Idag är det 26 år sedan Olof Palme mördades, en händelse som satt och fortfarande sätter spår i samhället. Aftonbladet rapporterar om hur partiet via Stefan Löfven och Carin Jämtin hedrade minnet av Olof Palme genom att idag lägga en krans på hans grav.
Att brottet aldrig löstes innebär att vi fortfarande inte vet vem, vilka eller kanske om något annat land eller organisation låg bakom mordet och frågan kvarstår då givetvis varför? I en artikel säger den idag pensionerade kriminalinspektören Åke Engberg att mordet kunnat lösas om man lyssnat bättre från ansvarigt håll. Möjligt, men vad har det för betydelse idag. Sannolikheten för att det blir löst är nästintill noll, tyvärr.
För ett år sedan uppmanades bloggare att skriva om de hade något minne av händelsen, vilket jag då gjorde och här kommer en omarbetad text.
Jag vaknade först i huset på lördagsmorgonen och gick upp en våning för att titta på Hacke Hackspett. Barn av 70-talet var inte direkt bortskämda med tecknade serier så på Godmorgon Sverige, på lördagarna fick vi i alla fall en del av detta nöje. Dock inte denna lördag. När jag slog på tv´n möttes jag av texten att programmet var inställt med anledning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.
Först kopplade det nog inte riktigt, men efter en tid, kanske några sekunder, kanske några minuter så förstod jag vidden av vad texten stod för. Palme, han pratar ju ibland föräldrarna om.
Ja inte bara föräldrarna för den delen insåg jag en stund efter. Jag gick i alla fall ner till mina föräldrars sovrum och berättade att det inte är någon Hacke Hackspett för Olof Palme är död. De trodde först inte på mig, men jag hävdade bestämt att så står det på tv´n. Kommer inte ihåg vilken av mina föräldrar som till slut gick upp och själv såg det på tv´n och ja det var den lördagen det.
Olof Palme var både älskad och hatad, en politiker som berörde människor och vars skicklighet som retoriker fortfarande får det att rysa till i skinnet på mig när jag lyssnar på hans tal. Sällan får väl något youtube klipp så många gilla som när någon lägger upp en länk till ett tal av Palme.
Palme, oavsett vad man tyckte om honom eller om den politik som Socialdemokratin arbetade för med honom som partiledare berörde människor. Han arbetade för jämställdheten, utbyggnaden av förskolan därför att det var viktigt att kvinnor kunde komma ut på arbetsmarknaden. Han kämpade för utvecklingsländerna, slogs både till höger (USA) och vänster (Sovjet) och kritiserade dem för bombningarna i Vietnam och invasionen i Tjeckoslovakien.
Därför är det inte konstigt att många vill hålla minnet, arvet efter en stor statsman, politiker och partiledare högt. Även jag, men, för att ”låna” ett ord från Palme. Jag blir än mer bestyrkt i övertygelsen att vi inte vinner val i framtiden på historien från igår!
Palme var fullständigt lysande, klar, tydlig och som sagt en retoriker utan dess like. Men jag blir beklämd när jag läser kommentarer att vi måste tillbaka till Palmes socialdemokrati om vi än en gång ska bli ett statsbärande parti. Det måste vi inte alls det. Vi kan inte använda orden från 70- och 80-talen till att vinna val 2014. Vad vi ska bära med oss är den idétradition som svensk Socialdemokrati burit med sig i över 100 år, men givetvis anpassa budskapen till dagens Sverige. På så sätt högtidlighåller vi minnet över Palme, inte genom att vrida klockan 26 år tillbaka!
I Olof Palmes tal om ”Industrisamhällets problem” 1979. Talade han då om den ökade ofriheten i samhället. Hur många familjer i vårt land upplevde just känslan av ofrihet, när hyran skulle betalas, när maten som skulle stå på bordet skulle betalas och inte minst när nya kläder till barnen var ett måste att köpa. Spara ni in sa han till den egna familjen, till den nya bilen eller villan, på bekostnad av några hundralappar som de mest socialt utsatta behöver i form av stöd från samhället, men som ni genom era skattesänkningar rycker undan ifrån dem.
Det var en beskrivning som lika gärna kunde gälla idag. Klyftorna ökar än en gång i vårt land och regeringen har ingen lösning. Den enda lösningen som Fredrik Reinfeldt tycks ha på utmaningarna är skattesänkningar. Hur blir den svenska gymnasieskolan bättre av det? 20-25 % av alla unga lämnar den utan fullvärdiga betyg. Vore det inte bättre att se till att de klarar den och därmed blir mer anställningsbara på arbetsmarknaden? Att klara jobben är viktigaste frågan för att kunna klara av välfärden i framtiden.
- Skolkande barn blir oftare kriminella, sade Jan Björklund i Aftonbladet förra året, läs artikeln här! Det anger han som skäl till varför skolk ska skrivas in i deras betyg. Jan Björklund (FP) må frisera sin statistik hur han vill och dra de slutsatser han vill av dessa om han nu tror att det ger politiska poäng att lägga skulden på dessa enskilda barn. Vad som däremot är ett faktum tillika väldokumenterat sådant är att kriminalitet frodas i ekonomiskt utsatta områden. Områden där hopp och en tro om en bättre framtid ersätts med hopplösheten och vanmakten i vetskapen om att det också är dokumenterat att det går i arv. Fattiga föräldrar ger fattiga barn som i sin tur blir fattiga föräldrar. Utanförskapet i Sverige växer idag, det är också dokumenterat, trots en del politikers försök att frisera även dessa siffror.
Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Hmm, lycka till Major Björklund (FP), är säkert universallösningen för dessa barn. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet. Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne
Fas 3 är ännu ett exempel. Mycket få kommer ut ur Fas 3. Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken. Människor i Fas 3 arbetar sista åren som fattiga och förblir som pensionärer fattiga. Vad är det för politik..
Borgerliga företrädare säger sig förfasas över den höga arbetslösheten, den låga moralen hos landets barn och unga och tycker det är sorgligt med fattiga barn. Men de ser banne mig inte kopplingen till utvecklingen och till den förda politiken! Sverige behöver en annan regering och en annan politik.
Vi ska se till att göra jobben till den självklara fråga den borde ha med den höga arbetslöshet vi idag ser i vårt land. Där en av fem unga går arbetslösa. Fredrik Reinfeldts paradgren i valen har varit jobben, men där har han misslyckats. Vi ska inte få ned arbetslösheten genom att piska ut arbetslösa till låglönemarknader, sämre anställningsförhållanden och genom försvagade fackföreningsrörelser. Vi ska få ned arbetslösheten genom att via fortbildning, praktik, utbildning med mera göra människor anställningsbara. Steg för steg ska målet om full sysselsättning nås.
Det och mycket mera kommer vi att arbeta för när vi 2014 sitter i regeringen. 8 år med Reinfeldt har satt djupa spår som det inte kommer bli alldeles enkelt att behandla, men vi ska i alla fall göra vårt bästa!
Christian
Idag kan man i Aftonbladet läsa om en föga smickrade första placering för landet Sverige. Vi ligger nämligen i topp när det gäller ungdomsarbetslösheten inom OECD länderna. Grattis Reinfeldt, din politik har verkligen gett resultat!
Tidigare har Reinfeldt och regeringen hela tiden skyllt den höga arbetslösheten på den internationella finans- och därmed rådande jobbkris som finns. Men om det är sant, varför har då vi så mycket högre arbetslöshet än övriga länder inom OECD? Handlar det inte snarare om politiskt vilja och felaktiga prioriteringar?
Svenskt Näringsliv och LO är överens, huvudorsaken finns i gymnasieskolan. Grattis till dig där Björklund och folkpartiet som sedan valet 2006 varit huvudansvarig för denna. Det kanske hade varit bättre att fokusera på kvaliteten i skolan, möjligheten att hjälpa elever i behov av extra stöd, än att riskkapitalbolag ska tillåtas föra miljarder ut ur vårt land, skattepengar som skulle gjort stor nytta i den skola de var avsedda för.
Arbetsmarknadsminister Engström upprepar sitt mantra att utanförskapet minskat. Men inte heller detta är sant. Huruvida man lyckats eller inte, ska ju relateras till något och inte enbart räknas i absoluta tal. Annars kan man inte se utvecklingen över tid. I brist på visioner och ideer om en bättre framtid för Sverige och för oss som bor här, använder man sig av statistik som inte är relevant och när det inte funkar, ja då kan man liksom Arkelsten och moderaterna försöka sig på att skriva om historien.
Om 20-25 % av alla gymnasielever inte klarar av skolan, vems är felet? På vem ska fingret pekas på för detta? Utbildningsminister Björklund (FP) har varit väldigt tydlig med vad han tycker. Det är hårdare tag enligt honom som är lösningen. Jo säkert, du har aldrig reflekterat över vad hårdare tag i skolan innebär för dessa elever som redan kämpar med förmåga att klara av dagens skola. De kanske även kämpar med livet i övrigt. Inte i något land i Europa ökar den psykiska ohälsan så mycket som i Sverige. Fattigdom breder ut sig och idag är det allt färre som klarar en omställning om de blir arbetslösa. Allt för få är med i a-kassan, kan det bero på att du chockhöjde den Reinfeldt. – Det är inget framgångsmått för ett land att man ger högst ersättning av a-kassa”, apropå det faktum att vi nu är på plats 26 av 32″. Nej det må vara så, men det är heller inget mått på framgång att människor ska bli fattiga heller om de blir arbetslösa eller sjuka. Hur klarar man då av en omställning det innebär att gå från ett jobb till ett annat som det faktiskt var tänkt att våra ersättningssystem ska underlätta?
I Svenska Dagbladet framträder en sliten Reinfeldt, fullt förståeligt, pressad av media och opinionssiffror över att det ”sovande folket” inte förstår honom och den politik han för och vill föra. Nej, men om det är svaret Reinfeldt, vad är då frågan? Är det verkligen rätt politik. Svaret han igår gav på hur arbetslösheten ska lösas, ja det var genom att 40-talisterna snart går i pension. Fast vi ska ju bli fler, och det är nya jobb som krävs för att lösa tillväxten, inte enbart stå fast vid det gamla. Var är de moderna ideerna för att bygga Sverige starkt i framtiden och möta utmaningarna den globaliserande världen ger?
Christian
Idag besöker Lars Vilks Karlstad. Media rapporterar om säkerhetsarrangemangen runt hans besök och den föreläsning han ska hålla på universitetet. Muslimska organisationer manade i ett pressmeddelande till bojkott, men uppenbarligen hörsammade inte alla detta då äggkastning avbröt föreläsningen.
