Bostadspolitik

”Orättvisorna bor i bostadspolitiken!” är rubriken på en krönika som Daniel Swedin skriver idag i Aftonbladet, den kan du läsa här! Krönikan handlar om det stora behov av upprustning bostäderna i våra mångmiljonområden är i så starkt behov av.

När den dåvarande socialdemokratiska regeringen bestämde sig för att bygga bort bostadsbristen. Misären i ohygieniska bostäder och trångboddheten och satte som mål att en miljon bostäder skulle byggas för att förbättra bostadsstandarden i vårt land, så andades det framtidstro och optimism. Människor kunde flytta in i bostäder med rinnande vatten, både varmt och kallt och även med WC, något som inte alla hade tillgång till innan. En äldre partikamrat till mig berättade hur det var att växa upp, med ett dass på innergården att gå till och endast kallvatten som rann ur kranen när man vred på den. För alla dessa som då levde i vårt land var miljonprogrammet en framtidssaga utan dess like.

Idag har framtidssagan däremot fått en annan bild, en bild som symboliserar ett annat Sverige, än den tron på framtiden vi hade på 60- och 70- talen. Flera av miljonområdena är i stort behov av upprustning och med dagens lagstiftning så ska den betalas av hyresgästerna. Man kan fråga sig om detta inte ytterligare kommer att förstärka klyftorna i samhället, eller kanske till och med driva ut människor från dessa områden, till otrygga bostadsvillkor, då de inte kommer att ha råd med hyran efter renoveringen?

Frågan som bör ställas är om det inte är ett samhälleligt ansvar att ta ansvar för våra miljonområden. Att gemensamt investera i en upprustning av dessa. Både för miljön, men också för tillväxtens skull. Vi kan både energieffektivisera samtidigt som vi vet att nya jobb skapas inom byggsektorn. Sverige är inget fattigt land, vi har råd med stora investeringar i struktur i tider med hög arbetslöshet och därmed uppnår vi även flera mål!

Det är betydligt bättre prioriteringar för att både minska klyftor och utanförskap, men även minska de höga arbetslösheten i vårt land. Under vår kongress, ställde partikongressen sig bland annat bakom att:

Photo 2013-04-11 21 21 10

Varför slänga ut skattepengar på verkningslösa reformer, när det finns reformer som faktiskt gör en skillnad?

Daniel Swedin avslutar sin krönika med:

Stefan Attefall borde boka ett möte med sin chef Anders Borg och diskutera om det inte är dags att se över om inte rot-systemets pengar bör riktas dit där de verkligen behövs – till de 650 000 lägenheter som behöver renoveras.

Ansvarig minister hänvisar till höjningen av bostadsbidraget, vilket är ett direkt hån, som om den på något sätt skulle kompensera höjningen av hyran för en nödvändig renovering!

Christian

 

Den senaste tiden har vi i media kunnat läsa om den stora bostadsbrist som råder i delar av vårt land. Det handlar om studenter som tvingas tacka nej till möjligheten till vidare studier för de får inte en bostad, men också om en försämrad rörlighet på arbetsmarknaden i ett läge där fler insatser borde tas till för att få ned den höga arbetslösheten. Lägg därtill de omfattande utförsäljningarna av allmännyttan i borgerligt styrda kommuner som ytterligare försämrar möjligheten för människor att skaffa sig sin första bostad eller flytta till annan ort för studier eller arbete, så är faktum att den svenska bostadspolitiken fullständigt har misslyckats.

Nära 9 av 10 kommuner har otillräckligt med hyresrätter och hälften av landets kommuner saknar bostäder som unga efterfrågar, enligt uppgift från Boverket. Sett över den senaste 10-årsperioden är Sverige det land i västvärlden som har lägst investeringar i bostadssektorn. Denna utveckling är inte acceptabel.

