Idag hårdnade trycket på att få Göran Hägglund till att avisera sin avgång. Aftonbladet rapporterar här om att Uppsala och Stockholmsdistrikten nominerat Mats Odell till ny partiledare. Nu har det i sig knappast någon större betydelse, det är snarare en än mer tydlig markering mot Hägglund att han borde ta sig en ordentlig fundering på om inte även han borde gå som partiledare.
Men mera än en markering behöver det inte innebära. Vill Hägglund sitta kvar så gör han det, så länge som han själv inte aviserar sin avgång så lär det inte bli någon strid mellan några kandidater inom kristdemokraterna. Trots stor kritik inom den egna riksdagsgruppen och nu distrikten i Uppsala och Stockholm så tycker Göran Hägglund att han gör ett bra jobb och vill fortsätta. Frågan är i vilken spegel Göran Hägglund ser in i när han tycker att han gör ett bra jobb. Det har inte direkt gått bra för kristdemokraterna, vare sig i val eller när det gäller att få igenom sin politik.
* Löftet om ett avskaffande av fastighetsskatten blev till ett namnbyte och dessutom för många en högre avgift än tidigare, inte check på det löftet inte.
* Löftet om sänkt bensinskatt fick han heller inte igenom, inte check på den heller.
* Löftet om sänkt pensionärsskatt och hans hårda motstånd mot den sänkta restaurangmomsen gick heller inte Hägglunds och kd´s väg, inte check där heller alltså.
Listan kan göras längre och en stilla fundering kan ju vara om ett parti som uppvisar så dåliga resultat verkligen behövs? Väljarna tycks bli alltmer tveksamma. I opinionsmätning efter opinionsmätning hamnar kristdemokraterna utanför riksdagen och det om något är ett tecken på att väljarna inte tror på partiets förmåga att leverera sina löften. Listan ovanför visar också på att det stämmer.
En partikamrat till mig skriver här om vad han anser.
Under 7 års tid har det bara gått utför för kristdemokraterna. Deras vallöften förverkligas inte, trots att de sitter i regeringsställning. Deras stora paradfråga, vårdnadsbidraget, är ett fiasko. Något vilket även Göran Hägglund uppenbarligen tycks inse då han ville att partiet skulle släppa den frågan, men då fick han på pälsen av medlemmarna som banne mig skulle fortsätta driva frågan.
Är Göran Hägglund och kristdemokraterna verkligen kompatibla med varandra? Som partiledare tycks han inse att en fokusändring måste ske, men samtidigt förmår han inte som partiledare få sitt parti att inse och acceptera detta. Resultatet syns tydligt, raset i opinionsundersökningarna fortsätter och det hela utvecklas till ett moment 22 som till sist får som konsekvens att kristdemokraterna kanske åker ur riksdagen.
Å andra sidan med tanke på det klena resultatet de levererat till sina väljare så kanske det inte gör så mycket, jag skulle knappast personligen fälla en tår om de åker ur riksdagen…
”Uppdaterad 2/10″
Läser nu i Aftonbladet att Mats Odell bestämt sig för att kandidera mot Göran Hägglund. Ska bli intressant om det får fler att träda fram som kandidater. Personligen är jag högst tveksam till om Mats Odell skulle bli en bättre partiledare för kristdemokraterna. Han har trots lång tid i politiken inte direkt gjort sig känd för den breda allmänheten och han är helt enkelt väldigt tråkig. Å andra sidan gråter jag som sagt inte om det blir han och därmed ett borgerligt parti mindre i riksdagen….
Christian
Idag presenterade Stockholms Stadsmission sin rapport om deras årliga granskning av det offentliga Sveriges insatser mot hemlöshet. Den kan du läsa här. Det är en tragisk läsning över ett land, ett samhälle där det år 2011 är acceptabelt att sätta barn bokstavligen på gatan! För fyra år sedan sjösatte regeringen sin nationella hemlöshetsstrategi, resultatet var nedslående när den utvärderades 2009. Men vad som är än mer nedslående är att man efter det inte gjort något. Man lovade för fyra år sedan att inga barn mera skulle vräkas för det är inte värdigt vårt land, trots det löftet har 1 900 barn sedan dess vräkts!
