Ännu en gång har en människas liv fått sig ett allt för tidigt slut i Malmö. I går sköts en tvåbarnspappa på öppen gata, häromdagen var det en femtonårig kille som inte han växa upp innan hans liv så hastigt avslutades. I frustration över den alarmerande ökningen av mord/mordförsök i Malmö uttrycker en polisman sin uppfattning att det är vapnens fel och att hårdare straff behövs. Jag kan förstå frustrationen hos polismannen, men anser det är helt fel väg att gå!
Innan man börjar att efterfråga hårdare tag så måste ju frågan ställas om varför man ser en ökning av kriminaliteten i samhället. Har bilden av den kriminelle glamourifiserats, är det därför man ser en ökning? Knappast, finns väl ingen människa som växer upp och drömmer om ett liv i kriminalitet, därtill är riskerna alldeles för stora för att hamna i fängelse eller till och med få se sitt liv avslutas alltför tidigt. Grogrunden till kriminalitet är i själva verket fattigdom och känslan av att inte tillhöra samhället.
Klyftorna har ökat i vårt land, även om många har fått det bättre, så finns det även dem som har fått det sämre. Vi ser idag familjer i bidragsberoende i tredje generationen. På vilket sätt påverkar det unga människor som växer upp, där det normala är att mamma och pappa inte har ett jobb att gå till. Vi har individualiserat arbetsmarknaden och ja även samhället i stort så att var och en får klara sig själv i större utsträckning. Med lite mer arbetsmarknadsinsatser, lite mer fortbildning så kanske just deras mamma eller pappa kunnat få ett jobb på arbetsmarknaden istället för att lämnas efter i evigt bidragsberoende. När de sedan själva börjar skolan och upptäcker att skolans resurser räcker inte till för att stötta dem att klara sin utbildning och därmed radikalt minskar deras chanser till ett jobb i vuxen ålder, ja då kanske steget över till ett liv som kriminell inte är så lång. Det handlar i grunden om att samhället inte förmår, eller vill, ge dessa unga människor hopp om en bättre framtid för dem själva och dem i deras närhet, därför att samhället inte vill se eller kan se att kriminalitet bekämpas inte med hårdare tag, utan med hopp om framtiden.
Det är knappt ett halvår sedan bildäcken brann i Rosengård och skälen till varför de gjorde det är ju desamma. När så stora grupper lever i fattigdom, när känslan av vanmakt sprider sig över insikten om att samhället inte ger det stöd de förväntat sig, ja då kan känslan av vanmakt snabbt genom en gnista bryta ut i raseri över ett samhälle de upplever har svikit dem. Man kan inte alltid säga att det är den enskildes ansvar att själv ta itu med sin situation, framförallt inte när det gäller unga. Jag tror däremot inte att engagemang saknas, men de unga ges inte möjligheten att utveckla den och i sin frustration över en hopplös situation, där ingen bryr sig, ja då skapas grupper som genom en gnista blir till kravaller. Nu handlar inte all kriminalitet i Malmö om unga människor, men unga kriminella växer upp och blir vuxna kriminella, det är därför man ska rikta in sig till de unga och ge dem bättre chanser än idag.
Utvecklingen i Sverige går inte i rätt riktning. Klyftorna har ökat, barnfattigdomen fördubblats och de i det så kallade utanförskapet som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) så ofta talade om i valrörelsen 2006, de har ökat, och nu hör vi inte längre statsministern prata om dessa. Nu hör vi istället kraven på hårdare tag både i vuxenlivet men också i skolan för dem som inte klarar den. Det som nu händer i Malmö är väl det tydligaste exemplet på att just det är fel väg att gå!
Christian
