Låt mig först slå fast så ingen tvivel ska råda om det, jag är inte rojalist! Jag tycker av princip att det är fel att man ska kunna ärva ett ämbete i en demokrati, även om det mest handlar om representativa uppgifter. Men vad blir det med all denna hysteri om kungen egentligen. Är det någon som inte kände till, att han, liksom många andra, födda med silverskeden levde jetset liv när de var yngre?
Media uppdaterar flera gånger dagligen om turerna fram och tillbaka om kungens eventuella besök på en strippklubb eller porrklubb som en del väljer att kalla det för snart 30 år sedan! Who te f..k cares! Huruvida han är bra eller dålig som monark får andra som är mer intresserade diskutera, men inte blir han vare sig bättre eller sämre för att han i Brasilien eventuellt besökt en klubb där nakna bröst visades. I Aftonbladet diskuterar de lärde vilka effekter detta får för monarkins framtid. Läs åsikterna från historikern Dick Harrisson och Herman Lindqvist här! Dagens Nyheter skriver om intervjun med kungen här!
De enda som tjänar på detta är ju kvällspressen och ”den kriminelle” Mille Markovic som nu skriver en bok om de påstådda bilderna, mer om det kan du läsa här!
Det tragiska i allt detta tycks vara att trots ett rekordstort apanage så tycks kungen inte kunna skaffa sig dugliga pr-människor som kan råda honom. Men lika tragiskt är det att kvällspressen skulle ju inte skriva om detta, om det inte fanns ett stort läsarvärde. Finns det verkligen inget viktigare att bry sig om i dagens Sverige än om påstådda klubbbesök oavsett om det är sant eller inte.
Finns det inga gränser för när media faktiskt ska hålla fingrarna borta från att ställa frågor för att stilla ett skvallerlyste. Jag kommer ihåg Mona Sahlin och den så kallade ”tobbleroneskandalen”. Där gick journalister så långt, så de frågade till och med hennes små barn om familjens räkningar. Det verkar som om media i sin iver att hitta nya scoop driver på och inte stannar till och funderar på till vilken nytta detta egentligen är.
Har det någon betydelse om kungen för 30 år sedan gick på nattklubb, blir han en sämre monark för det? Är nyttan av att få veta just detta, viktigare än hans och hans familjs privatliv. Skriverierna drabbar ju inte enbart kungen, utan även hans familj och hans ära och kära.? Ska offentliga personer, oavsett om de är politiker, artister, filmskådespelare eller kungliga få finna sig i att det skrivs hej vilt om deras liv om det enbart är för att mätta ett skvallerlyste?
Jag inledde inlägget med att klart slå fast att jag inte är rojalist, det är jag inte heller efter att ha skrivit det. Men jag anser heller inte att republik skulle vara bättre än monarki. Uppgifterna kan övertas av riksdagens talman istället enligt min mening. En president blir inte billigare än en kung/drottning. Det har heller inte samma pr-värde utåt. Med handen på hjärtat så räknar jag i excelkalkyler när det gäller finanserna och ett visst pr-värde finns det i många andra länder med att skicka dit en kung för att kränga Jas plan eller vad det nu är vi vill kränga till dem.
Sosse är jag dock i själ och hjärta, och om någon partikamrat vill be mig att läsa partiprogrammet och om monarkins avskaffande, så vill jag be er att först läsa Olof Palmes uppfattning i saken. Jag står i alla fall inte ensam.
Christian
Aftonbladet har de senaste månaderna haft flera bra artikelserier som beskriver hur läget i den svenska skolan är. Vilka stora vinstsummor som de som vill nyttja ett alltför slappt system kan välja att plocka ur skolan och därmed minska på resurserna till eleverna. Samtidigt så gör skolminister Jan Björklund (FP) ingenting! Eller förresten, det gör han ju visst, han lägger nya pålagor till kommunerna men skickar inte med några nya pengar för detta, utan bara nya kostnader för kommunerna att hantera i en redan besvärlig situation.
I torsdags hade vi kommunfullmäktige i Karlstad, vi styrs numera av en blågrön majoritet, men av och till så syns det att miljöpartiet inte alltid delar de blåas uppfattning. En av deras företrädare var uppe och kritiserade just skolminister Jan Björklund, men folkpartiets partisekreterare Nina Larsson, satt tyst i sin stol. Frågan är om hon inte bet av sig tungan över att inte kunna försvara partiets skollinje som de anser vara just folkpartiets paradgren från attacken från en miljöpartist som här i kommunen tillika är koalitionspartner.
