Idag är det 26 år sedan Olof Palme mördades, en händelse som satt och fortfarande sätter spår i samhället. Aftonbladet rapporterar om hur partiet via Stefan Löfven och Carin Jämtin hedrade minnet av Olof Palme genom att idag lägga en krans på hans grav.
Att brottet aldrig löstes innebär att vi fortfarande inte vet vem, vilka eller kanske om något annat land eller organisation låg bakom mordet och frågan kvarstår då givetvis varför? I en artikel säger den idag pensionerade kriminalinspektören Åke Engberg att mordet kunnat lösas om man lyssnat bättre från ansvarigt håll. Möjligt, men vad har det för betydelse idag. Sannolikheten för att det blir löst är nästintill noll, tyvärr.
För ett år sedan uppmanades bloggare att skriva om de hade något minne av händelsen, vilket jag då gjorde och här kommer en omarbetad text.
Jag vaknade först i huset på lördagsmorgonen och gick upp en våning för att titta på Hacke Hackspett. Barn av 70-talet var inte direkt bortskämda med tecknade serier så på Godmorgon Sverige, på lördagarna fick vi i alla fall en del av detta nöje. Dock inte denna lördag. När jag slog på tv´n möttes jag av texten att programmet var inställt med anledning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.
Först kopplade det nog inte riktigt, men efter en tid, kanske några sekunder, kanske några minuter så förstod jag vidden av vad texten stod för. Palme, han pratar ju ibland föräldrarna om.
Ja inte bara föräldrarna för den delen insåg jag en stund efter. Jag gick i alla fall ner till mina föräldrars sovrum och berättade att det inte är någon Hacke Hackspett för Olof Palme är död. De trodde först inte på mig, men jag hävdade bestämt att så står det på tv´n. Kommer inte ihåg vilken av mina föräldrar som till slut gick upp och själv såg det på tv´n och ja det var den lördagen det.
Olof Palme var både älskad och hatad, en politiker som berörde människor och vars skicklighet som retoriker fortfarande får det att rysa till i skinnet på mig när jag lyssnar på hans tal. Sällan får väl något youtube klipp så många gilla som när någon lägger upp en länk till ett tal av Palme.
Palme, oavsett vad man tyckte om honom eller om den politik som Socialdemokratin arbetade för med honom som partiledare berörde människor. Han arbetade för jämställdheten, utbyggnaden av förskolan därför att det var viktigt att kvinnor kunde komma ut på arbetsmarknaden. Han kämpade för utvecklingsländerna, slogs både till höger (USA) och vänster (Sovjet) och kritiserade dem för bombningarna i Vietnam och invasionen i Tjeckoslovakien.
Därför är det inte konstigt att många vill hålla minnet, arvet efter en stor statsman, politiker och partiledare högt. Även jag, men, för att ”låna” ett ord från Palme. Jag blir än mer bestyrkt i övertygelsen att vi inte vinner val i framtiden på historien från igår!
Palme var fullständigt lysande, klar, tydlig och som sagt en retoriker utan dess like. Men jag blir beklämd när jag läser kommentarer att vi måste tillbaka till Palmes socialdemokrati om vi än en gång ska bli ett statsbärande parti. Det måste vi inte alls det. Vi kan inte använda orden från 70- och 80-talen till att vinna val 2014. Vad vi ska bära med oss är den idétradition som svensk Socialdemokrati burit med sig i över 100 år, men givetvis anpassa budskapen till dagens Sverige. På så sätt högtidlighåller vi minnet över Palme, inte genom att vrida klockan 26 år tillbaka!
I Olof Palmes tal om ”Industrisamhällets problem” 1979. Talade han då om den ökade ofriheten i samhället. Hur många familjer i vårt land upplevde just känslan av ofrihet, när hyran skulle betalas, när maten som skulle stå på bordet skulle betalas och inte minst när nya kläder till barnen var ett måste att köpa. Spara ni in sa han till den egna familjen, till den nya bilen eller villan, på bekostnad av några hundralappar som de mest socialt utsatta behöver i form av stöd från samhället, men som ni genom era skattesänkningar rycker undan ifrån dem.
Det var en beskrivning som lika gärna kunde gälla idag. Klyftorna ökar än en gång i vårt land och regeringen har ingen lösning. Den enda lösningen som Fredrik Reinfeldt tycks ha på utmaningarna är skattesänkningar. Hur blir den svenska gymnasieskolan bättre av det? 20-25 % av alla unga lämnar den utan fullvärdiga betyg. Vore det inte bättre att se till att de klarar den och därmed blir mer anställningsbara på arbetsmarknaden? Att klara jobben är viktigaste frågan för att kunna klara av välfärden i framtiden.
