Ännu ett mord har skett i Malmö! Det är dags att nationella tag tas med frågan om de ökade klyftorna och segregationen i dagens samhälle!
Idag rapporteras om ännu ett mord i Malmö, ett av flera den senaste tiden och man kan inte avfärda problemet så enkelt som att säga att det är kriminella som dödar kriminella. Frågan måste ställas, varför blir man kriminell? Drömmer man som ung att bli det eller är det eller är det olyckliga omständigheter under uppväxten som leder till att man inte ser att man har en framtid i samhället som alla andra?
Jag har tidigare bloggat om det så kallade utanförskapet, denna för Fredrik Reinfeldt så viktiga hjärtefråga som han så varmt talat för, men också som han så grovt misslyckat med att ta itu med! Jag tror nämligen inte att någon som ung drömmer om ett liv som kriminell, man blir det för att man inte ser andra utvägar till en försörjning, en framtid där man själv kan forma sina möjligheter. Man blir det inte, om man inte tror på möjligheten att nå sina stämningars bästa längtan som en av alla oss andra. Det är misslyckanden från samhällets sida under uppväxten som bidrar. Det är en skola som inte förmår leverera enligt sitt uppdrag att hjälpa och inte stjälpa barn med särskilda behov. Man blir det när man känner att samhället inte vill se de behov du som ung har och man blir det när man ser att ditt efternamn ibland spelar större roll än din utbildning när du söker ett jobb, eller kanske till och med när du sökte ditt 17:e , eller femtielfte jobb!
Att tro att detta är ett problem enbart för Malmö är helt fel. Segregationen och klyftorna ökar i hela vårt land, och vi riskerar att se samma utveckling på andra håll. Förorten brinner inte utan anledning! Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma är att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Det är fattiga barn som växer upp i fattiga familjer och där frustrationen över att se, att trots att deras föräldrar kämpar så räcker pengarna aldrig till. De kan inte ge till sina barn det de ser att andra kan. Detta smittar givetvis av sig på barn och till slut så är steget till ett liv i kriminalitet inte så svårt att ta för ungdomar som ändå inte upplever att samhället bryr sig, och som stegvis förs in i en tyngre kriminalitet med snabba cash.
Om ingen bryr sig varför ska man då själv bry sig. Om man inte ser eller tror att det någonsin kommer att bli bättre, ja vad spelar det då för roll. Varför då inte visa ut sin frustration över ett samhälle som vare sig lyssnar, bryr eller ens ser dem genom att skapa kaos. Se bildäcken brinna, krossa fönsterrutorna för då reagerar samhället. Tyvärr på fel väg. Hårdare tag löser inte problemen, de lindrar bara symptomen för en kort tid. Vad som behövs är solidaritet och förståelse. Förståelse för att vägen Sverige nu vandrar på inte är rätt väg!
Christian
Kan väl inte påstå att jag suttit och lyssnat hela tiden på kristdemokraternas riksting, men det jag hört och nu hörs förvånar mig en del. I de flesta partier, ja de flesta organisationer och föreningar överlag så brukar man ha principen att man ”talar gott för sin kandidat, men inte negativt om de andra”. Så är definitivt inte fallet med kristdemokraternas riksting, tvärtom. Idag angrips bland annat Göran Hägglund på debattsidan i Aftonbladet från tidigare VU ledamoten och riksdagsledamoten Rolf Åbjörnsson och det är inga nådiga ord i den.
Det är också intressant att lyssna på hur man berömmer än den ena, än den andra kandidaten och en stilla fundering infinner sig hos mig om vi lever i samma land? En ohämmad hyllning till Göran Hägglund i hans värv som socialminister ”där han lyckats förändra livet till det bättre för så många. För vilka då undrar jag? De som redan har, är de som fått mest på bekostnad av de som behöver. En annan talare tyckte att Göran Hägglund är den störste socialministern sedan Gustav Möller. Jag undrar om inte svenska folket tycker att Sven Aspling, Margot Wallström mfl kanske satte lite tyngre avtryck under sina år som Sveriges socialminister.
Andra berömmer sig själva för att kristdemokraterna levt upp till 90 % av sina löften. Stämmer det så kan de inte skylla de ökade klyftorna på någon internationell finanskris, då var det medvetet av er att klyftorna ska öka i vårt land. Är det därför det var så viktigt att driva igenom avdragsrätten för gåvor. Är det så vi ska ha det i vårt land att fattiga människor ska vara hänvisade till allmosor som förr i tiden?
Strax före jul skrev jag ett inlägg som hette ”kom du fattiga ensamstående mamma”
Kom till mig nu i juletider, så ska jag se om jag inte kan idka lite välgörenhet. Feta jobbskatteavdrag och sänkt moms på mina krogbesök av statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har gett mig som redan har mer på bekostnad av dig som behöver. Men glöm inte bort att tacka för den välgörenhet jag visar dig, annars är du inte välkommen nästa jul och vem vet vad jag då kan ge bort för att döva mitt samvete.
För samtidigt som jag ser min egen plånboks storlek växa, så vet jag ju att den gjort det på bekostnad av något annat. Det är givetvis inte möjligt att sänka skatterna med över 100 miljarder under några år utan att det drabbat någon eller något. Så var så snäll och glöm inte att tacka för min givmildhet nu när du i juletider, stackars ensamstående fattiga mamma kommer till mig och ber om allmosor för att dina barn ska kunna få ett par bättre begagnade skor. Gör det, så kanske jag glömmer bort de som utförsäkrats, de som tvingas in i Fas 3 och får vara gratis arbetskraft fastän arbetsgivaren belönas med 5 tusen i månaden för varje arbetare de tar emot som jobbar gratis. Tacka för den givmildhet jag visar dig så här vid jul, så kanske jag själv glömmer bort barnen som växer upp i barnfattigdom, de som i antal, mer än fördubblats sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde ämbetet som statsminister och som partiledare för det nya ”arbetarpartiet” påbörjade kursändringen för landet Sverige.
