Man kan som socialdemokrat inte vara annat än glad över de framgångar vi har i opinionen sedan Stefan Löfven valdes till partiledare. Det visar bland annat hur långt vi kan gå om vi lägger interna stridigheter åt sidan och fokuserar på motståndarna. Samtidigt så kan det vara på sin plats att också höja ett varningens finger.

Det är inte länge sedan, 2009, då vi hade 45 % i en opinionsmätning och även om Stefan klarat uppgiften som partiledare väldigt väl, så kan säkert även en del av vårt ökade stöd också bero på internt käbbel bland regeringspartierna. Det som opinionsmätningarna dels visar på, är hur rörlig väljarna är. Men samtidigt, visar den också på att vi än en gång ses som ett stabilt parti som man stödjer när det är oro inom och mellan andra partier, som i det här fallet gäller regeringspartierna.

Det gäller nu att inte bli för nöjd med läget och tro att vi får en promenadseger, för det kommer vi inte att få. Om vi kan lyfta så mycket med en ny partiledare, tro inget annat än att det inte i tre  borgerliga mindre partier nu också blöt och stöts om inte de också borde göra samma sak. Visserligen är Annie ny, men det var Håkan med. Hägglund har klarat ännu en partiledarstrid, men för hur länge då och folkpartiet spås bli nästa borgerliga parti i kris om man lyssnar på Carl Melin på United Minds som idag twittrade med Aftonbladet.

Om en vecka presenterar regeringen vårpropositionen, lite senare kommer vårt förslag. Det ligger nu ett stort ansvar hos våra företrädare i riksdagen att inte sjabbla bort den möjligheten den ger oss för att fokusera på vår politik. Eller enklare uttryckt, för inte budgetdiskussioner i media!! Det är fullständigt självklart, och rimligt att alla från början inte har samma uppfattning i allt, det är slutprodukten man ska vara överens om! Men att föra sin talan genom media är inte acceptabelt, den diskussionen ska föras internt. Det gjorde den inte sist. Men inte heller blir det bättre av att höra företrädare envist upprepa att jo men vi har varit överens hela tiden, vem tror på det. Ni företräder ett parti med över 100 000 medlemmar. Hur många vi är som är förtroendevalda socialdemokrater, det vet jag inte. Men vi har alla olika frågor som vi brinner lite extra för och som vi kanske vill prioritera i en budgetdiskussion. Men för den internt och se till att bli överens om det färdiga förslaget. Upprepa inte förra årets sjabbel, det är allt jag ber om. Se till att medias fokus hamnar på vårt förslag och inte på de förslag som inte kom med och som någon surt meddelat media, men inte vågar stå för!

Ska vi bli ett parti som fortsätter att växa måste vi, precis som Karin Pettersson skriver i Aftonbladet idag här om, leva upp till detta: ”Men socialdemokrati när den är som bäst är en rörelse som gör tvärtom. Det är politik som både utgår från verkligheten, och samtidigt orkar se grundläggande orättvisor. Och dessutom tror att det är möjligt att göra något åt dem.

Det är både löftet om att utrota barnfattigdomen och ordning och reda i statens finanser. Det är att möta en ekonomisk kris med ett kunskapslyft. Det är Håkan Juholts jämlikhetspatos och Mona Sahlins frihetslängtan. Det är maxtaxan i förskolan och insikten att en fungerande a-kassa både är en självklar rättighet och ett sätt att möta strukturomvandlingen.

Problemen för socialdemokraterna de senaste åren är att partiet brustit såväl när det gäller ekonomisk trovärdighet, känsla för samtiden och radikala visioner.”

Fortsätt att fokusera på målet och låt inte medvind i opinionen väcka inre stridigheter som motverkar målet, så vem vet, 35,6 % är väl inte så mycket och vi kan nå mer.

Christian