Även om jag vet att det alltid finns dem som gärna medvetet läser in något annat än det skrivna så kan jag nu inte nog betona att jag inte är emot yttrandefrihet, tvärtom!
Men är inte yttrandefrihet något så värdefullt så den inte ska missbrukas? Var världen en sämre värld att leva i, före Vilks rondellhundar? Saknade vi dem och har inte en stor del av den efterföljande debatten enbart använt dessa som en ursäkt för att föra en helt annan diskussion än just Vilks rätt enligt lag att få göra dessa? Handlar inte diskussionerna oftare om en viss religions berättigande och vad den står för än att handla om yttrandefriheten, det som alla säger sig tycka vara själva sakfrågan. Har inte andra krafter, mörkare sådana använt detta i helt andra syften…
Vill Lars Vilks göra rondellhundar så ska han få det, den rätten har han. Liksom det är samhällets ansvar att skydda honom när han utövar denna rätt. Oavsett hur många miljoner det kostar i form av polisbeskydd. Vi lever i ett fritt land och under dess lagar verkar vi. Oavsett hur provocerad man blir av Lars Vilks, så är det inte okej med äggkastning eller mordhot och mordförsök. Det är liksom end of discussion där! Spelar ingen roll hur kränkt man blivit!
Yttrandefrihet är något de flesta människor på vår jord inte har, den ska värnas, men den ska också spridas i den mån det går via olika former av bistånd. Men eftersom den är så värdefull ska den inte användas i vilka syften som helst, för att ursäkta vad som helst. Och även om jag försvarar Vilks rätt att skapa vad han vill kalla konst, så frågar jag mig samtidigt om det verkligen var nödvändigt!
Islam har 1,5 miljard utövare. Var din rätt till yttrandefrihet i form av en rondellhund så viktig Lars Vilks så du tyckte det var okej att förolämpa dessa människor? Svarar du ja på den frågan så har du din lagliga rätt i det och vi övriga i samhället vår moraliska skyldighet att stå upp för din rätt, men absolut inte för ditt omdöme!
Christian
Igår var det sammanträde med kommunfullmäktige i Karlstad. Vi behandlade bland annat vår motion om att kartlägga och upprätta en plan för att bekämpa barnfattigdomen. Den debatten kan du se här! Vi var tyvärr inte överens. Visserligen var alla som var uppe i talarstolen emot det faktum att barn i Sverige växer upp i fattigdom. Men att sedan gå från ord till handling tycks inte vara lika enkelt för den blågröna röran. För i samma stund som man säger sig förfasas över barnfattigdomen, så väljer man att införa avgifter till Kulturskolan och höja dem inom förskolan. En borgerlig debattör gick till och med så långt som att hävda att frågan aldrig varit så aktuell som nu och att aldrig tidigare har så mycket gjorts i Karlstad för dessa barn. God dag yxskaft, i vilken värld lever du i, Sofia Arkelstens historierevisionism ter sig lindrig mot dessa uttalanden från dig.
Det inkonsekventa i det blågröna Karlstad visar sig än tydligare när det samma dag i ena nämnden beslutades om att införa en barnchecklista, medan det i en annan nämnd beslutades om att införa avgifter till Kulturskolan. Den blågröna rörans oreda har väl aldrig visat sig så tydlig!
Här är mitt anförande i debatten i alla fall:
Ordförande, fullmäktigeledamöter och åhörare!
Vi socialdemokrater valde att lämna in den här motionen om att kommunen ska upprätta en handlingsplan för hur barnfattigdomen ska bekämpas i vår stad just därför att vi ville tydliggöra att ansvaret för den uppgiften är allas, och inte ligger på en enskild förvaltning!
Barnfattigdomen som begrepp och ett faktum, har det senaste året lyfts massmedialt och flera rapporter från olika organisationer såsom Rädda Barnen och Riksförbundet Majblomman har visat på vilken svår situation dessa barn och deras familjer har. Alltid begagnat aldrig något nytt, beskrev en mamma sina barns situation.
Utvecklingen av andelen barn i fattiga familjer talar sitt tydliga språk. Idag handlar det om mellan 220 000 – 264 000 barn beroende på vilken organisation eller institut´s rapport man läser som lever i just fattigdom. Men låt oss inte dividera det exakta antalet för det i sig saknar betydelse här och nu. Låt oss konstatera att det helt enkelt är för många. Ett land som vårt borde skämmas för det faktum att barnfattigdomen existerar.
Det handlar om barn som med denna vetskap tar ett ansvar de inte borde ta för sina föräldrars skull, eller för sin mamma eller pappas skull? Det handlar om barn som inte alltid berättar för mamma och pappa om aktiviteter som planeras i skolan, för de vet att deras mamma eller pappa inte har råd med kostnaden, eller ibland ens för de extra pengarna det innebär att ordna med en matsäck under resan.
Ett exempel jag ibland brukar använda är en beskrivning från en person som mötte denna verklighet.
Hon jobbade inom skolan och som brukligt var, säkert på de flesta skolor, så ställde fröken frågan efter julledigheten om vilket som varit den bästa julklappen till eleverna.
