Igår var jag och träffade det fackligpolitiska nätverket som finns hos socialdemokraterna i Karlstad. En fråga som diskuterades, som så många gånger förut är hur det kommer sig att Fredrik Reinfeldt (M) lyckades att vinna valet 2010.

Idag skriver Daniel Swedin i Aftonbladet i sin krönika, den kan du läsa, här, som mycket väl sammanfattar de diskussionerna vi hade igår. Fredrik Reinfeldt vann valet genom att få människor att tro att sjukdom och arbetslöshet inte kommer att drabba den som väljer att rösta på honom! Han vann valet på att negligera vissa grupper i samhället, för det är ändå inte så sannolikt att de skulle rösta på honom.

Hans budskap till de egna väljarna är i sådana fall glasklart: ”Försämringarna har inte drabbat dig eller din familj, du är fredad. Du behöver inte vara orolig.”

Det är genom att skapa en falsk trygghet som han lyckats att vinna val och bibehålla hyfsade opinionssiffror trots att så många har fått det sämre. För var det verkligen någon som önskade kraftigt höjda avgifter till a-kassan när de röstade på Fredrik 2006, eller gjorde de det, därför att det inte spelade någon roll för dem. De behöver ju inte vara med, för Fredrik har ju sagt att vi inte kommer att bli arbetslösa?

Och fortsatte man att lägga sin röst på Fredrik i valet 2010, trots att barnfattigdomen mer än fördubblats sedan han sist vann valet. Eller brydde man sig inte, för det var ju inte sina barn som drabbats, utan någon annans.

I krönikan tar Daniel också upp uttalanden i maj från Fredrik Reinfeldt, dessa löd; ”om man räknar bort de fattigaste och de rikaste så har klyftorna inte alls ökat” eller varför inte det så omdiskuterade uttalandet ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.” Men låt mig i all enkelhet få påpeka herr minister att du är inte enbart minister för de välbeställda! I epitetet Sveriges statsminister, ligger det nog något i just definitionen statsminister!

I landet Sverige bor det människor i alla dess former, färger, och av minst två kön eller kanske till och med tre om vi tar hänsyn till hen! Dessa har olika bakgrund, en del är födda här, andra har flyttat hit. Ibland av kärlek, ibland kanske för att pröva lyckan, men ibland även för att en flykt hit från ett tidigare land, där det blivit omöjligt att bo inte gett dem något val.

I landet Sverige har alla dessa människor oavsett vilka eller vem de är, olika förutsättningar för att bli delaktiga i det svenska samhället. Detta oavsett om de kommit hit, eller om de fötts här. Alla är olika individer. Vissa kommer att behöva särskild stöttning i skolan eller om det är på SFI-undervisningen. Andra kanske har någon form av funktionsnedsättning som gör att de, för att de ska kunna bli delaktiga på arbetsmarknaden kan behöva en särskild form av anställningsstöd till sin blivande arbetsgivare.

Andra kanske inte fick tillräckligt stöd i skolan och kan behöva få slutföra sina studier senare i livet, då krävs det olika former av samhälleliga insatser. Andra kanske fått sluta sitt jobb, därför att branschen gått ned och kan för att få ett nytt jobb, behöva utbilda sig till andra branscher. Till detta krävs det samhälleliga insatser. I sådana lägen ska man inte dra ned på arbetsmarknadsinsatser, eller vältra över kostnader på kommunala skattebetalare. För det försämrar deras möjligheter till att hjälpa, när regeringen lämnar dem i sticket.

Det kanske inte är så att du bryr dig särskilt mycket om allt detta herr statsminister. Dina uttalanden kan ju lätt få en att tro att det är så. Men glöm då för all del inte bort. Att det finns inga frisedlar mot att bli sjuk eller arbetslös. Det kan vi alla bli, och när den insikten delas av flera, ja då vinner du inte längre några val herr statsminister.

I Dagens Nyheter idag kan man läsa om de rekordstora varslen i vårt land och att det är mer sannolikt att dessa träder i kraft, då det inte är så länge sedan förra krisen. Det kan vara värt att reflektera över i tider när välfärden monteras ned för den egna plånbokens skull.

I slutet av sin krönika skriver Daniel Swedin ”

”Om man räknar bort unga, fattiga, sjuka, gamla och ensamkommande flyktingbarn, då kommer statistiken kanske visa att Sverige är ett problemfritt samhälle.

Men Sverige ser inte ut så, det är inte för ett sådant land Reinfeldt är statsminister. Då håller det inte att peka ut grupper som får bära ansvaret när den egna politiken inte har fungera.

Något att reflektera över när man ska lägga sin röst 2014. Ska man lägga den på någon som vill vara hela Sveriges statsminister, eller ska man välja om den som bara ser sig som statsminister för vissa!

Christian