Regeringens borttagna subventioner och utförsäljningar har lett till denna bostadsbrist som idag framförallt drabbar unga. När bostadsminister Stefan Attefall som lösning på problemet föreslår att föräldrar ska gå i pant för deras barn vid köp av bostad visar han tydligt upp alliansens dolda agenda; enbart barn i välbeställda familjer ska ha möjlighet att flytta till eget boende i centrala delar. I den riktningen går utvecklingen idag, när bostadsbyggandet sjunker från redan låga nivåer trots stor bostadsbrist och  befolkningsökning.

Vi socialdemokrater har inte slutat att tro på vår gemensamma förmåga att hantera stora samhällsproblem som detta. Vi har tidigare haft bostadsbrist i vårt land och byggt bort den med beslutsamhet och statligt stöd. Det kan vi än en gång göra om viljan bara finns. För att investeringarna ska kunna öka krävs stabila statsfinanser och en ansvarsfull ekonomisk politik som fokuserar på ökad sysselsättning och tillväxt. Men det måste också bli mer attraktivt att investera i nya svenska bostadsfastigheter.

Med detta som utgångspunkt har socialdemokraterna presenterat en rad idéer för att få igång bostadsbyggandet i Sverige. Det handlar om statliga kreditgarantier för nyproduktion, byggbonus för studentbostäder och storstadskommissioner för regional bostadsmarknad. Senare under hösten återkommer vi med fler förslag för en bättre bostadspolitik för Sverige. 

Det är förslag som ger effekt på bostadsmarknaden. Det ska ställas mot regeringens förslag om att göra det enklare att hyra ut sin bostad i andra hand och höja den skattefria delen när man som privatperson hyr ut delar av sin bostad!

Till nästa gång =)

Christian

Dagens SCB undersökning var knappast en munter läsning, 27,7 %! På internet har man sett en del kommentera det som, ”Ja det kunde varit värre”, värre för vem undrar jag?

För samtidigt som regeringen på område efter område har misslyckats så vänder inte opinionsläget för oss. Vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet, en katastrofal bostadspolitik, där få billiga lägenheter byggs om det nu ens byggs några lägenheter. En kvarts miljon står i bostadskön i landet Sverige som med miljonprogrammen under en socialdemokratisk regering byggde bort lortsverige. Vi har en arbetslöshet som inte minskar utan tvärtom ökar. Trots att regeringen sagt att jobben kommer först. Det så kallade utanförskapet som regeringen Reinfeldt skulle bryta har ökat och vem hör idag Reinfeldt och Anders Borg prata om utanförskapet. Den ekonomiska krisen slår hårt mot Sveriges kommuner och landsting, bara igår rapporterades det att MAS (Malmö akademiska sjukhus) skulle spara nästan en halv miljard! Och fler elever än tidigare slås ut för skolan saknar resurser att hjälpa. Den nya gymnasiereformen som regeringen hävdar ska bli billigare genom effektivitet, därför drar man inte statsbidrag. Sveriges Kommuner och Landsting, ser inte hur reformen kommer att bli billigare, men vann inget gehör hos regeringen, konsekvensen av detta, ytterligare besparingar i en offentlig sektor som redan drabbats hårt av jobbkrisen och uteblivna skatteintäkter.

Utförsäkringarna fortsätter, för i landet Sverige är man inte för sjuk för att jobba efter ett visst antal dagar. Konsekvensen av detta, tragedier för enskilda, dess familjer och anhöriga och ökade kostnader för försörjningsstöd i landets kommuner då de tvingas till socialkontoret för sin överlevnad. Bara i Karlstad handlar det om 16 miljoner kronor årligen!

Fas 3, denna så beryktade åtgärd, där arbetsförmågan inte värderas efter det arbete du utför utan för hur många arbetsgivaren tar emot, för något extra för att du jobbar gratis, det ska du inte få, däremot ska arbetsgivaren få 5 000 kr per månad för varje gratiskraft man tar emot.

