Så här i budgettider, mindre än en vecka tills vi socialdemokrater ska presentera vår budget för Karlstad så kom jag att tänka på förra årets budgetdebatt och hur företrädare för majoriteten försökte raljera över hur små skillnaderna mellan de två budgetförslagen var.
Det är förvisso sant att i en budget på närmare fyra miljard så blir det i kronor och ören inga gigantiska summor som skiljer dem åt, framför allt inte när man jobbar med tilläggsbudgetar vilka de flesta gör. Det vill säga, vi lägger på eller drar ifrån tidigare beslutade budgetar.
Men det som kan irritera över denna raljans över de fyra centimetrarna som skiljer förslagen åt om man tänker sig de fyra miljarderna som en meter, som just denne företrädare för borgerligheten gjorde. Det är ju att det är just dessa fyra centimetrar som skiljer den politik ni för, från den politik vi vill föra! För många människor, barn, unga, medelålders och äldre spelar då fyra centimetrar stor roll. De kan till och med vara avgörande för hur deras uppväxtvillkor och framtid blir. Då ska man inte raljerar över fyra centimetrar som faktiskt handlar om tiotals miljoner i skillnad mellan förslag. Man får rätt mycket för flera tiotals miljoner på ett år.
De fyra centimetrarna kan ha mycket avgörande betydelse för vår stads fortsatta utveckling och därmed även för dem som bor här och hur väl vi lyckas i vår strävan att växa och nå livskvalitet Karlstad 100 000. Det är inte siffran 100 000 i sig som är det viktigaste. Men en fortsatt utbyggd välfärd förutsätter en ökad tillväxt för det är via skattemedel vi finansierar välfärden.
De fyra centimetrarna handlar om den politiska viljan, och framför allt de prioriteringar vi gör och som tydliggör för invånarna skillnaden mellan er politik och vår politik. Det kanske var en anledning till varför vi gick fram i valet till skillnad från en del av era partier i den blågröna majoriteten som backade? Vad vet jag. Men sluta raljera över fyra centimetrar.
På tisdag på kommunstyrelsen lägger vi vårt förslag, jämför då gärna innehåll och ta inte fram måttstocken i något försök att förringa de fyra centimetrarna!
Avslutningsvis så vill jag lyfta fram Dagens Samhälles undersökning som visar att Karlstad är bäst i Sverige när det gäller heltider till våra anställda. Andelen som har heltid är 92,2% och det var under rödgrönt styre rätten till heltid infördes och det var under rödgrönt styre vi nådde toppen. Det är överlag fest rödgröna kommuner i toppen, i botten finns i vanlig ordning de blå!
Christian
Idag har arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad haft möte. Det första ärendet handlade om att godkänna ordförandebeslut på delegation. Att ordföranden har rätt att fatta beslut på nämndens vägar är ibland nödvändigt, men det innebär inte att nämndens resurser, våra skattepengar får hanteras hur som helst!
Den tidigare ordföranden i nämnden som avgick i månadsskiftet april/mars beslutade att höja medfinansieringen av ett EFS-projekt med 487 500 helt på eget bevåg. Detta trots att vi dagen innan han tog beslutet hade ett arbetsutskott, men dit ville han av någon anledning inte ta ärendet. Om det var för att han inte trodde han kunde få igenom den kraftiga höjningen, eller om det helt enkelt är maktens arrogans som talade det vet jag inte., men det är likväl ett klart övertramp av de befogenheter som rätten att fatta beslut på delegation ger.
Bakgrunden till det hela är en förfrågan från en organisation här i länet om att delta i ett EFS-projekt. Förfrågan kom i höstas och då tackade en enig nämnd nej till detta, då vi har det rätt knapert med våra resurser nu. Kraftigt höjda kostnader för försörjningsstöd och stort antal placeringar av både barn, unga och vuxna var skälen till att vi behövde prioritera våra resurser bättre. I början av detta året var företrädare för organisationen inbjudna till nämnden för att presentera sina idéer. Vi tackade för informationen, men gav samtidigt beskedet att vi i dagsläget inte har resurserna för att gå in och stödja projektet. Men senare under februari beslutade kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige om ett extra jobb- och utbildningspaket. Det gav oss de extra resurser så vi valde att delta i EFS-projektet med 250 000 kr per år.
