Igår rapporterade Rapport om SOM-institutets rapport om hur alltfler i Sverige är missnöjda över våra socialförsäkringssystem. A-kassan, pensionssystemet och sjukförsäkringen. Det i sig är inte förvånande.
Det som däremot förvånar det är att missnöjet ökat även bland dem som sympatiserar med moderaterna! Men är man missnöjd med våra trygghetssystem så kanske man inte borde sympatisera med moderaterna. Finns ju en förklaring till utvecklingen varför det ser ut som det gör.
A-kassan har inte höjts på 11 år, samtidigt har en hamburgare blivit 50 % dyrare. Liksom annan mat, hyran, ja i princip allt har blivit dyrare på 11 år. Varför är det då inte rimligt att även höja ersättningen till dem som tillfälligt står utanför arbete. Det här med tillfälligt är å andra sidan något som också verkar behöva en ny definition. För a-kassan var tänkt som just en omställningsförsäkring för människor mellan arbete. Men för att den utan arbete ska kunna ges ökade möjligheter till ett jobb. Ja då krävs även en arbetsmarknadspolitik värd namnet och det har vi inte idag i Sverige.
Det finns idag 703 832 människor i vårt land som är antingen öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. 34 248 i Fas3, den mest ineffektiva och verkningslösa arbetsmarknadsåtgärd man kan tänka sig. Bara kostnaden för ersättningen till arbetsgivarna som tar emot denna fria arbetskraften är över 140 miljoner kronor varje månad. Tänk om de pengarna istället kunde gå till något vettigare! Inte är det så konstigt att vi som bor här i landet Sverige är missnöjda!
Inte heller blev det bättre att sedan regeringen Reinfeldt och Borg chockhöjde avgiften till a-kassan. Konsekvensen som blev var att hundratusentals lämnade den, för de trodde ju inte att de själva skulle bli arbetslösa, eller så hade de helt enkelt inte råd längre att vara med, för hundralapparna behövdes så väl till annat. Ett beslut som gett dem som tog de beslutet oanade konsekvenser. Idag saknar 4/10 arbetslösa a-kassa., det är en fördubbling sedan valet 2006.
När det gäller sjukförsäkringssystemet så har det inte skrivits spaltkilometer om hur den utvecklats, utan spaltmil. I media möter vi dem drabbade. Det är svårt sjuka människor som anses för friska för att vara sjuka, men för sjuka för att kunna arbeta. Vi möter berättelserna om svårt sjuka människor som uppges inkomma med bedömningar över hur länge till de ska leva. Och vi möts av berättelsen om hur den cancersjuke, mitt uppe i en behandling förväntas jobba. Sjukförsäkringssystemet som för så många verkligen symboliserade tryggheten är nu för många raserad. Tilltron finns inte och det är väl också det som syns i SOM-institutets rapport.
När det gäller pensionssystemet så kan man idag i Expressen läsa om Gunilla 65 år som inte har råd att gå i pension. Enligt artikeln görs bedömningen att hälften av alla kvinnor som går i pension de närmaste åren kommer att få leva som fattigpensionärer, det vill säga, att de har mellan 5 000 till 8 000 kr att leva på i månaden. Just begreppet fattigpensionär hade jag hoppats skulle försvinna och inte öka.. Ett annat exempel på detta är Liz-Beth Wendel från Karlstad. Om hennes situation kan du läsa här i NWT.
Att missnöjet ökar i takt med att otryggheten ökar i vårt samhälle är inte så konstigt. Men det som förvånar mig mer, det är att det även bland de missnöjda fortfarande finns sympatisörer med moderaterna. Det är ingen slump, ingen tillfällighet att otrygghet breder ut sig. Att klyftor ökar och att den arbetslöse ska tvingas sälja sig för sämre villkor och löner på arbetsmarknaden..
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
Till nästa gång!
Christian
När vi Socialdemokrater hållit kongress, har vi diskuterat oss fram till hur vi ska möta de utmaningar Sverige står inför, men också befinner oss i!
