Media fortsätter att rapportera om statliga Vattenfalls köp av Nuon. Inte nog med att det i sig gjorde oss till storägare av smutsig kolkraft nere på kontinenten, det var också Sveriges i särklass sämsta affär någonsin, och detta varnade flera för innan köpet skedde!
Trots det, gav dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) klartecken till köpet av Nuon, till prislappen 97 miljarder kronor! Detta trots att tjänstemän på näringsdepartementet varnat för att prislappen var närmare 30 miljarder för hög!
I Aftonbladet idag skriver Eva Franchell enligt nedan, hela krönikan kan du läsa här!
Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) har ett flertal gånger i media uttalat sig om att detta är tidigare näringsminister Maud Olofssons ansvarsområde. Flera hävdar att en affär av denna storleksordningen aldrig skulle ha kunnat ägt rum, utan att dessa två ministrar var inblandade!
Var var det för form av storhetsvansinne som fick regeringen att trots varningar gå vidare med en affär som de redan från början visste skulle gräva hål i kassan. För även om det är ett bolag så är det ett statligt bolag, och därmed är vi alla ägare till det. Den avkastning som statliga bolag ger, innebär pengar in i statskassan som användas (förhoppningsvis) till det gemensammas bästa. Fredrik Reinfeldt (M) slösar inte bara bort våra gemensamma resurser på ineffektiva reformer, som inte skapar de jobben, vi så starkt behöver. Han ger även klartecken till Sveriges sämsta affär någonsin!
Stefan Löfven (S) kräver idag; – Han bör lägga alla kort på bordet och redovisa exakt hur hela regeringens beredning av den här affären har gått till. Det är han skyldig svenska folket. Det handlar om skattemedel som regeringen säger att de är så rädda om. Nu har de varit nere i Holland och blåst bort 97 miljarder kronor, så då kan de gott förklara sig. Hela rtikeln kan du läsa här!
Christian
Så kallades det då än en gång till presskonferens. Regeringen, var det denna gången och inte moderaterna ville släppa en del budgetnyheter, mer om det kan du läsa här och här! Han börjar se trött ut vår statsminister och det kanske man får ha förståelse för. Det är ett tungt uppdrag han har. Det underlättas förmodligen inte av att hans övriga kamrater i stödpartierna inte ser det lyft de förmodligen hoppats på genom allianssamarbetet.
Men oavsett om Reinfeldt är trött eller inte, så är det tråkigt när regeringspolitik och visioner för Sveriges framtid endast stavas ”skattesänkningar”. Jag undrar hur många av oss som vaknar upp och funderar på om det inte vore kul med ytterligare en skattesänkning, nu när utrymmet finns i statens finanser? För vem och varför vill man ha väljarnas förtroende att få styra landet om politiken begränsas till hur många skattesänkningar som ska genomföras? Visst kanske några tycker, sänkt restaurangmoms ger en del nya jobb till framförallt unga. Ja det kanske det gör, det skrev jag om här. Men det kan också bli som i Finland, det kan också bli så att det framförallt är krögarnas vinster som ökar men framförallt vad skulle vi kunnat använda de pengarna till istället? Frågan jag ställer mig är om det förmodligen inte är flera som framför nyhetsrapporteringen förfäras i rapporterna om dålig bemanning inom äldreomsorgen, eller dålig skolmat eller om de fattiga barnen och Viking som ville, men inte kunde spela fotboll än som vill spara in en tia när de går på krogen. Om pengarna regeringen nu vill använda för att i teroin skapa ca 3000 jobb inom restaurangbranschen istället användes i form av ökade resurser till landets kommuner så skulle tre gånger så många välfärdsarbetare kunna anställas. Var det inte jobben det handlade om Reinfeldt och Olofsson? Insatt resultat i förhållande till utfall är ju en term som används inom ekonomin Borg.