Sedan har något hänt. Någon gång under april månad kontaktar organisationen den tidigare ordföranden och meddelar att de behöver mer pengar för projektet och inte lite mer heller, det handlade om 125 000 kr till årligen 2012 och 2013 och 187 500 kr under 2014. Detta blev inte känt för oss övriga förrän vi fick handlingar den 12/5 att den tidigare ordföranden fattat ett sådant beslut. Det beslutet tog han den 19/4 och vi hade haft ett arbetsutskott den 18/4 och flera av oss i arbetsutskottet (AU) invände mot att frågan inte avgjorts där. Jag har väldigt svårt att tro att den tidigare ordföranden inte hade kännedom om detta dagen innan!
Till saken hör också det att även om det inte finns någon summa angiven i delegationsordningen så handlar det ändå om någon form av vad som är rimligt att fatta beslut om. Kommunstyrelsens ordförande i Karlstad har delegation på att fatta beslut på summor upp till 50 000 kr, men då ska också oppositionen underrättas innan. Är det då rimligt att tro att en nämndordförande har rätt att fatta beslut på summor som är nio gånger så höga, knappast troligt!
Att så lättvindigt hantera nämndens skattepengar är arrogant och inget annat. Det spelar ingen roll om ändamålet var gott i teorin. Man kan helt enkelt inte avgöra sådana frågor på egen hand! Det handlar om en resurser som motsvarar en hel tjänst i en förvaltning som tvingas till nedskärningar och uppsägningar. Då ska inte nämndens resurser, gemensamma skattemedel hanteras hur lättvindigt som helst!
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, som socialminister Gustav Möller uttryckte det!
Christian
Idag presenterade den blågröna röran i Karlstad sitt budgetförslag. Tyvärr var det ett rätt rörigt förslag och pratet om stora satsningar i en rekordbudget kan väl diskuteras!
Dels hade de räknat fel på ett par miljoner. Men de har också på flera ställen gått med på vissa äskanden (förslag från nämnderna på tillskott), men bara gett delar av vad som krävts i form av resurser. Sedan har de slagit samman olika äskanden för att på så sätt kunna säga att de satsar på flera områden, men pengarna de vill ge, räcker inte på långa vägar till det som krävs. Inte heller har de följt upp att investeringar också kräver pengar till drift i olika förvaltningar. Koka soppa på en spik, är ju ett vedertaget begrepp, men hur många soppor blir det på så få spikar egentligen? Tämligen urvattnat och inte ansvarstagande eller framtidsinriktat för vår stad och för oss som bor här!
De skriver också i sitt pressmeddelande om stora skolsatsningar på 25 miljoner, men det är inte 25 miljoner mer de ger en förvaltning med en budget på runt 1,3 miljarder. De ger ca 18 miljoner extra och det är inte mycket i förhållande till den budgeten! Man kokar soppa på en spik och hoppas att lyckas med att plocka kortsiktiga politiska poäng på det! Man slår på stora trumman och säger sig vilja mer och samtidigt ta ansvar. Men vad händer egentligen när verkligheten kommer ikapp? Inom en viss förvaltning vill man väldigt mycket, man man har minskat anslagen så det innebär de facto att det högst troligt inte sker något!
Man vill avveckla medborgarkontoren i våra ytterområden, men samtidigt säger man sig vilja satsa på dem, men skillnaden mellan vad man vill ge är nästintill 6-falt. Man sparar 1,8 miljoner, men kompenserar det med 200 tusen. Var finns logiken i det?