Men visst, fortsätt du Fredrik Reinfeldt prata om dina jobbskatteavdrag och visst Anders Borg är det så viktigt att du med din inkomst eller jag med min betydligt mindre än din, men ändå betydligt mer än genomsnittet i vårt land ska kunna gå på krogen för en tia mindre! Fortsätt att sälja ut apotek och bilprovningen, trots att erfarenheterna från andra länder visat på att det blir dyrare. Höj gärna högkostnadsskydden för vård och läkemedel, det är viktigare att det finns skattekronor till någon extra skattesänkning, ni har säkert en väldigt massa förslag i någon skrivbordslåda. Men gör då det samtidigt som ni tittar ett hemlöst barn i ögonen och förklarar varför just det var viktigare än att faktiskt göra en skillnad för dessa barn. Förklara gärna för en arbetslös ungdom att det var ju hans/hennes eget fel att de inte kunde tillgodogöra sig utbildningen i skolan och därför inte fick ett fullgott betyg. För här ger vi numera alla bara en chans, ja det vill säga om de inte kan betala privat för det och få lite extra. Det lilla extra man kan köpa sig numera när det gemensamma monteras ned för att finansiera era skattesänkningar!
På debattsidan i Aftonbladet idag skriver Marika Markowitz, direktör för Stockholms stadsmission om vilka konkreta åtgärder som kan och borde tas av regeringen för att inga barn i framtiden skall hamna på gatan om bara den politiska viljan finns! Debattartikeln kan ni läsa här.
Visa att det någonstans i regeringen finns en gnutta av solidaritet med dessa barn och deras familjer. Visa att skattesänkningar inte är den enda vägens politik och visa att löftet ni gav för 4 år sedan innehöll något mer än retorik. Finns det någon av er som kan läsa berättelserna från Jesper och Lea och inte känna? När tog någon av er i regeringen upp frågor som barnfattigdom, hemlöshet, arbetslösa ungdomar, socialt utsatta grupper, elever med särskilda behov i skolan etc etc, utan att det samtidigt handlade om ”hårdare tag”? När gick vi i Sverige från att stötta till att pressa människor var det i samma stund som det första jobbskatteavdraget kom, när medlemskapet till a-kassan mångdubblades och allt fler hamnade utanför det skyddsnät som under så lång tid byggts upp och som gjort Sverige till ett land många pratat varmt om utomlands.
Var det så här du hade tänkt dig när du bytte strategin och döpte om er till De nya moderaterna? Är detta det land du pratade om på 90-talet när du skrev din bok Fredrik Reinfeldt ”Det sovande folket” där du beskriver hur det offentliga, det gemensamma skall bort? I så fall skäms!
Christian
Idag avslöjades det av Uppdrag granskning att Fredrik Reinfeldts hyllningar till den svenska fackföreningsrörelsen varit tomma ord. När regeringskansliet skulle minska på personalstyrkan var det äldre, sjuka och fackligt aktiva som fick gå. Regeringskansliet har visat prov på uppfinningsrikedom utan dess like i upprättandet av LAS-grupperna och får därför med all rätta utstå kritik för detta.
- Det här verkar vara ett mycket, mycket avancerat sätt att går runt anställningsskyddslagen. Det skull vara intressant att få en prövning i Arbetsdomstolen om regeringskansliet tillämpat samma metoder som det privata näringslivet, nämligen att strunta i lagstiftningen för att bli av med dem man inte vill ha kvar, säger Kurt Junesjö, en av Sveriges främsta experter på arbetsrätt.
Du kan läsa mer här på SVT, i Aftonbladet här.
Tyvärr blir jag inte förvånad. Moderatledarens förändrade framtoning gentemot den svenska fackföreningsrörelsen är och har varit just bara retorik för att locka större väljargrupper, och visst har han lyckats med det. Fredrik Reinfeldt har genom sina varma kramar av anställningstrygghet, arbetsvillkor och fackföreningsrörelsen helt enkelt valt en annan modell för att i praktiken underminera den och dess ställning på arbetsmarknaden.