Fredrik Reinfeldt gjorde sig som ung känd som ung moderat ideolog i boken det sovande folket. Där raseras de gemensamma trygghetssystemen, solidaritet mellan människor och över generationer ersätts av en jämförelse över hur stor den egna plånboken är och hur den kan bli ännu större på bekostnad av det gemensamma, det kollektiva och därmed också på svaga och utsatta. Socialförsäkringsminister Ulf kristersson (M) var tidigare i år ute och pratade om att samhällets gräns är svältgränsen, inget mera. Ja så var det med det moderata solidaritetsbegreppet. Ordet Solidaritet är för övrigt ett av få ord som moderaterna i sin nya retorik under namnet det nya arbetarepartiet inte har anammat. Men Reinfeldt, Borg och Kristersson, ni måste väl ändå ha någon idé, tanke dröm eller vision om hur bästa stämningars längtan kan nås i vårt land och tror ni verkligen själva att svaret är ytterligare en skattesänkning? En kollega till mig, borgerlig för övrigt, skrev häromdagen hur det var omöjligt att inte känna. Känna med de anhöriga till offren på Utöya, inte känna med de drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn. Till det kan givetvis läggas de gripande skildringar om de fattiga barnen i Sverige, de närmare 250 000 barn som lever i en verklighet ni tre förmodligen aldrig ens varit i närheten av. Att ni kanske inte har svaret får jag väl acceptera, men åtminstone folkpartiet hade i alla fall tidigare en social politik värt namnet. Nu är det piska mot Sveriges elever som är devisen, ni kanske kan ringa Bengt Westerberg så kan han försöka att förklara.
För övrigt så har jag de senaste dagarna lärt mig att människor som framstår som starka inte alltid behöver vara det bakom fasaden. Alla kan behöva hjälp eller ett öra någon gång, kanske inte idag eller i morgon, men någon gång. Erbjud då ditt öra, det är det viktigaste. Det viktigaste är heller inte att få veta utan för möjligheten att kunna få veta.
Christian
Nu är det definitivt, Göran Hägglund (KD) förlorade än en gång dragkampen mellan regeringspartierna. Sveriges pensionärer skall än en gång få stå tillbaka och löftet om att sänka skatten för dem omvandlades istället till ett kanske 2013 eller 2014 om det finns utrymme i statens finanser. Istället ska 5,6 miljarder användas till att sänka restaurangmomsen, något som kanske skapar 3 500 nya jobb, men det är inte troligt. Läs mer här om det i Aftonbladet och vad jag tidigare skrivit här.
Frågan är om det var ett så smart drag av statsminister Fredrik Reinfeldt, inte minst utifrån att KD-ledaren Göran Hägglund så starkt drivit just frågan om sänkt skatt till landets pensionärer. Visserligen kan Reinfeldt känna sig stärkt av opinionssiffror, men alliansen består av fyra partier och för de övriga tre så ser siffrorna inte riktigt lika kul ut. Framförallt inte för kristdemokraterna. Eller vill han stjälpa Hägglund och tvinga fram ett partiledarbyte? Knappast troligt. aAt hans trogna Maud Olofsson (C) avgår till förmån för en betydligt yngre och hungrigare partiledare med ett tydligt direktiv från medlemmarna i centerpartiet. Nämligen den om att profilera sig och partiet, gör att det kommer att bli tuffare att hålla ihop regeringspartierna. Någon form av självbevarelsedrift måste det finnas även bland medlemmar och förtroendevalda inom centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna och deras enda chans till högre väljarstöd är att till största delen ta väljare från moderaterna. För att lyckas med det så måste de tydligare profilera sig och driva frågor mot moderaterna och därmed så kanske vi också ser slutet på alliansen som till största delen ändå handlat om moderat politik.
Fredrik Reinfeldt får göra saker, han kan kalla till presskonferens och berätta att nu har moderaterna och därmed regeringen bestämt! Jan Björklund får nöja sig med att uppmana kommuner till att satsa på skolan, några pengar fick han inte skicka med för Fredrik reinfeldt och Anders Borg och nu får heller inte Göran Hägglund igenom sitt krav.