Vi ser med oro på hur utvecklingen i vårt land är och har varit. Där ökade klyftor blivit en vardag. Där människor på grund av bostadsbrist, tvingas tacka nej till ett jobb och därmed hämmar tillväxten. Men vi ser också unga människor som tvingas bo kvar hemma, för att det inte finns en bostadspolitik för att bygga fler bostäder. Vi ser också hur unga, såväl som äldre, inte ges möjligheten till ett arbete, därför att Arbetsförmedlingens resurser inte får användas fullt ut på grund av ett regelverk, som innebär att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljarder till statskassan, för att ytterligare finansiera reformer som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill ha, men som inte ger de effekter, de säger att de ska ge! Det är med andra ord en politik som inte ger resultat!
Regeringen försöker ge en bild av att de satsar på viktiga områden, när de de facto minskat på dessa, sett ur ett flerårigt perspektiv. Det är naivt att tro att man på ett år, genom tillfälliga insatser kan förändra problem i samhället som skapats över flera år.
Här är en tydlig bild över de så kallade ”satsningarna” som regeringen gör i årets budgetproposition! Det bidde inte ens en tummetott, eftersom det blev färre!
Hur ska man kunna möta framtidens och dagens stora utmaningar med den höga arbetslöshet vi idag har, om man inte är beredd att satsa på kunskap. Det är via kunskap som också fler kommer i arbete. För det är ju inte det, att det inte finns lediga jobb på arbetsmarknaden. Men problemet är att matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande inte funkar. Det är i avsaknaden av en politik för jobben, som också Arbetsförmedlingen tvingas lämna ifrån sig resurser de fått, men inte kunnat använda sig av!
Det är i avsaknaden av en politik för framtiden, bortom det sjätte jobbskatteavdraget, som vi idag tvingas leva i dess konsekvenser. En hög arbetslöshet, höga kostnader för försörjningsstöd och med en skola där resultaten varit fallande ända sedan den borgerliga regeringens tillträde. Det kanske är dags att pröva något nytt, något fräschare. Pröva ett parti, med både politiken och viljan och insikten om att framtiden, den bygger vi gemensamt, och det är gemensamt som vi också löser samhällsproblemen. För när ett problem, delas av flera, ja då är det inte ett individuellt problem, utan ett problem för hela samhället och då vinner också hela samhället på att det löses tillsammans!
Vår partiledare Stefan Löfven talade om att;
Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Så sant som det är sagt, är allt jag vill tillägga!
Christian
Idag så invaderades vår stad av 1 900 blåklädda smurfar. Under parollen ”För hela Sverige” så har moderaternas Sverigemöte startats. Det är en samling då moderaterna ska gjuta olja på vågorna och försöka att lyfta sig opinionsmässigt genom att visa att de fortfarande är ett parti som har förmågan, tron och viljan på att leda Sverige i framtiden, så även efter valet 2014.
Verkligheten visar däremot på att det inte är så lika klart, vad moderaterna egentligen vill. För samma dag som Sverigemötet öppnas och dessa 1 900 moderater samlas, så skriver ett av de två moderata kommunalråden i Aftonbladet idag att moderaterna fokuserar alldeles för mycket på skattesänkningar, den artikeln kan du läsa här! Frågan är om partistrategerna i Stockholm uppskattade den artikeln. I artikeln så skriver det moderata kommunalrådet om vikten av att moderaterna blir ett ”välfärdsparti”, ja, det kan man ju tycka. Men på vilket sätt påvisar hen att hen gör det i den praktiska vardagen?