Tacka när du lämnar farstun vid grovingången, så kanske jag glömmer alla de elever som under Fredrik Reinfeldts tid vid styret tvingas lämna skolan utan godkända betyg och därmed ges små chanser på arbetsmarknaden, deras antal ökade visst ännu en gång i år. Visst är det tråkigt, men varför ska just de barnen få mer än en chans, jag behövde ju inte det? Och undrar du varför just du fick gå via groventrén, så kan du jy själv fundera på om du inte ska vara tacksam nog, bara för att få komma till mig som i min generositet delar med mig av det jag själv inte längre anser mig behöva, eller ja, du kan inte få ta min päls som jag aldrig använt. Hur skulle det se ut, men som tur är så har jag en del pengar liggandes jag själv inte är i behov av.
Du förresten, fattiga, ensamstående mamma, du kanske kan ta med något av dina barn vid nästa besök inför julen, så kanske jag kan bjuda på en polkagris, det skulle verkligen få mig att må bra av att se ditt barns ögon tindra när han/hon får polkagrisen. Så kanske jag glömmer bort att det senaste året så har ansökningarna till Majblommans Riksförbund fördubblats, de allra flesta handlar om just ansökningar för att få råd med glasögon till sina barn.
Nej nu har jag nog inte tid att stå här längre, det börjar dra lite kallt, apropå kallt, den där kappan du har på dig, den ser att ut att vara i tunnaste laget så här vid juletider, du borde köpa dig en ny, själv ska jag gå och kolla hur mina aktier utvecklats. Tänk att 60 % av skattesänkningarna gått till just mig och mina medmänniskor, vi som tillhör de 10 % i landet som redan har det så bra. Han kan allt han den där Fredrik, vilken tur vi har honom. Vilken tur att du fattiga ensamstående mamma har sådana som mig. Vi som vet vad solidaritet innebär och gärna delar med oss av det vi fått, inte minst tack vare alla jobbskatteavdrag, inte för att jag någonsin behövt jobba, men min man berättar att han tjänat miljoner, så det är klart att du kan få mina barns gamla, utjänta gympaskor, men glöm inte att säga tack bara. Det dövar mitt samvete när jag går på Berns..
Obs! Inlägget ska läsas med en viss ironi. Jag citerar Fredrik Virtanen i dagens Aftonbladet, ” Jag uppmanar ingen att sluta idka välgörenhet. Jag uppmanar makten att se till att det inte behövs!
Det var alltså meningen att det skulle bli så här eftersom ni så stolt upprepar att ni uppfyllt 90 % av era vallöften.
Vem ni väljer till partiledare är givetvis upp till er, men efter att ha lyssnat till era egna hyllningar av ert parti och den politik ni för, trots alla skildringar av hur svårt den har slagit mot väldigt många. Så är inte den stora frågan om vem som ska leda ert parti. Frågan handlar snarare om självinsikten hos er själva eller om ni helt enkelt blundat alltför länge!
Ni lever i svunnen tid, ni tycker tvångssterilisering är okej, flera av era företrädare är abortmotståndare, och ni är det parti som ansvarat för socialdepartementet när välfärden rustat ned steg för steg. Ni säger er vilja värna välfärden, etiken och moralen. Men ni sitter passiva och tysta när just dessa frågor behöver lyftas.
Fortsätt ni med era inre stridigheter så behöver svenska folket kanske inte bekymra sig om er politik, för utanför riksdagen gör ni mindre skada!
Igår valde vi socialdemokrater en ny partiledare. Ett val som skapade optimism och förenade oss inför valet 2014 då vi ska ge er och de andra borgerliga partierna en ordentlig match. Efter ert val i kväll, finns det bara förlorare!
Christian
Idag valdes Stefan Löfven till socialdemokraternas nionde partiledare och det känns riktigt bra. Vi behövde en nystart och den får vi nu. Våra motståndare vill ofta göra gällande att vi är uträknade, att vi inte längre är ett statsbärande part. Inget kan vara mer fel!
Ett styrelsesammanträde för ett part som bevakas av dryga 50- talet journalister och som livesänds i flera medier är definitivt ett parti som inte på långa vägar kan anses som uträknat när alla redan i förväg vet vilket beslut som kommer att tas. Det är ett parti som fångar intresset inte bara i vårt land utan även utomlands. Det är ett parti vars politik intresserar och attraherar, men som en tid haft svårt att nå ut med den. Det är det, det nu ska bli en ändring på!
Under en ny partiledare och med det intresset som visats för vårt parti den senaste tiden så stärks kampviljan och enade ska vi resa oss mot de orättvisor vi idag ser. Bi har alltid varit och kommer så vara ett parti för alla. Eller som Stefan Löfven uttryckte det Vem du än är kommer vi socialdemokrater stå upp för dina möjligheter. Vi vet att din frihet och dina möjligheter är också förutsättningen för min.
Vi ska också se till att göra jobben till den självklara fråga den borde ha med den höga arbetslöshet vi idag ser i vårt land. Där en av fem unga går arbetslösa. Fredrik Reinfeldts paradgren i valen har varit jobben, men där har han misslyckats. Vi ska inte få ned arbetslösheten genom att piska ut arbetslösa till låglönemarknader, sämre anställningsförhållanden och genom försvagade fackföreningsrörelser. Vi ska få ned arbetslösheten genom att via fortbildning, praktik, utbildning med mera göra människor anställningsbara. Steg för steg ska målet om full sysselsättning nås.
Jobb är förutsättningen för välfärd och tillväxt är förutsättningen för jobben. Vi löser inte de utmaningar vi står inför genom felaktiga prioriteringar såsom att sänka momsen för att gå på krogen eller utförsäljningar av gemensam egendom. Klyftorna sedan regeringen Reinfeldts tillträdde har ökat och fortsätter att öka. Ett fåtal berikar sig på det gemensammas konto. Det är inte alldeles för länge sedan som det avslöjades att Filippa Reinfeldt (M) sålt ut en vårdcentral i Stockholm för 695 000, den såldes 4 år senare för 20 miljoner kronor. Statsminister Fredrik Reinfeldts (M) kommentar till det hela, då hans fru vägrar att kommentera något som inte är positivt för moderaterna, ja det var ”att landstinget använde ”en modell som nu är övergiven” Gustav Möller (S) myntade uttrycket ””Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Radioutfrågarens kommentar till Fredrik Reinfeldts svar var – Man kunde åtminstone förvänta sig att han skulle erkänna att man har slösat med skattebetalarnas pengar. Han gjorde i och för sig det, men lindade in det och sa bara att man nu har ändrat reglerna.