Han säger att fackföreningsrörelsen är bra, gillar kollektivavtalen och vill ge schyssta villkor till offentlig anställda. Sofia Arkelsten, moderaternas partisekreterare gick tidigare i år ut och uppmanade deras kommun- och landstingspolitiker att erbjuda heltider. Så var det med retoriken, men i praktiken då? Jo det var äldre, sjuka och fackligt aktiva som fick gå på regeringskansliet.!
Samtidigt som Reinfeldt kramar fackföreningsrörelsen så chockhöjs medlemsavgiften till densamma. Samtidigt som moderater pratar om en obligatorisk a-kassa, så mångdubblas avgiften till den! Varför? Jo därför att Reinfeldt, Borg och de övriga vet att de med deras tidigare retorik inte fångade upp de stora väljargrupperna. Man har insett att en annan strategi för att nå samma mål är att säga en sak och göra något helt annat. På sikt när medlemstalen sjunker så minskar de facto också det inflytande, den ställning som fackföreningarna haft på arbetsmarknaden och därmed rubbas balansen mellan de anställda och de som anställer.
Ställ er själva frågan om vi skulle haft de arbetsvillkor vi idag har om det inte funnits en motpart till Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), numera Svenskt näringsliv? Ta inget för givet, många är de rättigheter anställda i Sverige har av idag som de fått endast genom att den svenska fackföreningsrörelsen kämpat och drivit just dessa frågor!
Här på LO´s hemsida kan du läsa mer om varför det är viktigt att vara med!
Christian
Ligger hemma och är sjuk, förmodligen bland det tråkigaste man kan göra. Drog på mig en förkylning som jag inte tog tillräckligt med hänsyn till när jag igår tog två febernedsättande till frukost och åkte till jobbet efter att bilen lämnats på servicen. Har ni tänkt på vad liten man känner sig när man är sjuk, som om åren bara försvann.Läste i Aftonbladet att man kan tänka sig yngre, men orkar man inte det så kan man skaffa sig en förkylning.
Det jobbiga med mig är att jag inte riktigt vet hur man ska bete sig när man är sjuk, eller ja, vet kanske jag gör, men jag lever inte utifrån den kunskapen. Jag vet till exempel att det bästa är att bara ligga i fåtöljen med en filt över mig, dricka te, vatten och se på film. Men istället pratar jag slut batteriet i telefonen för att ringa alla samtalen till de som istället för mig ska på mötet imorgon eller hålla i dörrknackningen och så måste jag ju fixa så att Sofia och hennes gäng kommer in på rummet jag bokat åt dem, och var de ska ta fikat samt grejerna de behöver ha inför sitt möte. Att det dessutom kommer ett extra ärende direkt på nämnden imorgon och som jag därför inte kunnat läsa och prata med övriga partikamrater om gör inte direkt saken bättre. Kanske därför jag är sämre idag än igår, eller om det förklaras med frukosten igår och att jag gick och jobbade. Svåra frågor det här. Till slut så tröttnade förmodligen en av de jag chattade med på fejjan och skrev att du är sjuk och ska vila, så jag loggade ut, drog filten över mig och såg en film. Ingen värst bra film tyvärr, men nu känner jag mig lite piggare och eftersom det varit budgetpresentation idag så kan jag ju inte låta bli…
Om filmen inte var något bra så blir nog ingen förvånad över att jag tycker Anders Borgs och regeringens budgetförslag inte heller är värst bra. I Aftonbladet kan du läsa mer här om förslaget. Envist håller regeringen, eller merparten av den fast vid skattesänkarlinjen. Göran Hägglund (KF) fick än en gång vika sig och med tanke på hans opinionssiffror kan han inte tillhöra de mest glada idag. Det har jag tidigare skrivit om här.