Eleverna började givetvis prata i munnen på varandra och berättade om än den ena julklappen efter den andra de fått av tomten och vad roligt de haft med just den leksaken.
Men så kom frågan till en liten pojk och hans svar var en ny pyjamas. Hon, berättade att hon då fick hålla tillbaka tårarna tills hon kom ut i korridoren, för vuxna ska inte visa barn sådant. Jag har själv mött skolpersonal som berättar om att de vet vilka barn som förmodligen inte får ordentligt med mat under helgerna och därför ser de till att ordna med smörgåsar på fredagarna och extra mycket mat på lunchen, både på fredagen och på måndagen, till just dessa elever.
Jag har själv mött personal som tagit med egna barns avlagda kläder och gett dem till andras barn under förevändningen att de annars skulle ha kastats. Är detta okej i dagens Sverige, att fattiga barn ska tvingas känna tacksamhet över något de får av en enskild, som samhället borde ha stått för?
Hur många av oss minns inte Aftonbladets reportageserie om barnfattigdomen från i somras? Berättelsen om Viking 11 år, som inget hellre ville än få spela fotboll, men det förblev en dröm för honom för hans föräldrar hade inte råd.
En annan berättelse hur livet kan te sig fick jag när jag träffade en representant från Insolvens. Föreningen för överskuldsatta. Det var en ensamstående mamma med tre barn, som befinner sig i det så kallade utanförskap et som någon sade sig vilja bekämpa för ett antal år sedan. Hon levde på yttersta marginalen, det fanns aldrig pengar över.
Hennes dotter som är 9 år hade i år bestämt sig för att sälja jultidningar, för pengarna hon tjänade skulle hon köpa något fint till hennes mamma och syskon till jul. Hon var en duktig försäljare, hon lyckades sälja så bra så att hon skulle få 6 000 kronor, en gigantisk summa för henne och för hennes familj. Jag tror de flesta av oss inte kan föreställa oss lyckan över att kunna tjäna så mycket när man hela tiden lever på yttersta marginalen. När beställningen var inskickad till jultidningsförlaget kom chocken. Då mamman hade en betalningsanmärkning skulle de behöva betala för alla tidningar i förskott. Snacka om förnedring i dubbel bemärkelse när denna lilla tjej på 9 år tvingades gå runt och berätta för alla dem som beställt av henne att det blir inga tidningar!
Frågan är hur hon, hennes mamma, syskon och alla andra i samma utsatta situation känner sig när det faktiskt även i vårt land finns politiker, ja till och med representerade i denna sal, som påstår att barnfattigdom finns bara i Afrika och inte hä
Vår motion handlade om allas ansvar för att bekämpa barnfattigdomen. En plan skulle upprättas för detta och det första steget handlar om kunskap och tydliggörande. Jag tror ingen lärare av ondo frågar eleverna efter bästa sommarminnet eller bästa julklappen, men de kanske inte alla är medvetna om hur ont det kan göra i en ung människas hjärta att få den frågan och veta att just du kanske är den ende i klassen som inte fick något du vill berätta om, eller att du spenderade hela sommaren hemma, för din familj hade inte råd med någon resa.
Motionen handlade om att steg för steg bekämpa barnfattigdomen genom att exempelvis
1Öka kunskapen om barn som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer
2 Anta ett barnperspektiv när beslut fattas
3 Garantera en avgiftsfri skola
Motionen har behandlats av tre fackförvaltningar och dess nämnder samt av KLK och KS. I fackförvaltningarna och nämnderna, de som står närmast våra invånare är enighet rått mellan politik och förvaltning och över parti- och blockgränser. I enighet har man stött vårt förslag.
Men när frågan skulle hanteras av kommunstyrelsen så tycktes vissa i kommunstyrelsen ha glömt hur de tidigare i en nämnd där de sitter hanterat motionen, nu skulle den helt plötsligt inte längre stödjas utan enbart besvaras. Man gjorde det under förevändningen att det är arbetsmarknads- och socialnämnden som har ansvaret.
Men det var ju just därför vi skrev motionen, för att vi ville att alla förvaltningar och bolag skulle veta att även de har ansvaret för dessa frågor. När man säger att det är en nämnds ansvar riskerar man ofta att andra nämnder prioriterar ned frågan med den hänvisningen.
Ordförande, med detta yrkar jag härmed bifall till motionen, liksom Kultur- och fritidsnämnden, Arbetsmarknads- och socialnämnden samt Barn- och ungdomsnämnden också gjort!
Vi socialdemokrater kommer alltid att bekämpa orättvisor, var de än finns. Vi kommer aldrig att acceptera att inte alla barn är lika mycket värda en god barndom! Sedan kan borgarna gråta sina krokodiltårar över dessa barn samtidigt som de sänker krogmomsen!
Christian
I Aftonbladet idag kan man läsa om hur samhällets prislapp för en människa som av någon anledning exkluderas kan komma att kosta mellan 10 till 15 miljoner kronor! Det handlar om unga människor som om de inte får hjälp, hamnar i bidragsberoende livet ut, ett liv som kanske även kantas av missbruk och kriminalitet, därav svårigheten att sätta en exakt summa på vad det kostar samhället att lämna någon efter.
