Är det inte för kallt så är det för varmt och är det inte för mycket snö så är det för lite räls. Det råder tågkaos året om i vårt land och det kanske kan vara en tanke att låta den experimentverkstad som svensk järnvägstrafik varit utsatt för de senaste 10 åren då avregleringen påbörjades upphöra nu när 10 årsdagen är här!
I dag kan man i flera medier läsa om ännu ett haveri som drabbat tågresenärer i vårt land. I Aftonbladet rapporteras här om hur passagerare satt fast 6 timmar i ett stekhett tåg. Även Värmlands Folkblad, SVT och Nya Wermlandstidningen rapporterar här och här om händelsen. SVT har det här.
Dåligt underhåll och chanser till större vinster har lett till att persontrafiken på tåg idag i Sverige inte är ett alternativ, för man vet helt enkelt inte om man kommer fram när man ska. Jag vet flera som tidigare tagit tåget till Arlanda, men som nu helt enkelt inte vågar, för risken är stor att de inte hinner med flyget. Jag har själv åkt tåg när jag ska utomlands, jag tittade även på tågtiderna inför den resan jag senare i år ska göra, men konstaterade att tåget idag inte är tillförlitligt. De marginalerna finns inte så att jag kan sitta still i flera timmar för då missar jag flyget.
Frågan är ur vilken synvinkel man ska se på persontrafiken på tåg egentligen. Är det en viktig del av våra kommunikationsmöjligheter och måste det vara ett område som är konkurrensutsatt när det så uppenbarligen har misslyckats. Bryr sig jag som passagerare om vilket namn det står på arbetsjackan på den som kör loket när jag sätter mig på tåget eller är det viktigaste att jag kommer fram i tid? Det finns områden där konkurrensutsättningen har varit till godo. Det har effektiviserat verksamheter och det har även lett till insikten om att man som personal är till för den man ska hjälpa och inte tvärtom. Men till skillnad från exepmelvis hemtjänsten som jag nu menar, där du som äldre med hemtjänst kan få byta utförare om du av någon anledning inte är nöjd, så finns inte det alternativet när det gäller tåget. Ska jag åka 06.32, men inte vill åka med ett visst bolag för de var försenade sist, finns inte alternativet att välja en annan utförare. Konkurrensutsättningen och valfriheten sker då inte på kundens/passagerarens villkor utan det handlar om att företag ska tjäna pengar på att bedriva trafiken och oavsett vad man kan tycka om det så har det totalt havererat.
Jag vill veta när jag sätter mig på tåget att det kommer fram i tid. Jag vill inte höra en massa bortförklaringar om solkurvor, tjällossning, för få lok med mera för att det inte kom fram i tid. Ska vi utifrån ett miljöperspektiv även kunna se tåget som ett alternativ till bil och buss så funkar detta inte längre.
Jag tycker att vi kan ge avregleringen av järnvägstrafiken en present på 10 årsdagen och det är att ta den tillbaka!
Christian
Ser på nyheterna om de massiva protesterna i Aten efter parlamentets beslut om de nödvändiga besparingarna. Det är konsekvenserna av alltför många ofinansierade löften till grekerna av oansvariga politiker som inte längre gick att dölja genom nya lån och kreativ bokföring. I en vrede och frustration över att se löner och pensioner sänkas men även skatter höjas går man ut och bränner affärer och kastar molotovcoktails. Strejkerna slår hårt mot den så viktiga turistindustrin. Så frågan man ställer sig är hur tänkte ni nu?