- Skolkande barn blir oftare kriminella, sade Jan Björklund i Aftonbladet förra året, läs artikeln här! Det anger han som skäl till varför skolk ska skrivas in i deras betyg. Jan Björklund (FP) må frisera sin statistik hur han vill och dra de slutsatser han vill av dessa om han nu tror att det ger politiska poäng att lägga skulden på dessa enskilda barn. Vad som däremot är ett faktum tillika väldokumenterat sådant är att kriminalitet frodas i ekonomiskt utsatta områden. Områden där hopp och en tro om en bättre framtid ersätts med hopplösheten och vanmakten i vetskapen om att det också är dokumenterat att det går i arv. Fattiga föräldrar ger fattiga barn som i sin tur blir fattiga föräldrar. Utanförskapet i Sverige växer idag, det är också dokumenterat, trots en del politikers försök att frisera även dessa siffror.
Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Hmm, lycka till Major Björklund (FP), är säkert universallösningen för dessa barn. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet. Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne
Fas 3 är ännu ett exempel. Mycket få kommer ut ur Fas 3. Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken. Människor i Fas 3 arbetar sista åren som fattiga och förblir som pensionärer fattiga. Vad är det för politik..
Borgerliga företrädare säger sig förfasas över den höga arbetslösheten, den låga moralen hos landets barn och unga och tycker det är sorgligt med fattiga barn. Men de ser banne mig inte kopplingen till utvecklingen och till den förda politiken! Sverige behöver en annan regering och en annan politik.
Vi ska se till att göra jobben till den självklara fråga den borde ha med den höga arbetslöshet vi idag ser i vårt land. Där en av fem unga går arbetslösa. Fredrik Reinfeldts paradgren i valen har varit jobben, men där har han misslyckats. Vi ska inte få ned arbetslösheten genom att piska ut arbetslösa till låglönemarknader, sämre anställningsförhållanden och genom försvagade fackföreningsrörelser. Vi ska få ned arbetslösheten genom att via fortbildning, praktik, utbildning med mera göra människor anställningsbara. Steg för steg ska målet om full sysselsättning nås.
Det och mycket mera kommer vi att arbeta för när vi 2014 sitter i regeringen. 8 år med Reinfeldt har satt djupa spår som det inte kommer bli alldeles enkelt att behandla, men vi ska i alla fall göra vårt bästa!
Christian
Årets första partiledardebatt i riksdagen ägde rum idag och inte saknades det frågor att debattera omkring. Den väg Sverige är inne på, har lett till ökat utanförskap, cementerat en arbetslöshet som vi på 90-t skulle betecknat som just den massarbetslöshet den de facto är, men som de senaste åren blivit det normala!
Statsminister Fredrik Reinfeldt mös i talarstolen och skröt över det land han är statsminister över. Varför kan man fråga sig, konsekvenserna av den förda politiken de senare åren är inte mycket att skryta över. När hörde någon Fredrik Reinfeldt prata om att minska det så kallade utanförskapet? När pratade Reinfeldt sist om att den höga ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att hjälpa unga att bättre matcha de arbeten som finns. De 127 000 under 24 år som idag är arbetslösa. Den stöttning de borde få, via fortbildning, praktikplatser, lärlingsplatser etc, den uteblir. Istället ska ungdomsarbetslösheten lösas genom att försämra deras anställningsvillkor och genom att ge alla arbetsgivare med unga anställda högre vinst. Bara Mc Donalds tjänar på detta över 100 miljoner kronor. Hade det inte varit ett bättre alternativ att ge stöd till de arbetsgivare som anställer en ny, inte till dem som redan har anställda? Snabbmatsbranschen har ju alltid haft större delen unga anställda, inte blev de fler för att företaget helt plötsligt fick sänkt arbetsgivaravgifter för dem de redan hade anställda!
Andelen unga som förtidspensionerats har under Reinfeldts tid ökat med 37 %! Just andelen människor som förtidspensionerades under mandatperioden 2002-2006 var något som Reinfeldt riktade mest kritik mot i valrörelsen 2006. Var är självkritiken idag herr statsminister?
Socialstyrelsen gjorde i höstas en jämförelse om möjligheten till egen försörjning för arbetslösa och där konstaterades att 4/10 arbetslösa saknar a-kassa eller har otillräcklig a-kassa för att klara sig. De hänvisas därmed till kommunernas socialkontor. Försämringen av a-kassan var medvetet gjprt av moderaterna. När avgiften chockhöjdes lämnade många den, dels av ekonomiska skäl, men dels också för att de lyssnat på Reinfeldt och Borgs utfästelser om att jobben kommer först och inte är det någon risk att ni blir arbetslösa i landet Sverige som leds av de nya moderaterna. Idag lever i Sveroge 250 000 människor på försörjningsstöd, till en mycket hög kostnad för landets kommuner. Samtidigt ger a-kassan ett överskott på 23 miljarder statliga pengar som Reinfeldt och Borg kan använda till sina ändamål. Sänka momsen på krogen till exempel!
