Distriktskongress

I egenskap av valberedningens ordförande städade Berit Andnor mfl rätt friskt i partiledningen. Kanske för friskt enligt vissa, kanske hon till och med städade bort någon dammtuss som, borde fått varit kvar i sin iver att medverka till en nystart, vad vet jag? I sak tycker jag att hon och valberedningen gjorde ett bra jobb! Det är aldrig lätt att medverka till att “flytta” på människor. Personer som vigt hela eller delar av sitt liv för en vilja och passion att påverka samhällets utveckling till det bättre. För dem kan aldrig silkessnöret bli accepterat så enkelt. Likväl tycker jag att förändringen i toppen gick bra till slut. Visst syns av och till viss avoghet mot den nya tidens ordning och visst har väl kanske inte alla “accepterat” det faktum att de inte längre hör till innersta kretsen.

Jag hoppas innerligt väl att det senaste samtalsämnet om en “inbjudan” från Ylva Johansson till sverigedemokraterna angående a-kassan just bara är ett illvilligt rykte från politiska meningsmotståndare! Att regeringen och Fredrik Reinfeldt (M) inte tycks vare sig inse eller acceptera att han styr i minoritet är ingen ursäkt för att samtala med sverigedemokraterna. Vill de stödja något av våra förslag så är det upp till dem, men vi ska aldrig kompromissa i vår politik, vare sig det gäller i sak eller i semantik avseende ordformuleringar. Jag vägrar att möta väljaren och samtala om en politik som kompromissats fram med dessa rasister. För ja i ärlighetens namn, det är vad de bygger sin politik på. Främlingsfientlighet och en misstro mot det som är annorlunda!

Men för att återgå till blogginläggets rubrik. Borde inte fler inse att en förnyelse inte bara kan ske i toppen. Om man bara sopar banan de sista 10 meterna hjälper ju knappast ett lag om de tidigare 90 meterna förblir osopade?

Idag hade vi Socialdemokrater i Värmland distriktskongress, har glömt hur många jag varit på. Som litet barn följde jag med min pappa och sålde lotter för Unga Örnar och än idag finns det dem som går åt sidan av rädsla för att bli övertalad att köpa lotter av mig, trots att det är närmare 30 år sedan. Som vuxen däremot vet jag att detta var min 15:e distriktskongress i följd. Men hur gammal jag nu är, var ju inte vad inlägget skulle handla om. Vad jag däremot vill belysa är att flera av de som valdes in i distriktsstyrelsen idag, är desamma som valdes in när jag också valdes in första gången som 21:åring. Till saken hör då att jag efter 10 år i styrelsen lämnade den för 6 år sedan! Från Karlstadsdelegationens sida tog vi idag upp just detta. Att alltför ofta väljer vi numera in människor utifrån deras parlamentariska uppdrag istället för hur representativa de är för medlemskåren. Det är råd som väljs in och inte medlemsrepresentanter.

Alltför ofta är frågan om geografisk förankring samt tillhörigheten inom parlamentarismen viktigare än huruvida man är en god företrädare för partiet och dess medlemmar. Partidistriktets styrelse ska inte vara en församling av och för heltidspolitiker. Ni/vi saknar då förankringen hos den folkrörelse vi vill representera. Partidistriktets styrelse kan inte vara ett representantskap för oss som jobbar heltid med politiken. Vi måste särskilja på rörelsens budskap och medlemmarnas vilja kontra den ekonomiska verklighet vi som kommunala eller nationella företrädare befinner oss i. Detta ska givetvis inte innebära att kommunikationen dessa emellan ska försvinna. Representationen från de parlamentariska företrädarna kan ske via adjungering. Men makten och viljan till vilken vägriktning partiet ska ta, den måste komma från partimedlemmarna, rörelsen. Alltför ofta händer det att nya idéer bromsas och stoppas, just därför att ”viljan/möjligheten” hos parlamentarismens företrädare inte finns. Detta sker då inte av illvilja, snarare utifrån en insikt om att nya kostnader inte ryms i en redan ansträngd budget. Det är den verkligheten många kommunalråd lever i, den ska givetvis respekteras. De gör ett fantastiskt jobb, men samtidigt så kanske de inte alltid därmed är de bästa att sitta i partiets högsta ledning. Där kanske man måste lyfta sig ovanför den kommunalpolitiska budgeten, utan att för den skull bli populist. Men detta löser man ju genom att adjungera människor med den erfarenheten.

Jag tror det vore ett värde för partiet, för medlemmarna att höja medlemskapets värde och släppa in fler fritidspolitiker i partiets styrande organ. Må så vara att vissa som suttit alldeles för länge, fastän de själva inte vill se det, måste gå. Men hur ska förnyelsen ske om den stannar till ny retorik hos de som alltid suttit där? Det hjälper inte att enbart anamma nya ord, kvasten måste gå även på fler nivåer än den centrala! Det centrala i organisationen måste vara att värna partiets/rörelsens/medlemmarnas intressen. Deras tankar, idéer och visioner om en bättre värld för dem själva och för andra i enlighet med den omtanke om andra människor vi Socialdemokrater känner! Om det ibland krockar med kommunalekonomiska intressen, ja då är det upp till de företrädarna att säga det, men också att förklara varför just den idén inte är möjlig att förverkliga just nu. Idag är det där fokus ligger på, inte på att driva partiet framåt. Vi är en rörelse som glömt bort vad och vilka vi är till för om vi låter detta fortsätta. Kvasten måste även vi låna från Berit Andnor. Även vi måste kunna säga till dugliga representanter, tack! Tack för era insatser under lång tid, men nu tror vi att andra krafter är bättre lämpade att ta vid, för rörelsens skull, inte för att ni gjort ett dåligt arbete!

 

Christian