Det är tyvärr inte det första slaget mot landets pensionärer att de nu fick se löftet om sänkt skatt försvinna. Tidigare, vilket också var en kristdemokratisk fråga så lovade de att avskaffa fastighetsskatten, något som rent ekonomiskt skulle gynnat pensionärer. Det löftet blev istället omvandlat till en kommunal fastighetsavgift och få fick se en sänkning av avgiften i förhållande till vad de betalat i skatt. I slutet av juli presenterades förslaget om att höja högkostnadsskyddet något som slår främst mot de äldre i vårt land, om det skrev jag här. Så inte nog med att pensionärer som grupp fått se sin inkomst sänkt med 7 % de senaste två åren. De har även i relation till dem som arbetar fått det sämre då de inte fått del av nummer 1, 2, 3 eller det 4:e jobbskatteavdraget. De har även fått se löften riktade till dem omvandlas eller utebli. Här skall visst inte alla med och definitivt inte Sveriges äldre….
Om Göran Hägglund och kristdemokraterna fortsätter att driva frågor som han hela tiden får vika sig i så kanske han och hans parti helt enkelt spelat ut sin roll i svensk politik. Hur kan man som partiledare fortsätta hävda att man skall vara det om man inte levererar något till vare sig medlemmar eller väljare och hur ska Göran Hägglund kunna möta sina väljare i vetskapen om att hans parti hela tiden får ge vika i regeringen?
Christian
Visst är det välkomnande att regeringen idag presenterade en ökad satsning på den svenska, numera inte så älskade järnvägen. Den enligt regeringen storslagna satsningen löser dock inte huvudproblemet vi idag har med vårt järnvägsnät. Ökad underhåll må vara bra, men i grunden så är det helt enkelt mera räls som behövs. Kapaciteten på våra järnvägar är helt enkelt för låg. Aftonbladet kallade idag den så kallade satsningen för ett hån. Man skulle även kunna kalla det att ”koka soppa på sen spik”, för än en gång försöker regeringen ge sken av att vara handlingskraftig och ge sken av att lösa problem, de inte löser med sina förslag. Frågan är om svenska folket bär det i minne när vintern än en gång kommer och tågen står still av alla möjliga anledningar.
Jag skrev i slutet av juni ett blogginlägg om just kaoset inom den svenska järnvägstrafiken, det kan du läsa här!
Frågan jag då ställde var för vem järnvägen var till för. Till skillnad från annan konkurrensutsatt verksamhet så är det inte så lätt för resenären att välja ett annat transportföretag, för det är samma räls som tågen går på och bortsett från större järnvägslinjer, där det finns fler alternativ, så finns inte de i det största delarna. Tar med sedan hänsyn till avresetider, så spelar det inte heller någon roll om det finns flera operatörer, för de går givetvis inte på samma tider. Därmed återstår alternativen buss eller bil i de flesta fall. Då når vi inte några miljömål. Maud Olofsson (C) pratade även på presskonferensen sig varm för de jobb som deras satsning nu kommer att ge, var då och hur många blir det. Regeringen har ju tidigare när det gäller restaurangmomsen tyckt att 3 500 jobb i teorin är jättemycket, i praktiken betydligt färre till en kostnad av 1 ½ miljon skattekronor. Så hur stor effekt har denna ”grandiosa” satsning kära regering. Är det inte ett försök att istället flytta fokus på småpartierna i kris? Moderaterna vill inte avstå sina skattesänkningar. Göran Hägglund har nästintill satt sin framtid som partiledare i pant när han så hårt kritiserar Reinfeldt för att hellre sänka restaurangmomsen än skatten för pensionärer. Är detta motdraget från Reinfeldt, vi lovar lite extra till andra områden så kanske han tiger?
Vissa verksamheter är kanske helt enkelt inte lämpliga för att vara föremål för upphandlingar. Kortsiktigt tänkande skapar inga långsiktiga lösningar på den svenska järnvägstrafiken. Stora riskkapitalföretag vill se sin vinst öka, de har väl ingen anledning att reinvestera sina vinster i en verksamhet de inte vet om de får fortsätta bedriva nästa upphandlingsperiod.