Ungdomsarbetslösheten, det växande utanförskapet och utförsäkringar från a-kassan är bara några områden. Till dessa kan även läggas Fas 3, utförsäkringarna från Försäkringskassan, utförsäljningar av statlig egendom, allas vår egendom är ytterligare politikområden där utvecklingen sannerligen inte går åt rätt håll. Lägg sen till den fördubblade barnfattigdomen, en utrikespolitik som sköts via twitter av en minister med högst tvivelaktig bakgrund i ett visst oljebolag med intressen i länder där människor fördrivs, mördas och våldtas. Lägg sedan till dagens andra nyhet om oenigheten inom regeringen när det gäller miljöpolitiken och Jan Björklunds löften om skolan som absolut inte infriats. En skola som allt fler unga människor inte klarar av. Kan det verkligen vara fel på så många elever eller är det skolan som förändrats?
Men diskuterades alla dessa frågor i media, på twitter och andra sociala medier efter debatten? Nej i vanlig ordning fick personfrågor större utrymme än sakfrågor. När ska ögonen öppnas för att det systemskifte vi så länge varnat för inte står vid dörren, vi har redan öppnat den och gått en bra bit in i den korridor som Reinfeldt och Borg byggt. Frågan är när vi kommer till korridorens slut om den är tillräckligt bred för att kunna vända om och gå tillbaka när vi inser att detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Och var det verkligen såhär Reinfeldt beskrev framtiden, eller använde han skickligt de nya moderaternas retorik, samtidigt som han förde den gamla vanliga moderata politiken. En politik som faktiskt gör skillnad på människor, av olika bakgrunder och olika förutsättningar. En politik där välfyllda fickor ska bli mer välfyllda på bekostnad av en sammanhållen fördelningspolitik där alla ska ges förutsättningar för att bli en del av samhället som aktiva medmänniskor. Det kan inte vara så att man ska skuldbelägga enskilda människor för att inte alla kan vara sin egen lyckas smed. Om ett individuellt problem berör så många så är det ju de facto ett problem för samhället.
Vad som diskuterats i media efter debatten är Göran Greider, K-G Bergström, den avslagna debatten om arbetslösheten och avsaknaden av konkret politik, fastän den faktiskt finns där och är tydlig!
It doesn´t have to be this way!
Christian
Idag skriver centerledaren Annie Lööf på Aftonbladet att ”pengar på banken inte ska vara en fråga om klass”. Undrar hur hon tänkte då. Det blir tyvärr inte värst klargörande när man läser vidare och ser att även Annie Lööf ondgör sig över den skeva fördelningen av tillgångar i vårt land. Hon jämför med Finland, där de 10 rikaste procenten förfogar över 27 % av tillgångarna, i Sverige är den siffran 72 %. Inte bra skriver Annie Lööf (C). Nehe, det var ju i och för sig rätt tydligt skrivet. Frågade du dig någon gång under tiden som du författade din debattartikel varför det ser ut som det gör? Den regering du sitter i, har sänkt skatterna med över 100miljarder kronor, och största delen har gått till de allra rikaste, kanske det kan vara en förklaring Annie Lööf? Och inte nog med att de som redan tjänar allra mest har fått ännu mer i sin plånbok, du har också gjort det billigare för dem att gå på krogen, grattis!
Den förklaringen kanske inte Annie Lööf vill kännas vid, för hennes analys över hur tillgångarna ska fördelas bättre är nämligen att det ska bli mer lönsamt att spara! Citerat ur artikeln ”För att gynna sparande vill vi införa ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton blir det betydligt roligare att regelbundet spara pengar för framtida utgifter och behov. För att rå på den verkliga ojämlikheten behöver arbetslinjen kombineras med sparandelinjen. Det är helt orimligt att pengar på banken ska vara en klassfråga.”
Det blir alltså betydligt roligare för ”vanligt” folk att spara om Annie Lööf får som hon vill. Låt mig bara i all försiktighet få ställa frågan om det är tristessen i att spara som gör att så många i dagens Sverige inte sparar så mycket? Eller kanske den enkla anledningen till att de inte har så mycket pengar på banken helt enkelt är den att de inte har pengar över när räkningarna är betalda, när maten satts fram på bordet och utgifterna till livets nödtorft är fixade, om de nu hade råd att klara av det just den månaden, då du tycker de borde sparat.
Hade du någon tanke på alla de som den regering du sitter i utförsäkrat från Försäkringskassan när du skrev din artikel, de som idag lever på försörjningsstöd. Det finns inget utrymme för dem att lägga undan något Annie Lööf. Eller tänkte du på de hushåll där 264 000 barn lever i fattigdom och där det inte alls är ovanligt att pengarna inte räcker i slutet av månaden och de tvingas ta emot välgörenhet om det nu finns någon att få. De kommer knappast tycka att ditt förslag om att göra det roligare att spara spelar någon roll, för de har ändå inget att lägga undan. Eller tänkte du på alla de unga människor som skolan inte vill ge en andra chans och vars chanser på arbetsmarknaden är nästintill körda, för här får man numera bara en chans och klarar man sig är det inte skolans fel, utan elevens!
