Kan väl inte påstå att jag suttit och lyssnat hela tiden på kristdemokraternas riksting, men det jag hört och nu hörs förvånar mig en del. I de flesta partier, ja de flesta organisationer och föreningar överlag så brukar man ha principen att man ”talar gott för sin kandidat, men inte negativt om de andra”. Så är definitivt inte fallet med kristdemokraternas riksting, tvärtom. Idag angrips bland annat Göran Hägglund på debattsidan i Aftonbladet från tidigare VU ledamoten och riksdagsledamoten Rolf Åbjörnsson och det är inga nådiga ord i den.
Det är också intressant att lyssna på hur man berömmer än den ena, än den andra kandidaten och en stilla fundering infinner sig hos mig om vi lever i samma land? En ohämmad hyllning till Göran Hägglund i hans värv som socialminister ”där han lyckats förändra livet till det bättre för så många. För vilka då undrar jag? De som redan har, är de som fått mest på bekostnad av de som behöver. En annan talare tyckte att Göran Hägglund är den störste socialministern sedan Gustav Möller. Jag undrar om inte svenska folket tycker att Sven Aspling, Margot Wallström mfl kanske satte lite tyngre avtryck under sina år som Sveriges socialminister.
Andra berömmer sig själva för att kristdemokraterna levt upp till 90 % av sina löften. Stämmer det så kan de inte skylla de ökade klyftorna på någon internationell finanskris, då var det medvetet av er att klyftorna ska öka i vårt land. Är det därför det var så viktigt att driva igenom avdragsrätten för gåvor. Är det så vi ska ha det i vårt land att fattiga människor ska vara hänvisade till allmosor som förr i tiden?
Strax före jul skrev jag ett inlägg som hette ”kom du fattiga ensamstående mamma”
Kom till mig nu i juletider, så ska jag se om jag inte kan idka lite välgörenhet. Feta jobbskatteavdrag och sänkt moms på mina krogbesök av statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har gett mig som redan har mer på bekostnad av dig som behöver. Men glöm inte bort att tacka för den välgörenhet jag visar dig, annars är du inte välkommen nästa jul och vem vet vad jag då kan ge bort för att döva mitt samvete.
För samtidigt som jag ser min egen plånboks storlek växa, så vet jag ju att den gjort det på bekostnad av något annat. Det är givetvis inte möjligt att sänka skatterna med över 100 miljarder under några år utan att det drabbat någon eller något. Så var så snäll och glöm inte att tacka för min givmildhet nu när du i juletider, stackars ensamstående fattiga mamma kommer till mig och ber om allmosor för att dina barn ska kunna få ett par bättre begagnade skor. Gör det, så kanske jag glömmer bort de som utförsäkrats, de som tvingas in i Fas 3 och får vara gratis arbetskraft fastän arbetsgivaren belönas med 5 tusen i månaden för varje arbetare de tar emot som jobbar gratis. Tacka för den givmildhet jag visar dig så här vid jul, så kanske jag själv glömmer bort barnen som växer upp i barnfattigdom, de som i antal, mer än fördubblats sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde ämbetet som statsminister och som partiledare för det nya ”arbetarpartiet” påbörjade kursändringen för landet Sverige.
Tacka när du lämnar farstun vid grovingången, så kanske jag glömmer alla de elever som under Fredrik Reinfeldts tid vid styret tvingas lämna skolan utan godkända betyg och därmed ges små chanser på arbetsmarknaden, deras antal ökade visst ännu en gång i år. Visst är det tråkigt, men varför ska just de barnen få mer än en chans, jag behövde ju inte det? Och undrar du varför just du fick gå via groventrén, så kan du jy själv fundera på om du inte ska vara tacksam nog, bara för att få komma till mig som i min generositet delar med mig av det jag själv inte längre anser mig behöva, eller ja, du kan inte få ta min päls som jag aldrig använt. Hur skulle det se ut, men som tur är så har jag en del pengar liggandes jag själv inte är i behov av.
Du förresten, fattiga, ensamstående mamma, du kanske kan ta med något av dina barn vid nästa besök inför julen, så kanske jag kan bjuda på en polkagris, det skulle verkligen få mig att må bra av att se ditt barns ögon tindra när han/hon får polkagrisen. Så kanske jag glömmer bort att det senaste året så har ansökningarna till Majblommans Riksförbund fördubblats, de allra flesta handlar om just ansökningar för att få råd med glasögon till sina barn.
Nej nu har jag nog inte tid att stå här längre, det börjar dra lite kallt, apropå kallt, den där kappan du har på dig, den ser att ut att vara i tunnaste laget så här vid juletider, du borde köpa dig en ny, själv ska jag gå och kolla hur mina aktier utvecklats. Tänk att 60 % av skattesänkningarna gått till just mig och mina medmänniskor, vi som tillhör de 10 % i landet som redan har det så bra. Han kan allt han den där Fredrik, vilken tur vi har honom. Vilken tur att du fattiga ensamstående mamma har sådana som mig. Vi som vet vad solidaritet innebär och gärna delar med oss av det vi fått, inte minst tack vare alla jobbskatteavdrag, inte för att jag någonsin behövt jobba, men min man berättar att han tjänat miljoner, så det är klart att du kan få mina barns gamla, utjänta gympaskor, men glöm inte att säga tack bara. Det dövar mitt samvete när jag går på Berns..