Fast det var inte det jag tänkt att inlägget skulle handla om. För en annan bra artikelserie som Aftonbladet just nu håller på med är Barnfattigbloggen, kolla in den här! Här beskriver barn, ungdomar och föräldrar sin egen situation över att inte få pengarna att räcka till. Här beskriver även andra som kommer i kontakt med dessa, den frustration, vanmakt och sorg över att inte kunna ha råd, med sådant som ändå får anses som till stora delar självklara saker. Vad kostar skolavslutningen, pengarna till lärarens blomma och ska min son få börja en ny klass ännu en gång till hösten och inte ha någon historia från sommarlovet att berätt om, för vi hade inte råd? Ska någon 13 åring i vårt land gå fram till sin mamma med veckopengen och säga att den behövs bättre till mjölk!
Tyvärr kan man även på Barnfattigbloggen, läsa om de barn som försöker ta ett ekonomiskt ansvar de som barn givetvis inte ska behöva ta. När ska dessa barn ges möjligheten att vara barn. Vi Socialdemokrater kommer oavsett om vi är i opposition eller i styrande ställning alltid värna de mest utsatta, de med de största behoven. Även om dessa grupper kanske inte är de röststarkaste så förtjänar de att ges förutsättningarna till en bra barndom och goda uppväxtvillkor. Konsekvenserna av att välja att inte se de behoven som finns kommer ofta i form av ett ökat antal människor i utanförskap. Trots regeringen Reibnfeldts löften om att minska ”Det stora utanförskapet” så har det ökat sedan hans regering tillträdde! Att satsa på barnen och de unga i vårt samhälle kan aldrig vara fel. Även om det är omöjligt att räkna ut vad vinsterna med detta medför så vet vi ju däremot vilka konsekvenser missbruk och ökad kriminalitet får, både i mänskligt lidande men också i kostnader. Att tidigt i livet ge stöd och hjälp till barn och deras familjer innebär med all sannolikhet att fler ges bättre förutsättningar och riskerar inte att hamna i ”fel grupper”.
Exemplena på den klyfta som bara blir större och större med den förda regeringspolitiken blir bara fler. Vi har haft utförsäkringarna, vi har haft de sänkta ersättningsnivåerna och vi har haft Fas 3. Men vi har även sett en barnfattigdom fördubblas, förslag från ministrar om sänkta inglångslöner för kommunanställda, ja det var Anders Borg (M). Maud Olofsson (C) vill se sänkta löner för invandrarkvinnor. Ett förslag som för överigt moderaternas tankesmedja Timbro idag pratar om i en artikel i Aftonbladet idag.
Vi är ett av världens rikaste länder, ska det behöva vara så här?
Är det femte jobbskatteavdraget viktigare?
Hur länge till orkar ni som röstar med plånboken blunda för det som sker. Kan något barn skyllas för sina uppväxtvillkor och om inte, varför ska de inte ges det då?
Christian
I dagens Värmlandsnytt kunde än en gång ses det obegripliga i Fas 3. En herrgårdsägare renoverar sin gård med hjälp av sex stycken arbetslösa. De arbetslösa får ingen ersättning för sitt arbete, men företagaren får 30 000 kr i månaden för att han får gratis arbetskraft. Han tycker givetvis det är ett bra system, fast han tillägger också att han faktiskt står för arbetskläder och utrustning för att de ska kunna renovera hans gård. Och! Är det kanske en uppoffring du som arbetsgivare gör när du tar emot gratis arbetskraft?
Inslaget från Värmlandsnytt kan du se här!
Det är väl bra kan man tycka att arbetslösa gör något för sin ersättning? Ja kanske det, men om det ska vara en arbetsmarknadspolitik som ska leda till minskad arbetslöshet så ska det inte handla om ”ordinarie” jobb på arbetsmarknaden, vilket detta är ett solklart exempel på. Vilket byggföretag ska kunna anställa någon, vilken snickare ska kunna starta eget om Fas 3: are gratis tvingas utföra uppgifterna åt arbetsgivarna? Från Arbetsförmedlingen sida så säger chefen att man alltid har en dialog med berört fackförbund, på frågan från journalisten om detta har skett även denna gång svarar han, ingen kommentar! Den efterföljande frågan till Byggnads var att ingen dialog har förts 
Nehe, men då har ni ju inte följt de regler som gäller och frågan man kan ställa sig är varför. Är det inkompetens, ja då kanske ansvarig chef för denne lokale chef för arbetsförmedlingen borde agera. Men är det verkligen fråga om inkompetens. Det är inte mer än två veckor sedan ett annat exempel kom om hur just Fas 3: are utnyttjades vid en annan gård i Värmland och därmed en annan ansvarig chef som godkänt detta. Kan det verkligen vara så att inkompetensen bland just Arbetsförmedlingens chefer är så stor, eller är det direktiv om att oavsett vad så ska arbetslösa ut i Fas 3 innan riksdagen lyckats att driva igenom ett stopp.
Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken, och vem bryr sig om knyttet!
Har tidigare bloggat om vad jag tycker om Fas 3, under rubriken Fas 3 eller det nya Sveriges vita piska, den kan du läsa här!
Det tycks som om regeringen inte vill se, inte bryr sig och framförallt inte har en plan för hur de ska hantera frågan, utan väljer att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och hoppas på att de alltmer viktiga plånboksfrågorna fortsätter att vinna val genom löften om nya jobbskatteavdrag….
Christian
Idag valde vi Socialdemokrater i Karlstad att avslöja en del av vårt budgetförslag. Det gjorde vi genom att fullfölja det valöfte vi haft om höjda löner till lärare, förskollärare och fritidspedagoger. Det löftet hade vi förra året och i den budgeten som den tidigare majoriteten antog fanns medel för detta avsatt. Tyvärr valde den nya majoriteten (M+MP+KD+C+FP) att ta bort denna satsning i budgetbeslutet i december! Totalt handlar det om 27 miljoner som ska gå till detta och som barn- och ungdomsnämnden kommer att få i ökad rambudget. Det handlar främst om att öka attraktiviteten hos lärare att vilja jobba hos oss genom att säga att vi tycker de är värde en högre lön.
Det är en satsning i tiden, ingen kan väl ha missat den skolgranskning som Aftonbladet haft. Men vår satsning handlar inte bara om löner, vi vill även se att stödet till elever med särskilda behov får ökade resurser. Vi anser att det är viktigt att barn- och ungdomnsnämnden ges ökade resurser för att verkligen kunna prioritera de skolområden som har flest barn och elever i behov av detta, vi avsätter därför 10 miljoner för detta arbete i en så kallad ramökning, dvs pengarna följer med varje år och är inte en engångssatsning.
Vi väljer även att prioritera barn i så kallade riskgrupper, de somom de inte får extra stöd, riskerar att inte få sina behov tillgodosedda. Stödet riktar sig till deras familjer och inte enbart till själva barnet. För fyra år sedan startade vi i den tidigare majoriteten upp det första förskoleteamet Tummen. Den finns idag på Kronoparken och i Rud, nu vill vi även starta upp en sådan på Våxnäs. Vi avsätter därför medel till barn- och ungdomsnämnden och arbetsmarknads- och socialnämnden för detta arbete.
Vi Socialdemokrater kommer oavsett om vi är i opposition eller i styrande ställning alltid värna de mest utsatta, de med de största behoven. Även om dessa grupper kanske inte är de röststarkaste så förtjänar de att ges förutsättningarna till en bra barndom och goda uppväxtvillkor. Konsekvenserna av att välja att inte se de behoven som finns kommer ofta i form av ett ökat antal människor i utanförskap. Trots regeringen Reibnfeldst löften om att minska ”Det stora utanförskapet” så har det ökat sedan hans regering tillträdde! Att satsa på barnen och de unga i vårt samhälle kan aldrig vara fel. Även om det är omöjligt att räkna ut vad vinsterna med detta medför så vet vi ju däremot vilka konsekvenser missbruk och ökad kriminalitet får, både i mänskligt lidande men också i kostnader. Att tidigt i livet ge stöd och hjälp till barn och deras familjer innebär med all sannolikhet att fler ges bättre förutsättningar och riskerar inte att hamna i ”fel grupper”.
Budgetarbete är inte enkelt, i alla fall inte om man ska vara seriös och undvika populismens kortsiktiga politiska poäng. Utrymmet näsa år är tyvärr inte stort, inte ens för en kommun av Karlstads storlek och som växer. Det blir med andra ord omöjligt att sitta och räkna och inte fundera på hur läget skulle vara med en annan regering. Utrymmet för Karlstads del nästa år, om resultatmål ska följas, är 47 mkr att fördela ut. Om regeringen istället för att införa det femte jobbskatteavdraget, istället valt att ge pengarna till Sveriges kommuner, hade vi haft inte bara 47 miljoner utan därtill ytterligare 150 miljoner i vårt budgetarbete, tack för den hjälpen Anders Borg (M)
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom. Idag är det blligare för ungdomar och enklare att via internet fixa ruset i tablett- eller pulverform än att få tag på alkohol. Det och det faktum att ungdomsarbetslösheten är så hög som den är idag leder till ett ökat missbruk.