Igår var det sammanträde med kommunfullmäktige. Ett av ärendena rörde just hur detta moderata kommunalråd hanterat frågan om att upphandla all kommunalt driven verksamhet inom personlig assistans, utan att fråga dem det berör. Vare sig personal eller dem som verksamheten är till för. På vilket sätt påvisar man då att man går från ord till handling i viktiga frågor som rör välfärden. Ett sms var vad personalen fick…
I debattartikeln kritiserar hen också, med all rätt, det fokus på skattesänkningar som moderata företrädare så gärna och ofta pratar sig varma för. Men på vilket sätt, stämmer den retoriken, med den praktiska vardagen. För det är ju inte mer än några dagar sedan som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg pratade sig varma om ytterligare ett jobbskatteavdrag, det sjätte i ordningen.
Det är rätt tydligt att det råder en vilsenhet bland landets moderater, de vet inte riktigt vilket ben de ska stå på. Ska vi lansera nya jobbskatteavdrag, som varit så populära, eller ska vi ta uti med de problem Sverige befinner sig i. Vi har en hög arbetslöshet, bland ungdomar en ännu högre. Antalet människor som tvingats in i den meningslösa sysselsättningsfasen Fas3 är rekordhögt och andelen unga människor/elever som lämnar skolan utan fullvärdiga betyg är idag drygt 12 000, därför att skolan inte ges verktygen för att leva upp till sitt uppdrag. Utmaningarna kan staplas ovanpå varandra och när ledande moderater ser detta, så väljer de att blunda och då kommer också förslaget om ett 6:e jobbskatteavdrag!
Tänk om vi kunde ha en regering, som förmådde att lyfta blicken bortanför ytterligare jobbskatteavdrag och kunde se att utvecklingen i Sverige behöver och förtjänar något så mycket mer!
Men givetvis hoppas jag att ni moderater har en bra konferens i Karlstad, en stad som vi Socialdemokrater gärna vill se, ska bli en stad för alla. Vi jobbar för det i alla fall. Vi vill bli Sveriges 4:e största evenemangsstad och vi vill växa, därför att vår vision om Karlstad 100 000, inte grundar sig på antalet invånare, utan på insikten om att ju fler vi är som bor och verkar här, desto mer kan vi åstadkomma för dem som bor och verkar här!
Christian
Media fortsätter att rapportera om statliga Vattenfalls köp av Nuon. Inte nog med att det i sig gjorde oss till storägare av smutsig kolkraft nere på kontinenten, det var också Sveriges i särklass sämsta affär någonsin, och detta varnade flera för innan köpet skedde!
Trots det, gav dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) klartecken till köpet av Nuon, till prislappen 97 miljarder kronor! Detta trots att tjänstemän på näringsdepartementet varnat för att prislappen var närmare 30 miljarder för hög!
I Aftonbladet idag skriver Eva Franchell enligt nedan, hela krönikan kan du läsa här!
Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) har ett flertal gånger i media uttalat sig om att detta är tidigare näringsminister Maud Olofssons ansvarsområde. Flera hävdar att en affär av denna storleksordningen aldrig skulle ha kunnat ägt rum, utan att dessa två ministrar var inblandade!
Var var det för form av storhetsvansinne som fick regeringen att trots varningar gå vidare med en affär som de redan från början visste skulle gräva hål i kassan. För även om det är ett bolag så är det ett statligt bolag, och därmed är vi alla ägare till det. Den avkastning som statliga bolag ger, innebär pengar in i statskassan som användas (förhoppningsvis) till det gemensammas bästa. Fredrik Reinfeldt (M) slösar inte bara bort våra gemensamma resurser på ineffektiva reformer, som inte skapar de jobben, vi så starkt behöver. Han ger även klartecken till Sveriges sämsta affär någonsin!
Stefan Löfven (S) kräver idag; – Han bör lägga alla kort på bordet och redovisa exakt hur hela regeringens beredning av den här affären har gått till. Det är han skyldig svenska folket. Det handlar om skattemedel som regeringen säger att de är så rädda om. Nu har de varit nere i Holland och blåst bort 97 miljarder kronor, så då kan de gott förklara sig. Hela rtikeln kan du läsa här!
Christian
Idag skriver Dagens Nyheter om regeringens misslyckade satsningar för att få fler i arbete. Utifrån flera aspekter är det ett misslyckande i flera bemärkelser!
