Alla år är händelserika år när man tittar i backspegeln, men frågan är om inte 2011 var ett mer händelserikt år än flera andra. Det finns glädje och sorg. Händelser som upplevs som fantastiska men även händelser med stor tragik.

Den arabiska våren kom och med den föll  den ena diktaturen efter den andra och förhoppningsvis inleddes vägen för fler demokratiska länder på vårt klot. Jag skriver förhoppningsvis, för demokrati är inte enbart att göra som det stora flertalet tycker, det handlar även om respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar även om jämställdhet. Och en viss oro över islamistiska segrar är befogad. Det är viktigt att de som stödde kampen också fortsätter att stödja en demokratisk utveckling i de länder där folket reste sig efter decennier av förtryck under en diktator och innan dess efter en ännu längre tid som koloni för något land i väst som tog det de ville ha och lämnade det i de allra flesta fall, lika hastigt som flyende diktatorer. Det finns med andra ord liten eller obefintlig erfarenhet av demokratiskt styre.

Tsunamin i Japan fick verkligen upp ögonen för konsekvenserna av kärnkraften. Den har tjänat oss väl under många år. Billigt och bra har den varit, men för eller senare måste den bort. För förr eller senare händer det en olycka och då är det för sent. Vi har haft Harrisburg och vi har haft Tjernobyl och nu även Fukushima. Varför ska minnet vara så kort och hur kan det fortfarande finnas de som vill bygga ut kärnkraften istället för att fasa ut den?

Valet av ny partiledare för oss socialdemokrater är givetvis också det något som präglat 2011, både på gott och ont är jag tvungen att erkänna. Det började bra, vi steg opinionsmässigt, men sedan…. Händelserna med bidrag för en lägenhet man flyttar in i, är givetvis en del i detta. Partiledarens betydelse för opinionssiffrorna är tydliga och är förmodligen mera viktigt idag än tidigare. Men samtidigt så brukar man säga att det aldrig är ens fel att några träter. Det finns de, som av någon eller några anledningar bidragit till detta, genom att sätta mer än lovligt med käppar i hjulet för Håkan Juholt utan att se vilka konsekvenser det får för partiet. Samtidigt måste var och en ta ansvar för det man säger. Man kanske inte alltid måste ha ett svar på stört när en journalist frågar, det kan lätt bli ett förhastat svar som dagen efter tas tillbaka. Det visar inte på tydlighet och ansvarstagande och det är något vi socialdemokrater alltid har och ska vara. Tiden tickar och ingen kan ges hur många chanser som helst. Det spelar ingen roll om man inte gjort fel, det spelar heller ingen roll att ha rätt, om man inte får rätt av väljarna. Och trots att vi socialdemokrater verkligen har guldläge med vår politik och våra frågor så händer inget i opinionsmätningarna. Är det då inte politiken det är fel på så kanske några av dem som för ut den ska göra något annat nästa år? För väljarna gillar vår politik när det gäller finansieringen av välfärden, väljarna gillar inte att barnfattigdomen fördubblats eller att en av fyra inte lämnar gymnasiet med fullständiga betyg. Väljarna gillar heller inte vanvård som följts i spåren av riskkapitalföretagens inträde på den offentliga sektorn. Lagstifta om vinstuttaget så har ett stort steg tagits när det gäller den delen. Regeringen förfäras, men gör inget! Inget land inom EU uppvisar så dåliga siffror som Sverige på hur de unga mår, den psykiska ohälsan ökar mest i Sverige inom hela Europa idag. Självmorden är högst här hos oss, knappast en liga man vill leva och allt fler unga människor saknar en tro och ett hopp om en bättre framtid för dem själva och för andra! Regeringen vill möta denna hopplöshet, som de tror enbart beror på arbetslöshet, genom att sänka villkoren för de unga att komma ut på arbetsmarknaden. Det är otrygga anställningsvillkor och lägre löner som ska bota den sociala hälsan hos Sveriges unga anser regeringen! De vill därmed inte erkänna att detta är konsekvenser av deras egen politik. Allt för många unga lämnar gymnasiet utan fullgod utbildning och i dagens Sverige finns ingen annan plats för dem än den låglönemarknad regeringen skapar. Alltför många unga, slås ut tidigt i skolan därför att de inte klarar att hålla tempot som dagens skola anger. Här är det inte längre fråga om att hjälpa och att stötta utan att stjälpa, det är ert eget fel om ni inte klarar skolan säger Björklund (FP). Samtidigt lovar han nya reformer som ska stärka skolan, högre löner till lärarna (vilket är bra) men inte fn skickar han med några nya pengar. Bara tomma ord och nya krav på en skola som redan har det kämpigt! Och det är det här det hela handlar om, vi socialdemokrater har guldläge, men står vid sidan av och käbblar för mycket internt istället för att fokusera oss på att förklara sambanden mellan den förda politiken och till varför vi ser denna utveckling i vårt land. Finansminister Anders Borg lär knappast göra det. Aftonbladets ledare skriver idag om Anders Borg. Han tycker fortfarande inte det är tillräckligt lönsamt med att jobba. Men vad han med det menar, är inte att de som jobbar ska få högre löner, utan att de som står utanför arbetsmarknaden ska få sänkta ersättningar.