Barnfattigdomen har fördubblats sedan regeringen Reinfeldt startade sitt arbete. Fast det är klart, vissa moderater vill inte ens erkänna att den finns.

Kriget mot fackföreningsrörelsen som alltid funnits från högerns sida fortsätter, fast med en annan retorik än tidigare. Resultat med den nya retoriken, hundratusentals tror sig inte längre ja ett behov av vare sig facket eller försäkringen, vi kallar a-kassa. Konsekvens, försvagad fackföreningsrörelse ger arbetsgivaren starkare kraft att säga nej vid avtalsförhandlingar vem drabbar det i slutändan. Vem kan ärligt påstå att man arbetar i en bransch där man aldrig riskerar att bli arbetslös? Konskevens, ökade kostnader på landets socialkontor, bara i Karlstad, kommer 5 % av dem som idag har försörjningsstöd från a-kassan!

Listan kan göras lång, tyvärr alltför lång. Men frågan om våra opinionssiffror kvarstår. Saknar vi socialdemokrater en politik för de olika sakområdena, svar nej, det har. Är den populistisk, dvs inte finansierad? Svar nej, det är den också. Vi säger nej till andra områden, där regeringen prioriterar, exempelvis sänkningen av krogmomsen.

Så vad beror det på då? Ja svaret på den frågan kan ju inte bli någon annan, än det som SSU:s ordförande idag skriver om i Aftonbladet här. Inre stridigheter leder till att vår politik blir otydlig. Den döljs i skuggan av de artiklar dessa inre stridigheter ger, men stridigheterna skapar också en otydlighet, där vissa inte vågar, för man vet ju inte vem som är ens ”chef” i morgon. Men samtidigt skapar stridigheter en arena för vissa i vårt parti att uttala sig i frågor, de kanske borde tagit sig en funderare kring en gång till innan de gick ut i media.

Det är dags att sluta leden, fokusera på vår politik, möt väljarna, medborgarna och de som vill bli medborgare i vårt land. Beskriv hur vi vill att Sverige ska vara och varför vi inte gillar det vi idag ser. Beskriv hur vi steg för steg byggde upp ett välfärdsland som få i världen sett. Men beskriv också att det skedde inte över en natt och det skedde inte i politisk enighet. Högerkrafterna motarbetade varje viktig reform som gjorde Sverige till det land flera av oss växte upp i, men som dagens unga bara kan lära känna i historieböckerna. Gör det, och dagens unga kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och dagens äldre kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och den arbetsföra delen av befolkningen kommer inte att välja Reinfeldt, för de vill ha ett jobb för att trygga sin ålderdom, men också för att jobben ger skatterna som skapar välfärden för deras barn och deras egna föräldrar!

Christian

 

Idag kan man i NWT läsa om att den blågröna majoriteten vill tillåta utförsäljningar/ombildningar av hyresfastigheter i vårt kommunala bostadsbolag! Att de borgerliga partierna vill göra detta förvånar mig inte, de har sedan flera år företrädare som önskat ombilda fastigheter de själva bor i här i centrala delen av Karlstad. Men att miljöpartiet också står bakom förslaget gör mig mer fundersam.

De blågröna partierna säger sig vilja öka andelen ”blandad bebyggelse med olika upplåtelseformer”. Ja men det låter positivt, rubriken i NWT är också positiv, den lyder ”Bostadsrätter ska göra KBAB mer affärsmässigt”. Men vad innebär det i praktiken. Erfarenheter från andra kommuner som omvandlat/sålt ut det gemensammas egendom visar inte på att det är i mångmiljonprogrammen människor köat för att få ombilda hyresrätter till bostadsrätter, tvärtom är det i centrala, attraktiva delar där intresset varit som störst. Då ökar ju segregationen istället för att minska som anges som skäl till varför man vill att det kommunala bostadsbolaget skall kunna sälja ut fastigheter. Det är för övrigt också som ett ägardirektiv bostadsbolaget ges denna möjlighet, läs med betoning på direktiv.