Det är ett misslyckande för alla dem som står utanför arbetsmarknaden. Men då jobben är den viktigaste frågan. Den är avgörande både för människors möjlighet att styra över sina egna liv och för Sveriges ekonomi, tillväxt och utveckling. När vi är fler som jobbar, växer ekonomin och vi kan höja kvaliteten i skolan och vården. Därmed är det alltså inte bara dem, utanför arbetsmarknaden som får betala priset för regeringens misslyckade politik, det får vi alla vara med och göra!
Trots invändningar från flera håll, så har regeringen inte velat backa från en ineffektiv politik! Och röster hörs ofta från borgerliga företrädare att det är via försämrade villkor och lägre löner för unga och invandrare som arbetslösheten ska stävjas.
När regeringen Reinfeldt med finansminister Anders Borg ser problemet med den höga arbetslösheten, ja då vill de omedelbart lösa frågan, genom att göra det billigare att anställa en människa i en tro att det löser problemet. Man har halverat arbetsgivaravgiften för unga, till en kostnad som hittills är på över 50 miljarder. Regeringen sänkte krogmomsen och hävdade att det skulle skapa jobb, fastän vi vet från erfarenheter i andra länder, att dessa jobb kommer till en mycket hög kostnad.
När moderaterna ser på arbetslösheten, så ser de endast en människa som arbetskraft. Det för förmodligen därför de är så låsta ideologiskt och bara ser till en möjlighet att få ned arbetslösheten, genom att göra det billigare att anställa. Vi socialdemokrater, vi ser att alla har en resurs de bär på. Den kan behöva kompletteras genom fortbildning, utbildning eller praktik- och lärlingsplatser. Det är så vi ska få ned arbetslösheten, genom att matcha människor utan arbete, till de jobb som finns på arbetsmarknaden.
Stefan Löfven kommenterar i artikeln, DN´s granskning; ”Hela min livserfarenhet i näringslivet säger att man får utvärdera och göra om det som inte fungerar. Här bara ångar man på där det bevisligen inte fungerar och det är märkligt!”
Ja det är märkligt och ansvarslöst av regeringen Reinfeldt att trots att motsatsen bevisats, inte vara beredda på att ändra på sin politik, den politik som inte för människor närmare arbetsmarknaden, utan tvärtom, för dem längre bort. Det är vi alla förlorare på!
Sverige förtjänar bättre och behöver också en regering som har idéer, tankar och visioner om ett bättre samhälle för oss alla och inte enbart för dem med en tjock plånbok. Regeringen saknar detta och när man inte längre förmår se bortom ytterligare ett jobbskatteavdrag, vilket både Reinfeldt och Borg så ofta gör, ja då kanske man inte längre för landet framåt för allas bästa!
Christian
Knack knack! – Men var håller den lata husan till, nu har det knackat två gånger på dörren, får väl gå och öppna själv då!
- Jaså är det du, nu igen, du fattiga ensamstående mamma. Ja det borde jag kanske förstått, du var ju här vid förra julen också och undrade om jag kunde avvara något till dig och de dina nu när julen står inför dörren. (Förra årets blogginlägg, här!)
- Jag har i alla fall ingen julmat att ge dig, i år ska vi äta ute. Restaurangmomsen har ju sänkts, det kostade visst statskassan 5,4 miljarder, och jag läste eller om det kanske var hos frisören, jag hörde att det inte blev värst mycket billigare att äta ute och tydligen skapades det inte så många jobb heller. Men det spelar inte så stor roll för min man och mig. Vi har ju jobbat och blivit framgångsrika och tillhör dem 10 % i vårt land som fått 60 % av skattesänkningarna. Eller ja jobbat och jobbat, det är ju givetvis min man som jobbar. Jag har haft fullt upp med att ansvara för barnskötare, husor och kokerska. Inte det lättaste jobb vill jag säga.
