men framförallt varifrån kommer beteendet. Att vilja mobba eller se ner på någon annan för att de inte har råd med senaste klädmodet är ju knappast medfött. Har penningfrågorna och jakten efter statussymboler blivit så viktiga så att barnen stöps efter föräldrarna. Eller är det så att i ett samhälle där trygghetssystemen slås sönder, där sprider också egocentrismens tentakler ut sig? Solidaritet kan man känna med andra först när det egna är värnat.
Ja, det kan man fråga sig utifrån Jan Ericsons (M) påstående om att barnfattigdomen i vårt land minskar. Borde jag själv ha sagt och gjort något då när jag bevittnade detta? Ja kanske, eller så kanske det hade varit en ännu större förödmjukelse för den unga grabben, att även en vuxen bekräftat det som hans klasskamrater sa, nämligen den att han var fattig…. För i dagens Sverige så minskar ju de fattiga barnen enligt moderaterna….
En väldigt bra artikel om hur det är att vara just fattig kan du läsa här i Kommunalarbetaren!
Christian
Vad ska man göra om man inte tycker att en utveckling är så positiv för den politik man för? Ska man kanske försöka finna faktorer till varför det är så och försöka göra något för att bryta utvecklingen, eller ska man kanske helt enkelt byta beräkningsgrunderna och därmed sopa problemet under mattan?
Ja det sistnämnda försöker den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson sig på. Han har nämligen låtit riksdagens utredningstjänst granska utvecklingen avseende barnfattigdomen i vårt land de senaste åren och helt plötsligt så ökar den inte, utan tvärtom så minskar den. För varför ska man enligt Jan Ericson (M) beräkna barnfattigdom utifrån hur inkomsterna ser ut inom ett land. Det får ju som konsekvens att fler kan anses som fattiga i ett rikt land, medan det i ett fattig land kan vara färre, för där tjänar alla lite. Ja men är inte poängen att jämföra skillnader i levnadsförhållanden i det land där man ändå bor undrar jag. Även om det tar mig emot ska jag länka till hans blogg så ingen tror att jag hittade på det sista, den kan du läsa här!
Det är ett faktum i Sverige att barnfattigdomen mer än fördubblats sedan 2006! Från 125 000 till 264 000 barn lever i dessa familjer med allt vad det innebär i form av brustna drömmar, förtvivlan och vanmakt. Har tidigare bloggat om detta, kan du läsa här! På vilket sätt blir deras situation bättre av att en moderat riksdagsledamot nu vill sopa detta under mattan. Hur cynisk får man vara? Jan Ericson skriver även vidare att fler jobbskatteavdrag kommer att minska barnfattigdomen ytterligare. Jag förstår om Jan Ericson gärna ser fler jobbskatteavdrag, hans inkomst var 2009 641 922 kr (valpejl.se).
Jag kan till viss del förstå om Jan Ericson inte har förmågan att försöka känna med dessa barn om han kanske inte möter människor ur den delen av vårt samhälle. I mitt uppdrag i arbetsmarknads- och socialnämnden tvingas jag ofta till att läsa om just dessa barn, men kanske framförallt vilka konsekvenserna av denna verklighet kan bli för dem under sin uppväxt. Det är dokumenterat att bidragsberoende går i arv. När bidragsberoendet i vårt land så kraftigt ökat så beror det ju på något. Allt kan inte skyllas på en global finanskris, allt kan inte skyllas på att elever i skolan idag är sämre då allt fler inte klarar av att lämna den med fullgott betyg. Nej felet finns någon annanstans och lösningen är då knappast ett femte jobbskatteavdrag. Felet och därmed lösningen på detsamma ligger ju i en politik som ställer människor emot varandra. En politik där sjuk inte ska få vara sjuk och tvingas till socialkontoren för att klara sitt uppehälle.
Bara i Karlstad finns idag 160 ungdomar som uppbär försörjningsstöd och samtidigt fick lämna gymnasiet utan fullgoda betyg. Vilka chanser kommer de att ha på den öppna arbetsmarknaden. Skolminister Jan Björklunds (FP) politik om hårdare tag i skolan kanske helt enkelt inte fungerar. Kanske lite mera stöd och omtanke om barn som har det svårare att lära sig än genomsnittet kanske fungerar bättre?