Sverige har en av Europas högsta ungdomsarbetslöshet, inget annat land visar på en sådan kraftig ökning av den psykiska ohälsan bland de unga. Barnfattigdomen har fördubblats, skandaler inom vården duggar tätt, ett ökat utanförskap får förorter att brinna, vi tappar mark när det gäller jämställdheten, vi har en arbetslöshet som i år blir ännu högre enligt den regering du sitter i. Människor i Fas 3 får agera gratis arbetskraft åt arbetsgivaren, människor med funktionsnedsättningar slås ut från arbetsmarknaden. Sjuka, arbetslösa och pensionärer får betala en högre skatt idag än de som jobbar. Och din lösning på det ojämlika Sverige Annie Lööf (c) det är att göra det roligare att kunna spara på banken. I all vänskaplighet Annie Lööf (c) ta på dig fallskärmen och hoppa ned från det moln du befinner dig på!
Och vad säger då vår statsminister, denne kandidat till att bli landsfader? Det blir inte något femte jobbskatteavdrag för vi har lovat att först säkra välfärden, och det säger du nu! Det kanske du kunde ha funderat på innan du nyligen sänkte restaurangmomsen Fredrik Reinfeldt (M)
Christian
Kom till mig nu i juletider, så ska jag se om jag inte kan idka lite välgörenhet. Feta jobbskatteavdrag och sänkt moms på mina krogbesök av statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har gett mig som redan har mer på bekostnad av dig som behöver. Men glöm inte bort att tacka för den välgörenhet jag visar dig, annars är du inte välkommen nästa jul och vem vet vad jag då kan ge bort för att döva mitt samvete.
För samtidigt som jag ser min egen plånboks storlek växa, så vet jag ju att den gjort det på bekostnad av något annat. Det är givetvis inte möjligt att sänka skatterna med över 100 miljarder under några år utan att det drabbat någon eller något. Så var så snäll och glöm inte att tacka för min givmildhet nu när du i juletider, stackars ensamstående fattiga mamma kommer till mig och ber om allmosor för att dina barn ska kunna få ett par bättre begagnade skor. Gör det, så kanske jag glömmer bort de som utförsäkrats, de som tvingas in i Fas 3 och får vara gratis arbetskraft fastän arbetsgivaren belönas med 5 tusen i månaden för varje arbetare de tar emot som jobbar gratis. Tacka för den givmildhet jag visar dig så här vid jul, så kanske jag själv glömmer bort barnen som växer upp i barnfattigdom, de som i antal, mer än fördubblats sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde ämbetet som statsminister och som partiledare för det nya ”arbetarpartiet” påbörjade kursändringen för landet Sverige.
Tacka när du lämnar farstun vid grovingången, så kanske jag glömmer alla de elever som under Fredrik Reinfeldts tid vid styret tvingas lämna skolan utan godkända betyg och därmed ges små chanser på arbetsmarknaden, deras antal ökade visst ännu en gång i år. Visst är det tråkigt, men varför ska just de barnen få mer än en chans, jag behövde ju inte det? Och undrar du varför just du fick gå via groventrén, så kan du jy själv fundera på om du inte ska vara tacksam nog, bara för att få komma till mig som i min generositet delar med mig av det jag själv inte längre anser mig behöva, eller ja, du kan inte få ta min päls som jag aldrig använt. Hur skulle det se ut, men som tur är så har jag en del pengar liggandes jag själv inte är i behov av.
Du förresten, fattiga, ensamstående mamma, du kanske kan ta med något av dina barn vid nästa besök inför julen, så kanske jag kan bjuda på en polkagris, det skulle verkligen få mig att må bra av att se ditt barns ögon tindra när han/hon får polkagrisen. Så kanske jag glömmer bort att det senaste året så har ansökningarna till Majblommans Riksförbund fördubblats, de allra flesta handlar om just ansökningar för att få råd med glasögon till sina barn.
Nej nu har jag nog inte tid att stå här längre, det börjar dra lite kallt, apropå kallt, den där kappan du har på dig, den ser att ut att vara i tunnaste laget så här vid juletider, du borde köpa dig en ny, själv ska jag gå och kolla hur mina aktier utvecklats. Tänk att 60 % av skattesänkningarna gått till just mig och mina medmänniskor, vi som tillhör de 10 % i landet som redan har det så bra. Han kan allt han den där Fredrik, vilken tur vi har honom. Vilken tur att du fattiga ensamstående mamma har sådana som mig. Vi som vet vad solidaritet innebär och gärna delar med oss av det vi fått, inte minst tack vare alla jobbskatteavdrag, inte för att jag någonsin behövt jobba, men min man berättar att han tjänat miljoner, så det är klart att du kan få mina barns gamla, utjänta gympaskor, men glöm inte att säga tack bara. Det dövar mitt samvete när jag går på Berns..
Obs! Inlägget ska läsas med en viss ironi. Jag citerar Fredrik Virtanen i dagens Aftonbladet, ” Jag uppmanar ingen att sluta idka välgörenhet. Jag uppmanar makten att se till att det inte behövs.”.
God Jul!
Christian
I senaste numret av Dagens Samhälle finns en artikel om en opinionsundersökning som gjorts, där de tillfrågade får svara på vilket parti de tycker har den bästa politiken i 25 olika frågor. Resultatet är rätt nedslående, inte enbart för de små borgerliga partierna som tappat genom samarbetet, men det är också nedslående för oss, men kanske även för demokratin i allmänhet.