Christian
Fredrik Reinfeldt går en tuff höst till mötes, hans vapendragare Maud Olofsson tvingades att avisera sin avgång tidigare i år och en av kandidaterna till att efterträda henne Anna-Karin Hatt (C) gick idag på debattsidan i Aftonbladet till hårt angrepp på kristdemokraternas hjärtefråga, vårdnadsbidraget. ”Eftergiften till KD var ett kraftigt kliv bakåt i svensk jämställdhetspolitik”, skriver hon och kallar bidraget för en ”kvinno- och fattigdomsfälla” Det uttalandet fick hennes ministerkollega Göran Hägglund (KD) att gå i taket, läs hela debattinlägget här.
Att de tre kandidaterna som det talas om som efterträdare till Maud Olofsson behöver profilera sig är i sig inget märkvärdigt. Men det som gör osämjan bland sde så kallade allianspartierna mer tydligt, är just det faktum att hon väljer att kraftigt kritisera en för kristdemokraterna så viktig fråga. För de av oss som mins vad Göran Hägglund (KD) tidigare sagt om vårdnadsbidraget så har han själv funderat på om de kanske inte skulle droppa den frågan, men fick för det uttalandet så mycket kritik från partikamrater runt om i landet så han fick göra avbön och fortsätta att driva den frågan. Nu håller jag i grunden med Anna-Karin Hatt (C), vårdnadsbidrag är en kvinnofälla och det var inte meningen när barnomsorgen byggdes ut på 70-t att skattepengar skulle gå till dem som valde att stanna hemma. De skulle tvärtom ges en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden och därmed bidra till välfärdsbyggandet. I grunden så är det därför det är arbetslinjen som gäller. Alla ska vara med och bidra efter bästa förmåga för att alla kan jobba 100 % av sin egen förmåga.
Även statsfinanserna ger Reinfeldt anledning till oro, även om hans finansminister försöker gjuta olja på vågorna. Till och med Reinfeldts älskade jobbskatteavdrag har han och Borg tvingats att dra tillbaka. Det i sig är ju bra, men framförallt var det en bakdörr för statsminister för att slippa en regeringskris om han fått en riksdagsmajoritet bakom sig. Men oavsett så har reformutrymmet minskat och nya prognoser från Statens Kommuner och Landsting visar att vi nästa år tvingas skriva ned prognoserna för skatteintäkterna rejält. Det är precis det som hände för några år sedan. Då tappade exempelvis Karlstad 800 miljoner i skatteintäkter på grund av finanskrisen. Något stöd utlovades inte förrän kritiken mot regeringen blev så hård så att den tvingades att ge kommuner och landsting, vad som då hette, tillfälligt konjunkturstöd, jag skriver hette för det fanns inte kvar när budgetarbetet i år startades upp. Det var pengar som givetvis välkomnades, även om det knappt uppgick till en tiondel av vad kommunen tappade. Trots detta fortsatte regeringen att sänka skatten, som visserligen gav enskilda några hundralappar mer i plånboken, men som kunde gett välfärd för miljarder i kommunerna.
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom. Idag är det blligare för ungdomar och enklare att via internet fixa ruset i tablett- eller pulverform än att få tag på alkohol. Det och det faktum att ungdomsarbetslösheten är så hög som den är idag leder till ett ökat missbruk. Kanske kunde 25 miljarder användas för att ge dessa ungdomar en bättre möjlighet att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Kanske kunde någon av de 160 unga i Karlstad som idag tvingas leva på försörjningsstöd ges andra förutsättningar än vad de har idag.