Sverige behöver en ny regering som drivs av en vilja att alla ska med i vårt land” Inte en regering som väljer att blunda för att den politik de för slår ut människor och som inte stöttar utan stjälper. I vårt Sverige ska alla kunna förverkliga sina stämningars bästa längtan som Hjalmar Branting uttryckte det, eller som Calle Melin idag skrev på sin Facebook, Sverige har gjort en resa. För 50 år sedan lämnades fortfarande barn regelmässigt bort på grund av fattigdom. Idag utses ett sådant barn till partiledare och statsministerkandidat. I vårt Sverige är det inte okej att barnfattigdomen breder ut sig, att andelen hushåll som tvingas leva på försörjningsstöd ökar, att skolan inte klarar av att utbilda våra barn och unga så deras chanser på arbetsmarknaden kraftigt försämras! I vårt Sverige ska alla med, för vi vet att det är tillsammans som vi bygger Sverige starkt.
Ett annat Sverige är möjligt, nu är det dags att vi blir fler som agiterar och beskriver hur fel vi tycker att den enda vägens politik är! Valrörelsen 2014 here we come!
Trevlig helg
Christian
Idag stod det klart att socialdemokraternas verkställande utskott kommer att föreslå Stefan Löfven som ny partiordförande för oss socialdemokrater. Ett bra förslag, givetvis är det önskvärt och bra om en partiordförande sitter i riksdagen. Men vi ska då inte glömma bort att det knappast kan vara det viktigaste kriteriet för en partiledare. Nu handlar det om att formera ett skuggkabinett där hänsyn tas till en mängd olika faktorer. Jag tycker inte per automatik att Stefan måste eller för den delen ska umgås med samma lag som Håkan formade runt sig.
Det gäller också nu att samla organisationen! Oavsett om det finns de som känner sig som förlorare eller ej, håll käft. Nu är det laget före jaget som gäller och bittra människor vill ingen umgås med. Det måste också bli arbetsro genom att undvika uttalanden som senare tas tillbaka. Jag vill ha fokus på vår politik, den vi är överens om att vi ska driva, inte konstiga utspel från fd ministrar som vill hamna på första sidan för en dag. Har ni någon idé, fundering av vilket slag det än må vara. Se till att det förankras ordentligt inte bara hos partiledaren, utan även hos andra med erfarenhet av frågorna.
Nu gäller det att inte bara samla partiet utan även hela rörelsen till kamp mot de orättvisor vi ser i vårt land. Det blir inte enkelt, vi har haft stora delar av media emot oss, men vi har också haft stora delar av media med oss i frågor där regeringen misslyckats. men vi har inte förmått att hamna i samma artiklar. Det är lite märkligt ibland, hur vissa, som Filippa Reinfeldt så lätt kan komma undan. Den senaste tiden har även statsminister Fredrik Reinfeldt missat en hel del fakta i det han sagt, men var fanns drevet då. När blev det okej för media att släppa lös drevet mot en sosse men aldrig en moderat. När jagades Carl Bildt för de brott han står anklagade för? Missförstå mig nu inte, jag tycker inte att någon borde utsättas för ett mediadrev. Men om ni nu tycker det är så viktigt ur er journalistiska bedömning var då rättvis. Ibland kan man undra över ”sila mygg och svälja elefanter.” Men framförallt journalister, ge f-n i våra morsor. Det får mig att må illa. Det fick mig att må illa när ni intervjuade Mona Sahlins barn, det får mig att må illa när ni ringer upp gamla människor och frågar om deras barn. Det är vi som valt att bli offentliga personer genom att vi tackat ja till att kandidera till uppdrag. Inte vår familj, inte vår vänner, nära och kära!
Några avslutande ord till Stefan. Jag tror det blir bra med dig, och det är jag inte ensam om, kolla DN här tex. Se nu till att laget som formas formas utifrån de viktiga kriterierna. Geografi är viktigt givetvis, men hamnar trots det väldigt långt ned på listan över vad som kan anses som viktigast. Kunskap men också förmåga att förmedla den kunskapen är bland de viktigaste kriterierna. Jämställt, behöver jag knappast skriva mycket om här, det ska vara jämställt. Något som saknats är personer som inte är lika bleka som du och jag i hyn. Jag beklagar att de få företrädarna vi hade i toppen där inte längre finns med och de måste givetvis ersättas. Sen finns det redan i dag många som är duktiga talespersoner, kicka absolut inte alla!Sen får du inte göra misstaget att inte skilja på när man ska använda en viss typ av retorik och när du helt enkelt ska vara lite torr i din framtoning. Och sist men inte minst, kan du inte svaret på frågan, be att få återkomma, du är trots allt ny och ska inte behöva svara på allt. Skaffa dig lite duktiga assistenter så kanske de har svaret på vad partiet tyckt i just den frågan.
Christian
Strax före jul fick jag ett meddelande från en kvinna på Facebook. Hon hade uppmärksammat att jag i flera blogginlägg skrivit om hur barnfattigdomen ska bekämpas, men även uppmärksammas då det faktiskt finns dem som vägrar att erkänna att den existerar. Man vägrar helt enkelt att se dessa barn och under vilka förhållanden de växer upp i och som givetvis påverkar människor i deras närhet. Idag kom ett mail ifrån en annan kvinna som beskrev sin verklighet och hur hon sliter för att få det att gå ihop, och ändå så räcker det inte. Hon avslutade med att avslutningsvis tacka för det engagemang jag och flera har för att förbättra situationen för alla dessa människor. Det är ord som värmer, ord som ger styrka och ord som engagerar till fortsatt kamp.
Förra veckan under vårt sammanträdet i kommunfullmäktige hade jag en kort men intensiv debatt med en av de m0derata ledamöter, tillika riksdagsledamot. Han stod och slog sig för bröstet och förklarade stolt att Sveriges finanser, dem har regeringen Reinfeldt klarat av. Må så vara med den biten, men barnfattigdomen har fördubblats, arbetslösheten ökat, över 20 % av de unga i vårt land står utanför arbetsmarknaden, sjukskrivningarna har inte minskat genom att vi blivit friskare, utan genom regelförändringar som innebär att människor helt enkelt inte får vara sjuka hur länge som helst. Privatiseringar sker av ideologiska skäl, snarare än att skapa mervärde för medborgaren. Så vad är det egentligen för utveckling att vara stolt över? Att finanserna är viktiga, det håller jag med om, men än viktigare är de prioriteringar man väljer att göra när utrymme finns. Sänkt krogmoms kunde gjort mycket för fattiga barn. Vi kunde anställt deras föräldrar om kommunerna fått ökade statsbidrag och det hade gett betydligt mer jobb än vad restaurangbranschen kommer att nyanställa nu.