Hela vårt budgetförslag presenteras som brukligt för oppositionen den 7:e juni, så för er som är nyfikna på det, så blir det till att vänta 
Christian
Jag sitter på altanen till stugan och tittar ut över skogen, stillheten den symboliserar, men ej tystnaden då fåglarnas samtal hörs långt in på kvällen. Tidigare ikväll gick jag en tur i skogen och bara var. Lyssnade på naturen, suset i skogen och vattnet som porlar i de diken som ännu inte växt igen. En gammal bondgård tynar bort till förmånen att få vara sommarstuga för dagens generationer med allt vad det innebär.
Vattenotalet, dusch, spis, mikro, tv allt det som tidigare generationer som brukade jorden aldrig skulle kunnat föreställa sig existera. Min familjs sommarstuga, eller ja om sanningen ska fram, årentrunt stuga, är min farmors föräldrahem. Pappa är tionde generationen på en gård som inte är värst märkvärdig, ett vanligt litet rött hus, med en ladugård och några andra ekonomibyggnader. Skillnaden är däremot att vi använder hela huset, det gjorde inte farmors familj när hon var liten, de trängde ihop sig på nedervåningen, och då var det med den tidens mått ingen liten gård trots allt. Hästar, kor, grisar och givetvis höns fanns på gården. En torvmosse och en grusgrop hörde också till ägorna. Farmors far var även han, liksom jag förtroendevald, dock var han bondeförbundare.
Jag förstår inte, när jag är här, varför jag är det så sällan. Det finns en stillhet, en form av lugn som ger näring till en annars alltför hektisk vardag. Här blir jag inte ens upprörd, när uppkopplingen tar 15 minuter för att jag ens ska kunna börja skriva detta blogginlägg, hemma och inte minst på kontoret skulle 15 sekunders fördröjning få mig att bli frustrerad och arg. Att sitta på altanen och bara titta ut över skogen, se älgen komma nere vid åkern ger en stund till eftertanke, däremot behöver han ju inte skita precis vid huset som han gjort när jag kom hit. Inget kul att trampa i älgskit för någon.
Tanken och frågan jag däremot inte kan släppa, ens en kväll som denna är hur många det är som är så lyckligt lottade så att de har en plats som denna. En plats där tiden kan få spela mindre roll för en stund, där du inte behöver bära med dig telefonerna, för någon mottagning existerar knappt. En plats där kroppen kan få ro och kroppens batterier få återhämta sig. En plats där himlen är enda betraktaren om du så önskar vara för dig själv. Sitta på en stubbe i skogen, lyssna, andas och bara vara…
Tyvärr finns det många, som haft en plats som denna, ett andningshål och en plats för återhämtning som tvingats att göras sig av med det, då utförsäkringar lett dem rakt till landets socialkontor, och där tolereras och accepteras inte att man har andra hem än det man bor i. Jag undrar hur det påverkat livet för dem, deras barn, familjer och anhöriga en stund som denna. Då hjälper det inte att vissa moderata riksdagsledamöter ber om ursäkt för utförsäkringarna, det hjälper inte att regeringen för femtioelfte gången vill ändra på Fas 3 när de i det praktiska handlandet inte gör något alls. Det är bara politisk retorik för att undvika att svara på frågorna från verkligheten, de som drabbats av det tuffare samhället vi nu tvingas anpassa oss i. Det hjälper inte de barn, som tvingas stanna hemma på sonmarlovet, för deras föräldrar har inte råd att göra något under ledigheten.
Det är en skam, och det är en fläck på detta rika lands banér att det ska behöva vara så här! Var det så fruktansvärt illa på 80-talet, växte inte vi upp som då var barn i ett land som brydde sig om andra. Jämförde våra föräldrar storleken på plånboken och fann att den jämförelsen var viktigare än hur grannens barn tillbringade sommarlovet. Var finns egentligen solidariteten och medmänskligheten människor emellan och vem ska trösta knyttet?
Christian
Idag var jag inbjuden till årets Arenadag för att invigningstala, förmodligen en av få invigningar som oppositionen får hålla i den här mandatperioden. För er som inte vet vad Arenadagen är för något så är det en mötesplats för kommunen, sociala företag, olika typer av organisationer och intresseföreningar. Det är en dag då mångfaldsbegreppet utvecklas ytterligare och där man enas under parollen att alla kan bidra, oavsett förmåga!