Aftonbladet rapporterar här om det kaos som råder i Aten. Vi är för stolta för att acceptera att vi röstat på politiker som lovat för mycket och vi har själva inte insett att ett medlemskap inte per automatik gör oss till ett rikare land, kan man väl sammanfatta en del av det som det grekiska folket ger uttryck för. Problemet i Grekland är inte bara att man valt att vinna val genom att anställa fler inom den offentliga sektorn än nödvändigt, låg pensionsålder och exempel där pensionären fått mer i pension än vad man hade i lön. Man har heller inte velat vara med och betala för detta genom solidarisk finansiering via skattesedeln. Det är inte bara en låg skattemoral, utan det verkar till och med ha varit något av en folksport att slippa undan. Frågan jag skulle vilja ställa är, vem tror ni betalade för hela kalaset? Kan den tystnad ni då hade gentemot de ni valde som lovade allt detta ursäktas genom de kravaller som nu ses. Eller kan man som medborgare i ett demokratiskt land verkligen skylla allt på de folkvalda? Även om de löften som gavs, gavs av populistiska politiker som bara ville vinna val, så kan man inte som medborgare skylla ifrån sig och nu reagera med påståenden om att er låneskuld är påhittad, eller som en kvinna uttryckte det i en nyhetssändning, vi är inte skyldiga Tyskland något, de är skyldiga oss 160 miljarder Euro sedan andra världskriget. Det är dit kritiken också riktas, mot ett av de länder som nu lånar ut enorma summor för att hjälpa Grekland. Vårt mål är att se premiärministern fly landet säger demonstranterna, läs mer här.
Förr fanns det bland riddarna en hederskodex, den fanns även bland samurajerna och en massa andra människor, t’nk om en sådan hederskodex kunde finnas även för folkvalda, men tyvärr är det väl inte möjligt. Samtidigt måste många som ondgör sig över det som nu sker fundera själva på om de i sina politiska gärningar aldrig lutat åt populismens håll för att vinna röster. Hur ska man tolka alla dessa partier som bildas på grund av nedläggningshot mot ett sjukhus, en skola eller för att de inte tycker om invandrare. Är det inte populism att fokusera på enfrågepolitik? Politik är att vilja, men politik är också att prioritera. Livet är mångfacetterat så även det samhälle vi lever i och det allra mesta är faktiskt politik och då ska man också kunna redogöra för vad man tycker i de frågorna, för allt hänger ihop. Jag har sett populismens baksida för de som valt en annan väg och jag hatar populistiska politiker, där populism lika gärna kan kallas feghet och ansvarslöshet!
Konstaterar att efter nyhetssändningen om utvecklingen i Grekland, följde den om det snart konkursdrabbade USA. Läs mer här och här. Det är däremot ännu mer oförståeligt. Bill Clinton lämnade efter sig ett land med överskott i statsfinanserna, då är det okej att sänka skatten, men att sedan inte höja den när underskottet bara växer och växer, det är att blunda för verkligheten. Hur många miljarder kostar inte alla krigen dagligen. I vissa fall har det varit välmotiverat att militärt gripa in, men då givetvis med ett FN mandat i ryggen.
Här kan man läsa om skattetrycket i olika länder och frågan är om de allra flesta i de länder som ligger högt upp inte har det betydligt bättre än i de länder som ligger långt ned.
Fast vi i Sverige har varit rätt hyfsat duktiga på att sänka skatterna, eller i alla fall den borgerliga regeringen, borde inte utvecklingen i länder som Grekland, USA, Spanien mm verka som en signal till er som avgör att det kanske inte är så klokt att gå vidare ännu en gång? Finns det inte andra områden i vårt land som bättre skulle behöva dessa?
Christian
Häromveckan lämnade vi socialdemokrater i Karlstad in en motion, den handlade om att vi vill att en plan ska upprättas för att bekämpa barnfattigdomen i kommunen men även om hur man kan lindra effekterna av den för att barnen ska ges bättre uppväxtvillkor.
Vi i kommunerna kan lindra effekterna och till viss del även bekämpa den genom åtgärder som riktar sig till deras föräldrar. Att genom jobb- och utbildningsinsatser stärka deras möjligheter på arbetsmarknaden. Men skall barnfattigdomen bekämpas på allvar så handlar det om statliga insatser. Det är där den största delen av arbetsmarknadspolitiken avgörs och där finns också helt andra resurser än de vi förfogar över i kommunerna.