- Men varför står du där med hängande huvud, kom in i förmaket så ska jag se vad jag kan ge dig. Du förstår, det känns bra att dela med sig av det man har i tider när allt fler har fått det sämre. Ja det är trist att utvecklingen gått som den har. Människor tycks helt enkelt vara så mycket latare nu är förr!
- Det kanske finns lite skinka kvar, för även om vi inte ska äta julbord hemma, så hade vi Noppe och Titti här på vår traditionsenliga skinksmörgås soaré häromkvällen, det kanske är något kvar av den. Vänta ska jag kolla med kokerskan. Du förresten, den där tunna kappan du har på dig, är inte det densamma du hade förra julen när du var här. Jag sade ju till dig att köpa en ny. Och varför tog du inte med något av dina barn som jag sade till dig. Den givmildhet jag känner över att idka välgörenhet skulle kanske bli större då.
- Är det förresten inte hemskt, hur lata barnen blivit idag. Jag läste, eller om det nu var hörde någonstans att den svenska skolan är huvudleverantör av unga till utanförskap. Varje år levereras cirka 13 000 nya unga till gruppen i utanförskap. I varje ung människa satsar samhället mellan 3mkr och 4 mkr varav mer än 2 mkr utgör kostnader för förskola och skola.Vilket slöseri med mina skattepengar. Ja det tycker jag ärligt, för även om familjens revisor är duktig på skatteplanering, så betalar jag, eller min man en hel del i skatt.
- Se här, jag hittade lite skinka, den kan du få ta med dig och här har jag födelsedagspresenten jag köpte till mitt yngsta barnbarn, det var visst fel märke på tröjan, så han ville inte ha den. Du kan ta den.
- Se så, nu har jag verkligen inte tid med dig något mera. Glöm nu inte bort att tacka för den givmildhet jag visar dig så här vid jul, så kanske jag själv glömmer bort barnen som växer upp i barnfattigdom, de som i antal, mer än fördubblats sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde ämbetet som statsminister och som partiledare för det nya ”arbetarpartiet” påbörjade kursändringen för landet Sverige.
- Försök nu att lägga manken till, så du slipper gå runt och tigga, för om börsen fortsätter att utvecklas så här så kanske jag inte längre känner den givmildhet jag känt i år och vid förra året. Men vem vet, det kanske kommer fler skattesänkningar för mig och de mina, och då kanske jag ändå har något att ge dig nästa år, du fattiga ensamstående mamma!
Obs! Inlägget ska läsas med en viss ironi. Jag citerar Fredrik Virtanen, ” Jag uppmanar ingen att sluta idka välgörenhet. Jag uppmanar makten att se till att det inte behövs.”.
Christian
Idag hade vi extra insatt möte med Kommunledningsutskottet och Kommunstyrelsen i Karlstad. Anledningen var det försämrade ekonomiska läget inför kommande års budgetarbete!
Igår kom senaste skatteunderlagsprognosen för kommunsektorn, och den var sannerligen ingen rolig läsning. För eftersom arbetslösheten inte minskar, så utvecklas inte heller våra skatteintäkter som tidigare prognostiserats. Och det är till största delen via våra skatteintäkter som vi finansierar de kommunala verksamheterna.
Det hade varit önskvärt om regeringen istället för att ”satsa” på meningslösa reformer för att skapa jobb, som exempelvis halveringen av restaurangmomsen, satsat pengarna på att skapa jobb! Ingen annan bedömare än regeringen ansåg att den skulle leda till det antalet jobb som regeringen hävdade. Och i efterhand så konstaterar det Finanspolitiska rådet, Regeringen har överskattat effekterna på sysselsättningen när det gäller halveringen av restaurangmomsen. Precis vad som sagts innan. Jag undrar hur utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden varit om regeringen istället för att genomföra momssänkningen, istället lyssnat och använt de pengarna , 5,4 miljarder på åtgärder som faktiskt skulle ha gynnat sysselsättningen! Samtidigt så lämnar Arbetsförmedlingen tillbaka miljarder till statskassan på grund av att regelverket inte ger dem utrymme för att använda all pengar de får för att minska arbetslösheten!