Det är dags för oss socialdemokrater att samlas mot de orättvisor vi idag ser, istället för att käbbla om person hit eller dit!
Här är hennes berättelse, en gripande sådan om hur det kan vara i dagens Sverige där utrymmet i den egna plånboken blivit viktigare än omtanke och medmänsklighet människor emellan.
Lite tankar…
Jag är arbetslös, jag är utan en trygg inkomst. Jag gick en två årig utbildning för att lättare finna ett arbete, för att kunna försörja mig själv och mina barn, men har nu i snart två år efter utbildningen fortfarande inget arbete. Jag har haft timanställning, men detta var bara över en kortare period. Ca 6 veckor. Vilket i sin tur skapade turbulens i min vardag då det skulle redogöras timmar m.m. till arbetslöshetskassan. Det blev en massa brevväxling mellan mig och akassa samt ett evigt rännande till arbetsgivaren som inte hade fyllt i rätt, eller givit mig rätt uppgifter i anställningsbevis och allt vad det heter.
Detta tror jag ligger mig lite i fatet idag, då jag inte längre blir uppringd som vikarie. Det blev bara för mycket ifrågasättanden om varför och hur det kan vara si eller så med kraven från arbetslöshetskassan. Och arbetslöshetskassan bara står på sig och kräver min aktion i ämnet annars hotas jag av avstängning och utebliven betalning.
Jag har upplevt och upplever mig fortfarande stå under ett ständigt hot om repressalier om jag inte gör som man säger till mig att göra utifrån alla lagar och regelverk som riksdag och regering tagit fram.
Nu är mina 300 + 100 dagar slut och jag skall alltså ingå i aktivitetsgarantin. Med ytterligare en sänkning av inkomsten från statskassan. Nu ska jag leva på 65% av vad jag tidigare haft. Men mina kostnader är fortfarande samma som förut. Vissa kostnader har till och med ökat med tanke på att jag varit tvungen att ibland använda mig av mitt kreditkort som jag aldrig någonsin använt förut. Ja, jag har ju en bil förstås, den kostar ju mig en hel del varje månad och jag står nu i valet och kvalet om jag ska vara tvungen att sälja den för att bli av med resterande skuld på den…jag har ju inget arbete att åka till så varför ska jag ha bil? Och sedan om jag får ett arbete så kan jag bara hoppas på att det finns förbindelser så att jag kan ta mig dit. Jag har sålt min soffa för att kunna betala en hyra, vad mera ska jag sälja? Jag har flyttat till mindre lägenhet, men hyran känns ändå som en smäll i ansiktet varje månad. Ett av barnen går på en skola dit man behöver åka buss, det är inte en kommunal skola så jag får stå för busskortet själv varje månad, också detta tär på min ekonomi. Ja, jag har barnbidrag och jag har en barnpension för barnen, då den andra föräldern är avliden. Men detta hjälper föga då min egen inkomst är så låg. Alla pengar går åt till boende, mat, till busskort, kläder om och när jag lyckas skrapa ihop så pass mycket att det går att handla det. Tack och lov för loppisar och billiga priser där. Detta är den värsta tiden i mitt vuxna liv…
Jag sitter nu med ett årsbesked från csn som vill ha pengar för studielånet, jag sitter här med bävan i bröstet för att få restskatt vilket jag fick förra året, jag sitter här och bävar inför att snart behöva ge upp allt och lägga mig ner och självdö. Jag orkar inte mer. Vad fan mer ska jag genomgå? Vad mer ska jag behöva göra, lära, veta, kunna?????
Hur många utbildningar behöver jag ha för att kunna hitta ett jobb som ger mig en inkomst som jag kan leva av??? Jag kan inte leva på en halvtidstjänst eller ett timvikariat. Jag behöver en heltidstjänst med en VERKLIG lön och inte någon åtgärd från arbetsförmedlingen!
Jag har ingen dagstidning, jag har inga inköp av veckotidningar, jag har inte köpt kläder till mig själv. Jag bakar bröd och jag lagar all maten själv. Ingenting kastas om det går att undvika. Jag handlar alltid det billigaste som går att handla. Att gå till frisör är en önskedröm, jag kan få mycket för de 400 kronorna som det kostar. Men jag vet att ett av barnen skulle behöva klippas. För två månader sedan fick den ena sin efterlängtade klippning. En god vän till mig såg att ett av barnen inte hade vinterbyxor eller långkalsonger så det gavs i present lagom tills all denna snö kom. Ingen av barnen kan längre få veckopengar eller månadspengar, då det inte finns utrymme för det i min budget. Lite gott kan det bli till helgen, men oboyen är numera utesluten ur helgfrukosten. Yogurt är alldeles för dyrt för att handla, så det blir den nyttiga havregrynsgröten istället. Ost kan jag bara handla då den är till extrapris. Vem har råd att betala närmare 80 kr/kg för ost?? Mjölk vill jag gärna ha i mitt kaffe, men nu har kaffe priset gått upp så mycket att jag snart inte behöver bekymra mig över det heller.
Ja, så får jag ju skylla mig själv som tillät barnen att få två katter…bara kattsanden och maten till dom går ju på en förmögenhet, så vem vet, nästa månad kanske de har fått gå vidare till de sälla jaktmarkerna.
Arbetsförmedlingen är ålagd att påvisa arbeten inom min yrkeskategori…jag får ibland anvisningar om arbete på så kallade pendlingsavstånd…det tas ingen hänsyn till att jag är ensamstående förälder till barn i skolålder. Det tas heller ingen hänsyn till att jag inte har släkt i närheten. Så, får jag arbete på annan ort eller en anställning med natt/jour/dygnspass så ska mina barn klara sig själva. Jag har inte rätt att neka eller strunta i dessa påvisade jobbmöjligheter, får jag jobbet så kan vi ju alltid flytta…för jobba måste man och att barnen behöver byta skolor och lämna allt ännu en gång, ja… det är mina bekymmer inte statens, inte riksdagens, inte regeringens, inte akassans. Jag ska bara lyda och tiga. Och mina barn fostras via detta system till ytterligare en generation av lydiga medborgare, som inte ska tro att välfärdssamhället vi lever i är till för några misslyckade individer. Här gäller det att kliva över lik för att nå toppen först.