Tyvärr är det många människor som idag slås ut på en arbetsmarknad som hårdnat. En arbetsmarknad som inte tar den hänsyn, den borde för de människor som av någon anledning inte kan prestera 100 %. Men sanningen är ju egentligen den att alla kan prestera 100 % av sin egen förmåga, bara de ges förutsättningarna för detta. Många är även de yngre som på grund av att de inte klarat av skolan överhuvudtaget inte ens välkomnas på den öppna arbetsmarknaden. Man kan ju i och för sig fundera på hönan och ägget. Varför klarade de inte av skolan och vad kan samhället göra för att undvika att morgondagens studenter hamnar i samma situation? Det är en viktig politisk uppgift, men det är en lika viktig uppgift att stötta dem som redan lämnat skolan med undermåliga betyg, för att dessa inte ska hamna i ett långvarigt behov av försörjningsstöd. Likväl som det är en viktig politisk uppgift att även hjälpa vuxna som av någon anledning hamnat utanför arbetsmarknaden. Här menar jag definitivt inte piskor i form av Fas 3, eller sänkta ersättningsnivåer. För dessa människor, som ofta har någon form av psykisk funktionsnedsättning hjälper det inte ett dugg, snarare drar det dem ännu längre ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om att arbetsmarknaden måste visa större förståelse för dessa människor, men det handlar framförallt om att staten måste visa att man är villig att bidra till att göra dessa människor anställningsbara. I en marknadsekonomi kan vi knappast kräva att privata företag ska anställa människor som presterar 100 % av sin egen förmåga på samma villkor som de som presterar 100 % om man nu kan uttrycka det så. Det behövs mer resurser till olika former av stöd till de arbetsgivare som anställer dessa människor.
Bara lyckan och glädjen att ha ett jobb att gå till, en försörjning som man kan leva på ger ju friskare människor. Det skapar människor som åter kan drömma om en bättre framtid. Jag fick idag berättat för mig om vilka oerhört positiva utvecklingar flera av deltagarna i de olika sociala företag som finns, men även inom kommunens verksamhet för sammanhållen rehabilitering gjort. Det handlar om människor som till att börja med kanske dök upp en gång i veckan och när de dök upp så tog de inte kontakt med andra utan höll sig på sin kant. Genom att inte skicka hem dem som inte deltog utan acceptera och inse att det tar tid utifrån varje individs förmåga och förutsättningar,så har de människorna idag utvecklats positivt i sin sjukdom så flera av dem finns på arbetsmarknaden. Men vilken privat företagare kan göra så? Ingen, därför behövs det mera resurser till arbetsförmedlingarna för att fler ska kunna ges denna möjlighet.
Idag har tyvärr utvecklingen gått tvärtom. Samhall AB som förr var det företag som skulle anställa människor som kan arbeta 100 % av sin egen förmåga är idag ett företag som alla andra och marknadsekonomin tycker inte om den som inte kan jobba lika mycket som den som kan prestera bäst! Det blir en social utslagning som leder till bidragsberoende och fattiga familjer och därmed fattiga barn. Det blir en social utslagning om man väljer att inte se dessa människors sjukdomar utan istället väljer att kalla dem lata och genom sänkta ersättningsnivåer och utförsäkringar så ska de nog börja jobba, vänta ni bara. Det görs ett enormt arbete av många för dessa människor, men det räcker inte. Det blir heller inte bättre av att staten frånsäger sig ansvaret och tvingar över det på kommunerna som får det allt tuffare att klara den verksamhet de redan bedriver. Samtidigt inser man värdet av att försöka stötta och rehabilitera människor tillbaka men var finns hjälpen från staten. Den stat/regering vars utförsäkringar kostat Karlstad kommun 16 miljoner kronor årligen i ökade kostnader för försörjningsstöd. Det hade räckt till att starta 16 st nya sociala företag. Vi räknar med att stödet dessa behöver från kommunen under uppbyggnadsskedet är en miljon.
Det kanske vore dags att istället för det femte jobbskatteavdraget, istället satsa på att visa lite medkänsla och solidaritet även för dessa grupper och inte bara för plånboken hos oss som redan har.
Christian
I dagens Nya Wermlandstidning, kan man läsa om hur den nya majoritetens kommunalråd koncentrerar makten i kommunen till kommunalrådskorridoren, läs den artikeln här! De gör det genom att samla uppdragen på färre antal personer än vi i den tidigare majoriteten gjorde. Vi såg ett värde i att det är styrkan i det stora flertalet, laget som formar den bästa politiken, därför hade vi färre heltidspolitiker än den nya majoriteten.