Den fortsatt höga arbetslösheten innebär inte enbart att vi ser skatteintäkter gå förlorade som vi hade förväntat oss. Den innebär samtidigt ett ökat tryck på kostnaderna för försörjningsstöd i kommunerna. Det handlar alltså både om intäkter som går förlorade, men även ökade kostnader för kommunsektorn. Och denna ekvation ska hanteras samtidigt som annan verksamhet också måste hanteras.
Till ovanstående kan även direkta kostnadsövervältringar som utförsäkringar, nya skolreformer, där ökade krav kommer, nya riktlinjer från Socialstyrelsen etc , men inga nya pengar!
Historiskt sett har Karlstad haft en mycket bra ekonomi, med stora överskott som kommit kommuninnevånaren till del genom att de investerats i kommunen. Nu ser det betydligt kärvare ut och bara för att det inte finns nya pengar att fördela så blir inte livet som förtroendevald politiker enklare. För det är betydligt tuffare att skära ned, än att satsa! Och just skära ned, det blir framöver en verklighet i flera verksamheter. Den verkligheten hade kunnat se annorlunda ut med en annan regeringspolitik, men för att åstadkomma det, ja då behöver vi en ny regering. En regering som ser problemen och också har visioner, idéer och lösningar på hur de ska hanteras. Inte en regering som enbart har som mantra att sänkta skatter är den enda vägen för vårt land….
Christian
Idag kan man i media läsa om att Stadsmissionen, Frälsningsarmén med flera ideella organisationer beskriver hur julen blir allt tuffare för många. Ensamstående mammor, utförsäkrade och fattigpensionärer har fått det allt värre under julen, säger Lotta Säfström, chef för Stadsmissionen i Göteborg.
Det är en skam att människor ska behöva förlita sig på välgörenhet i vårt land. Vi har i Sverige råd med trygghetssystem som inte ska innebära fattigdom för den som blir arbetslös eller sjuk. Vi har haft det tidigare och vi kan få det igen, men då måste solidariteten oss människor emellan öka och den egna plånboken bli något tunnare! Det är en skam att det finns ”fattigpensionärer” i vårt land. Livet som äldre ska inte behöva innebära för någon att välgörenhet är en förutsättning för att klara julen! Susanne Björnheimer, föreståndare för Frälsningsarméns sociala arbete i Malmö säger så här; Fattigpensionärer är heller inte ovanliga, de är väldigt duktiga på att vända på slantarna men lever precis på gränsen och en tandläkarräkning gör att det tippar över. Det är inte okej!
Hur blev det egentligen så här? Tidigare i år kunde vi se soppkök och barnfattigdomen har fördubblats sedan 2006. Hur kan det vara så tyst, och framförallt hur kan opinionssiffrorna se ut som de gör, när det är moderaterna som största regeringsparti som faktiskt bär största ansvaret för utvecklingen. Hade vi accepterat detta tidigare. Hade vi accepterat det om det varit våra egna mor- eller farföräldrar eller kanske syskon som blivit arbetslös eller sjuk, och som tvingas till välgörenhet! Av skattesänkningarna har 60 % gått till de 10 % som har det bäst ekonomiskt ställt i vårt land! Är det mån tro en önskan, en dröm från många av de övriga 90 % som gör att de accepterar att klyftorna ökar som de gör i vårt land. Eller ser man att den egna plånboken blivit något tjockare och därmed så struntar man i dem som idag tvingas till att förlita sig på välgörenhet.
Vi har i år sett en varselvåg dra fram över vårt land, varslen har inte varit så många på tre år. Jag undrar hur många av dem som varslats som kunde tänka sig det framtidsscenario valet 2010 när de gav sin röst. För det är ju genom att få människor att tro att de själva och/eller andra i deras närhet, inte ska drabbas av arbetslöshet eller sjukdom som Fredrik Reinfeldt (M) får sina väljare. För visst, har många fått det bättre, men det har skett på bekostnad av andra. Tidigare hade vi trygghetssystem vid arbetslöshet eller sjukdom. Idag är dessa så urholkade så för många innebär det fattigdom att bli sjuk eller arbetslös och det är rent ut sagt för jävligt!
