I Aftonbladet idag skriver Katrine Kielos om Reinfeldts huvudvärk, den ledaren kan du läsa här. Den handlar om det långa förtroendet moderaterna har i välfärdsfrågor, trots att Fredrik Reinfeldt gör sitt bästa.
Moderaterna kramar numera de som arbetar inom dessa områden. De älskar kollektivavtal, de älskar fackföreningsrörelsen och med jobbskatteavdrag så har de gett undersköterskan i äldreomsorgen lite mer i plånboken. Men till vilken glädje är det när den faktiska politiken innebär något annat. För undersköterskan som fått lite mer i plånboken genom jobbskatteavdrag, får om han/hon blir arbetslös en betydligt sämre ersättning än tidigare om han/hon nu inte lämnade a-kassan när avgiften chockhöjdes av samma regering som älskar den. Samma regering som säger sig vilja värna välfärden, säger samtidigt nej till att stötta kommunerna under jobbkrisen där vi ser skattintäkter försvinna. Men sänka momsen på krogen, det var viktigt. Vi gör det för jobbens skull säger Reinfeldt, ja men betydligt fler jobb skulle ha skapats inom äldreomsorgen. Vad hjälper det att en äldre ges en valmöjlighet om den består av 100 olika företag att välja på, men inget kommunalt alternativ.
Det är kanske inte så konstigt om detta område inte är regeringens paradgren. Det finns förvisso andra områden Fredrik Reinfeldt och Anders Borg inte heller talar så högt om längre, områden där de misslyckats som ledaren också tar upp och som jag därför inte behöver upprepa. Den senaste tidens skandaler inom äldreomsorgen som följt i fotspåren av riskkapitalbolagens inträde är också något som borde legat moderaterna i fatet opinionsmässigt, men icke. Och det är nu, vi måste ställa oss frågan varför?
Rent opinionsmässigt så har det funnits mer än lovligt många frågor denna höst/vinter där vi kunnat bedriva en mycket framgångsrik oppositionspolitik, men inte lyckats få fram vårt budskap. Det handlar om en utrikesminister med tvivelaktig historia i ett oljebolag, det handlar vårdskandaler, om en misslyckad jobbpolitik, där arbetslösheten spås bli högre i år än 2011. Det handlar även om en oenig regering, som trots en svår ekonomisk situation som kommer att leda till uppsägningar i landets kommuner, ändå väljer att sänka krogmomsen istället för att stötta kommunerna. Moderaterna har visat på deras människosyn när de ville utvisa 91 åriga Ganna ur landet och vi har barnfattigdomen som uppmärksammats mer än någonsin tidigare och där misslyckandet är totalt!
Varför lyckas vi inte när det funnits så många chanser? Ja, jag vet ärligt talat inte, det vet väl egentligen ingen. Många åsikter och uppfattning kan man läsa om i media, Ylva Johansson, K-G Bergström, Mona Sahlin, Morgan Johansson, Karl Petersen mfl mfl
Vem eller vilka som har rätt, det får andra avgöra. Men det är omöjligt att inte reflektera över hur hösten och vintern varit och sätta det i relation till att vi inte stiger opinionsmässigt, vi står inte ens fast, vi sjunker i väljarnas ögon. Kan det vara så att personkritiker har rätt eller är det de själva som har fel. Är fokus på en person skälet till varför vi inte lyfter, ja hur har man då tänkt att det ska gå. För många utspel i för många frågor som sedan tagits tillbaka funkar inte oavsett. Kan dessa tabbar medfört att det försvårat våra möjligheter till att föra ut vad vi tycker i ovanstående frågor och är det därför som vi backar, trots att vi borde lyfta opinionsmässigt, när frågor som dessa diskuteras. Ja i så fall så förstår jag att flera i partiet är bekymrade, för om det är det som är skälet… Man kan inte göra om en människa hur mycket som helst helt enkelt, det är rent omöjligt och det är heller inte rätt att ställa sådana krav på någon.
Men om vi vänder på frågan. Om det inte är det som är svaret på varför vi backar opinionsmässigt, om det är krypskyttet som vissa hävdar, vad är lösningen då. Ja inte vet jag, kan inte gärna tvinga på folk en munkavel och under tiden som jag skrivit detta har jag själv bildat mig en uppfattning om vad jag tror är den bästa lösningen för partiet och för våra chanser att än en gång bli ett statsbärande parti och det, det behövs i dagens Sverige, att fortsätta så här blir ett moment 22 som inte leder någon väg till det bättre alls.
Christian
Dagens SCB undersökning var knappast en munter läsning, 27,7 %! På internet har man sett en del kommentera det som, ”Ja det kunde varit värre”, värre för vem undrar jag?