Undersökningen visar nämligen på att väljarna anser att vår politik är den klart bästa när det gäller sjukvård, barnomsorg, socialförsäkringar, äldreomsorg och pensioner. Men och det är nu det paradoxala kommer, de anser samtidigt att moderaternas politik är bättre när det gäller landets ekonomi och skatter. Låt mig försiktigt bara undra ”hur tänkte ni nu?”.
När jag var liten fick jag ibland höra uttrycket ”man kan inte både ha och äta kakan”. Hur ska välfärden finansieras enligt socialdemokratisk politik när man samtidigt ser stora skattesänkningar som också en bra politik? Nu är jag väl medveten om att undersökningar av den här typen, där man ska svara på ”bästa parti” i 25 olika sakområden, kan ge den här typen av resultat. Men samtidigt så kan den också användas som en väckarklocka till reflektion. För det är nämligen inkonsekvent att applådera socialdemokratiska idéer inom välfärdsområdet samtidigt som man hejar fram moderata skattesänkningar.
Alltför länge har Fredrik Reinfeldt lyckats att vinna val och leda opinionsundersökningar genom att byta ut retoriken. Och alltför länge har väljarna inte sett det systemskifte som pågår och som de allra flesta i vårt land inte vill ha. I undersökning efter undersökning säger sig det svenska folket vilja ha en välfärd finansierad via skatten. Det vet Fredrik Reinfeldt, det visste han redan när han tillträdde och det var också därför som arbetet med ”De nya moderaterna” inleddes, ”det nya arbetarpartiet” som de ibland också uttrycker sig. I mina öron klingar det väldigt falskt när man samtidigt utförsäkrar tiotusentals, trots löften om förändring. Hundratusentals lämnade a-kassan efter att riksdagen chockhöjt avgiften till densamma och ungdomsarbetslösheten är rekordhög och ska inte mötas med kunskap utan med sänkta ingångslöner. Närmare 30 000 människor finns i Fas 3, där de inte bara utgör gratis arbetskraft, utan arbetsgivaren får dessutom betalt för att få ta emot denna arbetskraft som är gratis.
Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken för Fredrik Reinfeldt (M).
Men Reinfeldts framgångssaga har även en annan baksida. Den kunde man läsa om idag i Aftonbladet, där den tidigare riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson beskriver det tuffa klimatet och nästintill pennalismartade uppsträckningsmetoder som används i den moderata riksdagsgruppen. ”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat”, hävdar Anne-Marie Pålsson, enligt TT, att Fredrik Reinfeldt ska ha sagt.”
Året inleddes med att människor reste sig mot decennier av förtryck i arabvärlden, jag vill på inget vis understödja en sådan revolution i vårt land. Men en verbal sådan, där vi med all tydlighet riktar budskapet till Fredrik Reinfeldt att nu får det vara nog. Den politik som förs är förödande för vårt samhälle. Klyftorna har ökat sedan hans regering tillträdde, barnfattigdomen fördubblats, unga slås ut tidigt då skolan inte hjälper utan snarare stjälper de med särskilda behov.
Christian
Vår barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) vill inte prata om barnfattigdom. Hon tycker det är bättre att tala om föräldrar som är fattiga då. Ja men det underlättar säkert livet för de 220 000 barnen i Sverige som de facto lever i dessa ekonomiskt utsatta familjer om även du liksom övriga i regeringen inte vill se att de också finns, du som dessutom är högste ansvarige minister! Du kan tex läsa om Viking här, som inget hellre önskar sig att kunna få spela fotboll!
Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver här om varför barnfattigdomen ökat i vårt land. Enkelt så kan problematiken stavas, felaktig familjepolitik och försämrade trygghetssystem. Till detta kan också läggas en misslyckad arbetsmarknadspolitik som gjort det svårare för många att återinträda på arbetsmarknaden. Regeringens devis har länge varit att sjuka, låtsas vara sjuka. Kastar vi ut dem från sjukförsäkringen så kommer de snart att börja jobba. Men hur ska vi hantera dem som är arbetslösa, men inte fanns i sjukförsäkringssystemet då, jo, de väljer vi att piska in på arbetsmarknaden genom att föreslå lägre löner, det föreslog Maud Olofsson (C). Problemet är att vare sig dessa eller andra försämringar har fungerat, de har däremot ytterligare spätt på barnfattigdomen. Människor drömmer inte om att inte ha ett jobb att gå till, de drömmer inte om att inte kunna ge sina barn de bästa förutsättningarna som finns. Och med den utgångspunkten så kan man inte piska människor till att få ett jobb, det behövs andra åtgärder.
Lena Sommestad (S) professor i ekonomisk historia, tidigare bland annat chef för Institutet för Framtidsstudier (1998-2002) och miljöminister (2002-2006), skriver i en debattartikel i GP om barnfattigdomen, läs den här!