Ingvar Nilsson, nationalekonomen som räknat fram summan har gjort flera socioekonomiska analyser. Dessa ska vara ett stöd för beslutsfattare att inse att det är dags att se bortanför den egna förvaltningens plånbok, den egna kommunen, landstingets eller vems plånbok det nu må handla om och faktiskt sätta sig kring bordet och inse att det är allas skattepengar man har att hantera. Ingvar har tillsammans med en kollega till honom på uppdrag av SKL gjort socioekonomiska analyser på sju stadsdelar i sju kommuner i Sverige. Karlstad var en av dem som erbjöds att delta i undersökningen. Analyserna från samtliga kommuner var mycket tydliga. Tidiga insatser sparar stora summor pengar för samhället men givetvis även det lidande som den enskilde och människor i dess närhet och andra påverkas av. Men det är tyvärr alltför lätt att enbart titta på det egna kostnadsansvaret, skjuta ifrån sig problemet och ännu en människa hamnade mellan stolen. Jag är väl medveten om att det inte är ett problem som är enkelt att lösa. Men om representanter från kommun, landsting och Försäkringskassan sätter sig tillsammans och i alla fall kommer överens om att dela på kostnaden när oenighet om vem som ska betala, så kommer alla i framtiden visa sig vara vinnare på det. Människor med psykiska funktionsnedsättningar är det inte hela livet, man kan komma igen
Jag var idag tillsammans med två kollegor och besökte personligt ombud i Karlstad. De jobbar som stöd för människor med någon form av psykisk funktionsnedsättning. Det kan handla om allt ifrån att fylla i blanketter, komma till ett läkarbesök, ansöka om bistånd eller bara lyssna när ett öra behövs. De har nu funnits i Värmland i 10 år, de är 10 stycken som jobbar som personliga ombud i Värmland och de behövs. Vi ställde bland annat frågan hur utvecklingen varit under de 10 år de nu verkat och tyvärr syns hos dem den tragiska utvecklingen vi ser i Sverige. Inte i något land ökar den psykiska ohälsan bland unga så mycket som i Sverige. Ställ er frågan varför unga så tidigt slås ut. Den största gruppen som senare tid sökt/erbjudits hjälp är just unga människor. Det är människor som om de tidigt setts, blivit lyssnade på och fått hjälp förmodligen skulle ha klarat sig betydligt bättre än de nu gör. En miljon svenskar sägs någon gång drabbas av en depression under sitt liv, men inte är vi en miljon som idag är patienter inom psykiatrin. Det finns säkert flera anledningar till detta. Familj, nätverk, ekonomi etc är faktorer som spelar in i en människas vardag och hur väl man kan hantera situationer som uppstår. Men att det idag framförallt handlar om så unga människor är djupt oroande. Det är varningsklockor som ringer, men samhället väljer att inte lyssna och lyssnar man så gör man inget. Det är uppenbart att sambanden inte syns hos de ansvariga. Jag skrev den 22:e juni ett inlägg om att moderaterna ser symptom de inte gillar, men begriper inte varför de uppkommit.
Det är självfallet så att samhället har ett ansvar, men också ett eget intresse av att bryta den negativa utveckling vi ser hos landets unga som så brutalt misshandlas genom att inte få den hjälp de är i behov av. I dagens nummer av Dagens Samhälle finns en artikel om hur desperat vården av unga kvinnor ser ut i vårt land som mår psykiskt dåligt och har ett självskadebeteende. Runt om i hela vårt land finns exempel på unga människor som tvångsvårdas på rättspsykiatriska anstalter därför att ingen annan hjälp finns att tillgå. Det är fruktansvärt vansinnigt slöseri med människors tid på denna jord att låsa in dem enligt RPT när de skulle klara sin om öppenvården skötte sitt uppdrag bättre och att samverkan mellan olika huvudmän fungerade bättre. Fast kuratorn på skolan har i många fall sparats bort, det kommer att visa sig att den besparingen var som att pissa i brallan under svenska rallyt. Och även om det sistnämnda var grovt så är det just det som Ingvar Nilsson med sina sociaoekonomiska analyser vill få fram. Ingen tjänar på att inte hjälpa unga människor som mår dåligt när de är just unga, inte vänta på att de blir vuxna som mår dåligt och hemfaller åt missbruk och/eller kriminalitet!
Alla ansvariga huvudmän måste ta sitt ansvar och inte stjälpa över problemet på någon annan huvudman utifrån vilken diagnos/orsaken är till att en människa mår dåligt. Skolan har sitt ansvar, landstinget har sitt och staten sitt. Men även inom dessa myndigheter stjälper olika enheter över människor just därför att de anser att en mycket komplicerad problematik gör att den bättre omhändertas av någon annan. Men i och med detta ser man inte hela människan utan bara olika delar av den och då hjälper man inte, utan skapar den situation vi nu ser bland landets unga.
Det är jättebra att tidningar uppmärksammar problemet, men bättre vore om det också blev en väckarklocka som gör att det inte blir ett problem vi får läsa om en gång till!