Enligt Riksförbundet Majblomman finns det endast planer för hur man ska förbättra situationen för dessa så utsatta barnen i 10 st kommuner, det är beklämmande. Det är än mer beklämmande att höra politiker säga att det där får väl ni i den nämnden ansvara för, just ett sådant uttalande hördes när motionen skickades in. Ett sådant uttalande visar med all tydlighet att man inte begripit. Man har inte sett hur dessa barns situation faktiskt påverkas av hur hela kommunen ser på dem, dessa fattiga barn. Självklart är ansvaret hela kommunens och givetvis hjälper det inte att enbart ge mer pengar till socialförvaltningen för att i efterhand hantera symptomen som de dåliga uppväxtvillkoret givit dessa fattiga barn. Det handlar givetvis om att skolan inte ska tillåtas att ta ut avgifter för skolaktiviteter, ett sådant beslut ska tas i fullmäktige. Det handlar givetvis om att kultur- och fritidsnämnden ska erbjuda aktiviteter avgiftsfritt hela året, det vill säga även under sommaren. Men det handlar även om information och utbildning till personal som arbetar med barn för att synliggöra det vissa inte vill se.
I Aftonbladet idag berättar Hillevi, ensamstående fyrbarnsmor,
- Som förälder går man med ett ständigt dåligt samvete av att inte kunna ge sina barn det alla andra kan ge. Ibland har skolan gett dem läxa att skriva dagbok under sommaren och skicka vykort från resor. Det känns sorgligt att mina barn aldrig har kunnat skicka vykort från sandstränder långt bort. Det blir så tydligt för dem. Läs hela artikeln här!
Jag tror absolut inte att det är av illvilja man ställer en sådan fråga till barnen efter sommarlovet, men man ser inte de barn som faktiskt inte har gjort något särskilt under lovet, för deras förälder/föräldrar har inte haft råd till det. En kollega till mig berättade förra veckan om hur hennes mamma som jobbat inom skolan en gång fick gå ut i korridoren för att gråta. Hon hade hört en kollega be barnen berätta om den finaste julklappen de fått och av ett barn då fått svaret, jag fick en, det var en ny pyjamas. Detta visar tydligt på behovet av information och utbildning.
Häromdagen ondgjorde sig ett par moderater över att läkemedelsförskrivningen till barn och unga ökat så kraftigt senaste åren. Det är helt rätt, det ska man ondgöra sig över. Men ställde ni er någonsin frågan varför barn och unga i Sverige idag mår så dåligt? Ställde ni er själva frågan att lösningen för dessa barn är inte att förbjuda läkarna att skriva ut recept, det löser inte de problemen som orsakat behovet av tabletterna. Det är givetvis så att i ett samhälle där man inte vill se barn som mår illa, barn som far illa, ja där skapar man dessa barn som tvingas till ångestdämpande mediciner för att klara av att gå upp på morgonen eller somna på kvällen. Det är barn som bär på deras föräldrars dåliga samvete som skapar behovet av tabletten! Det är barn som lämnar tillbaka veckopengen till mamma för att hon ska köpa mjölk. Det är barn som Viking, som inget hellre vill än att få spela fotboll, men hans föräldrar är arbetslösa och har inte råd med avgiften.
Skippa det femte jobbskatteavdraget som kostar 15 miljarder kronor, de 80 miljarder som inkomstskatterna redan har sänkts med får räcka!
Ett annat Sverige måste vara möjligt och är det också om viljan finns!
Christian
Ikväll avgörs framtiden i det grekiska parlamentet och då inte enbart för Grekland! Betydligt mer står på spel, det handlar om Europasamarbetet och om den europeiska valutans trovärdighet. Det handlar om svenska pensionssparare ska se sin pensionsfond krympa eller inte. Men det handlar också om hur alla de med lån på sina bostäder kommer att få det framöver. I en alltmer globaliserad värld drabbas alla när vissa inte sköter sig!
Nu vill jag på inget vis enbart skylla på hur man i Grekland under lång tid, spenderat pengar man inte haft. Scenariot känns igen sedan tidigare. I vissa fall, som i Island, är det bankers strävan att tjäna pengar som påverkat befolkningen negativt. Medan det i andra är politiker som inte varit ärliga och lovat mer än vad de borde, och därmed också belönats av väljarna som inte brytt sig om källkritik. I vissa fall säljer goda nyheter bättre än dåliga.