Var är visionerna Fredrik Reinfeldt, var finns verktygen för att inte bara låta alla unga få växa upp med sina drömmar utan också ges möjligheten till att förverkliga dem? Samma dag som Internationella Valutafonden (IMF) går ut och sänker prognoserna för världsekonomin och varnar för recession i Europa och USA så ska restaurangmomsen sänkas mot bättre vetskap! Erfarenheterna från Finland talar emot detta, det gör även Konjunkturinstitutet, det skrev jag om här. Men likväl så vägrar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt att ta av sig skygglapparna.
Drygt en tredjedel av reformutrymmet ska användas till detta! Vill man verkligen skapa jobb i ett läge där arbetslösheten väntas öka nästa år så är det mer pengar till kommuner och landsting som löser det. Det är ökade resurser till skolor som stärker unga människor och ger dem bättre möjligheter på en framtid på arbetsmarknaden. Men det är även mer pengar till kommunerna som undviker direkta nedskärning till följd av regeringens politik. I våras skrev jag om hur många hushåll det är som bara i Karlstad gick direkt till försörjningsstöd på vårt socialkontor när de sparkades ut från sjukförsäkringssystemet. Men den kostnadsövervältringen från stat till kommun är bara ett exempel på hur regeringen skaffar sig sitt reformutrymme för att ytterligare sänka skatterna samtidigt som landets kommuner och invånarna där får ta prislappen i form av minskade resurser. Nya skolplaner, nya riktlinjer från Socialstyrelsen, gymnasiereform etc som i sig är bra har inte följts åt av ökade resurser till dem som ska verkställa dessa statliga beslut, därmed så drabbas annan kommunal verksamhet. Vad hände egentligen med finansieringsprincipen?
Tommy Waidelich, vår ekonomiska talesperson uttalar sig här i Dagens Nyheter om hur han ser på budgetförslaget.
Nu ska jag sätta på mer vatten och se på en film till, för nu kände jag febern återvända.
Christian
Så kallades det då än en gång till presskonferens. Regeringen, var det denna gången och inte moderaterna ville släppa en del budgetnyheter, mer om det kan du läsa här och här! Han börjar se trött ut vår statsminister och det kanske man får ha förståelse för. Det är ett tungt uppdrag han har. Det underlättas förmodligen inte av att hans övriga kamrater i stödpartierna inte ser det lyft de förmodligen hoppats på genom allianssamarbetet.
Men oavsett om Reinfeldt är trött eller inte, så är det tråkigt när regeringspolitik och visioner för Sveriges framtid endast stavas ”skattesänkningar”. Jag undrar hur många av oss som vaknar upp och funderar på om det inte vore kul med ytterligare en skattesänkning, nu när utrymmet finns i statens finanser? För vem och varför vill man ha väljarnas förtroende att få styra landet om politiken begränsas till hur många skattesänkningar som ska genomföras? Visst kanske några tycker, sänkt restaurangmoms ger en del nya jobb till framförallt unga. Ja det kanske det gör, det skrev jag om här. Men det kan också bli som i Finland, det kan också bli så att det framförallt är krögarnas vinster som ökar men framförallt vad skulle vi kunnat använda de pengarna till istället? Frågan jag ställer mig är om det förmodligen inte är flera som framför nyhetsrapporteringen förfäras i rapporterna om dålig bemanning inom äldreomsorgen, eller dålig skolmat eller om de fattiga barnen och Viking som ville, men inte kunde spela fotboll än som vill spara in en tia när de går på krogen. Om pengarna regeringen nu vill använda för att i teroin skapa ca 3000 jobb inom restaurangbranschen istället användes i form av ökade resurser till landets kommuner så skulle tre gånger så många välfärdsarbetare kunna anställas. Var det inte jobben det handlade om Reinfeldt och Olofsson? Insatt resultat i förhållande till utfall är ju en term som används inom ekonomin Borg.