Av de som idag har försörjningsstöd i Karlstad är hela 25 %, människor som under lång tid haft det, nu snackar vi åratal. Om ett par år räknas den gruppen öka till att omfatta hela 35 % av de som får försörjningsstöd. Det är människor som helt enkelt aldrig kommer att kunna få ett arbete på den öppna marknaden. Det är människor som på grund av någon form av funktionsnedsättning aldrig kan konkurrera på den. Genom en hårdare utslagning från skolan, men också genom utförsäkringar från Försäkringskassan, tvingas dessa människor till ett kanske livslångt behov av försörjningsstöd. Så var inte lagen tänkt att fungera. Människor ska inte slås ut i skolan, människor som har en funktionsnedsättning ska stöttas för att kunna vara ute på arbetsmarknaden, om än inte alla platsar på den öppna. Problem ska inte sopas under mattan, utan hanteras. Jag har sagt det förut och det kan upprepas, alla människor kan jobba 100 % av sin egen förmåga. Ser inte Jan Ericson (M) att de 264 000 barnen som han visserligen inte vill se, riskerar att bli så många fler genom hans sopkvast?
Det handlar om barn som om de råkar ha sönder sina kläder skuldbelägger sig för att de vet att mamma inte har råd med nya kläder och mat på bordet. Ser inte Jan Ericson (M) de barn som stannar hemma för att de blivit sjuka så fort klassen ska göra en utflykt eller resa någonstans? Ser inte Jan Ericson (M) förtvivlan i en förälders ögon när pengarna inte räcker till en julklapp eller en födelsedagspresent och frågan Jan Ericson (M) är hör du lögnerna från barnen efter sommarlovet när barnen ska jämföra vem som hade det bäst under ledigheten?
Christian
Igår kablades nyheten om de blåa sverigedemokraterna ut i media, läs mer på DN och i Aftonbladet. Flera bloggare skrev om detta och genast började de olika ”blocken” att beskylla varandra för att styra genom Sverigedemokraterna.
Men är de verkligen blå, nej jag tror inte det. Jag tror det är så enkelt att man i avsaknad av egen politik inom flera områden, helt enkelt går på de förslag som kommer till bordet så att säga. De är ett gäng som i sin egen utanförskap, martyrer vill de ju bli varenda en. Helt enkelt saknar en politik för hela Sverige och vår omvärld. De har insett att deras väljare, de vinner de genom att underblåsa en misstro mot något. De behöver inte presentera en politik för alla områden, det räcker så att säga med att vara lite populistiska. I vissa fall handlar det om invandrarna, eller ja, när det gäller sverigedemokraterna går roten till allt ont oftast att härledas till invandringen. Dessa i vissa fall oliktänkande människor, med annan kulturell och religiös bakgrund måste ju vara farliga för Sverige helt enkelt. Att de sedan ofta har en annan hudfärg särskiljer dem ännu mera åt från oss ”vanliga” svenskar. Fast jag undrar vad en vanlig svensk är för något? Hur ser han/hon ut, favoriträtten kan ju i alla fall inte vara kålpudding (mums förresten). Kanske klär sig den vanliga Svensson sig på ett särskilt sätt? Fast knappast i folkdräkt som Jimmie Åkesson å hans gäng. Undrar vilken musik och film Svensson lyssnar/ser på och vilken bok är favorit.
Fast nu är jag på väg att komma bort från ämnet. Det skulle ju handla om varför sverigedemokraterna i 9/10 röstar med regeringen och om det efterföljande bråket på politiska bloggar! Som sagt de röstar på det enkla förslaget för att de saknar politik, bra, då är jag klar med den analysen.
Men varför ska de etablerade partierna bråka om vem som får stöd av vem, det är ju skillnad på passivt stöd och aktivt sådant. Om något parti i riksdagen förhandlat med rasisterna för att få igenom ett förslag, ja då vore det sannerligen förkastligt. Men de måste ju rösta på något förslag i alla fall, kan ju knappast lägga ned sina röster. En mycket barnslig statsminister i form av Fredrik Reinfeldt anklagade oss vid ett av dessa tillfällen för att samarbeta med rasisterna. Det har aldrig varit och kan heller aldrig vara minoritetens ansvar att regeringen får igenom sina förslag. Inse fakta Reinfeldt, du har inte egen majoritet och kanske måste samtala med andra helt enkelt!
Den moderata gruppledare i riksdagen Anna Kinberg Batra var heller inte sen med att igår kräva svar från Håkan Juholt om resultatet av undersökningen. Hmm ja du, sverigedemokraterna röstar med de rödgröna i 1/10 ärenden men med regeringen i 9/10 ärenden.Om du drar slutsatsen att det handlar om ett samarbete utifrån den undersökningen borde frågan ställas till dig själv. Fast Anna är ju också den, som i en valrörelse mynnade uttrycket, ”Stockholmare är smartare än lantisar”, det uttalandet kan du läsa här! Att regeringen fått stryk i frågan om utförsäljningar av statliga bolag är ju ett krav vi Socialdemokrater drivit länge. Att rasisterna inte heller vill sälja ut, gör ju knappast att vi ska lägga oss i den frågan så regeringen får fortsätta att sälja ut allas gemensamma egendom!
Christian