Politik är att vilja sade Olof Palme. Politik är också att uttrycka sig och sätta fokus på händelser man tycker ska lyftas. I det avseendet lyckades Påskupproret. Manifestationer över vårt land till stöd för de som utförsäkrats. Jag är inte direkt kyrklig av mig, vare sig medlem eller besökare bortsett från bröllop, dop eller begravningar. Men i detta avseende ska Svenska kyrkan ha all credit för det engagemang man visade för de drabbade av regeringens politik, trots att borgerliga företrädare kritiserade dem för att agera partipolitiskt. Synd bara att de borgerliga företrädare som deltog i manifestationer, inte såg kopplingen till den egna regeringens förda politik och till varför det fanns en grogrund till Påskupproret.

Händelserna på Utöya tillhör kategorin tragedi under året som gått. Där en ensam människa visade på så mycket hat så att han mördade alla dessa unga människor, bara därför att de valt att engagera sig politiskt. Jag skrev i ett blogginlägg dagen efter detta, Hur skapas egentligen en ondska som denna, hur kan man kallblodigt planera ett illdåd som detta och varför skedde det? Det finns frågor man vill ha svar på som man förmodligen aldrig kommer att få svar på och jag mår illa. Har tvingat i mig maten idag för någon lust att äta har jag inte, jag har tvingat mig att göra något hela tiden fastän jag inte har någon lust till det, för jag vill bara sörja. Sörja över det faktum att detta så ofattbara kunde ske här hos oss. Att unga fått plikta med sina liv för att de valt att engagera sig politiskt och för att de därmed också velat skapa ett bättre samhälle i framtiden. Det viktigaste arvet denna händelse kan lämna efter sig är att vi alla visar på större tolerans. En ung tjej som var bland de drabbade uttryckte sig så här ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk på vilken kärlek vi alla tillsammans kan visa.”

Under hösten har det varit stor fokus på barnfattigdomen i vårt land. Har varit på flera konferenser och vi socialdemokrater har även kampanjat om det. Här i Karlstad har vi lyckats väl med att få ut budskapet om att barnfattigdomen faktiskt existerar, trots att vissa vill förneka dess existens. Men vi har däremot inte lyckats koppla ihop den kraftiga ökningen med den förda politiken. Det är klart att det inte finns fattiga barn, det är deras föräldrar som är fattiga säger en del företrädare. Ja men gör något åt det i så fall. Se till att deras mamma eller pappa eller varför inte båda blir anställningsbara. Ge dem möjligheten till fortbildning, utbildning, praktik eller vad det nu må vara som gör att deras chanser ökar för att få ett jobb. Gör dem inte ännu fattigare genom att sänka deras ersättningar och gör det inte värre för barnen genom att möjliggöra för skolan att ta ut avgifter för aktiviteter. Ge heller inte alla unga möjligheten att välja den gymnasieutbildning de önskar, för de har inte råd med de hjälpmedel som utbildningen kräver!  Jag skrev före jul en ”julsaga”, den hette ”kom du fattiga ensamstående mamma” och den ska givetvis läsas med viss ironi, men kopplingen mellan den förda regeringspolitiken och fördubblingen av barnfattigdomen finns och den ska beskrivas. På vilket sätt man gör det är upp till var och en som tycker att barnfattigdomen är en skam och ska bort, andra får väl göra som de brukar och blunda!

Nu har det givetvis hänt väldigt mycket mera under året som gått. Både glädjeämnen och sorger. Min avsikt med detta blogginlägg är inte att förringa något sådant som någon kanske tycker jag har missat, för givetvis finns det även sådant som jag inte tagit upp i detta inlägg. Vi har svältkatastrofen på Afrikas horn, situationen i Syrien och Jemen. Partiledarstriden inom kristdemokraterna med mera… Men allt kan inte få plats i ett inlägg och detta inlägg är redan långt.

Nu avslutar jag med att tillönska alla ett Gott Nytt år. Personligen ska jag på söndag vakna upp till ett liv utan cigaretter och även om viljan är stark så befarar jag konsekvenserna för de i min närmaste omgivning, men likväl får det gå.

Christian

 

4 Responses to Om året som gått!