Det ser ut som om Reinfeldt kanske undvek regeringskrisen genom att dra tillbaka det femte jobbskatteavdraget, bara för att hamna i en annan, där partiföreträdare för de borgerliga partierna börjar bråka med varandra i brist på pengar att utlova nya reformer för. Jan Björklund lovade i sitt sommartal mera pengar till lärarna, men inga pengar. Undrar vad hans kamrater på den blå sidan runt om i Sveriges kommuner tycker om det uttalandet när skatteintäkterna totalt sett ser ut att minska med 50 miljarder kronor. Maud Olofsson har dock ännu inte släppt tanken om den obegripliga sänkningen av restaurangmomsen, den skapar nästan inga jobb, bara mera vinst till näringen. Det kanske borde vara bättre att ge dem till välfärdssektorn istället, nu när vi går in i en ny kris, eller om den gamla kanse aldrig tog slut.
Christian
Även om det spekulerats en längre tid och den interna kritiken inte längre är intern, var det ändå överraskande att Maud Olofsson (C) idag valde att meddela sin avgång. Drottningen över det en gång så starka Bondeförbundet kan inte direkt se ett arv som stolt bärs upp av lysande opinionssiffror direkt.
Om Maud Olofssons arv kan du läsa mer här om i Aftonbladets ledare.
Hennes presskonferens kan du se här!
Under Maud Olofssons tid som partiledare har Centerpartiet förändrats. Från att ha varit ett folkrörelseparti, ett parti med gröna förtecken som kämpat för landsbygden och som gärna genomfört blocköverskridande överenskommelser när det gynnat landet har det blivit ett parti som ibland till och med hamnat till höger om moderaterna. Den taktiken har inte fungerat, kanske näringslivsfrågorna skulle ha lämnats till någon annan än centern. Uppenbarligen har inte väljarna uppskattat högervridningen. Inte heller har den uppskattat Centerpartiets förändrade syn på kärnkraften. Vem minns inte när en gråtande Maud Olofsson, med tårar som rann längst med hennes kinder förklarade att det var för hennes barn och barnbarns skull som hon ville avveckla kärnkraften, när de i efterdyningarna av Tjernobyl fick förklara för sina barn att de inte kunde äta bären. Även om det förmodligen inte var samma tårar som rann längst med hennes kinder, så var det samma argumentation hon senare använde när hon förklarade varför hon bytt uppfattning i frågan. Inte många politiker skulle överlevt en sådan fadäs, men det gjorde hon. Det får väl förmodligen bli det positiva man kan säga om henne, att hon måste som person vara mycket stark som stått pall och genomdrivit de förändringar som fått Centerpartiet att plocka röster på Stureplan, även om de inte är så många hon och Federley förmodligen hoppats på.
Har centerpartiet spelat ut sin roll i svensk politik, när de glömde historien och glesbygden? Opinionsmässigt brottas de liksom kristdemokraterna och folkpartiet med stora problem, trots att de ständigt försöker profilera sig i olika sakområden, så är det moderaterna som opinionen belönat och som enda parti rönt några större framgångar opinionsmässigt.
Svaret på frågan om centerns framtid ligger i valet av partiledare och om fokus framöver kommer att vara det egna partiet eller alliansen som är det viktigaste. De har en del kandidater att välja på.
Christian
Flera kommentatorer har efter gårdagens partiledardebatt talat om statsminister Fredrik Reinfeldts (M) rädsla för en regeringskris till hösten och ett faktum att ett nyval kommer efteråt. I Aftonbladet kan du läsa dagens artikel här! Men varför är du så rädd egentligen Reinfeldt, det finns ju en mycket enkel lösning?
Lösningen heter, gör om och gör rätt! Skippa planerna på det femte jobbskatteavdraget. Se de som drabbats värst av krisen och se de behoven som finns i den svenska skolan. Se förslaget från kandidaten som SSU:s nya ordförande Gabriel Wikström kom med idag, läs mer om det här! Att låta alla barn få gå i förskola skulle stärka dem under sina unga år inför grundskolan. De allra flesta barn gör redan detta, så det är knappast en kostsam reform. I vissa kommuner erbjuds även detta, just för barnens skull, Karlstad är en sådan kommun!