Jag har i och för sig ingen uppfattning om hur respektive parti väljer att fördela sina uppdrag mellan sig. Givetvis kan ett kommunalråd på deltid även sitta som ordförande i en nämnd, det hade vi också, dock bara en. Nya majoriteten har 5 deltidsråd som även är nämndordföranden eller ordförande i ett råd, vilket är helt i sin ordning om de nu önskar det. Men vad det däremot rimmar illa med, är det faktum att, de när de bildade sin nya majoritet var väldigt tydliga med att säga att de ju bara skulle vara deltidsråd, en del av er i den nya majoriteten pratade till och med om hur nytt, fräscht och modernt den nya majoriteten kändes och att ni skulle dela på kommunalrådsposten. Jättebra tyckte säkert många att det lät. Men vad ni inte sa, det var, att ni genom att ge varandra andra uppdrag så hade ni för avsikt hela tiden att vara heltidspolitiker, och då är man inte lika ärlig längre gentemot medborgarna. Kanske var därför ni valde att inte offentliggöra vilka som skulle bli ordföranden när kommunalråden valdes, mer om det kan man läsa här i Värmlands Folkblad!
Oavsett, som jag skrev tidigare så är det upp till varje parti att fördela de uppdrag man fått, ingen annans. Men gör det då öppet och ärligt och förklara att avsikten var att skapa så många heltidspolitiker som möjligt. Säg inget annat till medborgarna! Att ni sedan har en annan syn än vad vi Socialdemokrater hade när vi satt i majoritet, det är ju bara att acceptera, ju större koalition, desto mer svårstyrt blir det, det säger sig själv. Vi hade under vår tid i majoritet betydligt fler deltidspolitiker än ni, men det var vår syn på hur vi skulle forma det bästa laget och därmed involvera fler.
Det intressanta i uppräkningen är varför den nya fräscha majoriteten tycktes glömma bort jämställdheten?
Kommunalråd och styrelsens ordförande, moderat, man, inkomst 64 600 i månaden
Kommunalråd och ordförande i en nämnd, folkpartist, man, inkomst 61 600 kr i månaden
Kommunalråd och 2:e vice ordförande samt ordförande i ett råd, kristdemokrat, man, inkomst 58 800 kr i månaden
Kommunalråd och ordförande i en nämnd, centerpartist, man, inkomst 58 800 kr i månaden
Kommunalråd och ordförande i en nämnd och ett utskott, miljöpartist, man, inkomst 58 800 kr i månaden
Kommunalråd och ordförande i en nämnd, miljöpartist, kvinna, inkomst 47 600 kr i månaden
Kommunalråd, ordförande i två råd, moderat, kvinna, inkomst 30 800 kr i månaden
Vi Socialdemokrater har länge kämpat för att politiken ska vara föregångare i arbetet med att skapa ett mer jämställd samhälle, tyvärr är andra ambitioner viktigare för vissa än de signaler vissa konstruktioner sänder ut.
Jämställdhet betyder att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter på livets alla områden.
Christian
Valet igår i en av Örebros valkretsar och i V:a Götalandsregionen blev en klar signal till moderaterna om att väljarna inte uppskattar deras politik. Trots ett tyvärr väldigt lågt valdeltagande, som brukar missgynna oss Socialdemokrater gick vi stärkta ur denna valrörelse, samtidigt som moderaterna backade. Läs i Aftonbladet om S-segrarna här!
Att moderaternas främste företrädare Johnny Magnusson, igår kväll var skakad får väl ses som förklaringen till varför han valde att inte stänga dörren till sverigedemokraterna, ett uttalande han senare idag tog tillbaka, läs mer om det här. Den moderata baksmällan idag kan säkert bero på olika saker, men den har utan tvivel skakat om Fredrik Reinfeldt (M), hur kunde det gå så dåligt? Är jag kanske regeringstrött, har jag problem med en del av mina ministrar som inte trivs längre. Anders Borg var ju för ett par månader ut och pratade om hur han längtade efter att få sluta. Han säger att den dagen han slutar kommer att vara en av de bästa i hans liv. Mer om detta kan du läsa här! Om engagemanget saknas, om man inte har ett brinnande intresse för att vilja påverka framtiden oavsett ideologisk plattform. Ja då kanske man är förbrukad, då kanske man borde gå redan nu istället för att liksom Biskop Brask uttrycka sig ”att ty härtill är jag nödd och tvungen” Klippt ur inlägg 26:e mars. Det kanske även är dags för Fredrik Reinfeldt att fundera på om väljarna inte längre attraheras av jobbskatteavdrag hela tiden, utan också vill se andra politikområden prioriteras.
Valresultatet i Örebro igår var en fullständig succé, + 7,7 %. Grattis alla Örebroare och framförallt grattis alla valarbetare, det hade inte varit möjligt utan ett mycket bra mobiliseringsarbete. I Västra Götalandsregionen stannade ökningen på något mer blygsamma + 1,7 %, men likväl är det ett mycket bra resultat i förhållande till det dåliga valdeltagandet. Många var vi som trodde att det i första hand skulle handla om att minimera förlusterna inte att öka. Här var även Håkan Juholt på flera besök, liksom ett antal värmlänningar som hjälpte partikamrater i Åmål och Bengtsfors.