Christian
Den stora nyheten idag är Fredrik Reinfeldts (M) fadäs om pensionsålder i framtiden. Själv kan han gå i pension vid 50 år, men tycker att andra ska jobba till 75 år! Jag kan i och för sig hålla med Fredrik Reinfeldt om att det behövs fler arbetande timmar för att klara välfärden. Men ett betydligt bättre alternativ till att höja pensionsåldern till 75 år är att se till att unga kommer ut på arbetsmarknaden istället för den rekordhöga arbetslöshet vi idag ser bland landets unga. Ett annat alternativ kan vara att se till att människor kan jobba till 65 år, att de inte utför ett arbete som omöjliggör att de finns kvar i arbete till 65 år. Ett tredje är att förbättra integrationen så att kunskap och människor kommer till sin rätt. Dessa och andra förslag är väl ändå ett betydligt bättre alternativ Fredrik Reinfeldt istället för att höja pensionsåldern så kraftigt.
Jag var under förra mandatperioden ordförande i vård- och omsorgsnämnden. Det är vid 75 + som vi är i behov av insatser från hemtjänst med mera. Det låter inte som en värst rolig pensionärstillvaro att inte får några friska år som pensionär alls…
Jag vänder mig även emot uttalanden som att vi kan tvingas till att höja pensionsåldern till 75 år för att klara välfärden. Vet du inte vad medellivslängden i vårt land är Fredrik Reinfeldt? Vilket liv blir det att tala om, ifall vi ska jobba, gå i pension, leva några år och sedan dö. Det blir som när vi införde den allmänna Folkpensionen och så kul hade pensionärerna det knappast på den tiden. Är det välfärdens finansiering du är bekymrad för så finns det fördelningsinstrument att ta till. Finns det någon, vilket det alltid gör, som vill jobba efter 65, efter 70 eller till och med efter 75, ja men låt då den personen få göra det om han/hon vill. Men skapa inte ett system som tvingar människor att jobba så länge för att klara vad som kan anses vara en värdig standard på sin ålderdom.
Tomas Eneroth (S), talesperson säger så här - Ska vi kunna få ett längre arbetsliv krävs förändringar på arbetsmarknaden. I dag slits väldigt många ut i förtid och dessutom har regeringens utförsäkringar lett till omfattande utslagning från arbetsmarknaden. Att enbart tala om höjd åldersgräns blir faktiskt provocerande för alla dem som skulle vilja, men som faktiskt inte kan klara av att arbeta längre. Läs hela artikeln här!
Eller som Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet – Det är den privilegierades perspektiv, att ha ett stimulerande och kreativt kostymarbete som skänker en makt och pondus. Men alla andra? Som har kroppar som säger ifrån när de är 50? Som vill få tid att äntligen sova på morgnarna, latläsa, skaffa hund, ta hand om barnbarnen. Ta hand om varandra. Läs hela inlägget här!
Igår var det 12 000 i månadslön för unga som gällde, idag är det jobba till 75 för er äldre. I skolan ska inte ny teknik användas tycker Björklund (FP) och ministerstyr förra veckan och Annie Lööf (C) får kritik för att hon festar samtidigt som elpriset fördubblats och Saab går i konkurs. Är det imploderingen av alliansen vi nu ser….
Det enda som var positivt med Fredrik Reinfeldts uttalanden idag är väl att man ska vara beredd att byta karriär under arbetslivet. Du börjar bli till åren Fredrik, och politik det har du sysslat med rätt så länge nu, kanske dags att ta dig själv på orden och göra något annat!
Christian
Som socialdemokrat är jag fullt och fast övertygad att vi alla har olika förutsättningar för att nå våra bästa stämningars längtan och rätten till att nå dem, de ska vara likvärdiga.
Med likvärdiga menar jag då inte att dessa rättigheter ska vara desamma för alla, då tas ingen hänsyn till varje enskild människas individuella förutsättningar. När de borgerliga talar så varmt om checkar. Att kostnaden för en viss verksamhet ska delas på dem som kan få nyttja den, ja då säger man samtidigt att man inte ser alla människors lika värde till rätten att få drömma om en bättre framtid för dem själva och för andra.
När kristdemokraterna tycker att rätten till en uppfostran formad av pedagogisk uppfostran tillsammans med kamrater i den egna åldern är underordnad familjens rätt att kunna tjäna pengar på sina barn, ja då bekräftar man den uppfattningen, att alla inte har samma rättigheter och lika värde.
När folkpartisterna, uppenbarligen bekymrade över att ungdomsarbetslösheten i vårt land inte bara är hög, utan skyhög. Ja då ser man inte de ungas rätt till lika rättigheter på arbetsmarknaden som självklar. Det handlar för deras del inte om att göra de unga anställningsbara genom kunskap. Det handlar inte om ökade resurser till arbetsförmedlingen för att hjälpa. Nej det handlar om försämrade villkor genom skapandet av en låglönemarknad enbart för att de är unga. Vem säger att låglönemarknaden när den väl är skapad inom sig själv finner något incitament att försvinna. Om det är begreppet ”ung” idag som ska ursäkta den låglönemarknaden idag, vad blir det då imorgon? Ska det vara invandrargrupper som står på tur nästa gång för nästa låglönemarknad, ska det vara på orter med högre arbetslöshet efter det?
Ska det kanske vara skillnad på de med rätt till a-kassa eller var kanske hela tanken med försämringarna av de gemensamma trygghetssystem för några år sedan att det var hit ni ville komma? Att föra en politik där fler blir fattiga öppnar också upp för desperation till att få det bättre, även om det inte sker på samma villkor och rättigheter som alla andra.