Obs! Inlägget ska läsas med en viss ironi. Jag citerar Fredrik Virtanen i dagens Aftonbladet, ” Jag uppmanar ingen att sluta idka välgörenhet. Jag uppmanar makten att se till att det inte behövs!
Det var alltså meningen att det skulle bli så här eftersom ni så stolt upprepar att ni uppfyllt 90 % av era vallöften.
Vem ni väljer till partiledare är givetvis upp till er, men efter att ha lyssnat till era egna hyllningar av ert parti och den politik ni för, trots alla skildringar av hur svårt den har slagit mot väldigt många. Så är inte den stora frågan om vem som ska leda ert parti. Frågan handlar snarare om självinsikten hos er själva eller om ni helt enkelt blundat alltför länge!
Ni lever i svunnen tid, ni tycker tvångssterilisering är okej, flera av era företrädare är abortmotståndare, och ni är det parti som ansvarat för socialdepartementet när välfärden rustat ned steg för steg. Ni säger er vilja värna välfärden, etiken och moralen. Men ni sitter passiva och tysta när just dessa frågor behöver lyftas.
Fortsätt ni med era inre stridigheter så behöver svenska folket kanske inte bekymra sig om er politik, för utanför riksdagen gör ni mindre skada!
Igår valde vi socialdemokrater en ny partiledare. Ett val som skapade optimism och förenade oss inför valet 2014 då vi ska ge er och de andra borgerliga partierna en ordentlig match. Efter ert val i kväll, finns det bara förlorare!
Christian
Idag hårdnade trycket på att få Göran Hägglund till att avisera sin avgång. Aftonbladet rapporterar här om att Uppsala och Stockholmsdistrikten nominerat Mats Odell till ny partiledare. Nu har det i sig knappast någon större betydelse, det är snarare en än mer tydlig markering mot Hägglund att han borde ta sig en ordentlig fundering på om inte även han borde gå som partiledare.
Men mera än en markering behöver det inte innebära. Vill Hägglund sitta kvar så gör han det, så länge som han själv inte aviserar sin avgång så lär det inte bli någon strid mellan några kandidater inom kristdemokraterna. Trots stor kritik inom den egna riksdagsgruppen och nu distrikten i Uppsala och Stockholm så tycker Göran Hägglund att han gör ett bra jobb och vill fortsätta. Frågan är i vilken spegel Göran Hägglund ser in i när han tycker att han gör ett bra jobb. Det har inte direkt gått bra för kristdemokraterna, vare sig i val eller när det gäller att få igenom sin politik.
* Löftet om ett avskaffande av fastighetsskatten blev till ett namnbyte och dessutom för många en högre avgift än tidigare, inte check på det löftet inte.
* Löftet om sänkt bensinskatt fick han heller inte igenom, inte check på den heller.
* Löftet om sänkt pensionärsskatt och hans hårda motstånd mot den sänkta restaurangmomsen gick heller inte Hägglunds och kd´s väg, inte check där heller alltså.
Listan kan göras längre och en stilla fundering kan ju vara om ett parti som uppvisar så dåliga resultat verkligen behövs? Väljarna tycks bli alltmer tveksamma. I opinionsmätning efter opinionsmätning hamnar kristdemokraterna utanför riksdagen och det om något är ett tecken på att väljarna inte tror på partiets förmåga att leverera sina löften. Listan ovanför visar också på att det stämmer.
En partikamrat till mig skriver här om vad han anser.
Under 7 års tid har det bara gått utför för kristdemokraterna. Deras vallöften förverkligas inte, trots att de sitter i regeringsställning. Deras stora paradfråga, vårdnadsbidraget, är ett fiasko. Något vilket även Göran Hägglund uppenbarligen tycks inse då han ville att partiet skulle släppa den frågan, men då fick han på pälsen av medlemmarna som banne mig skulle fortsätta driva frågan.
Är Göran Hägglund och kristdemokraterna verkligen kompatibla med varandra? Som partiledare tycks han inse att en fokusändring måste ske, men samtidigt förmår han inte som partiledare få sitt parti att inse och acceptera detta. Resultatet syns tydligt, raset i opinionsundersökningarna fortsätter och det hela utvecklas till ett moment 22 som till sist får som konsekvens att kristdemokraterna kanske åker ur riksdagen.
Å andra sidan med tanke på det klena resultatet de levererat till sina väljare så kanske det inte gör så mycket, jag skulle knappast personligen fälla en tår om de åker ur riksdagen…
”Uppdaterad 2/10″
Läser nu i Aftonbladet att Mats Odell bestämt sig för att kandidera mot Göran Hägglund. Ska bli intressant om det får fler att träda fram som kandidater. Personligen är jag högst tveksam till om Mats Odell skulle bli en bättre partiledare för kristdemokraterna. Han har trots lång tid i politiken inte direkt gjort sig känd för den breda allmänheten och han är helt enkelt väldigt tråkig. Å andra sidan gråter jag som sagt inte om det blir han och därmed ett borgerligt parti mindre i riksdagen….
Christian