I Aftonbladet kan man nu följa krisen i Grekland och dess utveckling, läs mer om det här! Vi kan även läsa om de olika scenarior som vi i Sverige kan komma att drabbas av på grund av detta. Men hur länge varar denna insikt hos dem som läser. Hur länge kommer man att i sitt medvetande bära med sig det som sker när populistiska politiker vinner val, fastän de inte tar ett långsiktigt ansvar för kommande generationer?
Jag har under mina år i landstingspolitiken, som jag numera lämnat för kommunpolitiken, varit med om att utveckla verksamheten, där vissa kallat det att avveckla densamma. Och ja, det är väl i och för sig rätt. I takt med nya landvinningar och nya medicinska framgångar, kan inte allting bli som det varit. För att utvecklas måste man också ompröva, därför finns det idag i Värmland färre akutsjukhus än för 10 år sedan, men inte har fler dött på grund av det, snarare tvärtom. Därför att det alltid är bättre att komma till rätt sjukhus istället för till ett sjukhus. I Värmland ledde det till intåget av det populistiska Sjukvårdspartiet som lovade en tillbakagång till det förgångna. Det konstiga är att de nu, trots att de sitter i en majoritet för andra gången, 2002-2006 och 2010- inte levererat någonting av dessa löften, de står till och med nu och försvarar nedläggningar av öppenvården, en verksamhet som prioriterades under tiden jag var med och utvecklade sjukvården, via en avveckling av vissa verksamheter till förmån det det människor behöver i sin närhet.
Att Grekland nu befinner sig i kaos, och att man där kan läsa om en frustration och ilska över det faktum de tvingas möta är ingen annans fel än deras eget. De har haft en pensionsålder långt lägre än övriga länder, jag läste till och med att vissa kunde få ut 120 % av sin lön i pension. Man har använt ett kommunistiskt tänk när det gäller arbetslösheten och ”skapat” tjänster som inte behövs för att hålla folket vid gott mod, istället för att säga att det har vi inte råd med. Man har belönat de ”rätta” väljargrupperna genom att ge det man inte hade råd att ge. Men framförallt har man velat ta genvägen till ett välfärdssamhälle som saknade grund att stå på.
Varför sker då detta? Varför sker det i Grekland, varför sker det i flera andra länder? Jo därför att politiken saknar en kritisk granskning när det gäller de löften som ges av politiker. Är det då enbart politikernas fel, absolut inte! Man har de företrädare man förtjänar. Vid nästa löfte som ges, fundera på om det är rimligt. Är det rimligt att ena politikern lovar behållna akutsjukhus och till och med utbyggda sådana i en bygd som tappar innevånare. Är det rimligt att behålla en gymnasieskola som år efter år förlorar elever, därför att de väljer grannkommunens skola istället? Är det rimligt att lova allt åt alla och därefter i majoritetens budgetförslag konstatera att till er blev det inget över i förhandlingarna! Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllene dosor, sade Gustav Fröding, de orden tål att fundera på även idag. För i grunden är det inte medias bild av löften som inte borde givits som är fel, det är de som läser om löftena och köper dem utan eftertanke, utan källkritik som borde fundera på om de verkligen valt rätt!
Nog måste det gå att ordna lite folkbildning omkring källkritiken i dagens samhälle!
Christian
Även om det spekulerats en längre tid och den interna kritiken inte längre är intern, var det ändå överraskande att Maud Olofsson (C) idag valde att meddela sin avgång. Drottningen över det en gång så starka Bondeförbundet kan inte direkt se ett arv som stolt bärs upp av lysande opinionssiffror direkt.
Om Maud Olofssons arv kan du läsa mer här om i Aftonbladets ledare.
Hennes presskonferens kan du se här!