Sveriges television rapporterar om de 400 000 barnen som inte kan åka på semester här, fastän sommarlovet är här.
Regeringen spär ytterligare på situationen genom de försämringar som nu sker i och med den nya gymnasiereformen. Varför skulle inte en elev som väljer en praktisk utbildning, senare också kanske vilja studera vidare? Till hösten ges inte de den möjligheten och därmed försämras deras chanser på arbetsmarknaden. Regeringen tycks anse att vissa i vårt land inte ska ha tillträde till vissa jobb, utan de ska vara förbehållna andra. Vem tror idag, att den som väljer gymnasieprogram, gör det i en tro och ens en egen vilja till att senare jobba med det hela livet. Ser ni inte själva vad fel det blir. Det är betydligt bättre att ge alla en bra start när de ska ut i vuxenlivet än att senare konstatera att de inte har de förutsättningar som finns senare i livet att byta yrke om de oavsett anledning behöver det.
Gör om och gör rätt och se konsekvenserna av en politik som inte lyckats. Våga lyfta på skygglapparna och våga också erkänna att allt kanske inte nu i efterhand varit så klokt. Sluta hyckla om barnfattigdomen, sluta hyckla om utförsäkringarna, sluta hyckla om Fas 3 och sluta prata om dessa ständiga jobbskatteavdrag! Det femte till en kostnad av 15 miljarder kronor, när vi redan sänkt inkomstskatterna med 80 miljarder redan via de tidigare 4 jobbskatteavdragen.
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom.
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian
Idag är det inte enbart de som tar studenten som har anledning att fira. Det har även vi som anser att Fas 3 är den absolut sämsta tänkbara arbetsmarknadsåtgärd som finns i vårt land. Ett system som utnyttjats av arbetsgivare och som varit och är förnedrande för de som tvingats ut i det i vetskapen om att deras arbetsinsats inte värderas alls, samtidigt som den som tar emot dem fått 5 000 kr i månaden för detta!
Men samtidigt som många gläds idag. Det ser man på statusrader på Facebook, man ser det i bloggar och på twitterinlägg, samtidigt kanske vi måste påminna oss om Winston Churchills bevingade ord, Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Tyvärr innebär inte riksdagens beslut idag att de 26 000 människor som idag befinner sig i denna moderna form av slaveri ett slut. Tyvärr kan maktens arrogans visa sig från regeringshåll i form av att välja att dra ut på tiden. Till Sveriges Radio säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) så här! Mer om detta kan du läsa om i Aftonbladet här!
Nu är det absolut inte min avsikt med detta blogginlägg, att på något sätt unna de, som liksom jag själv hatar systemet med Fas 3, en stund att fira dagens beslut i Riksdagen. Nej min avsikt med inlägget är att klart och tydligt understryka vikten av att fortsätta ta fighten. Att trycka på och visa dem i maktens korridorer att de inte kan förhala denna fråga genom att dra den i långbänk. Alltför många gånger har regeringen gjort det när det gäller utförsäkringarna. De sjuka som av regeringen klassats som arbetsföra trots att de omöjligt kan stå till arbetsmarknadens förfogande har gång efter gång fått höra från ansvarig minister, att det kanske blev fel och vi ska se över detta. Utan att något har hänt! I den frågan har dessutom kyrkan engagerat sig starkt i form av Påskuppropet och nu Solrosuppropet!
Låt inte Fas 3, bli samma långbänk som utförsäkringarna blivit för denna regering. En regering som väljer att blunda när andra ser. En regering som väljer att förhala, när andra vill genomföra. Det är inte en regering för hela svenska folket, det är en regering för de som tror att de aldrig riskerar att hamna i sjukdom, få en arbetsskada eller som unga behöver extra hjälp i skolan! Det är en regering för dem som hellre ser sin plånbok bli fylld än att Viking kan spela fotboll. Det är en regering som i brist på visioner om hur klyftorna ska minska och om ett Sverige för alla lanserar nya jobbskatteavdrag samtidigt som de beklagar när det offentligas resurser inte räcker till….
Avslutningsvis ett stort grattis till alla er studenter som firade idag. Tidigare i stan åkte ett ”studentflak” runt med texten ”22.00 fullt ös, 03.00 medvetslös, 07.00 arbetslös” Välkommen till Reinfeldts Sverige!
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian
Sedan kungens senaste fadäs går det inte en dag utan att medier fylls med alltifrån rojalisterna som trogen in i sin död svär konungen sin lydnad som om om tiden inte bara stått stilla, utan även backat flera hundra år. Samtidigt stärkta av den ofrivillige monarkens fadäser skyndar sig republikaner och hoppas kunna bryta ny mark för sin tro. Men varför måste det vara just mellan dessa två statsskick som diskussionen ska föras?