Slutsatsen av den blågröna rörans budgetförslag är att de i alla fall tar någon form av ansvar genom att vidhålla att vi måste ha ett resultatmål för att klara eventuella underskott och investeringar. Men samtidigt säger de sig vilja uppnå så mycket, men ge så litet. Det är inte ansvarsfullt gentemot demokratin. De resurser de vill ge, räcker inte på långa vägar till allt det, som de lovar. De räknar även in resurser som beslutades förra året, för att få pengarna att räcka till mer, och det är heller inte okej tycker jag. Det skapar ingen tydlighet och det handlar i grunden om att de kokar inte bara en, utan flera soppor på samma spik!
Vi kommer ifrån socialdemokraterna, att presentera en budget som innebär ansvarstagande för ekonomin och därmed kommande generationer av karlstadsbor. Vi kommer också att presentera en budget med tydliga satsningar på välfärdsområden. Vi kommer också att finansiera våra löften om bevarade möjligheter till lokaldemokrati i våra ytterområden. Dem som den blågröna majoriteten tycks ha glömt!
Christian
Har än en gång läst handlingar som rör nämndens enskilda ärenden. I vissa, tyvärr, få fall, så är det med glädje. Men tyvärr så berör de flesta av ärendena en sida av samhället som alltför få ser. Det kanske är för att man inte vill se, eller så är det för att man inte ser sambanden i samhällspolitiken helt enkelt!
På relativt kort tid, har flera unga människor valt att avsluta sitt liv i vår stad genom överdoser och frågan jag ställer mig är varför? Det handlar inte om ungdomar i familjer som befinner sig i det som en del vill kalla i ”utanförskapet”. Det handlar om unga människor som utan hopp och tro om en framtid för dem själva missbrukar för det är enda sättet för dem att leva i en annan värld än den de lever i!
Härom veckan tog en ung man genom en överdos livet av sig. Dagen innan hade han varit i kontakt med förvaltningen. Redogjort för vilka preparat han tog och sade sig vilja sluta. Det gjorde det omöjligt för oss att omhänderta honom. Dagen efter besöket tog han en blandning som var det sista han gjorde. Det kan låta kallt, cyniskt och hårt, men för att citera en av våra chefer, ”vi kan inte ta ett LVM på förhand!” Men smärtan i familjen som nyligen mist sin son på grund av missbruk blir inte mindre för det. Den blir heller inte mindre av att det var andra sonen i familjen som dog av samma skäl…
Vad är då problemet?
Problemet består, enligt mig i att samhället idag, Sverige idag inte förmår att ge unga människor hopp och tro om en bättre tillvaro. Det finns inga människor som drömmer om att knarka, missbruka eller vara arbetslösa som unga. Det handlar i grunden om ur vi väljer att prioritera våra gemensamma resurser. Till vilka och för vem ska de användas. Är det till stora skattesänkningar, eller är det för att inkludera så många som möjligt i det samhället vi alla tillhör. Det samhället våra barn växer upp i och som vi som vuxna vill leva i och som äldre vill vårdas i.
Vi måste få till stånd en attitydförändring som innebär att vi måste se mera till helheten. Till att alla kan vara med och bidra och påverka. Alla kan det till hundra procent av sin egen förmåga. Idag lämnas alltför många efter för att de inte ”platsar” i det som de styrande har ställt upp som norm i samhället! Alla dem som regeringen Reinfeldt har klassat som dem i utanförskapet har växt under hans regering. Klyftorna ökar och med dem även fördomar mot andra. Det är inte en utveckling som gynnar samhället och därmed inte heller oss som är samhället!
Tänk om fler bara kunde inse och se att vi alla är samhället, det borde inte finnas ett vi och dom!
Christian
Catharina Ek som haft problem med sin reumatiska sjukdom och suttit i rullstol de senaste 28 åren har helt plötsligt blivit frisk! På något annat sätt kan man inte tolka Försäkringskassans beslut att efter 18 år dra in det stöd hon haft enligt Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS).