Under Maud Olofssons tid som partiledare har Centerpartiet förändrats. Från att ha varit ett folkrörelseparti, ett parti med gröna förtecken som kämpat för landsbygden och som gärna genomfört blocköverskridande överenskommelser när det gynnat landet har det blivit ett parti som ibland till och med hamnat till höger om moderaterna. Den taktiken har inte fungerat, kanske näringslivsfrågorna skulle ha lämnats till någon annan än centern. Uppenbarligen har inte väljarna uppskattat högervridningen. Inte heller har den uppskattat Centerpartiets förändrade syn på kärnkraften. Vem minns inte när en gråtande Maud Olofsson, med tårar som rann längst med hennes kinder förklarade att det var för hennes barn och barnbarns skull som hon ville avveckla kärnkraften, när de i efterdyningarna av Tjernobyl fick förklara för sina barn att de inte kunde äta bären. Även om det förmodligen inte var samma tårar som rann längst med hennes kinder, så var det samma argumentation hon senare använde när hon förklarade varför hon bytt uppfattning i frågan. Inte många politiker skulle överlevt en sådan fadäs, men det gjorde hon. Det får väl förmodligen bli det positiva man kan säga om henne, att hon måste som person vara mycket stark som stått pall och genomdrivit de förändringar som fått Centerpartiet att plocka röster på Stureplan, även om de inte är så många hon och Federley förmodligen hoppats på.
Har centerpartiet spelat ut sin roll i svensk politik, när de glömde historien och glesbygden? Opinionsmässigt brottas de liksom kristdemokraterna och folkpartiet med stora problem, trots att de ständigt försöker profilera sig i olika sakområden, så är det moderaterna som opinionen belönat och som enda parti rönt några större framgångar opinionsmässigt.
Svaret på frågan om centerns framtid ligger i valet av partiledare och om fokus framöver kommer att vara det egna partiet eller alliansen som är det viktigaste. De har en del kandidater att välja på.
Christian
Flera kommentatorer har efter gårdagens partiledardebatt talat om statsminister Fredrik Reinfeldts (M) rädsla för en regeringskris till hösten och ett faktum att ett nyval kommer efteråt. I Aftonbladet kan du läsa dagens artikel här! Men varför är du så rädd egentligen Reinfeldt, det finns ju en mycket enkel lösning?
Lösningen heter, gör om och gör rätt! Skippa planerna på det femte jobbskatteavdraget. Se de som drabbats värst av krisen och se de behoven som finns i den svenska skolan. Se förslaget från kandidaten som SSU:s nya ordförande Gabriel Wikström kom med idag, läs mer om det här! Att låta alla barn få gå i förskola skulle stärka dem under sina unga år inför grundskolan. De allra flesta barn gör redan detta, så det är knappast en kostsam reform. I vissa kommuner erbjuds även detta, just för barnens skull, Karlstad är en sådan kommun!
Men tänk Fredrik Reinfeldt (M) vad mycket mera som skulle kunna åstadkommas om du istället för det femte jobbskatteavdraget ökar på statsbidragen till kommuner och landsting. 15 000 000 000 svenska kronor är väldigt mycket pengar. Det skulle bara för en kommun som Karlstad innebär 150 miljoner mer årligen att använda i den kommunala verksamheten. När vi började med budgetarbetet hade vi ett utrymme på 47 mkr, hade vi haft de pengarna som du vill sänka skatten med till vårt förfogande hade vi kunnat gå med på vartenda äskande från nämnderna i kommunen. Det hade till och med blivit lite pengar över som vi kunnat använda till konkreta åtgärder för att minska barnfattigdomen i vår stad. Inslaget i TV 4 Värmland kan du se här, 1.55 min in i klippet. Vi Socialdemokrater föreslog igår i en motion att en handlingsplan för detta ska tas fram, där konkreta åtgärder i takt med att de bockas av, leder oss mot målet att inget barn i de så kallade fattiga familjerna inte ska ges goda förutsättningar till ett rikt och aktivt liv under sin uppväxt. Med de pengarna som du nu för femte gången vill sänka inkomstskatten med kunde vi istället erbjudit dessa barn en möjlighet att få åka på sommarkollo, erbjuda alla i årskurserna 9:an och åk 1 och 2 på gymnasiet ett feriearbete.