Man kan undra om Reinfeldt trivs med att fattigdomen ökat. I ett land som vårt borde resurser fördelas bättre för vi vet, eller borde veta att ju flera som ges möjligheten till att aktivt delta i samhällsbyggandet, desto bättre resultat uppnås. Ingen människa drömmer om ett liv i det så kallade utanförskapet och varje enskild människas drivkraft till en bättre framtid är stark, varför ska de då inte ges möjligheten till lika rättigheter, om än inte samma rättigheter, för vi är alla olika!
Christian
Idag lämnade Stefan Löfven svar på frågan om vinst i välfärden och han var tydlig. Det går inte att förbjuda, ett klart och tydligt svar, lika tydlig var han i kritik mot att våra skattepengar går till skatteparadis via riskkapitalbolag.
1997 beslutade Sundsvallskongressen i den då mycket omdiskuterade frågan om en god socialdemokrat kunde upphandla verksamheter. Kritiken mot dem som gjorde det var skarp och det var nödvändigt att fatta ett beslut i frågan. Jag var ett av ombuden på den kongressen och var och är nöjd med skrivningarna som lämnade ett tydligt besked. Socialdemokratin accepterar upphandlingar. Inte för att vi tror att marknadskrafter löser alla problem. Men vi får heller inte tro att endast den offentliga sektorn själva kan driva välfärdsverksamheter bäst. Inget är så bra så det inte kan bli bättre.
Jag har under mina år som förtroendevald medverkat i ett flertal upphandlingar, därför att det är viktigt med jämförelseobjekt till den egna drivna verksamheten. Detta innebär inte att man ska sätta en procentsats på hur stor andel som ska upphandlas som en del vill göra. Det får variera från verksamhet till verksamhet, men vad det innebär är att en tillräckligt del av verksamheten bör upphandlas så att man kan använda det som en jämförelse till den egna verksamheten.
Den andra delen handlar om valfrihet. Har man en gång öppnat upp för valfrihet i exempelvis hemtjänsten, som vi gjorde i Karlstad är det givetvis helt omöjligt att ta tillbaka den möjligheten för de äldre som vill göra ett val. Det finns de som tycker att vi ska gå tillbaka till våra rötter, vad som nu menas med det. Vi är ett parti som varit med länge och vi har under större delen också varit det statsbärande partiet. Det hade vi aldrig varit om vi inte anpassat politiken utifrån att samhället förändras. Det som är viktigt att att ideologin står fast, men den praktiska politiken måste vara lyhörd och förändringsbenägen. Sluta dröm om svunna tider för vi blir inte automatiskt ett 40 % parti om vi börjar föra den politiken vi förde när vi var det sist.
Vårt partiprogram inleds med ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål”. Det är kärnan som vi ska forma dagens politik på. Och det innebär också att vi precis som Mona Sahlin uttryckte sig, vi måste ompröva en del av våra tidigare ställningstaganden. Vi lever i en föränderlig tid så givetvis måste vi också förändra oss, men inte så vi går vilse. Ledorden finns i ideologin, men inte alltid den praktiska politiken. Därför var det bra med ett tydligt besked från Stefan Löfven och nu återstår bara första debatten med Fredrik Reinfeldt (M). Statsministern har mycket att stå till svars för när det gäller den förda politiken och dess konsekvenser. Det enda han nuförtiden har till svar på oppositionens frågor är att han tar ekonomiskt ansvar. Det gör du inte alls det herr minister. Du tar inte det ekonomiska ansvaret när du för en politik som stänger så många grupper ute från att aktivt vara en del i byggandet av Sverige. Unga som slås ut riskerar att hamna i livslångt bidragsberoende och idag lever vi i ett land där 1 av 3 elever inte lämnar gymnasieskolan med fullvärdiga betyg. 1 av 3, det kan inte anses som något annat än ett misslyckande från dig och Jan Björklund (FP).
Jan Björklund (FP) har gjort sig känd som förespråkare av hårdare tag i skolan gör att på detta konstiga sätt få eleverna till att prestera bättre. Skolk ska skrivas in för då kommer eleverna till skolan. Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet Jan Björklund (FP). Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne? Kan du inte istället för att tillåta riskkapitalbolagens miljardvinster, begränsa vinstuttagen, det har andra länder gjort, så varför skulle inte vi kunna det?
Konstaterar glädjande att kristdemokraternas förslag igår som de ansåg vara normbrytande familjepolitik får hård kritik även i dag i landets medier.
Skrattretande när KD vill bryta normer.
Större barngrupper i förskolan med KD:s förslag.
KD:s förslag är verklighetsfrånvända.
På sociala medier gjordes tappra försök från kristdemokrater att försvara sitt förslag, men det lyckades de väl inte så bra med om man ska vara ärlig. Det blir knappast bättre av att ni hela tiden hänvisade till att ni lyssnat på landets barnfamiljer. Ja det kanske ni gjorde, men begrep ni vad de sa. Istället för ännu en reform som kostar mer än sänkningen av krogmomsen, så kanske man vill se mer pengar till välfärden. Sveriges mammor kanske inte vill gå tillbaka till spisen och vara hemmafru, för det vet ni att forskningen visar i vårdnadsbidragets fotspår…
Christian
Efter att deras hjärtefråga, vårdnadsbidraget, inte blivit den succé som kristdemokraterna hoppats på så ville deras partiledare Göran Hägglund tona ned den frågan efter senaste valet. Det skulle han inte ha gjort, för han fick mycket hård intern kritik för att ha försökt med detta. Medborgarna håller visserligen med Göran Hägglund, men inte hans egna partikamrater. Men vad ska man då göra med en hjärtefråga man har som inte riktigt gått hem hos folket??