Att Catharina fortfarande sitter i rullstol och har flera läkarintyg som stödjer att hon lider av ledverk, kronisk yrsel, astma, nackbesvär och hjärtproblematik spelade ingen roll. Försäkringskassan har friskförklarat henne!
Det knepiga är att hon fått sin rätt till insatser via LSS omprövat vartannat år som lagen säger, så om hon inte är bättre, utan snarare genom åren blivit sämre. Som de flesta med en reumatisk sjukdom blir. Hur kan hon då vara frisk?
Catharina behöver fortfarande hjälp med det mesta i vardagen. Komma upp från sängen, duscha, toalettbesök med mera. Läs artikeln här.
Vad är då Försäkringskassans kommentar? ”Vi välkomnar en överklagan”. Jaha, hur ska man tolka det. Att ni kanske är medvetna om att ni fattat ett felaktigt beslut och är beredda att ändra er, eller handlar det som i andra fall. Att ni beklagar bemötandet, men inget mer?
Hur många exempel på ett hårdare och kallare samhälle ska vi få se egentligen? Hur många gånger ska ansvariga ministrar be om ursäkt, lova bot och bättring, men sedan inget göra?
Nu vill jag också med kraft understryka att Försäkringskassan följer fattade beslut. Kritik ska riktas till ansvariga, och i detta fallet är det regeringen. Våra gemensamma trygghetssystem går med stora, för att inte använda ordet, enorma överskott. Tänk om vi kunde använda de pengarna till att förbättra, stärka, stötta och hjälpa människor istället för att stjälpa dem. Det är ju inte meningen att trygghetssystemen ska gå med vinst. Det är heller inte meningen att de pengarna ska betala för skattesänkningar.
Ur led är tiden! Fredrik Reinfeldt gjorde ett märkligt uttalande igår om vilka det är som borde räknas när det gäller arbetslösheten. Frågan är om det finns andra som heller inte ska räknas in enligt honom i ett Sverige som blivit allt tuffare, hårdare och kallare…
Christian
Var idag till Domkyrkan i Karlstad för att lyssna på Sofie Halvarssons välgörenhetskonsert ”The sun has risen”. Sofie är en oerhörd talangfull tjej som skriver egna låtar och sjunger fantastiskt bra!
Konserten var hennes projektarbete och tillsammans med Karlstads stift arrangerades konserten för att uppmärksamma det arbete som organisationerna Rädda Regnskog, Svenska Kyrkan, Hoppets stjärna och Rädda barnen gör. Konserten var avgiftsfri och det var frivilligt att lämna bidrag till någon av organisationerna för att stötta dem i deras arbete.
Sofie är inte enbart en talangfull sångerska och låtskrivare, hon är även politiskt aktiv som bla ordförande för SSU Karlstad. Själv beskriver hon sig som ”En politiskt kristen sångfågel”.
Det både glädjer och värmer att det finns så duktiga ungdomar som Sofie i vår rörelse. Man blir stolt över att veta att både framtiden och samtiden i partiet består av människor som henne och många fler. Människor som visar ett engagemang till att förändra världen till det bättre. Alla de timmar som lagts ned av henne för denna välgörenhetskonsert där alla intäkterna oavkortat går till organisationer som vill medverka till en förändring till det bättre, det är beundransvärt!
Sofie, du var fantastisk idag och ditt engagemang är värld all respekt!
Vill du lyssna på radiointervjun med Sofie, kan du klicka här, artiklar om konserten finner du här och här!
Den här tjejen kommer att gå långt. Hon förmedlar ett politiskt budskap om att alla kan bidra till en förändring till det bättre genom hennes låtar. Och hennes röst är en gudabenådad gåva att få lyssna till. Jag är stolt över att känna henne och kunnat hjälpa henne i sitt politiska engagemang!
Vill du lyssna på hennes låtar finns de här på hennes myspacesida!
