Idag är det 26 år sedan Olof Palme mördades, en händelse som satt och fortfarande sätter spår i samhället. Aftonbladet rapporterar om hur partiet via Stefan Löfven och Carin Jämtin hedrade minnet av Olof Palme genom att idag lägga en krans på hans grav.

Att brottet aldrig löstes innebär att vi fortfarande inte vet vem, vilka eller kanske om något annat land eller organisation låg bakom mordet och frågan kvarstår då givetvis varför? I en artikel säger den idag pensionerade kriminalinspektören Åke Engberg att mordet kunnat lösas om man lyssnat bättre från ansvarigt håll. Möjligt, men vad har det för betydelse idag. Sannolikheten för att det blir löst är nästintill noll, tyvärr.

För ett år sedan uppmanades bloggare att skriva om de hade något minne av händelsen, vilket jag då gjorde och här kommer en omarbetad text.

Jag vaknade först i huset på lördagsmorgonen och gick upp en våning för att titta på Hacke Hackspett. Barn av 70-talet var inte direkt bortskämda med tecknade serier så på Godmorgon Sverige, på lördagarna fick vi i alla fall en del av detta nöje. Dock inte denna lördag. När jag slog på tv´n möttes jag av texten att programmet var inställt med anledning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.

Först kopplade det nog inte riktigt, men efter en tid, kanske några sekunder, kanske några minuter så förstod jag vidden av vad texten stod för. Palme, han pratar ju ibland föräldrarna om.
Ja inte bara föräldrarna för den delen insåg jag en stund efter. Jag gick i alla fall ner till mina föräldrars sovrum och berättade att det inte är någon Hacke Hackspett för Olof Palme är död. De trodde först inte på mig, men jag hävdade bestämt att så står det på tv´n. Kommer inte ihåg vilken av mina föräldrar som till slut gick upp och själv såg det på tv´n och ja det var den lördagen det.

Olof Palme var både älskad och hatad, en politiker som berörde människor och vars skicklighet som retoriker fortfarande får det att rysa till i skinnet på mig när jag lyssnar på hans tal. Sällan får väl något youtube klipp så många gilla som när någon lägger upp en länk till ett tal av Palme.

Palme, oavsett vad man tyckte om honom eller om den politik som Socialdemokratin arbetade för med honom som partiledare berörde människor. Han arbetade för jämställdheten, utbyggnaden av förskolan därför att det var viktigt att kvinnor kunde komma ut på arbetsmarknaden. Han kämpade för utvecklingsländerna, slogs både till höger (USA) och vänster (Sovjet) och kritiserade dem för bombningarna i Vietnam och invasionen i Tjeckoslovakien.

Därför är det inte konstigt att många vill hålla minnet, arvet efter en stor statsman, politiker och partiledare högt. Även jag, men, för att ”låna” ett ord från Palme. Jag blir än mer bestyrkt i övertygelsen att vi inte vinner val i framtiden på historien från igår!

Palme var fullständigt lysande, klar, tydlig och som sagt en retoriker utan dess like. Men jag blir beklämd när jag läser kommentarer att vi måste tillbaka till Palmes socialdemokrati om vi än en gång ska bli ett statsbärande parti. Det måste vi inte alls det. Vi kan inte använda orden från 70- och 80-talen till att vinna val 2014. Vad vi ska bära med oss är den idétradition som svensk Socialdemokrati burit med sig i över 100 år, men givetvis anpassa budskapen till dagens Sverige. På så sätt högtidlighåller vi minnet över Palme, inte genom att vrida klockan 26 år tillbaka!

I Olof Palmes tal om ”Industrisamhällets problem” 1979. Talade  han då om den ökade ofriheten i samhället. Hur många familjer i vårt land upplevde just känslan av ofrihet, när hyran skulle betalas, när maten som skulle stå på bordet skulle betalas och inte minst när nya kläder till barnen var ett måste att köpa. Spara ni in sa han till den egna familjen, till den nya bilen eller villan, på bekostnad av några hundralappar som de mest socialt utsatta behöver i form av stöd från samhället, men som ni genom era skattesänkningar rycker undan ifrån dem.

Det var en beskrivning som lika gärna kunde gälla idag. Klyftorna ökar än en gång i vårt land och regeringen har ingen lösning. Den enda lösningen som Fredrik Reinfeldt tycks ha på utmaningarna är skattesänkningar. Hur blir den svenska gymnasieskolan bättre av det? 20-25 % av alla unga lämnar den utan fullvärdiga betyg. Vore det inte bättre att se till att de klarar den och därmed blir mer anställningsbara på arbetsmarknaden? Att klara jobben är viktigaste frågan för att kunna klara av välfärden i framtiden.

- Skolkande barn blir oftare kriminella, sade Jan Björklund i Aftonbladet förra året, läs artikeln här! Det anger han som skäl till varför skolk ska skrivas in i deras betyg. Jan Björklund (FP) må frisera sin statistik hur han vill och dra de slutsatser han vill av dessa om han nu tror att det ger politiska poäng att lägga skulden på dessa enskilda barn. Vad som däremot är ett  faktum tillika väldokumenterat sådant är att kriminalitet frodas i ekonomiskt utsatta områden. Områden där hopp och en tro om en bättre framtid ersätts med hopplösheten och vanmakten i vetskapen om att det också är dokumenterat att det går i arv. Fattiga föräldrar ger fattiga barn som i sin tur blir fattiga föräldrar. Utanförskapet i Sverige växer idag, det är också dokumenterat, trots en del politikers försök att frisera även dessa siffror.

Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Hmm, lycka till Major Björklund (FP), är säkert universallösningen för dessa barn. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet. Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne

Fas 3 är ännu ett exempel. Mycket få kommer ut ur Fas 3. Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken. Människor i Fas 3 arbetar sista åren som fattiga och förblir som pensionärer fattiga. Vad är det för politik..

Borgerliga företrädare säger sig förfasas över den höga arbetslösheten, den låga moralen hos landets barn och unga och tycker det är sorgligt med fattiga barn. Men de ser banne mig inte kopplingen till utvecklingen och till den förda politiken! Sverige behöver en annan regering och en annan politik.

Vi ska se till att göra jobben till den självklara fråga den borde ha med den höga arbetslöshet vi idag ser i vårt land. Där en av fem unga går arbetslösa. Fredrik Reinfeldts paradgren i valen har varit jobben, men där har han misslyckats. Vi ska inte få ned arbetslösheten genom att piska ut arbetslösa till låglönemarknader, sämre anställningsförhållanden och genom försvagade fackföreningsrörelser. Vi ska få ned arbetslösheten genom att via fortbildning, praktik, utbildning med mera göra människor anställningsbara. Steg för steg ska målet om full sysselsättning nås.

Det och mycket mera kommer vi att arbeta för när vi 2014 sitter i regeringen. 8 år med Reinfeldt har satt djupa spår som det inte kommer bli alldeles enkelt att behandla, men vi ska i alla fall göra vårt bästa!

Christian

 

 

 

2 Responses to 26 år sedan Olof Palme mördades!