Vi skulle med 150 miljoner kronor mer i statsbidrag kunna höja bemanningen på våra vårdboenden, ge äldre med hemtjänst ökade möjligheter till att få komma ut en sommardag som den vi haft idag i Karlstad. Vi skulle kunna ge barnen med särskilda behov i skolan bättre stöd och gymnasieskolan skulle inte behöva tvingas till nedskärningar för den nya gymnasiereformen GY11 som du beslutat om att införa men inte gett kommunerna de pengar detta kräver!
Så varför är du egentligen rädd för ett nyval Fredrik Reinfeldt (M)? Gör om och gör rätt, säg att du lyssnat till folket som inte längre sover då de förfäras över konsekvenserna som krisen fått i vårt land. Alla har inte fått det bättre och vi, vi som fått det. Vi kanske är villiga att avstå en femte skattesänkning därför att vi ser hur mycket större nytta den skulle göra ute i landets kommuner och landsting. Gör det så kan du sova lite bättre om nätterna, för risken för regeringskris och ett nyval är borta. Inkomstskatterna är redan sänkta med 80 miljarder kronor det räcker nu!
Christian
Inte utan min dotter är en bok och en film, skriven av Betty Mahmoody i början av 1990-talet. De skildrar på ett väldigt bra sätt, kampen en förälder, i detta fall en mor, men det skulle lika gärna kunna vara en fars, kamp för sitt barn. Den handlar om kärleken till sitt barn. Nu är inte detta blogginlägg tänkt att beröra boken eller filmen, men vad som fick mig att fundera på just de orden var en annan sak jag läst idag.
Det handlar om ett barn som tvingats gifta sig som elvaåring, för att året därefter tvingats skilja sig, då fadern ansåg att det fanns mera pengar i att sälja sin dotter till okända män. Det handlar om en ung människa som ännu inte blivit kvinna, som tvingats till sexuella handlingar av sin far och där storebror agerat mellanhand och tagit emot betalningen. Det handlar om ett barn som senare lämnats till en nära släktings vård i enda syfte att tjäna pengar på henne och hennes syskon i trafficking, för att det gav mest pengar. Hur tänker man då, är man som människa förstörd, eller gör man det för att man genom att ”offra” några av sina barn kan rädda andra? Jag vet inte, därför ställer jag frågan. Kunde vi i den rika världen ha hjälpt till genom att inte vara tysta när övergrepp sker i vissa länder. Övergrepp som får sådana konsekvenser så att människor kanske drivs till just detta. Jag vet inte skälen till det jag läst. Men vad jag däremot vet är att det har hänt, och oavsett varför är det fruktansvärt.
Ibland sägs det att barn är som ett frö. För att de ska blomma och växa upp, behöver de inte enbart vatten, utan även kärleksfull omsorg, för annars blir det bara ogräs. Ett barn som växer upp tyr sig givetvis och förlitar sig och förväntar sig omsorg av de som förväntas ansvara för detta. Att i sådana unga år tvingas möta en brutal verklighet där människovärdet är noll och där högstbjudande får kroppen. En verklighet där pappa och storebror inte ser människan i sin dotter eller lillasyster utan enbart handelsvärdet måste vara förödande. Det är förödande för oss som tvingats läsa, hur är det då inte för henne som tvingas uppleva?
Trafficking kan aldrig nog mycket uppmärksammas. Läs mera här om det! Men inte heller kan och ska vi acceptera Sverigedemokraternas inställning till att vi inte ska hjälpa, varför ska vi inte ta emot människor som drabbats så hårt av en verklighet vi i Sverige förmodligen aldrig kan föreställa oss! Varför ska vi inte tillåta och acceptera att de inte vill bli assimilerade när de kommer hit? Deras enda band till det land de lämnat kanske är deras kultur och religion. Det var inte den som gjorde deras pappa eller storebror till dem de är, utan till vad de önskade de vore. Varför ska de tvingas assimilera sig som sverigedemokraterna vill och därmed för alltid klippa banden till en möjlighet att söka sin egen identitet, tror ni inte det skulle hjälpa sökande människor.