Mitt äldsta barn har redan nu i högstadie ålder börjat uppleva stress inför framtiden. Det går inte välja yrkeskategori efter hjärtat, man måste välja smart och bara med blicken riktad på något som verkligen är inkomstbringande. Jag hör ibland paniken och ser stressen personifierad i ansiktet på denna ungdom.
Och glöm för allt i världen bort att du har en arbetsskada sedan tidigare. Det finns inte längre utrymme för att belasta samhället med sjukdom eller skador. Det är bara att bita ihop och låtsas som om det inte existerar, för jobb måste jag ha. Jag söker allt jag bara kan, alla möjliga och omöjliga yrkeskategorier. Snart kommer jag vara tvungen att avsäga mitt medlemskap till facket också, då den kostnaden skulle kunna köpa mig ett storpack köttfärs i månaden. Av vilken jag sedan kan få ut en massa köttbullar eller biffar. Tack för att Du och andra i Din position uppmärksammar barnfattigdomen! Jag gör vad jag kan och orkar själv.
Mvh: XX
Tack själv för att du tog dig tid att dela med dig!
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian
Idag meddelade Håkan Juholt att han avgår med omedelbar verkan. Ett väntat beslut och ett beslut jag hoppats på att han skulle ta. Men ändå är det svårt att inte känna vemod över hur Håkan Juholt som människa behandlats. I media har han brutalt misshandlats och hans yvighet som han själv uttrycker det har i media fått konsekvenser som andra partiledare inte behövt uppleva när tungan slinter.
Vad som nu kommer att ske är oklart. Vår partisekreterare var tydlig på den punkten vid presskonferensen. Det finns många orättvisor att kämpa emot, både i vårt land, men också i omvärlden och socialdemokratin behövs. De senaste årens negativa utveckling visar detta med all tydlighet. Så därför är det nu viktigare än någonsin att sluta upp på den partiledare som kommer att utses. Lägg bort falangstridigheter och enas mot de orättvisor vi vill bekämpa, istället för att bekämpa varandra. Det kanske också är så att fler än Håkan borde gå. Ska partiet än en gång bli starkt och forma framtiden behöver nya krafter in. Att media redan nu spekulerar i vem som blir nästa partiledare är inte konstigt, det är medias uppgift. Men vi själva behöver inte slipa vapnen och gräva ned oss i skyttegravarna. Låt det bli en öppen process denna gången, ju fler desto bättre!
En öppen process innebär också att kandidaterna prövas innan de är valda. Nu i efterhand är det bara att konstatera att uppgiften blev Håkan Juholt övermäktig. Är det rimligt att utsätta ytterligare en människa för något sådant? Han tvingades idag till det enda rätta beslutet han kunde ta. Men de senaste månaderna måste ha varit ett veritabelt h-e för honom och det finns nog ingen som kan föreställa sig hur det påverkat honom och hans nära och kära.
Ska vi forma en politik för morgondagen som också kan förstås men givetvis också uppskattas av väljarna. Ja då kanske det borde röras om i fler grytor helt enkelt. Släppa fram nya, inte bara yngre, utan nya människor. Nya tag och idéer men givetvis inte för den delen glömma vår historia. Den socialdemokratiska idétraditionen är det inte fel på.
I mars strax innan Håkan valdes skrev jag ett inlägg om att kvasten borde gå för att få fler att lämna. Inte nödvändigtvis för att de gjort ett dåligt arbete, utan för att helt enkelt möjliggöra för andra att ta över. Det finns fortfarande många i den allra högsta ledningen som har lika mycket skuld som Mona hade och som Håkan haft till varför läget ser ut som det gör för oss. Fler i partiet borde reflektera över sin egen position. När ni förhoppningsvis gör det, höj blicken över det egna jaget. Ställ inte frågan, gör jag fortfarande nytta för rörelsen? Det tror jag nämligen de flesta gör, alla kan bidra i ett samhälle där alla ska med. Nej ställ i stället frågan, tror jag någon annan kan göra större nytta än vad jag kan? Har jag själv suttit så länge, så det kanske är dags att släppa fram andra?
Vem vet, jag kanske själv borde gå, någon som vill bli kassör för socialdemokraterna i Karlstad?
Vi Socialdemokrater behöver förenas för att fortsätta kampen mot orättvisorna i samhället. Där stat ställs mot land, där fattig ställs mot rik. Där den som har ska få mera på bekostnad av dem som behöver. Varför skulle Reinfeldt och Borg annars lanserat idén om det femte jobbskatteavdraget om de inte anser att den tudelning av landet Sverige vi idag ser, inte i deras ögon är tillräcklig. Klyftan ska öka. Låglönemarknader skapas, sjuka tvingas till socialkontoret och invandrare får ta skeden i vacker hand och jobba på låglönemarknader. När en regering inte längre har idéer, visioner och handlingskraft att föreslå mer än just mera pengar i plånboken för vissa, ja då kanske man förbrukat sin förmåga till att regera.
Christian
Mediadrevet har än en gång lagt sig och Håkan Juholt har åkt hem för att vila upp sig. Lite sarkastiskt twittrade en reporter från Expressen att ”brunbrände Juholt behöver alltså vila upp sig i Oskarshamn efter att ha varit ledig fyra av de fem senaste veckorna”, kanske lite omänskligt av reportern att tro att någon skulle ha klarat en sådan vecka utan att behöva vila sig.
Missförstå mig nu inte alls. Jag är inte säker på om jag är nöjd med dagens beslut i VU. Fast å andra sidan vet jag inte vad som sagts, den enda informationen kommer från mediadrevet. Ett mediadrev som blev så upphaussad så att man till och med twittrade om sina spekulationer om vad en bukett med rosor betydde när den anlände till 68:an, det twittrades till och med om hur många rosor det var i buketten.