Hela samhället skulle tjäna på förbättrade trygghetssystem, för trygghet skapar också mod. Modet att skaffa sig en utbildning senare i livet, modet att kanske starta ett eget företag. Människor som går omkring och lever i rädsla över hur deras situation/framtid skulle te sig vid arbetslöshet eller sjukdom är det som är det mest överskuggande i människors vardag idag, enligt Svensk fastighetsförmedlings bobarometer.
Det behöver inte vara så här i vårt land, vi kan göra skillnad och förändra framtiden till det bättre för oss alla, men det förutsätter ett regeringsskifte!
Christian
Läs mer i Aftonbladet och Dagens Nyheter.
Har idag tillsammans med två kollegor i kommunstyrelsen i Karlstad varit till riksdagen och träffat både ledamöter och politiska tjänstemän för att samtala om läget i Sverige. Det har varit mycket intressanta diskussioner. Bilder från övriga delar av Sverige, men också från olika politiska nivåer, bekräftar det faktum, att vi har en regering som är ideologiskt låsta i sina förslag.
Vi har en hög arbetslöshet totalt, vi har en ännu högre ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslösheten har nästan tredubblats nationellt, i Karlstad där vi är politiskt aktiva har den ökat med hela 677 % sedan regeringen Reinfeldt tillträdde! Varför kan man fråga sig? Ja självklart beror en ökad arbetslöshet på den jobbkris vi ser, både nationellt och internationellt. Men det ursäktar inte på något sätt att den tillåts att vara på dessa höga nivåer och till och med ökar. De insatser som regeringen Reinfeldt gör för att få ned arbetslösheten är hopplöst ineffektiva och har inte gett resultat, trots att de kostat miljarder. Är det inte dags att inse faktum, göra om och göra rätt?
När regeringen Reinfeldt med finansminister Anders Borg ser problemet med den höga arbetslösheten, ja då vill deomedelbart lösa frågan, genom att göra det billigare att anställa en människa i en tro att det löser problemet. Man har halverat arbetsgivaravgiften för unga, till en kostnad som hittills är på över 50 miljarder. Regeringen sänkte krogmomsen och hävdade att det skulle skapa jobb, fastän vi vet från erfarenheter i andra länder, att dessa jobb kommer till en mycket hög kostnad. Insatser är givetvis bra, men om resurserna användes på annat sätt, så skulle betydligt fler jobb skapas!
När moderaterna ser på arbetslösheten, så ser de endast en människa som arbetskraft. Det för förmodligen därför de är så låsta ideologiskt och bara ser till en möjlighet at få ned arbetslösheten, genom att göra det billigare att anställa. Vi socialdemokrater, vi ser att alla har en resurs de bär på. Den kan behöva kompletteras genom fortbildning, utbildning eller praktik- och lärlingsplatser. Det är så vi ska få ned arbetslösheten, genom att matcha människor utan arbete, till de jobb som finns på arbetsmarknaden.
För samtidigt som vi har en rekordhög arbetslöshet, så har heller aldrig rekryteringsgapet varit så stort. Det är när arbetsmarknaden efterfråga en kompetens som de arbetslösa inte har, och därför får de ingen anställning trots att arbetsmarknaden behöver anställa. Denna problematik löses inte genom att göra det billigare att anställa eller genom försämrade villkor för den anställde. Den löses enbart genom insatser för att matcha arbetslösdrill de jobb som finns. Här har vi socialdemokrater presenterat en rad lösningar, medans regeringen är ideologiskt låsta och bara ser skattesänkningar som enda möjligheten. Trots att det hitintills visat att det inte funkar!