Men även om siffrorna väcker glädje och även om ingen glädje är större än skadeglädjen över att det just är moderaterna som gör ett dåligt val, så grumlas detta av det oklara parlamentariska läget. I Västra Götaland stänger miljöpartiet dörren till ett blocköverskridande samarbete då de inte vill lämna vänsterpartiet, det var vi, de rödgröna som gick fram säger Birgitta Losman, mer om det här. Inte heller lyckas den tidigare koalitionen mellan S+C+FP som styrt regionen under större delen av sin livstid samla tillräckligt med mandat för att få majoritet. Eftersom S+V+MP får majoriteten i regionens nämnder och de är klart mycket större än de borgerliga så borde det rimligaste vara att de styr i minoritet, men får visa ödmjukhet i samband med budget- och verksamhetsplaner den här mandatperioden.
I Örebro är läget också oklart. Miljöpartiet är där för närvarande ett ”blått” parti och trots stora valframgångar räcker inte S och V mandaten till för att få en majoritet. Men då Socialdemokraterna är större än de borgerliga partierna och miljöpartiet tillsammans så kan det aldrig bli tal om något annat än att kommunstyrelsens ordförande blir en sosse. I Nerikes Allehanda är också moderaterna tydliga med att de vill gå i opposition, läs mer här. Nu kan jag inte så mycket om politiken i Örebro, men går det inte att få över ett av de mindre borgerliga partierna till en koalition så får väl Socialdemokraterna styra i minoritet. Med 28 mandat av totalt 65 skulle alternativet vara helt uppåt väggarna.
Fast å andra sidan så har ju en domedagsprofet i USA, som visst spådde fel 1994 då jorden skulle gå under, nu hittat ett nytt datum i den sanna boken han studerat, dvs hans tolkningar av bibeln. Den 21:e maj kl. 18.00 går allt åt pipsvängen ändå. Vet inte vad som är mest tragiskt, att han får så mycket utrymme i media, att så många tror på honom men framförallt på tragiken många av dessa amerikanarna kommer att få uppleva den 22:e maj, när de upptäcker att de lever, men gett bort allt de äger och har till profeten……
Christian
Då jag tycks tillhöra den minoritet i vårt land som vågar vägra schlager. Den lilla klick som inte förstår hur så många kan sitta som fastklistrade framför de stora tv-apparaterna som numera tillhör lägsta skäliga levnadsnivå i detta, ett av världens rikaste länder, så kan man verkligen fundera på perspektiv. Visst både inser jag och förstår att människor vill underhållas, inget fel med det. Vad jag däremot inte förstår är den febrila aktivitet, den kraft och den tid det tar för alla dessa att ständigt uppdatera sin status efter diverse olika framträdanden. Att sedan ägna en massa kraft och energi till att diskutera om fel eller rätt låt vann, var fick ni den ifrån? Finns det verkligen inte viktigare frågor att samtala omkring?
Tänk om en bråkdel av den tid, det svenska folket ikväll lagt ned på att diskutera schlagern lagts på att reflektera över flyktingvågorna från nordafrika, varför sker den nu och vad kan vi göra för att hjälpa? Tänk om en bråkdel av tiden lagts till att fundera över situationen för de fattiga barnen. Tänkt om en bråkdel även handlat om varför det är så viktigt att i Västra Götaland och i Örebro imorgon gå och rösta?
Själv har jag sett på Ådalen, minns den Wickman, som orden lyder i filmen Repmånad och det mina kamrater skäms jag inte ett dugg för, liksom ni inte ska skämmas över att ni kanske sett på schlagern. Men låt inte intresset för detta jippo bli en ursäkt för att inte intressera sig och reflektera över alla de som inte ges en möjlighet att följa jippot…
De fattiga barnen blir fler för varje dag, de utsatta människorna blir fler för varje dag, människorna som i Fas 3 utnyttjas blir fler och andelen ungdomar som möter en arbetslöshet blir fler med den politik som förs idag. Påskuppropet satte fokus på de utförsäkrade, men svaret från den ansvariga regeringen var innehållslöst. Jag undrar om alla dessa människor gläds över schlagerfestivalen på samma sätt, eller om de funderar på hur vardagen ska gå ihop imorgon. Hur maten på bordet ska betalas, kläderna till ungarna betalas, avgiften till klassresan ordnas, eller om en ursäkt om en sjukdom kan lösa den utgiften. Samtidigt vill regeringen sänka skatten för en femte gång, för de som redan har. Att ge till de besuttna på bekostnad av alla dessa människor…
Christian
Christian
Har helgjouren denna helg. Det betyder för min del framförallt tid. Tid till att läsa,tid till att reflektera och tid till att försöka förstå varför. För er som undrar vad helgjouren innebär så delar ledamöterna i arbetsmarknads- och socialnämndens arbetsutskott på den, så var femte helg har vi jouren. En uppgift som tyvärr är nödvändig. När som helst på dygnet kan det ringa och en underskrift krävas för att hjälpa någon, oftast ett barn till en förhoppningsvis bättre framtid.