Christian
Precis avslutat läsandet av enskilda handlingar till nämndens arbetsutskott och än en gång frågar jag mig om det finns tuffare uppdrag än att sitta i en socialnämnd. Visst var det tufft med strukturomvandlingar inom landstinget. Varje vårdcentral och sjukhus betydde liv eller död för en stad, även om det bara handlade om några mil längre resa. Aldrig reflekterade de över det faktum att väldigt många människor alltid har haft och kommer att ha betydligt längre resa till ett akutsjukhus än dem i Säffle och Kristinehamn som miste sitt, under den tiden jag var med och fattade beslut om det. Protesterna var många och de som protesterade desto fler, de samlades i kampen för något de hade, något de riskerade att mista, men tänkte sällan på vad de annars skulle mist om vi inte gjort de förändringar vi gjorde!
Under min tid som ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Karlstad förra mandatperioden tvingades jag också att genomföra besparingar. Detta för att regeringen i de svåra tiderna som inträffade, prioriterade skattesänkningar före stöd till kommuner och landsting. Men tack vare en bra verksamhet och personal, skapades också möjligheterna och förutsättningarna till reformer. Vi satsade på anhörigstödet, skapade Trygghetsboenden. Byggde nytt vårdboende och stärkte vår personals professionalitet genom att införa arbetskläder! Det fanns även pengar över till att skapa guldkant i tillvaron för både personal och för dem vi är till för.
Nu är vi mit uppe i budgettider i Karlstad. Önskemål är som alltid betydligt fler än någon politikers möjlighet att leva upp till och leverera. Det är då och nu som det handlar om prioriteringar. Visst vore det väl kul med tak över Tingvalla, men till vilken kostnad då? Den beryktade Solsidan är ju också roligt att prata och satsa på. Liksom det är att initiera utmaningsrätt, fastän vi vet att det kostar stora summor pengar, som inte gynnar medborgarna utan enbart enskilda näringsidkare. Till vilket pris är vi villiga att gå, enbart för att klättra i en rankinglista egentligen? Var det därför väljarna valde att lägga sin röst på oss?
Men tillbaka till min jour som jag har denna helg och till alla dem som samhället, politiken och medborgarna inte alltid ser. Kanske vill de inte se dem, eller så ser man helt enkelt inte problemet för att man inte vill se det. För det handlar om en baksida som ibland är så grym och fruktansvärd så man helst av allt hellre blundar!
Det handlar om barn som tvingas vara förälder åt sin egen mamma eller pappa. Det handlar om barn som utnyttjas, fysiskt och psykiskt av föräldrar som aldrig borde blivit just föräldrar. Men det handlar även om barn som utnyttjas, barn som aldrig ges rätten att vara barn och få en barndom att växa upp i. Det handlar om barn där en skola med för lite resurser ser problematiken, men förmår inte att stötta, för resurserna saknas! Regeringen med Major Björklund i spetsen kan prata sig varm om dessa barn och allt bra de vill göra för dem. Det handlar om en minister som heter Maria Larsson som säger att hon vill hjälpa dessa barn. Men i praktiken för de en politik som bara ger nya pålagor till kommunerna, men aldrig extra resurser. De nya pålagorna dränerar skolan från de resurserna de annars kunde satsat på dessa barn!
Det handlar om barn, som beskriver att de inte vill möta sina föräldrar, för de hade det inte bra hemma. De fick stryk, och de såg att föräldrarna bråkade. Det märktes att det var tufft hemma, sa en ung människa, läste jag. Det var bättre innan mamma blev utförsäkrad, då hade vi i alla fall råd med det nödvändigaste, sen blev det bara värre och värre. ”Jag älskar min mamma”, berättade en ung människa, men jag orkar inte att leva med henne längre, det är för jobbigt. Jag är ju bara 14, jag vill, kan och ska inte behöva ta ett sådant ansvar. De får ni ta, sade han!