Fredrik Reinfeldt gjorde sig som ung känd som ung moderat ideolog i boken det sovande folket. Där raseras de gemensamma trygghetssystemen, solidaritet mellan människor och över generationer ersätts av en jämförelse över hur stor den egna plånboken är och hur den kan bli ännu större på bekostnad av det gemensamma, det kollektiva och därmed också på svaga och utsatta. Socialförsäkringsminister Ulf kristersson (M) var tidigare i år ute och pratade om att samhällets gräns är svältgränsen, inget mera. Ja så var det med det moderata solidaritetsbegreppet. Ordet Solidaritet är för övrigt ett av få ord som moderaterna i sin nya retorik under namnet det nya arbetarepartiet inte har anammat. Men Reinfeldt, Borg och Kristersson, ni måste väl ändå ha någon idé, tanke dröm eller vision om hur bästa stämningars längtan kan nås i vårt land och tror ni verkligen själva att svaret är ytterligare en skattesänkning? En kollega till mig, borgerlig för övrigt, skrev häromdagen hur det var omöjligt att inte känna. Känna med de anhöriga till offren på Utöya, inte känna med de drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn. Till det kan givetvis läggas de gripande skildringar om de fattiga barnen i Sverige, de närmare 250 000 barn som lever i en verklighet ni tre förmodligen aldrig ens varit i närheten av. Att ni kanske inte har svaret får jag väl acceptera, men åtminstone folkpartiet hade i alla fall tidigare en social politik värt namnet. Nu är det piska mot Sveriges elever som är devisen, ni kanske kan ringa Bengt Westerberg så kan han försöka att förklara.
För övrigt så har jag de senaste dagarna lärt mig att människor som framstår som starka inte alltid behöver vara det bakom fasaden. Alla kan behöva hjälp eller ett öra någon gång, kanske inte idag eller i morgon, men någon gång. Erbjud då ditt öra, det är det viktigaste. Det viktigaste är heller inte att få veta utan för möjligheten att kunna få veta.
Christian
Nu är det definitivt, Göran Hägglund (KD) förlorade än en gång dragkampen mellan regeringspartierna. Sveriges pensionärer skall än en gång få stå tillbaka och löftet om att sänka skatten för dem omvandlades istället till ett kanske 2013 eller 2014 om det finns utrymme i statens finanser. Istället ska 5,6 miljarder användas till att sänka restaurangmomsen, något som kanske skapar 3 500 nya jobb, men det är inte troligt. Läs mer här om det i Aftonbladet och vad jag tidigare skrivit här.
Frågan är om det var ett så smart drag av statsminister Fredrik Reinfeldt, inte minst utifrån att KD-ledaren Göran Hägglund så starkt drivit just frågan om sänkt skatt till landets pensionärer. Visserligen kan Reinfeldt känna sig stärkt av opinionssiffror, men alliansen består av fyra partier och för de övriga tre så ser siffrorna inte riktigt lika kul ut. Framförallt inte för kristdemokraterna. Eller vill han stjälpa Hägglund och tvinga fram ett partiledarbyte? Knappast troligt. aAt hans trogna Maud Olofsson (C) avgår till förmån för en betydligt yngre och hungrigare partiledare med ett tydligt direktiv från medlemmarna i centerpartiet. Nämligen den om att profilera sig och partiet, gör att det kommer att bli tuffare att hålla ihop regeringspartierna. Någon form av självbevarelsedrift måste det finnas även bland medlemmar och förtroendevalda inom centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna och deras enda chans till högre väljarstöd är att till största delen ta väljare från moderaterna. För att lyckas med det så måste de tydligare profilera sig och driva frågor mot moderaterna och därmed så kanske vi också ser slutet på alliansen som till största delen ändå handlat om moderat politik.
Fredrik Reinfeldt får göra saker, han kan kalla till presskonferens och berätta att nu har moderaterna och därmed regeringen bestämt! Jan Björklund får nöja sig med att uppmana kommuner till att satsa på skolan, några pengar fick han inte skicka med för Fredrik reinfeldt och Anders Borg och nu får heller inte Göran Hägglund igenom sitt krav.