För samtidigt som regeringen på område efter område har misslyckats så vänder inte opinionsläget för oss. Vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet, en katastrofal bostadspolitik, där få billiga lägenheter byggs om det nu ens byggs några lägenheter. En kvarts miljon står i bostadskön i landet Sverige som med miljonprogrammen under en socialdemokratisk regering byggde bort lortsverige. Vi har en arbetslöshet som inte minskar utan tvärtom ökar. Trots att regeringen sagt att jobben kommer först. Det så kallade utanförskapet som regeringen Reinfeldt skulle bryta har ökat och vem hör idag Reinfeldt och Anders Borg prata om utanförskapet. Den ekonomiska krisen slår hårt mot Sveriges kommuner och landsting, bara igår rapporterades det att MAS (Malmö akademiska sjukhus) skulle spara nästan en halv miljard! Och fler elever än tidigare slås ut för skolan saknar resurser att hjälpa. Den nya gymnasiereformen som regeringen hävdar ska bli billigare genom effektivitet, därför drar man inte statsbidrag. Sveriges Kommuner och Landsting, ser inte hur reformen kommer att bli billigare, men vann inget gehör hos regeringen, konsekvensen av detta, ytterligare besparingar i en offentlig sektor som redan drabbats hårt av jobbkrisen och uteblivna skatteintäkter.
Utförsäkringarna fortsätter, för i landet Sverige är man inte för sjuk för att jobba efter ett visst antal dagar. Konsekvensen av detta, tragedier för enskilda, dess familjer och anhöriga och ökade kostnader för försörjningsstöd i landets kommuner då de tvingas till socialkontoret för sin överlevnad. Bara i Karlstad handlar det om 16 miljoner kronor årligen!
Fas 3, denna så beryktade åtgärd, där arbetsförmågan inte värderas efter det arbete du utför utan för hur många arbetsgivaren tar emot, för något extra för att du jobbar gratis, det ska du inte få, däremot ska arbetsgivaren få 5 000 kr per månad för varje gratiskraft man tar emot.
Barnfattigdomen har fördubblats sedan regeringen Reinfeldt startade sitt arbete. Fast det är klart, vissa moderater vill inte ens erkänna att den finns.
Kriget mot fackföreningsrörelsen som alltid funnits från högerns sida fortsätter, fast med en annan retorik än tidigare. Resultat med den nya retoriken, hundratusentals tror sig inte längre ja ett behov av vare sig facket eller försäkringen, vi kallar a-kassa. Konsekvens, försvagad fackföreningsrörelse ger arbetsgivaren starkare kraft att säga nej vid avtalsförhandlingar vem drabbar det i slutändan. Vem kan ärligt påstå att man arbetar i en bransch där man aldrig riskerar att bli arbetslös? Konskevens, ökade kostnader på landets socialkontor, bara i Karlstad, kommer 5 % av dem som idag har försörjningsstöd från a-kassan!
Listan kan göras lång, tyvärr alltför lång. Men frågan om våra opinionssiffror kvarstår. Saknar vi socialdemokrater en politik för de olika sakområdena, svar nej, det har. Är den populistisk, dvs inte finansierad? Svar nej, det är den också. Vi säger nej till andra områden, där regeringen prioriterar, exempelvis sänkningen av krogmomsen.
Så vad beror det på då? Ja svaret på den frågan kan ju inte bli någon annan, än det som SSU:s ordförande idag skriver om i Aftonbladet här. Inre stridigheter leder till att vår politik blir otydlig. Den döljs i skuggan av de artiklar dessa inre stridigheter ger, men stridigheterna skapar också en otydlighet, där vissa inte vågar, för man vet ju inte vem som är ens ”chef” i morgon. Men samtidigt skapar stridigheter en arena för vissa i vårt parti att uttala sig i frågor, de kanske borde tagit sig en funderare kring en gång till innan de gick ut i media.
Det är dags att sluta leden, fokusera på vår politik, möt väljarna, medborgarna och de som vill bli medborgare i vårt land. Beskriv hur vi vill att Sverige ska vara och varför vi inte gillar det vi idag ser. Beskriv hur vi steg för steg byggde upp ett välfärdsland som få i världen sett. Men beskriv också att det skedde inte över en natt och det skedde inte i politisk enighet. Högerkrafterna motarbetade varje viktig reform som gjorde Sverige till det land flera av oss växte upp i, men som dagens unga bara kan lära känna i historieböckerna. Gör det, och dagens unga kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och dagens äldre kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och den arbetsföra delen av befolkningen kommer inte att välja Reinfeldt, för de vill ha ett jobb för att trygga sin ålderdom, men också för att jobben ger skatterna som skapar välfärden för deras barn och deras egna föräldrar!
Christian