Men tänk Fredrik Reinfeldt (M) vad mycket mera som skulle kunna åstadkommas om du istället för det femte jobbskatteavdraget ökar på statsbidragen till kommuner och landsting. 15 000 000 000 svenska kronor är väldigt mycket pengar. Det skulle bara för en kommun som Karlstad innebär 150 miljoner mer årligen att använda i den kommunala verksamheten. När vi började med budgetarbetet hade vi ett utrymme på 47 mkr, hade vi haft de pengarna som du vill sänka skatten med till vårt förfogande hade vi kunnat gå med på vartenda äskande från nämnderna i kommunen. Det hade till och med blivit lite pengar över som vi kunnat använda till konkreta åtgärder för att minska barnfattigdomen i vår stad. Inslaget i TV 4 Värmland kan du se här, 1.55 min in i klippet. Vi Socialdemokrater föreslog igår i en motion att en handlingsplan för detta ska tas fram, där konkreta åtgärder i takt med att de bockas av, leder oss mot målet att inget barn i de så kallade fattiga familjerna inte ska ges goda förutsättningar till ett rikt och aktivt liv under sin uppväxt. Med de pengarna som du nu för femte gången vill sänka inkomstskatten med kunde vi istället erbjudit dessa barn en möjlighet att få åka på sommarkollo, erbjuda alla i årskurserna 9:an och åk 1 och 2 på gymnasiet ett feriearbete.
Vi skulle med 150 miljoner kronor mer i statsbidrag kunna höja bemanningen på våra vårdboenden, ge äldre med hemtjänst ökade möjligheter till att få komma ut en sommardag som den vi haft idag i Karlstad. Vi skulle kunna ge barnen med särskilda behov i skolan bättre stöd och gymnasieskolan skulle inte behöva tvingas till nedskärningar för den nya gymnasiereformen GY11 som du beslutat om att införa men inte gett kommunerna de pengar detta kräver!
Så varför är du egentligen rädd för ett nyval Fredrik Reinfeldt (M)? Gör om och gör rätt, säg att du lyssnat till folket som inte längre sover då de förfäras över konsekvenserna som krisen fått i vårt land. Alla har inte fått det bättre och vi, vi som fått det. Vi kanske är villiga att avstå en femte skattesänkning därför att vi ser hur mycket större nytta den skulle göra ute i landets kommuner och landsting. Gör det så kan du sova lite bättre om nätterna, för risken för regeringskris och ett nyval är borta. Inkomstskatterna är redan sänkta med 80 miljarder kronor det räcker nu!
Christian
Vår barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) vill inte prata om barnfattigdom. Hon tycker det är bättre att tala om föräldrar som är fattiga då. Ja men det underlättar säkert livet för de 220 000 barnen i Sverige som de facto lever i dessa ekonomiskt utsatta familjer om även du liksom övriga i regeringen inte vill se att de också finns, du som dessutom är högste ansvarige minister! Du kan tex läsa om Viking här, som inget hellre önskar sig att kunna få spela fotboll!
Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver här om varför barnfattigdomen ökat i vårt land. Enkelt så kan problematiken stavas, felaktig familjepolitik och försämrade trygghetssystem. Till detta kan också läggas en misslyckad arbetsmarknadspolitik som gjort det svårare för många att återinträda på arbetsmarknaden. Regeringens devis har länge varit att sjuka, låtsas vara sjuka. Kastar vi ut dem från sjukförsäkringen så kommer de snart att börja jobba. Men hur ska vi hantera dem som är arbetslösa, men inte fanns i sjukförsäkringssystemet då, jo, de väljer vi att piska in på arbetsmarknaden genom att föreslå lägre löner, det föreslog Maud Olofsson (C). Problemet är att vare sig dessa eller andra försämringar har fungerat, de har däremot ytterligare spätt på barnfattigdomen. Människor drömmer inte om att inte ha ett jobb att gå till, de drömmer inte om att inte kunna ge sina barn de bästa förutsättningarna som finns. Och med den utgångspunkten så kan man inte piska människor till att få ett jobb, det behövs andra åtgärder.