Sverige behöver en ny regering, en regering som inte bara ser problemen, utan också förmår att hantera dem. En regeringen som tar framtidens utmaningar på allvar. Att skapa låglönejobb, räddar ingen välfärd i framtiden, då låglönejobb, ger låga skatteintäkter. Vad Sverige behöver är högproduktiva jobb. Då krävs att vi blir duktigare på att utbilda/fortbilda till den arbetsmarknad vi ser. Det finns många förslag i den rapport vi socialdemokrater presenterade den 5/7 i år som heter ”Innovationer för nya jobb och hållbar utveckling”. Mer om detta kan du läsa här!
6 år med regeringen Reinfeldt och hans ideologiska politik har tagit oss hit. Statliga kostnadsövervältringar sker på de kommuna skattebetalarnas bekostnad, för att regeringen ska sänka statliga skatter, som gynnar de mest välbeställda! De jobbskatteavdrag de utlovat övriga inkomsttagare äts upp genom dessa kostnadsövervältringar när vi nu ser hur kommuner och landsting tvingas till skattehöjningar. Och priset, det betalar inte bara arbetslösa och sjuka. Det betalar även du och jag, och alla vi andra som tror på solidaritet och på att vi tillsammans kan bygga Sverige starkare och bättre gemensamt!
Christian
Enligt Svensk fastighetsförmedlings bobarometer så är det inte bolån eller funderingar om räntan ska dra iväg som oroar oss svenskar mest. Det är istället rädslan över att bli sjuk eller arbetslös, för idag innebär det för många också att man blir fattig!
29 % av kvinnorna och 20 % av männen oroar sig för att deras inkomst ska minska kraftigt och det gör den idag. Nära 50 000 människor har varslats i år och det i sig innebär att det är betydligt fler än dessa 50 000 människor som påverkas. Det gör även deras nära och kära!
Tidigare hade vi i Sverige trygghetssystem som skapade just trygghet i en förändring. A-kassan var en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb. Blev du sjuk, så fanns ingen bortre gräns för hur länge din sjukdom varade. Och det fanns heller inget Fas3 som låser in människor i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd där få möjligheter ges för att ta sig ur Fas3.
Det är en oroväckande utveckling, att det som bekymrar oss mest, det är rädslan över att bli fattig. Sverige är ett rikt land och vi borde gemensamt ha råd med trygghetssystem som skapar trygga människor i samhället. A-kassan har inte höjts på på 10 år, fastän allt annat i samhället blivit dyrare. Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag med en höjning, men regeringen väljer att prioritera skattesänkningar. Dessutom har regeringen gjort det betydligt dyrare att vara med i a-kassan, så en halv miljon människor lämnade den och sedan kom krisen med efterföljande stigande arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har tredubblats sedan Reinfeldts tillträde. Det om något är väl bevis för att den förda politiken inte fungerar.
Enligt en EU-rapport från i våras från Eurostat så är Sverige det land som visar på den största ökningen av människor som riskerar att hamna i fattigdom på grund av det transfereringssystem (a-kassa, sjukersättning exv.) vi idag har. 2005 var vi det land med lägst andel av befolkningen som riskerade fattigdom!
Att så många oroar sig över framtiden påverkar givetvis även deras barn. Att många fler blivit fattiga, det vet vi utifrån Rädda Barnens rapporter, som visar att nära en kvarts miljon barn i Sverige av idag lever i barnfattigdom. Den oron deras föräldrar känner över om de kommer att ha råd att betala både räkningarna och maten på bordet sätter givetvis spår i barnen och frågan är om något barn ska behöva bära sådant?
I Sverige av idag ser vi bilder på soppkök, en fördubblad barnfattigdom, ökad arbetslöshet och människor som sätter oron inför att bli sjuk och arbetslös som sin värsta farhåga, för då riskerar de att bli fattiga. Är det ett samhälle vi vill ha?
Christian
Andra som skrivit i liknande ämnen
Susanna Alakoski i DN 21/5-12 och i Metro idag!
Martin Moberg om a-kassan
Om bobarometern här