Det är tyvärr inte det första slaget mot landets pensionärer att de nu fick se löftet om sänkt skatt försvinna. Tidigare, vilket också var en kristdemokratisk fråga så lovade de att avskaffa fastighetsskatten, något som rent ekonomiskt skulle gynnat pensionärer. Det löftet blev istället omvandlat till en kommunal fastighetsavgift och få fick se en sänkning av avgiften i förhållande till vad de betalat i skatt. I slutet av juli presenterades förslaget om att höja högkostnadsskyddet något som slår främst mot de äldre i vårt land, om det skrev jag här. Så inte nog med att pensionärer som grupp fått se sin inkomst sänkt med 7 % de senaste två åren. De har även i relation till dem som arbetar fått det sämre då de inte fått del av nummer 1, 2, 3 eller det 4:e jobbskatteavdraget. De har även fått se löften riktade till dem omvandlas eller utebli. Här skall visst inte alla med och definitivt inte Sveriges äldre….
Om Göran Hägglund och kristdemokraterna fortsätter att driva frågor som han hela tiden får vika sig i så kanske han och hans parti helt enkelt spelat ut sin roll i svensk politik. Hur kan man som partiledare fortsätta hävda att man skall vara det om man inte levererar något till vare sig medlemmar eller väljare och hur ska Göran Hägglund kunna möta sina väljare i vetskapen om att hans parti hela tiden får ge vika i regeringen?
Christian
Igår kunde vi i Aftonbladet läsa om Lillian 63 år med diagnosen alzheimer, här finner du artikeln. Både hennes dotter och ansvariga på socialförvaltningen beskriver sin frustration över att inte kunna hjälpa henne om de samtidigt ska följa lagen. Tyvärr förändrades kommuners möjligheter drastiskt förra året när det gällde att hjälpa människor med demenssymptom. Alla väntade på att Socialstyrelsen som utlovat, skulle komma med nya riktlinjer som skulle öka möjligheten till det som låter så negativt, men som för dessa människor är så nödvändigt, nämligen möjligheten till ”tvångsåtgärder”. Tyvärr visade det sig att Socialstyrelsen under arbetets gång helt ändrade uppfattning i frågan och i stället för att ge kommunerna ökade möjligheter för att hjälpa, blev det istället tvärtom. Nu får kommunerna inte hindra en svårt dement person från att gå ut mitt i smällkalla vintern om de så själva vill!
Frågan jag gärna skulle vilja ha ett svar på, är vem som gav en statlig myndighet detta uppdrag? Vem har bestämt att Socialstyrelsen som tidigare varit ett stöd för de som vårdar numera endast utövar tillsyn. Råd vill de inte längre ge när kommuner vänder sig dit, ”Vi utövar endast tillsyn”, med andra ord, de kommer när något gått fel eller när något inte gjorts, men på frågan om hur vi borde gjort, finns inget svar, det är märkligt.
På min tidigare blogg skrev jag ett inlägg om detta i vintras, det löd så här, rubriken var ”Hur tänkte ni nu?”
I juni i år så bytte Socialstyrelsen uppfattning i frågan om vissa tvångsåtgärder inom äldreomsorgen. Istället för att förtydliga dem som väntat valde man helt sonika att ta bort dem!
Föreskrifterna som tidigare fanns var en vägledning till Sveriges kommuner om hur en god demensvård ska kunna bedrivas trots att det innebär att personalen ibland av omtanke om den sjuke bryter mot annan lagstiftning
Du bor inte på ett vårdboende utan anledning. Ofta är en sådan anledning att du på grund av din sjukdom inte alltid vet vem du är eller var du är. Därför har det givetvis varit så att personal inte tillåtit en boende att gå ut mitt i natten under vintern, även om den boende själv vill det. Därmed så bryter personalen mot lagen då det blir frihetsberövande då. Detta var vad de tidigare föreskrifterna förtydligade. Att det är helt okej av personalen att faktiskt göra så, därför att det sker i omtanke om den boende. Detta har också varit viktigt för anhöriga att veta att vi gör så.