Lena Sommestad (S) professor i ekonomisk historia, tidigare bland annat chef för Institutet för Framtidsstudier (1998-2002) och miljöminister (2002-2006), skriver i en debattartikel i GP om barnfattigdomen, läs den här!
Sveriges television rapporterar om de 400 000 barnen som inte kan åka på semester här, fastän sommarlovet är här.
Regeringen spär ytterligare på situationen genom de försämringar som nu sker i och med den nya gymnasiereformen. Varför skulle inte en elev som väljer en praktisk utbildning, senare också kanske vilja studera vidare? Till hösten ges inte de den möjligheten och därmed försämras deras chanser på arbetsmarknaden. Regeringen tycks anse att vissa i vårt land inte ska ha tillträde till vissa jobb, utan de ska vara förbehållna andra. Vem tror idag, att den som väljer gymnasieprogram, gör det i en tro och ens en egen vilja till att senare jobba med det hela livet. Ser ni inte själva vad fel det blir. Det är betydligt bättre att ge alla en bra start när de ska ut i vuxenlivet än att senare konstatera att de inte har de förutsättningar som finns senare i livet att byta yrke om de oavsett anledning behöver det.
Gör om och gör rätt och se konsekvenserna av en politik som inte lyckats. Våga lyfta på skygglapparna och våga också erkänna att allt kanske inte nu i efterhand varit så klokt. Sluta hyckla om barnfattigdomen, sluta hyckla om utförsäkringarna, sluta hyckla om Fas 3 och sluta prata om dessa ständiga jobbskatteavdrag! Det femte till en kostnad av 15 miljarder kronor, när vi redan sänkt inkomstskatterna med 80 miljarder redan via de tidigare 4 jobbskatteavdragen.
Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom.
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian
Idag är det inte enbart de som tar studenten som har anledning att fira. Det har även vi som anser att Fas 3 är den absolut sämsta tänkbara arbetsmarknadsåtgärd som finns i vårt land. Ett system som utnyttjats av arbetsgivare och som varit och är förnedrande för de som tvingats ut i det i vetskapen om att deras arbetsinsats inte värderas alls, samtidigt som den som tar emot dem fått 5 000 kr i månaden för detta!
Men samtidigt som många gläds idag. Det ser man på statusrader på Facebook, man ser det i bloggar och på twitterinlägg, samtidigt kanske vi måste påminna oss om Winston Churchills bevingade ord, Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Tyvärr innebär inte riksdagens beslut idag att de 26 000 människor som idag befinner sig i denna moderna form av slaveri ett slut. Tyvärr kan maktens arrogans visa sig från regeringshåll i form av att välja att dra ut på tiden. Till Sveriges Radio säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) så här! Mer om detta kan du läsa om i Aftonbladet här!
Nu är det absolut inte min avsikt med detta blogginlägg, att på något sätt unna de, som liksom jag själv hatar systemet med Fas 3, en stund att fira dagens beslut i Riksdagen. Nej min avsikt med inlägget är att klart och tydligt understryka vikten av att fortsätta ta fighten. Att trycka på och visa dem i maktens korridorer att de inte kan förhala denna fråga genom att dra den i långbänk. Alltför många gånger har regeringen gjort det när det gäller utförsäkringarna. De sjuka som av regeringen klassats som arbetsföra trots att de omöjligt kan stå till arbetsmarknadens förfogande har gång efter gång fått höra från ansvarig minister, att det kanske blev fel och vi ska se över detta. Utan att något har hänt! I den frågan har dessutom kyrkan engagerat sig starkt i form av Påskuppropet och nu Solrosuppropet!
Låt inte Fas 3, bli samma långbänk som utförsäkringarna blivit för denna regering. En regering som väljer att blunda när andra ser. En regering som väljer att förhala, när andra vill genomföra. Det är inte en regering för hela svenska folket, det är en regering för de som tror att de aldrig riskerar att hamna i sjukdom, få en arbetsskada eller som unga behöver extra hjälp i skolan! Det är en regering för dem som hellre ser sin plånbok bli fylld än att Viking kan spela fotboll. Det är en regering som i brist på visioner om hur klyftorna ska minska och om ett Sverige för alla lanserar nya jobbskatteavdrag samtidigt som de beklagar när det offentligas resurser inte räcker till….