Om det finns någon i detta land som inte tror att trafficking existerar i hela landet, ni har fel, den finns. Den finns även i en mellan stor stad som Karlstad. Det handlar om döttrar som säljs av fäder, den handlar om unga tjejer, svenska tjejer som säljer sig själva för att de mår dåligt, och söker något för att bekräfta så de kan må ännu sämre. Det handlar om unga tjejer som växt upp med tilliten till en vuxen, som sedan svikit dem genom att förgripa sig på dem.
Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på att utvecklingen i vårt land går fel. 10 % av dagens barn lämnar skolan utan behörighet att söka vidare till gymnasieskolan. 25 % av dagens unga är arbetslösa. Hundratusentals står utanför de gemensamma trygghetssystemen och tvingas leva i fattigdom. Barnfattigdomen har mer än fördubblats och den enda lösningen regeringen har är att sänka skatterna ännu mer. Som om de inte redan sänkts och vilket resultat har det givit!
Christian
Idag beslutade chefsåklagaren vid riksenheten mot korruption att starta en utredning om utförsäljningen av vårdcentralen Serafen i Stockholm. Brottsmisstanken är grov trolöshet mot huvudman. I det här fallet kan man också påminna om att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket som Gustav Möller (S) uttryckte det.
I det här fallet handlar det om hur de borgerliga partierna med Filippa Reinfeldt (M) i spetsen har sålt ut egendom som tillhört invånarna i Stockholm för att berika några. En vårdcentral såldes till sex läkare för 700 000 kr, de sålde den fyra år senare vidare för tjugo milljoner kronor. Rätt mycket pengar landstinget och invånarna förlorade där. Tyvärr är det inte enda exemplet på utförsäljningar och avknoppningar som berikat dem som fått köpa på bekostnad av dem som gemensamt ägde/drev verksamheten via kommun/landsting. Mer om chefsåklagarens beslut vid riksenheten mot korruption kan du läsa här och här! Politiker som tar uppenbart ansvarslösa beslut måste också kunna ställas till svars för dessa. Det händer att politiker i tex en byggnadsnämnd personligen blir betalningsansvariga om de fattar felaktiga beslut. Varför ska då även inte landstingspolitiker som säljer ut verksamheter så uppenbart under marknadsvärdet som i detta fallet, också bli det. Tur du och dina kamrater tjänat en del under åren i så fall Reinfeldt.
Överlag stör det mig lite att blåa politiker hyser en sådan stor eller till och med överdrivet stor tilltro till upphandlingar, utförsäljningar och den värsta avarten av dem alla ”utmanarrätt”. Missförstå mig nu inte, även om en del gärna gör det!
Som socialdemokrat är jag inte emot valfrihet, jag är heller inte emot alternativ drift. Valfriheten är oftast välkomnad och alternativ drift innebär också att den egna verksamheten får något att jämföra sig med. Men att upphandla enbart för att man vill ha en annan privat utförare, det begriper jag inte. Det skapar inte fler jobb, för att arbetskläderna på den anställde får en annan logga. Utförsäljningar och avknoppningar skapar heller inte flera jobb. Man byter bara arbetsgivare för personalen. Det är ett konstigt sätt att genom statistik bättra på nyföretagandet i en kommun och därmed få den att framstå som mera företagsvänlig. Men räknar man till antalet människor i jobb, så har det inte haft någon effekt alls, och det är väl det som egentligen ska räknas.
Ibland blir borgerliga politiker lite nervösa, för att kanske inte säga oroade när den kommun de styr tappar i rankinglistor av olika slag. Det var ju inte det jag menade när jag genomförde mina besök, tänker de kanske. Då måste något göras. Då fokuserar man inte på hur man skapar ett bra företagsklimat för dem som bor och kanske kommer att bo i vår kommun. Man fokuserar istället på att klättra i rankinglistan nästa år och vad gör man då. Jo man släpper fram ett förslag om att införa utmaningsrätten i kommunen. Den styggelse som kostat kommunsverige stora summor till ingen nytta.