I Stockholm har de borgerliga genomfört utförsäljningar av drygt 30 000 lägenheter, till priser som legat långt under marknadsvärde, totalt har stockholmarna förlorat 50 miljarder kronor på detta. Nu kan det aldrig bli fallet i Karlstad, vi är så mycket mindre, men principen är densamma. Det som gemensamt byggts upp och som ägs av oss alla tillsammans, det ska nu kunna säljas till ett fåtal som därmed också ges möjligheten till stora vinster den dagen då de säljer sin ombildade hyresrätt, en vinst som alla vi som bor här i stan går miste om. Visst kan det låta egoistiskt av mig, men vid en närmare eftertanke så ser jag inte varför någon ska kunna ges möjligheten att tjäna pengar på att bo i en lägenhet bara för att han/hon råkade bo där när en blågrön majoritet tyckte att utförsäljningar låter väl bra. tror ni att det är på Kronoparken, Rud, Gruvlyckan, Våxnäs och Orrholmen som hyresgästerna kommer att stå i kö för att få ombilda sin fastighet. Det är i dessa områden där vi vet att vi behöver jobba mer med utanförskapet och segregationen i vårt samhälle. Eller är det hyresgästerna på Sandbäcksgatan i stadsdelen Klara som kommer att ringa först och anmäla intresset för en ombildning, där bor det redan personer som under tidigare mandatperioder velat ombilda sin fastighet. Eller är det på Östra Torgatan eller Brogatan som första intresseanmälan kommer från eller kanske från… nej just det nej. Det var de fastigheter som vårt kommunala bostadsbolag har i centrum..

På uppdrag av Hyresgästföreningen har professorerna Roger Andersson och Lena Magnusson Turner vid IBF på Uppsala universitet genomfört en studie av konsekvenserna av ombildning av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholm.

Rapporten säger i korthet att ombildning ger en viss omsättning av hyresgäster, men de som ombildar har i stort redan så kallad bostadsrättsprofil (resursstarka, hög utbildning och hög socioekonomisk status) medan mer inkomstsvaga hushåll tenderar att i högre utsträckning flytta inom ett antal år. Dessutom är andelen utlandsfödda i dessa områden redan låg och den profilen har enligt rapporten snarare förstärkts tiden efter ombildningarna. Hela rapporten kan du läsa här!

I rapporten framgår också att en minskad allmännytta enligt aktuell forskning också ökar riskerna för att få ”social housing” i Sverige. ”Social housing”, innebär enkelt uttryckt att det är de med de allra sämsta ekonomiska förutsättningarna som hänvisas att bo där. Vi vet vilka dessa grupper är, det är ensamstående kvinnor, det är människor med olika former av funktionsnedsättningar och det är invandrargrupper där vi inte lyckats bryta segregationen! Detta öppna ni nu upp för i den blågröna majoriteten, det spelar ingen roll att det låter så bra med olika upplåtelseformer och blandad bebyggelse, vem kan inte tycka det. Men se dess konsekvenser i en förlängning. Kommer vi verkligen att se en minskad segregation, kommer ni säkerställa att det som med gemensamma medel byggts upp inte säljs ut till enskilda som ser en hägrande vinst framför sig. I Stockholm är det många som gjort stora vinster på utförsäljningarna och varför ska ett bostadsbolag med knappt några lediga lägenheter alls överhuvudtaget sälja någon fastighet. Det byggs redan idag för få hyresfastigheter i stan, tack vare den borgerliga regeringens brist på insikt över en havererad bostadspolitik. Det är näsan enbart bostadsrätter som byggs och det oftast centralt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har tidigare dömt ut hyresrättens roll i Stockholms innerstad, det visar på ett förakt för att ge alla möjligheten att bo centralt, skall detta även gälla Karlstad i framtiden eller skall Karlstad vara en stad för alla?

Christian