Avslutningsvis ett stort grattis till alla er studenter som firade idag. Tidigare i stan åkte ett ”studentflak” runt med texten ”22.00 fullt ös, 03.00 medvetslös, 07.00 arbetslös” Välkommen till Reinfeldts Sverige!
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian
Aftonbladet fortsätter sin granskning av barnfattigdomen i Sverige. Det är gripande skildringar från barn, föräldrar och andra som möter och ser de barnen som inte vet om även detta sommarlov inte innebär någon annan förändring än att de får gå hemma på dagarna…
Aftonbladet skriver bland annat om elvaårige Viking, som inget hellre vill än att få spela fotboll, men det förblir enbart en dröm för det är för dyrt för hans föräldrar. Utan kompisar att leka med, spenderar han sitt sommarlov till största delen och när det finns någon kompis att leka med, berättar han att de gör hyss, man inte borde. Det är ett barns beskrivning över vad en tristess och en sommar utan hopp till förbättring leder till för honom. Liksom samma känsla av vanmakt och utan en tro om en bättre framtid för äldre unga och vuxna leder in dem på ett spår de senare i livet ångrade att de valde. Jag har sagt det förut, men kan säga det igen och igen, tills någon av de som sitter högre upp i stolarna där makten avgör ödet för alla dessa. Ett liv utan en tro om att en förändring till det bättre en dag kan komma, blir inte till ett liv någon av oss vill få.
Inte nog med att vi idag lever i ett samhälle där klyftorna ökar, där gränserna mellan de som har och de som behöver, bara blir större och större. Där socialt utsatta får det ännu svårare att klara sin vardag och sitt leverne. Där maktlöshet och frustration breder ut sig där ses effekterna i form av att alkoholdebuten sjunker i åldrarna. Där ses effekten i form av att fler väljer andra rusmetoder för att fly en vardag de inte vill leva i, eftersom det är både billigare och enklare att få tag i. I detta samhälle pratar de som redan har om hur de ska få mer på bekostnad av just denna grupp som växer. Det femte jobbskatteavdraget är viktigare än att ge även dessa människor en bättre start på en förändring av deras liv. Lena Holm, generalsekreterare i riksförbundet Majblomman, går idag ut till stark kritik mot avgifterna inom skolan. Det är ytterligare en pålaga för det växande dåliga samvete många fattiga föräldrar känner idag, då de än en gång tvingas säga nej till sina barn och det är samhället som ger dem detta dåliga samvete, genom att välja att inte se. Om Lena Holms kritik, kan du läsa här!
Barnfattigdomen finns, även om vissa förnekar det. Siffror talar sitt tydliga språk, men även om antalet barn är 220 000 eller 200 000, så är det det 200 000 för många. Ett rikt samhälle som vårt, för det är vi trots, det handlar om att fördela resurserna på ett mer rättvist och värdigt sätt. Det handlar inte om att göra dem som ”lyckats” fattiga, så att alla ska ha det dåligt. Men vad det handlar om är att de som har det väldigt bra, kanske kan avstå ett par tusenlappar om året för att ge till dem som ingen idag vill se av ministrarna i vårt lands regering.
Det som förvånar mig är, att alla föräldrar, eller åtminstone de allra flesta älskar sina barn och vill ge dem de allra bästa förutsättningarna som finns. Men varför ska det vara skillnad på egna barn och andras barn? Har inte samhället ett ansvar för att ge alla barn en god uppväxtmiljö. Inte ska väl skolan försämra denna, en skola som ska bilda och även fostra gör det i så fall på ett väldigt dåligt sätt!
Tänk om alla barn kunde få sjunga ”Den blomstertid nu kommer” med glädje i rösten och med ett hopp om ett sommarlov, de bär med sig i minnet som vuxna var det bästa sommarlovet någonsin.
Ett annat Sverige är möjligt!
Christian