Ja, men nu vet jag kläckte en av dem till några av de andra i detta parti. Vi lovar att fördubbla bidraget man får om man är hemma med sina barn, det måste fungera. Det kan ni läsa mer om här i Aftonbladet och här i DN. Det finns givetvis flera olika sätt att se på detta. Göran Hägglunds ministerkollega och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) är inte så imponerad över kamraternas förslag direkt. Jag undrar också vad alla förskollärare och specialpedagoger tycker, då kristdemokraterna också skriver att det här med pedagogik , det må vara viktigt för dem som går i förskolan, men väljer en förälder att passa sina barn hemma och få betalt för det, ja då är det inte så noga med att just de barnen ges en pedagogisk uppfostran tillsammans med andra barn i motsvarande ålder. Däremot lär antalet egna företag öka något i alla fall, kristdemokraterna föreslår nämligen att ”Ett praktiskt villkor bör vara att föräldrarna registrerar en enskild firma och att barnomsorgspengen betraktas som inkomst av näringsverksamhet och beläggs med inkomstskatt och sociala avgifter.” Ja ha, nu blev det med ens så mycket klarare, det kanske är arbetslinjen som gäller ändå, eller hur ska man se på inkomst från skattemedel till någon som är hemma med sina barn om dagarna. Rörigt detta tycker jag.
Det som är lite intressant med förslaget, eller kanske tankegångarna bakom förslaget är inte enbart frågan om arbetslinjen kontra bidragslinjen. Det handlar även om hur vi ser på vårt gemensamma samhälle, välfärden och dess finansiering. Min syn utgår från att alla ska vara med efter förmåga. Vi bidrar genom att betala skatt och vi får del av välfärden efter behov, åtminstone ska det vara så, kan väl diskuteras om det är så. Jag nyttjar sällan sjukvård, men jag tycker det är helt okej att betala skatt, för en dag kommer då även jag förmodligen kommer att behöva den. Det kommer kanske en dag då även jag är i behov av äldreomsorg, därför är det helt okej att jag är med och betalar för dem som är i behov av den idag. Antalet exempel kan göras hur långt som helst, men ni förstår grundtanken. Vi är alla med och betalar efter förmåga, det kallas skatt. Sedan ska vi få när vi är i behov.
Nu helt plötsligt så kommer kristdemokraterna med ett förslag där de räknat ut hur mycket en plats inom barnomsorgen kostar och den ska man då få av kommunen om man inte nyttjar den. Summan de har landat på är 6 000 kr i månaden. Men ursäkta mig nu, blev det inte lite av en Ebberöds bank nu. Med den argumentationen så kan ju alla som inte nyttjar något de har möjlighet till, kräva av kommunen att de istället ska ha motsvarande summa i näven. Det blir liksom lite av en Ebberöds bank, man kommer kunna få ut mer av kommunen varje månad än man betalar i skatt och då finns det ändå vissa kommunala ansvarsområden som man knappast kan be att få ta pengarna istället, typ gator, snöröjning, administration etc.
Vad hände med idén att vi alla gemensamt ska vara med och finansiera vår välfärd. Den tanken har fungerat väl i många år och svenska folket är väldigt nöjda med den modellen, det finns flera opinionsundersökningar som bekräftar detta. Sedan har de även föreslagit ett barnskatteavdrag, som om inte alla jobbskatteavdrag var nog, vad blir det! Ska föräldraskap och företagande vara sammankopplat överhuvudtaget? Anledningen till varför barnomsorgen byggdes ut under 1970-talet var att föräldrar eller vilket var och tyvärr fortfarande är vanligast, att mammorna skulle komma ut på arbetsmarknaden. Jag undrar vad som händer med jobben och tillväxten när kristdemokraterna vill att man ska kunna tjäna pengar på sina barn!
Kanske inte är så konstigt att kristdemokraterna i senaste opinionsundersökningen får endast 2,8 % av väljarstödet. Det kanske inte är så konstigt att det i detta parti även finns högt uppsatta som vill åka på ”underklass-resa” och som också mycket tydligt beskriver vad ”underklass” är för något. Det spelar för mig ingen roll om han i efterhand försökt skyffla undan de uttalanden med att han var raljant. man ska banne mig inte skämta om att det finns fattigdom i vårt land. Beskriver man så som han gjorde hur ett typiskt underklass område ser ut så säger de mer om ens egna fördomar och ovilja till att ta itu med problemen men också det faktum att det finns kämpande människor överallt som drömmer om en bättre framtid för dem själva och för andra! Så här skrev han om underklassens bostadsområde, ”Bland annat ska det finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter.”
Göran Hägglund (KD) har det inte lätt. Precis avslutat ett riksting, där 30 % av ombuden vill ha bort honom, dåliga opinionssiffror och nu ett förslag som han måste försöka få igenom i regeringen, ett förslag han tidigare inte tyckt vara någon valvinnare. Nu måste han försöka verkställa det han inte tror på och misslyckas han får han problem. Fast å andra sidan behövs kristdemokraterna alls…..
Christian