Jag har tidigare under mitt, trots allt relativt sett långa politiska liv, aldrig behövt att möta den sidan i samhället som så många väljer att inte vilja se, då den rimmar allt för dåligt med jobbskatteavdrag och utfästelser om hårdare tag i skolan och språkprov för nyanlända svenskar. Det innebär givetvis inte att jag inte insett vikten av att stötta och satsa resurser på att hjälpa. Det har vi socialdemokrater gjort länge och det kan man också se i våra budgetförslag. Men jag har aldrig tidigare så konkret tvingats till konfrontation med den verklighet det innebär att faktiskt skriva under ett omedelbart omhändertagande om en annan människa. En underskrift som innebär att ett barn, en ung vuxen eller en vuxen människa i missbruk, ges en möjlighet till en ny chans, till en bättre framtid och förhoppningsvis också en tro om att framtiden inte kommer att upprepa den barndom som inte varit så bra.
Jag tvingas innan påskriften lyssna till socialsekreterarnas berättelser om ”ärendet” och jag tvingas att läsa utredningarna om barnen som farit illa, som misshandlats, förödmjukats och ibland även våldtagits innan jag kan sätta mitt namn på beslutet. För det kräver både lag och rätt att jag gör.
De första ärendena jag läste innebar ett elddop för mig, min kollega och fd ordförande i samma nämnd sade till mig att man aldrig ska förstöra en lördag med att läsa enskilda ärenden, för det är i djupet av den dystraste verkligheten ni någonsin kan föreställa er, som flera av dessa barn lever i har jag nu lärt mig. Har väl kanske också lärt mig att försöka att koppla ifrån, men det, mina läsare är svårt.
Eftersom det ofta är omfattande utredningar så tar det tid att läsa, det innebär ofta att det blir helg och kvällsarbete. Om jag nu fört statistik, vilket jag är glad för att jag inte gjort, så vet jag inte hur många helger, kvällar och även tidiga nätter som klumpen i halsen funnits. Man tvingas att läsa om föräldrar som anser sig ha rätt enligt deras tro att i uppfostran aga sina barn. Inte för att barnen nödvändigtvis gjort fel, utan för att de ska agas för att det är en del i uppfostran. Man tvingas att läsa om mannen, som skrivit sin egen version av hans ”bibel”, där både fru och barn ska lyda mannen oavsett vad mannen vill, och där benbrott orsakade av misshandeln de fått utså, inte beror på mannens slag, utan på deras inre själsliga synder, såsom han skriver i sin bok. Vilken den boken är, kan jag inte på grund av sekretesslagstiftning skriva om. För det är också en fråga man brottas med. Att inte få/kunna berätta hela sanningen om ett ärende. En enskild kan vända sig till media och berätta sin version av ett ärende, men vi ansvariga får på grund av lagstiftningen inte berätta hela sanningen. Varför kan man undra, jo det är för att det finns flera parter, det finns ju även barn inblandade i det hela, och deras rätt till integritet är inte mindre än förälderns eller föräldrarnas!
De senaste åren har antalet ärenden tyvärr vuxit lavinartat. Jag ser det som en tydlig koppling till den förda politiken i landet. Det är ökade klyftor och utanförskap som ska premieras i den borgerliga regeringens politik. För det är i och med detta som flera får mera, på bekostnad av att andra får det betydligt sämre när det gäller deras förutsättningar till en god uppväxt och en tro och en förhoppning om en bättre framtid som de vill vinna val på. De vill vinna val på att solidariteten ska slås sönder och på att få de som har, en tro på att de själva aldrig ska drabbas!
Om man väljer att inte se, ja då handlar det om att samtal måste föras på berörda arbetsplatser. Om det handlar om resursbrist? Ja varför ska då det femte jobbskatteavdraget införas till en kostnad om femton miljarder kronor. Pengar som istället kunde gå till att hjälpa istället för att berika de som redan har! Varför ska utsatta barn tvingas till en skola de inte trivs i, och därmed inte lär sig något i, för att Jan Björklund (FP) vill vinna politiska poäng? Och vem, vem har tagit beslutet och därmed ansvaret för att de fattiga barnen mer än fördubblats i Sverige sedan 2006?
Christian