Oavsett vad som sagts och vad som inte sagts är läget för vårt kära parti mycket bekymrande. Vi är nere på opinionssiffror vi aldrig tidigare ens kunnat drömma om i våra värsta mardrömmar. Frågan måste ställas och svaren måste vara tydliga, men framförallt också ärliga. Det är alltför vanligt i vårt, liksom i alla partier, att man ligger lågt, för man vill inte bränna sina chanser om det inte går som trodde. Har man inte som medlem och aktiv i ett parti, ett ansvar gentemot partiet att öppet och ärligt säga att nu får det vara nog!
Jag har absolut inget emot Håkan som människa, men förmodligen är det precis som han själv uttryckte det, att han är alldeles för yvig för att vara partiledare. Vår politik överskuggas hela tiden av nya tabbar, förflugna ord som inte borde sagts och sakfrågorna fär än en gång stå tillbaka för personfrågan.
Såg på Facebook att en SSU:are uttryckte det så här, ”Ibland är man socialdemokrat på grund av partiet, ibland är man det trots partiet”. De orden uttrycker mycket väl, vad många känner. Vi måste sluta tro att det räcker med att sluta leden för att nå de opinionssiffror vi vill se. Vi måste sluta drömma om tiderna då vi var ett 40-45 % parti, bara därför att vi förtjänade det. Det kräver hårt arbete, förmodligen hårdare idag än tidigare, för det Sverige finns inte längre, då man mer eller mindre av tradition röstade på oss. Vi måste förtjäna varje röst och det gör vi genom att samtala med väljarna om varför vi tycker den väg Sverige idag befinner sig på är så fel. Ett land där alla inte ska med, om man inte kan ta sig dit av egen kraft. Ett land som lämnar människor efter sig, där de i det så kallade utanförskapet ökar. Ett land där moderaterna via Fredrik Reinfeldt tillåts att härja fritt. Utförsäljningar och privatiseringar sker idag enbart av ideologiska skäl, inte för att de skapar ett mervärde för medborgaren.
Ska vi lyckas med detta, kan inte budskapet från alla dem som för ut det hela tiden överskuggas av de förflugna orden. Det räcker inte med att hålla käft, bita sig i tungan och monotont svara att ”ja vi har förtroende” om det inte är sant. En människa fattar beslut utifrån hur man bedömer en situation. Om ärlighet inte finns, hur ska då rätt beslut kunna tas? Dåliga rådgivare har minst lika mycket skuld i detta, och tyvärr går det att namnge ett antal gubbar, men även kvinnor som kanske borde fundera om de inte också borde tacka för sig, även om mandatperioden har några år kvar. Det spelar ingen roll om ni fortfarande gör goda insaster. Ni måste, för partiets skull och för Sveriges framtids skull, även ställa er frågan, finns det någon annan, som kanske skulle göra det bättre? Ta er pension och gå, ni lär knappast svälta och det finns fortfarande uppgifter ni kan uträtta för partiet och för framtiden, men i en annan form!
Ska lärdomar dras av det senaste halvåret så är det flera som bör rannsaka sig själva och hur deras agerande påverkat situationen. Det är för det första rent sagt förkastligt att sms:a till media från ett sammanträde! Ska vi tvingas att be människor lämna ifrån sig sina telefoner vid dörren, för det är snart alternativet som återstår. För det andra, måste det som sägs på sammanträden, stanna där. Hur ska ärlighet annars kunna nås, om man i efterhand ska stå till svars i media för det man sa i ett slutet rum. För det tredje vilar ett tungt ansvar på media idag att ta en diskussion om hur långt man ska gå i sin bevakning, annars har vi till slut inga som är villiga att utsätta sig för den granskning och bevakning de kommer att utsättas för som exempelvis partiledare, eller minister. Vad har media själva för uppfattning om ansvarstagande för hur åsikter i samhället formas. För ett par år sedan bidrog media till en hysteri utan dess like avseende ”Fågelinfluensan”. Den hysterin ledde fram till att svenska folket är det mest välvaccinerade folket på jorden.
Det blev visst ett långt inlägg, men vad gör det, man har hela helgen på sig att läsa, bli förbannad eller hålla med. Det jag skrivit har jag skrivit av en övertygelse att vi måste byta ledning för att kunna driva vår socialdemokratiska oppositionspolitik med kraft. Vi måste få tid för att samtala med människor om det vi tycker är fel i dagens Sverige och om hur vi vill ha det. Jag beklagar på det djupaste att Håkan utsatts som människa för ett uppdrag som blev han övermäktig. Ingen borde utsatts för detta, och det kanske är något att fundera på inför nästa partiledarval, när det nu sker. Man kan inte kompromissa i all oändlighet. Varje människa i partiet har en röst och varför skulle det vara så hemskt om fler än en kandiderar. Det kanske till och med är så, att om flera ställer sig upp och säger att de kandiderar så behöver det inte vara så farligt att inte vinna det. Vi måste sluta vara så känsliga och ha uppfattningen att om man kandiderar och förlorar så är man körd.
A ja, mina ord, mina tankar. Trevlig helg
Christian
Idag inför kvällens möte med kommunfullmäktige skriver jag tillsammans med två partikamrater om vikten av att värna alla ungas möjligheter till deltagande i aktiviteter. Kommunfullmäktige kommer efter förslag från den blågröna majoriteten att behandla ärenden som att införa avgifter för Kulturskolan, höja avgifterna i förskolan och den pedagogiska omsorgen samt att inte bifalla vår motion om att upprätta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen.
Idag behandlar kommunfullmäktige i Karlstad flera ärenden som berör barns och ungas möjligheter till ett aktivt deltagande vid aktiviteter men också om föräldrars möjligheter till att ge sina barn social samvaro med andra barn i förskolan.
Det handlar om höjda avgifter i förskola och pedagogisk omsorg, det handlar även om införandet av avgifter i Kulturskolan. Två förslag från den blågröna majoriteten (M+MP+FP+C+KD) som innebär försämringar för barnfamiljer, barn och unga i vår stad. Enligt förslaget till förändrade avgifter i förskolan kommer de föräldrar som har sina barn i förskola eller pedagogisk omsorg upp till 15 timmar i veckan få fördubblad avgift mot vad de har idag. Till denna grupp hör bland andra föräldralediga och arbetssökande med A-kassa.
