Har än en gång läst handlingar som rör nämndens enskilda ärenden. I vissa, tyvärr, få fall, så är det med glädje. Men tyvärr så berör de flesta av ärendena en sida av samhället som alltför få ser. Det kanske är för att man inte vill se, eller så är det för att man inte ser sambanden i samhällspolitiken helt enkelt!
På relativt kort tid, har flera unga människor valt att avsluta sitt liv i vår stad genom överdoser och frågan jag ställer mig är varför? Det handlar inte om ungdomar i familjer som befinner sig i det som en del vill kalla i ”utanförskapet”. Det handlar om unga människor som utan hopp och tro om en framtid för dem själva missbrukar för det är enda sättet för dem att leva i en annan värld än den de lever i!
Härom veckan tog en ung man genom en överdos livet av sig. Dagen innan hade han varit i kontakt med förvaltningen. Redogjort för vilka preparat han tog och sade sig vilja sluta. Det gjorde det omöjligt för oss att omhänderta honom. Dagen efter besöket tog han en blandning som var det sista han gjorde. Det kan låta kallt, cyniskt och hårt, men för att citera en av våra chefer, ”vi kan inte ta ett LVM på förhand!” Men smärtan i familjen som nyligen mist sin son på grund av missbruk blir inte mindre för det. Den blir heller inte mindre av att det var andra sonen i familjen som dog av samma skäl…
Vad är då problemet?
Problemet består, enligt mig i att samhället idag, Sverige idag inte förmår att ge unga människor hopp och tro om en bättre tillvaro. Det finns inga människor som drömmer om att knarka, missbruka eller vara arbetslösa som unga. Det handlar i grunden om ur vi väljer att prioritera våra gemensamma resurser. Till vilka och för vem ska de användas. Är det till stora skattesänkningar, eller är det för att inkludera så många som möjligt i det samhället vi alla tillhör. Det samhället våra barn växer upp i och som vi som vuxna vill leva i och som äldre vill vårdas i.
Vi måste få till stånd en attitydförändring som innebär att vi måste se mera till helheten. Till att alla kan vara med och bidra och påverka. Alla kan det till hundra procent av sin egen förmåga. Idag lämnas alltför många efter för att de inte ”platsar” i det som de styrande har ställt upp som norm i samhället! Alla dem som regeringen Reinfeldt har klassat som dem i utanförskapet har växt under hans regering. Klyftorna ökar och med dem även fördomar mot andra. Det är inte en utveckling som gynnar samhället och därmed inte heller oss som är samhället!
Tänk om fler bara kunde inse och se att vi alla är samhället, det borde inte finnas ett vi och dom!
Christian