Kravet på monarkins avskaffande och republikens införande har funnits i partiboken väldigt länge. Den skrevs i en tid där det var ett i allra högsta grad rimligt krav. Där den besuttne på sina höga hästar såg ned på dem som genom sitt arbete skapade välståndet för det fåtal som tog del av det och som efter den tidens lagar också var de enda som fick vara med i styret av Sverige. Då var riksdagen inte direkt representativ då de flesta inte fick rösta till de två kamrarna vi hade. Annat är det idag, alla medborgare över 18 har rösträtten, tyvärr är det inte alla som nyttjar den och tyvärr anser en stor andel av de unga att demokratin kan säljas ut, enligt en studie som presenterades idag, läs mer om den här!
Men, nu svävade jag iväg en aning, i vanlig ordning. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är jag inte rojalist. Det är en förlegad kvarleva att vi med skattemedel ska finansiera en familj bara för att de fått titeln kung, drottning, prins eller prinsessa framför sina namn. Kan tänka mig, både en och två och till och med 3 andra saker jag hellre lägger pengarna på. Fast det handlar inte framförallt om pengarna, utan principen. En del vill ”privatisera” kungahuset för att på så sätt finansiera det. Jag är tämligen övertygad om att kungafamiljen inte skulle ha några problem med att dra in sponsorpengar som vida överstiger apanaget till dem. Men inte heller det är väl en tilltalande tanke att vi ska ha ett kungahus som säljer sig till högstbjudande 
Det är ju inte heller så att han får till det riktigt i de medier han idag framträder i.
I dagens Värmlands Folkblad skriver Sven-Gösta Signell, tidigare riksdagsledamot om sin syn på detta och den delar jag. Läs den här!
Samtidigt så måste frågan också väckas om alternativet är republik. Tveksam till om det verkligen blir bättre. Vilka kommer att kandidera, jo avdankade politiker och gamla kändisar. Dokusåpa here we come. Det kommer också att påverka hela maktbalansen mellan riksdag, regering och presidenten. En president måste ju ha haft uppfattningar i en rad politiska frågor, vilket vår monark säkert också har, men han ska tiga enligt överenskommelser. När han inte gör det så blir det med rätta bannor från de folkvalda. I en diskussion om monarkins avskaffande måste även dessa frågor klargöras, ska vi ha en president som övertar monarkens uppdrag, ja då kan vi lika gärna låta talmannen i riksdagen överta uppgifterna. Och om, vi ska ha republik, ska den fd kronprinsessan få kandidera och vad händer om hon vinner. Förr när man avskaffade monarker så dödades de, eller flydde ut ur landet. Känns inte bra den tanken alltså. Fast å andra sidan kan vi förändra regeringsformen och inrätta ett presidentskap värt namnet. Men frågan jag då ställer mig är om inte det är mer demokratiskt att ha ett starkt parlamentet istället för en president som beroende på vilka frågor som är på tapeten och efter ett antal ofinansierade löften plockat tillräckligt med politiska poäng för att bli vald. Det skulle också kräva extremt mycket arbete och förmodligen skulle en folkomröstning få avgöra frågan. Lycka till med den folkbildningskampanjen så att alla de facto är medvetna om det val de gör. För övrigt är risken stor att folket inte vill avskaffa monarkin, och då är allt arbete nedlagt i onödan. Raset efter intervjun som medierna skriver om visar ändå på att monarkin har stöd av 68 % av folket, läs mer på Aftonbladet här! Eller i Dagens Nyheter här!
Vem vill slåss mot väderkvarnar när det finns andra nog så viktiga samhällsfrågor att ta itu med såsom:
- Flyktingkatastrofen i Nordafrika
- Sverigedemokraternas frammarsch
Lite tips i all välmening på andra relevanta frågor i vårt samhälle och där sannolikheten att lyckas i sin uppgift är lite större än monarkins avskaffande 
Christian
Aftonbladet har de senaste månaderna haft flera bra artikelserier som beskriver hur läget i den svenska skolan är. Vilka stora vinstsummor som de som vill nyttja ett alltför slappt system kan välja att plocka ur skolan och därmed minska på resurserna till eleverna. Samtidigt så gör skolminister Jan Björklund (FP) ingenting! Eller förresten, det gör han ju visst, han lägger nya pålagor till kommunerna men skickar inte med några nya pengar för detta, utan bara nya kostnader för kommunerna att hantera i en redan besvärlig situation.
I torsdags hade vi kommunfullmäktige i Karlstad, vi styrs numera av en blågrön majoritet, men av och till så syns det att miljöpartiet inte alltid delar de blåas uppfattning. En av deras företrädare var uppe och kritiserade just skolminister Jan Björklund, men folkpartiets partisekreterare Nina Larsson, satt tyst i sin stol. Frågan är om hon inte bet av sig tungan över att inte kunna försvara partiets skollinje som de anser vara just folkpartiets paradgren från attacken från en miljöpartist som här i kommunen tillika är koalitionspartner.
Fast det var inte det jag tänkt att inlägget skulle handla om. För en annan bra artikelserie som Aftonbladet just nu håller på med är Barnfattigbloggen, kolla in den här! Här beskriver barn, ungdomar och föräldrar sin egen situation över att inte få pengarna att räcka till. Här beskriver även andra som kommer i kontakt med dessa, den frustration, vanmakt och sorg över att inte kunna ha råd, med sådant som ändå får anses som till stora delar självklara saker. Vad kostar skolavslutningen, pengarna till lärarens blomma och ska min son få börja en ny klass ännu en gång till hösten och inte ha någon historia från sommarlovet att berätt om, för vi hade inte råd? Ska någon 13 åring i vårt land gå fram till sin mamma med veckopengen och säga att den behövs bättre till mjölk!