Vi anser att alla familjer har rätt till barnomsorg som täcker deras behov, och denna rätt ska inte villkoras av familjernas ekonomi. Tyvärr har flera föräldrar sedan förslaget blev känt vittnat om att de kommer att få svårt att betala dessa höjda avgifter.
Kulturskolan i Karlstad har en bred verksamhet inom musik, dans, bild och drama. Genom denna ger man cirka 2 000 barn och ungdomar möjlighet att utvecklas och att stärka sin självkänsla. Vi i den dåvarande majoriteten tog bort avgifterna till Kulturskolan, eftersom vi såg att det fanns barn och ungdomar i vår kommun som på grund av familjens ekonomi inte hade möjlighet att delta i de aktiviteter Kulturskolan erbjuder.
Att alla barn och unga har rätt att på lika villkor delta i fritidsaktiviteter tycker vi är en självklarhet. Vi beklagar därför att den nuvarande majoriteten väljer att återinföra dessa avgifter, vilket kommer att medföra att barn ställs utanför.
Vi anser att Karlstad ska vara en stad för alla, inget barn och heller ingen ung människa ska lämnas efter när det gäller deras möjligheter till ett aktivt fritidsliv. Inget barn ska ställas utanför förskoleverksamheten på grund av att föräldrarna inte har råd med avgiften.
I kväll behandlas även en motion ifrån oss socialdemokrater om att Karlstad ska upprätta en plan för att bekämpa barnfattigdomen. Det är Riksförbundet Majblomman som i sin rapport ”Alla kunde följa med utom jag” konstaterar att endast tio kommuner i Sverige har upprättat en plan för hur barnfattigdom ska bekämpas.
Det är viktigt att synliggöra de barn som lever i dessa familjer och det är även viktigt att arbeta med hur deras vardag kan förbättras. Majblommas Riksförbund ger i sin rapport exempel på elva olika arbetssätt för att minska barnfattigdomens effekter. För att på ett strukturerat och målmedvetet sätt kunna arbeta mot barnfattigdomen behövs konkreta åtgärder. Vi anser att en kartläggning ska ske och att ett handlingsprogram tas fram för hur barnfattigdomen ska bekämpas i Karlstad.
Detta ansåg även de tre förvaltningarna och de tre nämnderna i kommunen som valt att stödja vårt förslag. Det var tre helt eniga nämnder med ordföranden från Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som höll i klubban när beslut fattades. I kommunstyrelsen sitter två av dessa ordföranden.
När motionen behandlades där hade de bytt uppfattning och det är inte att betrakta som något annat än ett svek mot de barn och familjer som berörs.
Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att värna rätten för alla barn till goda uppväxtvillkor. Avgifter i skolan ska inte stänga ute något barn från att delta. Socialdemokraterna står på barnens sida.
Christian
Årets första partiledardebatt i riksdagen ägde rum idag och inte saknades det frågor att debattera omkring. Den väg Sverige är inne på, har lett till ökat utanförskap, cementerat en arbetslöshet som vi på 90-t skulle betecknat som just den massarbetslöshet den de facto är, men som de senaste åren blivit det normala!
Statsminister Fredrik Reinfeldt mös i talarstolen och skröt över det land han är statsminister över. Varför kan man fråga sig, konsekvenserna av den förda politiken de senare åren är inte mycket att skryta över. När hörde någon Fredrik Reinfeldt prata om att minska det så kallade utanförskapet? När pratade Reinfeldt sist om att den höga ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att hjälpa unga att bättre matcha de arbeten som finns. De 127 000 under 24 år som idag är arbetslösa. Den stöttning de borde få, via fortbildning, praktikplatser, lärlingsplatser etc, den uteblir. Istället ska ungdomsarbetslösheten lösas genom att försämra deras anställningsvillkor och genom att ge alla arbetsgivare med unga anställda högre vinst. Bara Mc Donalds tjänar på detta över 100 miljoner kronor. Hade det inte varit ett bättre alternativ att ge stöd till de arbetsgivare som anställer en ny, inte till dem som redan har anställda? Snabbmatsbranschen har ju alltid haft större delen unga anställda, inte blev de fler för att företaget helt plötsligt fick sänkt arbetsgivaravgifter för dem de redan hade anställda!
Andelen unga som förtidspensionerats har under Reinfeldts tid ökat med 37 %! Just andelen människor som förtidspensionerades under mandatperioden 2002-2006 var något som Reinfeldt riktade mest kritik mot i valrörelsen 2006. Var är självkritiken idag herr statsminister?
Socialstyrelsen gjorde i höstas en jämförelse om möjligheten till egen försörjning för arbetslösa och där konstaterades att 4/10 arbetslösa saknar a-kassa eller har otillräcklig a-kassa för att klara sig. De hänvisas därmed till kommunernas socialkontor. Försämringen av a-kassan var medvetet gjprt av moderaterna. När avgiften chockhöjdes lämnade många den, dels av ekonomiska skäl, men dels också för att de lyssnat på Reinfeldt och Borgs utfästelser om att jobben kommer först och inte är det någon risk att ni blir arbetslösa i landet Sverige som leds av de nya moderaterna. Idag lever i Sveroge 250 000 människor på försörjningsstöd, till en mycket hög kostnad för landets kommuner. Samtidigt ger a-kassan ett överskott på 23 miljarder statliga pengar som Reinfeldt och Borg kan använda till sina ändamål. Sänka momsen på krogen till exempel!
Ungdomsarbetslösheten, det växande utanförskapet och utförsäkringar från a-kassan är bara några områden. Till dessa kan även läggas Fas 3, utförsäkringarna från Försäkringskassan, utförsäljningar av statlig egendom, allas vår egendom är ytterligare politikområden där utvecklingen sannerligen inte går åt rätt håll. Lägg sen till den fördubblade barnfattigdomen, en utrikespolitik som sköts via twitter av en minister med högst tvivelaktig bakgrund i ett visst oljebolag med intressen i länder där människor fördrivs, mördas och våldtas. Lägg sedan till dagens andra nyhet om oenigheten inom regeringen när det gäller miljöpolitiken och Jan Björklunds löften om skolan som absolut inte infriats. En skola som allt fler unga människor inte klarar av. Kan det verkligen vara fel på så många elever eller är det skolan som förändrats?
