En icke obetydlig kostnad skolor på Blocket!

Sitter och läser i Skolinspektionens informationsblad från i december över vilka avgifter de tycker det är okej att ta ut av elever i den svenska skolan och förfäras över vad de menar är en icke obetydlig kostnad. Anledningen till att jag läser just detta är den motion om barnfattigdom som vi socialdemokrater lämnat in och som kommunfullmäktige ska behandla på torsdag. Jag tycker nämligen inte att det ska vara okej att ta ut några avgifter för aktiviteter i skolan till skillnad från den blågröna majoriteten i Karlstad (M+MP+FP+C+KD). Ungas möjligheter till utbildning ska inte villkoras av deras föräldrars betalningsförmåga!

Nu finns det säkert dem som tycker att 700 kr för en miniräknare är en obetydlig avgift precis som Skolinspektionen. men är det verkligen det? När jag växte upp hade mina föräldrar tre barn i gymnasieskolan, det skulle för deras del innebära en utgift på 2 100 kr. Lägg därtill de övriga kostnaderna som Skolinspektionen tycker man får acceptera. 300 kr för en studieresa, 100 kr för studiebesök, 100 kr för aktiviteter kopplade till idrott och hälsa (friluftsdag). Till dessa kostnader ska även läggas kostnaderna för måltider. Börjar man nu summera summorna och sedan dividerar med hur ofta det är studiebesök, studieresa eller friluftsdag och därefter också dividerar med antalet barn en familj kan tänkas ha i skolan samtidigt så blir det helt andra summor än obetydliga vi pratar om. Tar vi också i beaktandet att det är just hushåll med en ensamstående mamma med barn som tillhör den största gruppen av dem som lever i hushåll som definieras som just fattiga så är alla extra utgifter att betraktas som högst betydliga när den ska betalas. Vad hände egentligen med att vårt samhälle inte ska exkludera någon från att utbilda sig till det man önskar och senare efter utbildningen vill jobba med…

Å andra sidan har väl i och för sig den här regeringen inte visat värst stort intresse för de barn som lever i fattigdom och som sedan regeringens tillträdde fördubblats i antal. Men än en gång kommer förslag som slår direkt mot grupper som redan fått betala för stora skattesänkningar.  När avgiften till a-kassan chockhöjdes, lämnade många den av ekonomiska skäl, sedan kom krisen. Socialstyrelsen gjorde i november en undersökning som visade på att 40 % av de arbetslösa har ingen eller har en för låg ersättning för att kunna leva på den. De är därmed hänvisade till landets socialkontor. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör. Men regeringen har även misslyckats med jobben. 127 000 unga under 24 år saknar jobb! För de unga i Sverige har situationen blivit allt tuffare. Drygt 127 000 unga står i dag utan jobb och nästan 29 000 får sjuk- och aktivitetsgaranti, det som tidigare hette förtidspension. Därmed har de arbetslösa ökat med 23 procent och de förtidspensionerade med 18 procent sedan den borgerliga regeringen tog över.

Men samtidigt som man låtit detta ske så accepterar man att stora vinster görs på det allmännas bekostnad. Riskkapital plockar ut enorma summor av skattemedel genom effektiviseringar i ev verksamhet som tyvärr i vissa fall även stavas vanvård. Fristående skolor lockar elever med reklam och fria datorer, allt på det allmännas bekostnad. Att man sedan inte lever upp till samma standard, när det gäller behörigheten hos lärarna, krav på bibliotek, skolmaten etc det spelar mindre roll. Numera är det till och med en marknad att sälja tillstånd att bedriva skola.

1979 höll Olof Palme sitt tal ”Industrisamhällets problem”. Han pratade då om att de ekonomiska resurserna var begränsade, att regeringen inte lyckats att skapa jobben som den självklara rättighet de borde vara. Han talade om ökade klyftor, och risken med en utbredd egoism då omtanken om den egna plånboken riskerar att bli viktigare än omtanken om oss alla gemensamt när tiderna blir svåra.  Han varnade för att blunda för dem som drabbats av utslagningens fasor för det är ju ännu inte dina barn som drabbats.

1979 är rätt länge sedan, men det tal Palme höll då, skulle lika gärna kunna hållas idag. För den utveckling, han då varnade för, det som han då betecknade som lite av en karikatyr, det är ingen karikatyr längre. Vi lever i den. 250 000 hushåll som är beroende av försörjningsstöd för sin överlevnad lever i den idag. 127 000 arbetslösa unga lever i den idag, 250 000 barn i fattigdom lever i den idag. Alla dem i den växande arbetslösheten lever i den idag därför att regeringen har misslyckats i sin jobbpolitik. Så varför ser läget egentligen ut som det gör när det finns så mycket för oss socialdemokrater att ta itu med? Stavas det skyttevärnskrig, eller stavas det klavertramp? Oavsett vilket så är det dags att det får ett slut, för det finns alldeles för många som idag lämnats efter av den borgerliga regeringen!

Christian