Tyvärr kan man även på Barnfattigbloggen, läsa om de barn som försöker ta ett ekonomiskt ansvar de som barn givetvis inte ska behöva ta. När ska dessa barn ges möjligheten att vara barn. Vi Socialdemokrater kommer oavsett om vi är i opposition eller i styrande ställning alltid värna de mest utsatta, de med de största behoven. Även om dessa grupper kanske inte är de röststarkaste så förtjänar de att ges förutsättningarna till en bra barndom och goda uppväxtvillkor. Konsekvenserna av att välja att inte se de behoven som finns kommer ofta i form av ett ökat antal människor i utanförskap. Trots regeringen Reibnfeldts löften om att minska ”Det stora utanförskapet” så har det ökat sedan hans regering tillträdde! Att satsa på barnen och de unga i vårt samhälle kan aldrig vara fel. Även om det är omöjligt att räkna ut vad vinsterna med detta medför så vet vi ju däremot vilka konsekvenser missbruk och ökad kriminalitet får, både i mänskligt lidande men också i kostnader. Att tidigt i livet ge stöd och hjälp till barn och deras familjer innebär med all sannolikhet att fler ges bättre förutsättningar och riskerar inte att hamna i ”fel grupper”.
Exemplena på den klyfta som bara blir större och större med den förda regeringspolitiken blir bara fler. Vi har haft utförsäkringarna, vi har haft de sänkta ersättningsnivåerna och vi har haft Fas 3. Men vi har även sett en barnfattigdom fördubblas, förslag från ministrar om sänkta inglångslöner för kommunanställda, ja det var Anders Borg (M). Maud Olofsson (C) vill se sänkta löner för invandrarkvinnor. Ett förslag som för överigt moderaternas tankesmedja Timbro idag pratar om i en artikel i Aftonbladet idag.
Vi är ett av världens rikaste länder, ska det behöva vara så här?
Är det femte jobbskatteavdraget viktigare?
Hur länge till orkar ni som röstar med plånboken blunda för det som sker. Kan något barn skyllas för sina uppväxtvillkor och om inte, varför ska de inte ges det då?
Christian
I dagens Värmlandsnytt kunde än en gång ses det obegripliga i Fas 3. En herrgårdsägare renoverar sin gård med hjälp av sex stycken arbetslösa. De arbetslösa får ingen ersättning för sitt arbete, men företagaren får 30 000 kr i månaden för att han får gratis arbetskraft. Han tycker givetvis det är ett bra system, fast han tillägger också att han faktiskt står för arbetskläder och utrustning för att de ska kunna renovera hans gård. Och! Är det kanske en uppoffring du som arbetsgivare gör när du tar emot gratis arbetskraft?
Inslaget från Värmlandsnytt kan du se här!
Det är väl bra kan man tycka att arbetslösa gör något för sin ersättning? Ja kanske det, men om det ska vara en arbetsmarknadspolitik som ska leda till minskad arbetslöshet så ska det inte handla om ”ordinarie” jobb på arbetsmarknaden, vilket detta är ett solklart exempel på. Vilket byggföretag ska kunna anställa någon, vilken snickare ska kunna starta eget om Fas 3: are gratis tvingas utföra uppgifterna åt arbetsgivarna? Från Arbetsförmedlingen sida så säger chefen att man alltid har en dialog med berört fackförbund, på frågan från journalisten om detta har skett även denna gång svarar han, ingen kommentar! Den efterföljande frågan till Byggnads var att ingen dialog har förts
Nehe, men då har ni ju inte följt de regler som gäller och frågan man kan ställa sig är varför. Är det inkompetens, ja då kanske ansvarig chef för denne lokale chef för arbetsförmedlingen borde agera. Men är det verkligen fråga om inkompetens. Det är inte mer än två veckor sedan ett annat exempel kom om hur just Fas 3: are utnyttjades vid en annan gård i Värmland och därmed en annan ansvarig chef som godkänt detta. Kan det verkligen vara så att inkompetensen bland just Arbetsförmedlingens chefer är så stor, eller är det direktiv om att oavsett vad så ska arbetslösa ut i Fas 3 innan riksdagen lyckats att driva igenom ett stopp.
Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken, och vem bryr sig om knyttet!
Har tidigare bloggat om vad jag tycker om Fas 3, under rubriken Fas 3 eller det nya Sveriges vita piska, den kan du läsa här!
Det tycks som om regeringen inte vill se, inte bryr sig och framförallt inte har en plan för hur de ska hantera frågan, utan väljer att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och hoppas på att de alltmer viktiga plånboksfrågorna fortsätter att vinna val genom löften om nya jobbskatteavdrag….
Christian