Men diskuterades alla dessa frågor i media, på twitter och andra sociala medier efter debatten? Nej i vanlig ordning fick personfrågor större utrymme än sakfrågor. När ska ögonen öppnas för att det systemskifte vi så länge varnat för inte står vid dörren, vi har redan öppnat den och gått en bra bit in i den korridor som Reinfeldt och Borg byggt. Frågan är när vi kommer till korridorens slut om den är tillräckligt bred för att kunna vända om och gå tillbaka när vi inser att detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Och var det verkligen såhär Reinfeldt beskrev framtiden, eller använde han skickligt de nya moderaternas retorik, samtidigt som han förde den gamla vanliga moderata politiken. En politik som faktiskt gör skillnad på människor, av olika bakgrunder och olika förutsättningar. En politik där välfyllda fickor ska bli mer välfyllda på bekostnad av en sammanhållen fördelningspolitik där alla ska ges förutsättningar för att bli en del av samhället som aktiva medmänniskor. Det kan inte vara så att man ska skuldbelägga enskilda människor för att inte alla kan vara sin egen lyckas smed. Om ett individuellt problem berör så många så är det ju de facto ett problem för samhället.
Vad som diskuterats i media efter debatten är Göran Greider, K-G Bergström, den avslagna debatten om arbetslösheten och avsaknaden av konkret politik, fastän den faktiskt finns där och är tydlig!
It doesn´t have to be this way!
Christian
Sitter och läser i Skolinspektionens informationsblad från i december över vilka avgifter de tycker det är okej att ta ut av elever i den svenska skolan och förfäras över vad de menar är en icke obetydlig kostnad. Anledningen till att jag läser just detta är den motion om barnfattigdom som vi socialdemokrater lämnat in och som kommunfullmäktige ska behandla på torsdag. Jag tycker nämligen inte att det ska vara okej att ta ut några avgifter för aktiviteter i skolan till skillnad från den blågröna majoriteten i Karlstad (M+MP+FP+C+KD). Ungas möjligheter till utbildning ska inte villkoras av deras föräldrars betalningsförmåga!
Nu finns det säkert dem som tycker att 700 kr för en miniräknare är en obetydlig avgift precis som Skolinspektionen. men är det verkligen det? När jag växte upp hade mina föräldrar tre barn i gymnasieskolan, det skulle för deras del innebära en utgift på 2 100 kr. Lägg därtill de övriga kostnaderna som Skolinspektionen tycker man får acceptera. 300 kr för en studieresa, 100 kr för studiebesök, 100 kr för aktiviteter kopplade till idrott och hälsa (friluftsdag). Till dessa kostnader ska även läggas kostnaderna för måltider. Börjar man nu summera summorna och sedan dividerar med hur ofta det är studiebesök, studieresa eller friluftsdag och därefter också dividerar med antalet barn en familj kan tänkas ha i skolan samtidigt så blir det helt andra summor än obetydliga vi pratar om. Tar vi också i beaktandet att det är just hushåll med en ensamstående mamma med barn som tillhör den största gruppen av dem som lever i hushåll som definieras som just fattiga så är alla extra utgifter att betraktas som högst betydliga när den ska betalas. Vad hände egentligen med att vårt samhälle inte ska exkludera någon från att utbilda sig till det man önskar och senare efter utbildningen vill jobba med…
Å andra sidan har väl i och för sig den här regeringen inte visat värst stort intresse för de barn som lever i fattigdom och som sedan regeringens tillträdde fördubblats i antal. Men än en gång kommer förslag som slår direkt mot grupper som redan fått betala för stora skattesänkningar. När avgiften till a-kassan chockhöjdes, lämnade många den av ekonomiska skäl, sedan kom krisen. Socialstyrelsen gjorde i november en undersökning som visade på att 40 % av de arbetslösa har ingen eller har en för låg ersättning för att kunna leva på den. De är därmed hänvisade till landets socialkontor. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör. Men regeringen har även misslyckats med jobben. 127 000 unga under 24 år saknar jobb! För de unga i Sverige har situationen blivit allt tuffare. Drygt 127 000 unga står i dag utan jobb och nästan 29 000 får sjuk- och aktivitetsgaranti, det som tidigare hette förtidspension. Därmed har de arbetslösa ökat med 23 procent och de förtidspensionerade med 18 procent sedan den borgerliga regeringen tog över.
Men samtidigt som man låtit detta ske så accepterar man att stora vinster görs på det allmännas bekostnad. Riskkapital plockar ut enorma summor av skattemedel genom effektiviseringar i ev verksamhet som tyvärr i vissa fall även stavas vanvård. Fristående skolor lockar elever med reklam och fria datorer, allt på det allmännas bekostnad. Att man sedan inte lever upp till samma standard, när det gäller behörigheten hos lärarna, krav på bibliotek, skolmaten etc det spelar mindre roll. Numera är det till och med en marknad att sälja tillstånd att bedriva skola.
1979 höll Olof Palme sitt tal ”Industrisamhällets problem”. Han pratade då om att de ekonomiska resurserna var begränsade, att regeringen inte lyckats att skapa jobben som den självklara rättighet de borde vara. Han talade om ökade klyftor, och risken med en utbredd egoism då omtanken om den egna plånboken riskerar att bli viktigare än omtanken om oss alla gemensamt när tiderna blir svåra. Han varnade för att blunda för dem som drabbats av utslagningens fasor för det är ju ännu inte dina barn som drabbats.
1979 är rätt länge sedan, men det tal Palme höll då, skulle lika gärna kunna hållas idag. För den utveckling, han då varnade för, det som han då betecknade som lite av en karikatyr, det är ingen karikatyr längre. Vi lever i den. 250 000 hushåll som är beroende av försörjningsstöd för sin överlevnad lever i den idag. 127 000 arbetslösa unga lever i den idag, 250 000 barn i fattigdom lever i den idag. Alla dem i den växande arbetslösheten lever i den idag därför att regeringen har misslyckats i sin jobbpolitik. Så varför ser läget egentligen ut som det gör när det finns så mycket för oss socialdemokrater att ta itu med? Stavas det skyttevärnskrig, eller stavas det klavertramp? Oavsett vilket så är det dags att det får ett slut, för det finns alldeles för många som idag lämnats efter av den borgerliga regeringen!
Christian