Christian
”Land ska med lag byggas” var inte bara Karl XV:s valspråk, uttrycket fanns även med i våra gamla landskapslagar, långt innan Sverige var ett arvrike. Läser i Aftonbladet att man där nu funderar på om man inte ska göra det tillåtet att cykla mot rött. Argumentationen, det är ju redan så många som gör det!
Det kan säkert finnas tusen och en skäl till varför man i Stockholm bör arbeta mer för att få folk att ta cykeln eller åka kollektivt, men kära kollegor, oavsett partifärg se över vilken argumentation ni använder. Det finns också en säkerhetsaspekt i det hela, en stilla undran bara, hur ska den som tror han har grönt göra när det kommer en cykel han/hon inte förväntat sig, hinner man alltid bromsa?
Fick för övrigt ett mail häromdagen från ett försäkringsbolag, Autosafe, hette det. De erbjöd mig att teckna en försäkring mot fortkörningsböter, hela tre gånger skulle jag kunna få köra för fort och låta dem ta böterna. Gud så bra, vilket fantastiskt land vi lever i. Undrar om det finns andra lagöverträdelser man kan försäkra sig mot, börjar nämligen fundera på om jag inte behöver lite mer pengar nu så här inför semestern, ett bryt kanske 
Fast mitt uppe i ironin så kanske man kan fundera över utvecklingen. I samma tidning kan man även läsa om hur polisen hellre löser de ”enklare” fallen för statistikens skull och det är givetvis oroande, läs mer här! För om man inte kan följa bakåt i tiden över vilket arbete som varit lyckosamt, hur ska man då kunna veta hur man ska arbeta förebyggande. En annan artikel tar upp det tragiska som hänt att en 22-åring blivit skjuten till döds från en moped, läs det här. ”Han hade hamnat i fel gäng”, säger hans pappa. Kanske hade varit bättre att arbeta förebyggande än att lösa de ”enkla” fallen för statistiken skull.
Christian
När jag växte upp, så fanns Palme, jag mins hur mina föräldrar pratade om honom, och jag mins när han dog, det har jag skrivit om här! Vad jag däremot inte varit lika tydlig och ärlig med är hur mina kära och när påverkats av min roll i politiken. Det är med smärta jag ihågkommer min farmors ord till mig, när hon på sista bädden säger, du ska väl inte lägga ned sjukhuset för oss”. Även på min farmors dödsbädd, kämpade sjukhuskramarna och tillbakåtsträvarna mot det faktum att även en politiker, kan ha en relation till den som ligger i sängen. Den gången fick jag nog, jag ringde ansvarig chef och sa att jag förväntar mig att personal är professionella!
Min mormor har senare berättat för mig, hur hon en gång i mjuka linjen ”läxat upp” andra som angripit hennes barnbarn, för jag gjorde ju bara det jag var tvungen till. Men varför skulle då min mormor få lida för det? Hon som alltid stått vid min sida, hon, som jag den dagen då hon inte finns mer, kommer att sörja mer än om hon inte funnits alls, hon som alltid funnits där för mig!
Jag bad aldrig om att få bli politiker, jag, önskade det inte och jag ville inte bli det. Men av någon anledning, blev jag det. Jag blev det inte för att jag ville tjäna pengar, ni som tror det, ni får gärna kolla mina inkomstuppgifter, jag har de alla sparade och stora summor har jag aldrig tjänat! Jag blev det inte heller, genom att bli bespottad och hatad i den stad där jag växt upp. Jag vet att flera inte längre vill kännas vid att jag blev det, de som inte vill se att de hellre valde de korta politiska poängen genom att nedvärdera en annan människa, men det var precis det ni gjorde. Jag mins den dagen, då jag tog med mitt syskonbarn till MC i Säffle, hälsade på en annan som inte hälsade tillbaka. Fanny mitt syskonbarn undrade varför farbrorn inte hälsade tillbaka och jag fick hitta på en förklaring, till varför pappan till min klasskompis i 9 år inte längre ville kännas vid mig..’