Men, så i juni, när alla förväntade sig tydligare skrivningar om möjligheten till tvångsåtgärder, vilket var väntat, så byter Socialstyrelsen helt uppfattning i frågan och tar bort det enda stödet som funnits. Över en natt gjorde man därmed alla Sveriges kommuner till lagbrytare. Av omtanke inte av illvilja!
Från att tidigare ha varit en myndighet med både tillsynsansvar och konsultativt stöttande, är man numera enbart en tillsynsmyndighet.
Läser man Socialstyrelsens ”Frågor och svar” angående hur Socialtjänstslagen ska tolkas efter att föreskrifterna om vissa tvångsåtgärder togs bort så får personal inom äldreomsorgen exempelvis inte:
* Använde bälte för att förhindra att en rullstolsbunden person med fallrisk ramlar ur rullstolen, om den äldre inte själv säger att det är okej. Min morfar satt under flera år av hans sista år i livet i rullstol på ett vårdboende. Hade han inte använt bälte så hade han förmodligen ramlat ur den stolen så många gånger att hans liv inte blivit så långt som det trots allt blev. Han hade inte kunnat äta tillsammans med de andra och alternativet till bältet hade blivit sängen. Nu fungerade det bra med min morfar, för han var inte dement. Men om det gällt en dement person som under en stund där han/hon på grund av sjukdomen glömmer bort vem man är eller var man är och vill få bort bältet. Ja då måste personalen sedan juni i år ta bort bältet med hög risk att personen i fråga faller och slår sig.
* En annan äldre släkting till mig bor på ett servicehus och börjar uppvisa symptom på en demenssjukdom, jag skulle tycka det vore jättebra om personalen fick använda sig av en larmmatta när han vill gå ut. Men personen själv har inte sjukdomsinsikt och säger nej och därmed får inte larmmattan användas.
* Ett annat exempel är sänggrindarna, de används ju om en person bedöms ha en fallrisk under natten. Eller ja i alla fall före juni, numera får inte personal använda dem om den sjuke inte vill, frågan är hur länge det dröjer innan den äldre faller…
För vem är vi till för egentligen och vad är skälet till varför Socialstyrelsen bytt uppfattning i en fråga som så länge gällt. varför är det som före juni var helt okej, nu förkastligt enligt Socialstyrelsen. Om vem ska vi visa omtanke, en svårt sjuk äldre människa eller Socialstyrelsens nya uppfattning som de inte ens redovisat skälen för?
Jag är väl medveten om att det i vissa kommuner fanns de som missbrukade föreskrifterna och använde dem för att spara in på personal, men händelserna i Piteå, vilket jag också vill understryka är enligt Uppdrag granskning, är inte synonymt med hur det ser ut i alla kommunerna…
Efter Socialstyrelsens beslut om upphävningen av föreskrifterna blev kända, blev vi nedringda av oroliga anhöriga som ville försäkra sig om att mamma inte skulle få gå ut mitt i natten även om mamma ville det. Svaret från oss blev detsamma som tidigare, vi jobbar som vi gjort i avvaktan på besked om varför man tagot bort föreskrifterna och tills dess förblir ytterdörren låst, däremot är givetvis inte dörren till den egna lägenheten låst. Vi har i Karlstad så kallade hotellås så de boende kan komma och gå från sin lägenhet som de vill, men inte kunna gå in i någon annans rum. Sedan jobbar vi aktivt med att skapa aktiviteter i vardagen så att de äldre ska få en god nattsömn och inte irra omkring på boendet. Men om det händer att någon vaknar mitt i natten i ett förvirrat tillstånd och ”vill hem” ja då förblir ytterdörren låst oavsett vad Socialstyrelsen tycker!
Jag utgår från att ansvariga ministrar Göran Hägglund (KD) och Maria Larsson (KD) tar tag i detta nu och inte än en gång lägger över hela ansvaret och skuldbördan på kommunerna för det finns inget lagstöd för det vi vill göra och om vi gör det för att värna en gammal sjuk människa kommer er myndighet Socialstyrelsen och riktar kritik mot oss!
Christian