I sak innebär det att vem som helst ska kunna kontakta kommunen och säga att den verksamheten tror jag att jag kan bedriva bättre än ni. Efter en sådan utmaning ska man innan man går vidare till en upphandling, utreda utmaningen. Det finns kommuner som enbart på grund av ideologi infört denna utmaningsrätt och fått lagt ut hundratusentals skattekronor på utredningar där man sedan ändå kommit fram till. Att nej denna verksamhet lämpar sig inte för att upphandla! Finns det någon som tror att det skulle bli annorlunda här? Varför ska man överlämna initiativet för vilka verksamheter som ska drivas i alternativ drift på marknaden och inte på de förtroendevalda och den egna verksamheten?
Skapar det flera jobb? Svar nej! Bidrar det till att utveckla den egna verksamheten? Knappast, de verksamheter där vi behöver jämförelseobjekt, där finns det redan alternativ drift. Innebär det att vi klättrar högre på en rankinglista om företagsklimat? Ja det gör det, kanske inte jättemycket, men något i alla fall. Frågan är bara vem som har glädje av det? Alla vi som bor här, eller ett kommunalråd som kan säga att han förbättrat företagsklimatet i kommunen. Sedan ska vi ju inte förglömma att det ju även finns dem som berikat sig. i Uppsala var det en borgerlig politiker i en nämnd som utmanade verksamheter i den egna nämndens område, det tyckte de var okej, jag är av en annan uppfattning!
Christian
I gårdagens peartiledardebatt lämnade Annie Lööf (C) ett tydlig besked om vilken fråga som är den viktigaste för Sverige. För hennes del är det att fortsätta att sänka skatterna. Mera specifikt vilken eller vilka skatter det handlade om är inte så noga, huvudsaken är att de får sänkas!
Man kan ju fråga sig varför just den frågan engagerar Annie Lööf (C) så mycket. Skatterna i vårt land har sänkts en hel del och det är inte alltid som det haft den effekt de enligt regeringen skulle ha. Ta sänkningen av restaurangmomsen, ingen annan än regeringen tror att den får den effekt de påstår. Varje jobb där kostar skattebetalarna 1,5 miljoner. Det motsvarar tre tjänster inom äldreomsorgen eller barnomsorgen. Var det jobben som var viktigast eller vilken typ av jobb det är?
Andra skatter som skulle försvinna bytte bara namn och fick ingen större effekt, ja bortsett från dem med väldigt högt taxerade hem. Jag menar givetvis fastighetsskatten, som kristdemokraattan lovade attavskaffa, den gjordes om till en kommunal fastighetsavgift. Men tro för den skull inte att kommunerna fick lite extra resurser. Det blev ett nollsummespel, den gången, för kommuner i hårt ekonomiskt läge. Staten däremot har fortsatt att vältra över kostnader på den kommunala sektor, som bara för Karlstads del handlar om stora summor årligen som skattebetalarna i stan får betala för att Reinfeldt och Borg, och ja givetvis även Lööf och Björklund ska kunna fortsätta att sänka skatter och piska elever som i en skola med mindre resurser också får det svårare att klara av sin skolgång. Men inte kan det bero på resursbrist säger Björklund, nej det är eleven som är lat och inte vill. Förresten tyckte Björklund att han kunde mer om den svenska gymnasieskolan så han tolkade gymnasiereformen tvärtemot Sveriges kommuner och landsting och drog undan statsbidrag till den. Fick han ytterligare mer pengar att sänka skatten med. Eller varför inte privatisera något som man redan från början vet inte blir bra, för det är ju inte slöseri med skattepengar!
Idag skriver Hans Dahlgren (C) ordförande i centerpartiets välfärdspolitiska grupp om att vi i framtiden måste ransonera välfärden för vi kommer inte att ha råd att finansiera den, läs mer om det här! Men om du som ordförande i er välfärdspolitiska grupp har den insikten att det är svårt att finansiera den, kan du då inte berätta för din partiledare att det blir ännu svårare om hon fortsätter att sänka skatterna……
Christian