Jag är född och uppväxt i Säffle, Sveriges yngsta stad, men den ville inte på den tiden känna av mig, jag såg hellre ned i backen när jag gick på gatorna, för det var mycket enklare än att se en annan människa i ögat och inse att de såg bort, för de ville inte se mig, jag som lagt ned akutsjukhuset för dem i ögonen. De ville inte se mig i ögonen som hade en makt enligt dem som jag aldrig haft. Jag är trots allt inte mer än bara en människa, jag är bara jag, å vem ska trösta knyttet när mormor är borta….
Christian
Vår barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) vill inte prata om barnfattigdom. Hon tycker det är bättre att tala om föräldrar som är fattiga då. Ja men det underlättar säkert livet för de 220 000 barnen i Sverige som de facto lever i dessa ekonomiskt utsatta familjer om även du liksom övriga i regeringen inte vill se att de också finns, du som dessutom är högste ansvarige minister! Du kan tex läsa om Viking här, som inget hellre önskar sig att kunna få spela fotboll!
Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver här om varför barnfattigdomen ökat i vårt land. Enkelt så kan problematiken stavas, felaktig familjepolitik och försämrade trygghetssystem. Till detta kan också läggas en misslyckad arbetsmarknadspolitik som gjort det svårare för många att återinträda på arbetsmarknaden. Regeringens devis har länge varit att sjuka, låtsas vara sjuka. Kastar vi ut dem från sjukförsäkringen så kommer de snart att börja jobba. Men hur ska vi hantera dem som är arbetslösa, men inte fanns i sjukförsäkringssystemet då, jo, de väljer vi att piska in på arbetsmarknaden genom att föreslå lägre löner, det föreslog Maud Olofsson (C). Problemet är att vare sig dessa eller andra försämringar har fungerat, de har däremot ytterligare spätt på barnfattigdomen. Människor drömmer inte om att inte ha ett jobb att gå till, de drömmer inte om att inte kunna ge sina barn de bästa förutsättningarna som finns. Och med den utgångspunkten så kan man inte piska människor till att få ett jobb, det behövs andra åtgärder.
Lena Sommestad (S) professor i ekonomisk historia, tidigare bland annat chef för Institutet för Framtidsstudier (1998-2002) och miljöminister (2002-2006), skriver i en debattartikel i GP om barnfattigdomen, läs den här!
Sveriges television rapporterar om de 400 000 barnen som inte kan åka på semester här, fastän sommarlovet är här.
Regeringen spär ytterligare på situationen genom de försämringar som nu sker i och med den nya gymnasiereformen. Varför skulle inte en elev som väljer en praktisk utbildning, senare också kanske vilja studera vidare? Till hösten ges inte de den möjligheten och därmed försämras deras chanser på arbetsmarknaden. Regeringen tycks anse att vissa i vårt land inte ska ha tillträde till vissa jobb, utan de ska vara förbehållna andra. Vem tror idag, att den som väljer gymnasieprogram, gör det i en tro och ens en egen vilja till att senare jobba med det hela livet. Ser ni inte själva vad fel det blir. Det är betydligt bättre att ge alla en bra start när de ska ut i vuxenlivet än att senare konstatera att de inte har de förutsättningar som finns senare i livet att byta yrke om de oavsett anledning behöver det.
Gör om och gör rätt och se konsekvenserna av en politik som inte lyckats. Våga lyfta på skygglapparna och våga också erkänna att allt kanske inte nu i efterhand varit så klokt. Sluta hyckla om barnfattigdomen, sluta hyckla om utförsäkringarna, sluta hyckla om Fas 3 och sluta prata om dessa ständiga jobbskatteavdrag! Det femte till en kostnad av 15 miljarder kronor, när vi redan sänkt inkomstskatterna med 80 miljarder redan via de tidigare 4 jobbskatteavdragen.
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom.
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian