Det brann i förorten igår, denna gången var det inte i Rosengård utan i Husby, men det skulle lika gärna kunna vara vilket segregerat område som helst i vårt land. Tyvärr är det inte första gången och det lär heller inte vara sista gången som frustration, ilska och sorg över en hopplös situation tar sig uttryck som detta.
Läsarbild Aftonbladet
För ett par år sedan var jag på Fröding Arena på Kronoparken, ett av de mer segregerade områden i Karlstad och hade förmånen att få se en av Fryshusets föreställningar, ”Förorten brinner”. Om Fryshuset fortfarande spelar den borde fler kommuner och givetvis även andra be dem komma och uppträda. För det finns givetvis en anledning till varför det brinner i förorten och fler borde få en insikt i varför och att svaren inte stavas hårdare straff!
Stefan Löfven (S) gick idag ut och kommenterade det inträffade och han har helt rätt! Han inleder med ”Jag vill börja med att poängtera att det naturligtvis är både oacceptabelt och meningslöst att bränna bilar och kasta sten på brandkåren”. Men sen kommer han till själva kärnan i varför det brinner. Bland annat säger han att ”Men i Husby bor fler än 12 000 människor och för deras skull måste diskussionen nu handla om hur vi får ner ungdomsarbetslösheten, hjälper alla att klara skolan och ser till att det finns tillräckligt med bostäder och en trygg miljö”.
Föreställningen ”Förorten brinner” skildrar hur det kan vara att växa upp i ett miljonprogramsområde i Sverige, där utanförskapet är stort av flera anledningar. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Det är fattiga barn som växer upp i fattiga familjer och där frustrationen över att se, att trots att deras föräldrar kämpar så räcker pengarna aldrig till. De kan inte ge till sina barn det de ser att andra kan. Detta smittar givetvis av sig på barn och till slut så är steget till ett liv i kriminalitet inte så svårt att ta för ungdomar som ändå inte upplever att samhället bryr sig, och som stegvis förs in i en tyngre kriminalitet med snabba cash.
Vi fick lyssna till skildringen av pojken som tillsammans med storasyster flydde upp på vinden i hyreshuset när pappa än en gång pucklade på mamma. Pappa hade inte alltid varit sådan, men frustrationen över sin egen otillräcklighet fick honom att ta till flaskan och då kom även aggressioner fram som inget barn ska behöva bevittna.
Hur kan en gnista få förorten att brinna, hur ser en sådan gnista ut? Ja det behövs inte mycket för ungdomar i deras situation. Ungdomar som känner sig svikna av samhället, ungdomar som utan anledning blir nekade att komma in på grund av hudfärg, ungdomar som ser att deras föräldrar trots hårt arbete inte får det bättre. Det är när hopp ersätts av hopplöshet och drömmar om en bättre framtid ersätts av förtvivlan och frustration som gnistan inte behöver vara så stor. Om ingen bryr sig varför ska man då själv bry sig. Om man inte ser eller tror att det någonsin kommer att bli bättre, ja vad spelar det då för roll. Varför då inte visa ut sin frustration över ett samhälle som vare sig lyssnar, bryr eller ens ser dem genom att skapa kaos. Se bildäcken brinna, krossa fönsterrutorna för då reagerar samhället, tyvärr oftast genom att ropa efter hårdare straff. Det som syns är symptom på något som är fel, det löses aldrig med hårdare straff, tvärtom fördjupar det problemen.
Vad som behövs är att mer resurser riktas till dessa områden. Skolor ska ges ökade resurser för att hjälpa elever i dessa områden till en bättre framtid. Samhället ska rikta mer resurser för att deras föräldrar kommer i arbete. Det kan handla om att ge dessa ungdomar feriearbeten under sommarlovet, se till att anställa ungdomar för trygghet som vi i Karlstad införde, ungdomar som rör sig bland ungdomar skapar förmodligen bättre situationer än poliser i kravallutrustning, därmed inte sagt att inte polisen också bör röra sig i områden.
Det var precis vad Stefan Löfven (S) sa idag, och det är det som också är enda framkomliga vägen om vi ska slippa se förorter brinna i framtiden. För att klyftor ökar, det skapar inte enbart en grogrund för misstro mot andra, det är också grogrunden för kriminalitet!
Christian
På UR´s hemsida kan du även se en inspelning av föreställningen här!
I media idag finns särskild fokus på en oroande utveckling i vårt land. Det handlar om hur självmorden bland de unga i samhället ökat mycket kraftigt. Att andelen unga som själv väljer att avsluta sina liv är en signal om att samhället misslyckats och att en förändring måste ske!
Jag tror säkert alla oroas över rapporten idag över antalet självmord, men är det lika enkelt att komma överens om orsakerna till varför så många fler unga väljer att avsluta sina liv? Kan man via politisk vilja skapa förutsättningarna för att fler unga ska kunna få en tro på framtiden som gör att det aldrig ska behöva gå så långt som att livet avslutas? Givetvis finns det möjligheten att satsa på psykiatrin, kuratorer och psykologer i skolan med mera. Men det måste också finnas möjligheten att få drömma om en bättre framtid, även efter att man lämnat skolan och på det området är jag rädd för att jag inte anser att regeringen levererat till den här gruppen av unga människor i vårt land.
För samtidigt som Sverige är det land där den psykiska ohälsan ökar mest bland de unga. Så är vi också det landet i EU med den högsta arbetslösheten bland unga (upp till 24 år). Att inte ges möjligheten till ett arbete påverkar givetvis. Att kanske vara en av de 12 000 som årligen lämnar skolan, utan att skolan klarat av sitt uppdrag, påverkar givetvis även det det psykiska välbefinnandet. Det finns unga som kanske på grund av detta, inte ser andra möjligheter till försörjning i framtiden än kommunens socialkontor. Det finns idag unga som växer upp i 3:e generationens bidragsfamiljer. Familjer där både föräldrar, och mor- och farföräldrar levt på försörjningsstöd, eller socialbidrag som det tidigare hette. SR rapporterar idag om att arbetslöshet och självmord kan ha ett samband.
Det finns idag i Sverige över 400 unga i Fas3, det i sig kanske inte är en summa som låter så mycket, men den växer snabbt. Den har växt med 68 fler unga på ett år (AF V.19). En arbetsmarknadsåtgärd som inte erbjuder mycket hopp om en bättre framtid för många av dem som befinner sig i den. Det är ett kapitalt misslyckande av samhället att unga överhuvudtaget befinner sig i denna aktivering.
Enligt en rapport som nationalekonomen Ingvar Nilsson publicerade i hösten 2012 så finns idag i Sverige 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Jag tvivlar på om ett femte jobbskatteavdrag är vad dessa önskar. Låt mig även tvivla på om den sänkta restaurangmomsen gav dessa unga människor någon bild av en ljusare framtid. Och låt mig även tvivla på om sänkningen av arbetsgivaravgiften gav dem något arbete. Vad de däremot förmodligen haft större hjälp av, det är ökade resurser till skolan, det är ökade resurser till socialförvaltningen, som därmed kunnat stöttat dem i form av olika verksamheter som gör nytta, exempelvis Horisont i Karlstad.
Det finns resurser i vårt land, för vi är inget fattigt land, tvärtom. Det finns miljarder att använda, problemet är bara att regeringen använt dem till annat. Sådant som inte skapat vare sig värst många nya jobb och därmed ej heller möjligheten till drömmen om en bättre framtid. Men det är klart, när vi Socialdemokrater oroas över utvecklingen i vårt land och att allt fler lämnas efter. Ja då svarar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) – ”Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”………
Vi Socialdemokrater beslutade under vår 37:e kongress om flera viktiga förändringar i vårt samhälle. Mer om detta kan du läsa här!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Igår var det partiledardebatt och Fredrik Reinfeldt (M) försökte väl så gott han kunde försvara de reformer han medverkat till. Det handlade bland annat om jobben i framtiden.
Fredrik Reinfeldt (M), men även övriga ministrar ställde Stefan Löfvén (S) och oss Socialdemokrater till svars för att vi inte direkt gillade halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga. Vi har alltsedan regeringen genomförde det kritiserat den sänkningen, därför att den inte riktades till arbetslösa unga. Det medförde bland annat att exempelvis MacDonalds över en natt tjänade 100 miljoner kronor, utan att anställa en enda unga människa. Det blev också något ironiskt när Jan Björklund (FP) refererade till en krögare i Värmland som han pratat med och som skulle få säga upp människor om halveringen togs bort. Den man han refererade till, driver nämligen flera MacDonalds restauranger i länet..
Men idag kom även svart på vitt, det vi Socialdemokrater så länge sagt, halveringen av arbetsgivaravgiften är hopplöst ineffektiv som en arbetsmarknadsåtgärd. Den är snarare ett riktat stöd till företag inom de branscher som alltid har haft unga anställda.
Enligt en preliminär rapport från IFAU (institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) är kostnaden per nytt jobb mellan 1 och 1, 5 miljoner kronor enligt rapporten. På längre sikt är det osäkert om reformen har någon effekt alls trots att den kostar 14 miljarder kronor per år.
14 miljarder, det blir rätt många nollor efter den siffran. Man kan roa sig med att räkna på hur mycket det skulle gett i exempelvis i form av ökade statsbidrag till kommunerna. En sektor som just nu befinner sig i sitt budgetarbete vilket är mycket tufft. Även i en kommun som Karlstad är det nu stora nedskärningar att vänta, bland annat beroende på att regeringen inte höjt statsbidragen. 14 miljarder skulle ge Karlstad 140 miljoner kronor mer att använda i vår verksamhet. Det kan jämföras med de 55 miljoner som nu återstår på nedersta raden. Det är nästan 30 miljoner för lite, då vi vet att det alltid måste finnas pengar kvar till det som är oförutsett. Och för det faktum att vissa nämnder ibland spräcker sin budget. Karlstad brukar ofta klara strecket, eller det så kallade resultatmålet om 2 % av budgeten. Vi brukar ofta ligga väldigt mycket över, så att vi årligen kan fördela resurser och skapa nytt till förmån för utvecklingen av vår kommun. Så är dock inte fallet längre och de kommande närmsta åren.
Så 140 miljoner kronor mer i årets budgetarbete, det hade tacksamt tagits emot. Lägger vi därtill sänkningen av restaurangmomsen så har samma kritik riktats mot den.Den skapar heller inte alla de nya jobben som regeringen utlovat och omvandlar vi den till statsbidrag, ja då skulle vi haft ytterligare 56 miljoner kronor. Totalt 196 miljoner kronor + de 55 miljonerna vi idag ändå har. Det hade inte enbart inneburit att vi kunnat stoppa alla de besparingar som slår mot vår välfärd. Vi hade inte behövt upphandla all personlig assistans som den politiska majoriteten nu avser att göra. Vi hade inte behövt få större barngrupper i skolan. Vi kunde byggt den där nya skolan som ska ersätta den så nedslitna. Vi kunde satsat på lönerna till lärarna och vi kunde ha förbättrat de så slitna gatorna med alla potthål.
Detta är inte ett scenario som hade varit möjligt bara för Karlstad. Nej det hade förändrat förutsättningarna för alla Sveriges kommuner. Men det är visst roligare att skratta, grilla korv i Maramö och anklaga Socialdemokratin för att inte ha idéer och visioner om en bättre framtid för Sverige.
Totalt har reformen gett mellan 4.000 och 6.000 nya jobb och beräkningar som forskarna gör i den preliminära rapporten visar att kostnaden per nytt jobb ligger mellan 1 miljon och 1,5 miljon kronor. Men det är enbart effekter på kort sikt. På längre sikt är reformen än mindre effektiv. Reformen har även ifrågasatts kraftigt, inte minst av ledande forskare och ekonomer som Lars Calmfors vid Stockholms universitet.
Och är det så att Fredrik Reinfeldt (M) och andra borgerliga företrädare behöver ha förslag på verkliga satsningar för att minska arbetslösheten, ja varför inte lyssna på Stefan Löfvén (S) då?
Vi i väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Till nästa gång!
Christian
Idag presenterade finansminister Anders Borg (M) sin och regeringens budget. Den var tunn, minst sagt. I tv-rutan stod en finansminister som definitivt inte tittat i backspegeln de senaste åren.
För trots att utvecklingen i vårt land går åt helt fel håll, så är hans enda svar på hur utmaningarna inför framtiden och samtiden som vi befinner oss i; inga andra än att det krävs fler skattesänkningar. Som om skattesänkningarna lett till värst många fler i arbete. Frågan man ska ställa sig, är inte hur många fler jobb som skapats av dessa till allra största delen verkningslösa reformer. Utan istället ska frågan ställas om hur många fler jobb som skulle ha kunnat skapas om man vidtagit andra åtgärder för att få fler människor i arbete?
Bilden visar på en verklighet som inte direkt känns vare sig upplyftande eller kan tas som inteckning för att den förda regeringens politik innehåller lösningarna på samtidens och framtidens utmaningar.
Samtidigt som vi har en mycket hög arbetslöshet bland unga, och samtidigt som alltfler önskar skaffa sig en högre utbildning så har regeringen dragit ned på antalet utbildningsplatser. Det spelar ingen roll hur Anders Borg (M) paketerar sin budget, eller hur väloljad munlädret är. Den ”satsning” han idag presenterade med 1 400 nya platser, är enbart en minskning av det tidigare beslutet att dra ned på 21 200 platser 2012 och 2013. Det motsvarar enligt Högskoleverket ca 1,4 miljarder. Sänkningen av restaurangmoms kostade 5,6 miljarder. Gav knappt några nya jobb, och prissänkningarna var mycket tillfälliga. Kanske kunde använt de skattepengarna till att ge fler möjligheten att få utbilda sig. Stärka sina chanser på arbetsmarknaden, få ett jobb, för både deras egen skull, men också för allas vår skull. För ett samhälle är som starkast när alla som kan, också ges möjligheten!
Anders Borg (M) och regeringen har idag fått utstå kritik från inte enbart oppositionspartierna. Även andra organisationer har riktat kritik och det med all rätta. Årets budget var inte enbart tunn, den saknade även idéerna och visionerna om hur en regering bäst förvaltar det uppdraget det innebär att vara just ett lands regering. Att sedan Anders Borg (M) fortsätter sitt mantra om nya jobbskatteavdrag visar att det är något glapp någonstans, samma gamla vanliga tugg. Det är det tydligaste beviset på att regeringen är trött och orkeslös. Nästa år är vi många som ska se till att det också blir verklighet!
Vår ”Skuggfinansminister” Magdalena Andersson (S) kritiserade regeringen för brist på idéer. – Jobbskatteavdraget tycks vara svaret med stort S på alla Sveriges problem, säger hon. Den kommentaren kan du läsa här i Aftonbladet.
Under vår partikongress talade Stefan Löfven bland annat om hur vi ska få fler i arbete, och det var via fler i utbildning. Han sade de: – Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder!
Christian
SSU:s ordförande Gabriel Wikström kommenterar här på SR.
Fler kommentarer från Socialdemokraterna finner du här!
”Orättvisorna bor i bostadspolitiken!” är rubriken på en krönika som Daniel Swedin skriver idag i Aftonbladet, den kan du läsa här! Krönikan handlar om det stora behov av upprustning bostäderna i våra mångmiljonområden är i så starkt behov av.
När den dåvarande socialdemokratiska regeringen bestämde sig för att bygga bort bostadsbristen. Misären i ohygieniska bostäder och trångboddheten och satte som mål att en miljon bostäder skulle byggas för att förbättra bostadsstandarden i vårt land, så andades det framtidstro och optimism. Människor kunde flytta in i bostäder med rinnande vatten, både varmt och kallt och även med WC, något som inte alla hade tillgång till innan. En äldre partikamrat till mig berättade hur det var att växa upp, med ett dass på innergården att gå till och endast kallvatten som rann ur kranen när man vred på den. För alla dessa som då levde i vårt land var miljonprogrammet en framtidssaga utan dess like.
Idag har framtidssagan däremot fått en annan bild, en bild som symboliserar ett annat Sverige, än den tron på framtiden vi hade på 60- och 70- talen. Flera av miljonområdena är i stort behov av upprustning och med dagens lagstiftning så ska den betalas av hyresgästerna. Man kan fråga sig om detta inte ytterligare kommer att förstärka klyftorna i samhället, eller kanske till och med driva ut människor från dessa områden, till otrygga bostadsvillkor, då de inte kommer att ha råd med hyran efter renoveringen?
Frågan som bör ställas är om det inte är ett samhälleligt ansvar att ta ansvar för våra miljonområden. Att gemensamt investera i en upprustning av dessa. Både för miljön, men också för tillväxtens skull. Vi kan både energieffektivisera samtidigt som vi vet att nya jobb skapas inom byggsektorn. Sverige är inget fattigt land, vi har råd med stora investeringar i struktur i tider med hög arbetslöshet och därmed uppnår vi även flera mål!
Det är betydligt bättre prioriteringar för att både minska klyftor och utanförskap, men även minska de höga arbetslösheten i vårt land. Under vår kongress, ställde partikongressen sig bland annat bakom att:
Varför slänga ut skattepengar på verkningslösa reformer, när det finns reformer som faktiskt gör en skillnad?
Daniel Swedin avslutar sin krönika med:
Stefan Attefall borde boka ett möte med sin chef Anders Borg och diskutera om det inte är dags att se över om inte rot-systemets pengar bör riktas dit där de verkligen behövs – till de 650 000 lägenheter som behöver renoveras.
Ansvarig minister hänvisar till höjningen av bostadsbidraget, vilket är ett direkt hån, som om den på något sätt skulle kompensera höjningen av hyran för en nödvändig renovering!
Christian
När vi Socialdemokrater hållit kongress, har vi diskuterat oss fram till hur vi ska möta de utmaningar Sverige står inför, men också befinner oss i!
Vi ser med oro på hur utvecklingen i vårt land är och har varit. Där ökade klyftor blivit en vardag. Där människor på grund av bostadsbrist, tvingas tacka nej till ett jobb och därmed hämmar tillväxten. Men vi ser också unga människor som tvingas bo kvar hemma, för att det inte finns en bostadspolitik för att bygga fler bostäder. Vi ser också hur unga, såväl som äldre, inte ges möjligheten till ett arbete, därför att Arbetsförmedlingens resurser inte får användas fullt ut på grund av ett regelverk, som innebär att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljarder till statskassan, för att ytterligare finansiera reformer som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill ha, men som inte ger de effekter, de säger att de ska ge! Det är med andra ord en politik som inte ger resultat!
Regeringen försöker ge en bild av att de satsar på viktiga områden, när de de facto minskat på dessa, sett ur ett flerårigt perspektiv. Det är naivt att tro att man på ett år, genom tillfälliga insatser kan förändra problem i samhället som skapats över flera år.
Här är en tydlig bild över de så kallade ”satsningarna” som regeringen gör i årets budgetproposition! Det bidde inte ens en tummetott, eftersom det blev färre!
Hur ska man kunna möta framtidens och dagens stora utmaningar med den höga arbetslöshet vi idag har, om man inte är beredd att satsa på kunskap. Det är via kunskap som också fler kommer i arbete. För det är ju inte det, att det inte finns lediga jobb på arbetsmarknaden. Men problemet är att matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande inte funkar. Det är i avsaknaden av en politik för jobben, som också Arbetsförmedlingen tvingas lämna ifrån sig resurser de fått, men inte kunnat använda sig av!
Det är i avsaknaden av en politik för framtiden, bortom det sjätte jobbskatteavdraget, som vi idag tvingas leva i dess konsekvenser. En hög arbetslöshet, höga kostnader för försörjningsstöd och med en skola där resultaten varit fallande ända sedan den borgerliga regeringens tillträde. Det kanske är dags att pröva något nytt, något fräschare. Pröva ett parti, med både politiken och viljan och insikten om att framtiden, den bygger vi gemensamt, och det är gemensamt som vi också löser samhällsproblemen. För när ett problem, delas av flera, ja då är det inte ett individuellt problem, utan ett problem för hela samhället och då vinner också hela samhället på att det löses tillsammans!
Vår partiledare Stefan Löfven talade om att;
Vi väljer en väg, där vi möter det absurda faktum att många svenska företag inte kan få tag på rätt utbildad arbetskraft, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet. Vi gör så att människor kan ta de jobb som växer fram. Vi investerar i högskolan som regering svältföder. Vi satsar på bristyrkesutbildningar, vi reformerar Arbetsförmedlingen från grunden och vi lockar unga tillbaka till skolbänken. Och vänner, vi lägger ned fas 3. Vi ska befria över 30 000 människor från regeringens låtsasåtgärder. Vi ska ge dem riktiga möjligheter till arbete och studier. Det är de värda!
Och när vi stängt rekryteringsgapet ska vi se till att det inte öppnas igen. Därför ska vi skapa en kompetensförsäkring som följer med dig oavsett om du arbetar eller söker arbete. Det är en viktig kunskapsreform som gör att du kan utbilda dig för att möta nya krav inom ditt yrke och fortfarande ha en ekonomisk trygghet. Steg för steg behöver vi investera för att Sverige ska nå en världsledande kunskapsnivå. Det är inte bara något vi har bara råd med, det är det här som gör oss rika! Vi väljer en väg där vi skapar arbetsplatser som inte slukar människor och spottar ut dem som förbrukade. Jag har sett det allt för många gånger!
Så sant som det är sagt, är allt jag vill tillägga!
Christian
Träffade Liam idag, han är ett av mina syskonbarn och vi har allt som oftast väldigt roligt ihop. Vi både samtalar om det viktiga i livet, samtidigt som vi hittar på roliga saker.
Vi kom av en slump in på Reva, ja ni vet, id-kontroller och så av dem som enligt beskrivning av vår migrationsminister Tobias Billström (M) inte är blonda och blåögda. Liam beskrev sitt dilemma och undrade hur han skulle göra. Han har nämligen inget körkort, han vill verkligen satsa på en hållbar tillväxt, och har därför tänkt resa kollektivt. Men det innebär ju samtidigt att han inte har ett körkort, och för de flesta av oss så är ju körkortet vårt id. Nu hade han också läst flera artiklar om att dem som åker kollektivt, och inte är blonda och blåögda, de måste allt oftare uppvisa legg, just på grund av att de inte är blonda och blåögda.
Liam hade även läst brevet till Beatrice Ask (M) vår justitieminister, fast han blev inte så mycket klokare på det heller. Vad menar egentligen moderaterna frågade han? Är det ok med invandring, eller är det för många med annan hudfärg som kommer hit? Eller är vi för många, med mörkare hudfärg som föds här? Och hur blir det med mig, som har mörk hudfärg, men blåare ögon än de flesta som kan spåra sin släkt i generationer i detta land som heter Sverige?
Liams pappa, det vill säga min lillebror, vi kan spåra vår släkt, eller rättare sagt, de nördar i släkten som nu forskar om släkten, de vet, att vi bott här i rätt många hundra år. Varför ska mitt syskonbarn, behöva att riskera att tvingas att uppvisa id för att han har en mörkare hudfärg än sin farbror?
Liam är väldigt fundersam på detta, och undrar om Beatrice har ett svar, eller om någon inom moderaterna har ett svar…
Christian
Jag måste ärligt talat erkänna, att det känns inte så fräscht att ha en näringsminister som skämtar om socialdemokratins förslag till åtgärder för att hantera den ökande arbetslösheten när den regering hon själv representerar så totalt misslyckats med detta!
Samtidigt som arbetslösheten ökar, bland landets unga är den katastrofalt hög. Så försöker näringsminister Annie Lööf (C) skämta bort de förslag vi lagt, genom att dra paralleller till skandalen om hästkött istället för nötkött i lasagne! Är det mån tro ett försök av henne att locka tillbaka centerpartiets kärnväljare?
När vi socialdemokrater lägger det ena förslaget efter det andra på hur arbetslösheten ska minska så raljerar näringsministern över detta. Det gör hon samtidigt som hon representerar en regering som lagt fokus på försämrade villkor och dyra verkningslösa reformer ovanpå det i sin ambition att arbetslösheten. Den ska minskas, genom försämrade villkor och skapandet av en låglönemarknad! Annie Lööf (C) själv har ju föreslagit just detta.
Ansvariga ministrar må raljera över hur deras oförmåga ökar klyftorna och bidrar till en än högre arbetslöshet. Men ökande klyftor har inte åstadkommit högre tillväxt och fler jobb, utan istället skapat nya spänningar i vårt land. En del av dessa kan säkert förklara varför sverigedemokraterna ökat sedan valet i opinionsmätningar.
Grunden för att få fler i arbete handlar om hur väl skolan hanterar sitt uppdrag. Sex års skolpolitik med Jan Björklund (FP) har inte förbättrat skolresultaten, utan tvärtom försämrat dem. Varje år, levererar den svenska skolan i sitt misslyckande, ut 13 000 unga människor till ett liv utan fullvärdiga betyg!
Inte heller har regeringen levererat när det handlar om möjligheterna att senare i livet omskola sig eller fortbilda sig, de har dragit ned på antalet utbildningsplatser. Åtgärder däremot som att sänka momsen för krogbesök, eller sälja ut fullt fungerande verksamheter, det har de lyckats med!
Vi socialdemokrater har föreslagit andra åtgärder för att få fler i arbete, om detta kan ni läsa här!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Av en ren tillfällighet så satt jag igår och kollade statistik över sysselsättningen i vårt land, eller kanske snarare den delen som berör dem som inte finns i arbete. Att arbetslösheten cementerats på höga nivåer är bekymrande. Än mer bekymrande är det att regeringen tycks acceptera detta. I vilket fall som helst så är de förslag de lägger fram inte direkt effektiva för att hantera och möta den höga arbetslösheten!
När vi tittar på arbetslösheten så måste vi också förstå sambanden. Vissa grupper är arbetslösa en kortare period, när de är mellan jobb, dessa behöver inte så mycket stöd. Andra grupper är arbetslösa betydligt längre och där är det viktigare med insatser. Som socialdemokrat så tror jag nämligen på allas rätt till ett arbete. Inte enbart för dem själva, utan för hela samhällets skull. Vårt samhälle bygger på att dem som kan arbeta också gör det och därmed bidrar till det gemensamma.
Det finns givetvis en orsak i konjunkturen när det gäller arbetslösheten. Om färre köper de varor och tjänster som produceras, ja då finns inte behovet av att anställa. Men det finns även sambandet mellan behovet av att anställa och att det finns anställningsbara människor. Därför är det så viktigt att matchningen fungerar. Det finns idag lediga jobb som inte tillsätts, just därför att rätt kompetens saknas. Detta är hämmande för vårt lands utveckling och det innebär samtidigt att arbetslösa som kunde varit i anställning om de getts rätt verktyg, istället tvingas leva på bidrag.
Arbetsförmedlingen har resurser, men på grund av regelverket kan de inte använda alla resurserna. Bara för Värmlands del så lämnas 35 miljoner kronor tillbaka, vilket är fullständigt vansinnigt med den höga arbetslöshet vi har. Varför inte istället använda dess pengar till att stärka den arbetslöse så att denne kan söka och även få ett jobb?
Det finns flera olika förslag vi socialdemokrater lagt för att råda bot på detta. Ett exempel är att öka antalet platser på yrkeshögskolor, ett sådant förslag presenterades så sent som idag, det kan du läsa här. Ett annat förslag handlar om att utveckla Arbetsförmedlingen, mer om det kan du läsa här.
Det var två exempel, positiva sådana på hur vi kan minska arbetslösheten, genom att göra människor mer anställningsbara. Ett tredje, det är att avskaffa den ineffektiva och meningslösa sysselsättningsfasen Fas3!
Fas3 är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som faktiskt motverkar sitt syfte som just en åtgärd för arbetslösa människor! För tanken med en åtgärd måste ju ändå vara att den arbetslöse genom åtgärden ska stärka sina möjligheter att få ett arbete. Men i Fas3 erbjuds ju inget annat än en sysselsättning, det stärker inte direkt chanserna på arbetsmarknaden efter åtgärden.
Fas3 skapar inlåsningseffekter och motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i Fas3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se?
Idag befinner sig 33 766 människor i Fas3 trots riksdagens beslut om att sluta skicka människor dit. Det är drygt 200 fler än för en vecka sedan och nästan 4 200 fler än för ett år sedan! Hur länge ska riksdagen tillåta att regeringen fortsätter att hänvisa människor till att inte bara utgöra en gratis arbetskraft, utan även en direkt inkomstkälla för arbetsgivaren som tar emot dem?
När det gäller arbetslösheten bland de unga, dem under 24 år enligt Arbetsförmedlingens statistik, så har regeringspartier inte erbjudit något annat än försämrade anställningsvillkor och sänkta ingångslöner! Detta har resulterat i att även dessa så unga människor hamnat i det ekorrhjul som heter Fas3. För hur ska den i Fas3 som inte erbjuds något annat än en aktivering, kunna stärka sina chanser till att få ett arbete? Idag finns det i Sverige 402 st unga människor i Fas3. Det är en ökning med 143 st sedan förra året, och en ökning med 10 människor sedan förra veckan. Är det en utveckling som ska accepteras!
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian
Idag skriver jag tillsammans med vårt kommunalråd Lena Melesjö Windahl och SSU Värmlands ordförande David Hakula i Värmlands Folkblad. Ämnet är ungdomsarbetslösheten och vi skriver om det efter att vi deltagit i ett seminarium som Unionen anordnade förra veckan. Både de och vi socialdemokrater säger bestämt nej till försämrade villkor för unga på arbetsmarknaden. Det är helt fel väg att gå.
En del av seminariet ägnades åt en paneldiskussion och det var då som en representant från Svenskt Näringsliv uttryckte sig som rubriken lyder; ”En lön är bättre än ingen lön”. Ja det kan han ju få tycka om han vill. Själv är jag av en helt annan uppfattning. Problemet idag på den svenska arbetsmarknaden är inte att det kostar för mycket att anställa. Sverige är inget låglöneland och därmed vare sig kan eller ska vi konkurrera med billig arbetskraft. Problemet idag på arbetsmarknaden är ju att det finns lediga jobb, men matchningen fungerar inte. Det vill säga, dem som är arbetslösa behöver få utbildning, fortbildning, praktik eller på annat sätt ges möjligheten till att stärka sina chanser och därmed kunna söka de jobb som finns. Ett annat problem är tillväxten i stort. För att kunna anställa, så måste behovet finnas. Den produkt eller den tjänst man tillhandahåller ska någon vilja köpa. Sverige behöver en politik för innovationer, för det skapar också morgondagens jobb! Läs mera här om vad vi vill göra.
Klicka här för att läsa artikeln!
Liksom oss socialdemokrater föreslår Unionen att arbetslösa unga ska ges insatser tidigt, till skillnaden från dagens system där unga tvingas vänta i tre månader innan åtgärder sätts in. Vi vill att insatser ska ges redan första dagen. Idag är den svenska ungdomsarbetslösheten högre än i jämförbara europeiska länder såsom Norge, Finland, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Österrike. Att då som regeringen välja att inte sätta in tidiga insatser för att stärka den enskilde anser vi vara mycket allvarligt.
Vi behöver också återskapa den trygghet som tidigare fanns i våra trygghetssystem. Ska människor våga byta jobb, prova på drömmen om det det egna företaget eller utbildningen man önskade man gått, men aldrig gick. Ja då måste människor också veta att om det av oavsett vilken anledning det än må vara, inte funkar. Ja då ska man inte behöva att ställa sig i kön till socialkontoret.
Sverige är ett rikt land och vi ska kunna ha trygghetssystem som inte innebär fattigdom för dem, som av vilken orsak det än må vara, för stunden inte finns på arbetsmarknaden. Att bli sjuk och arbetslös, ska inte innebära fattigdom. Det gör det för många idag. A-kassan är inte längre en omställningsförsäkring, och Arbetsförmedlingens verktyg för att stärka dem utan arbete, till att få ett nytt under perioden med a-kassa är för få. Resultatet blir att folk tvingas vända sig till landets socialkontor och därmed ser vi en del av förklaringen till att barnfattigdomen i vårt land fördubblats sedan regeringen Reinfeldt tillträdde!
Av skattesänkningarna har 60 % gått till de 10 % som har det bäst ekonomiskt ställt. Krogmomsen sänkts till liten nytta för sysselsättningen, däremot till nytta för dem som ofta går på krogen. Det diskuteras RUT-avdrag för läxläsning istället för att ge alla barn hjälpen i skolan. Om våra gemensamma skattepengar användes till vettiga insatser som verkligen hjälper människor ut på arbetsmarknaden så är det investeringar som kommer att löna sig.
Att alla ska ha ett arbete är grunden för vår politik och förutsättningen för att klyftorna i samhället ska minska. Kunskap och arbete är vägen till ett bättre liv för alla. För dem som drabbas av arbetslöshet krävs insatser från dag ett. Utbildning, praktik, lärlingsplatser ska vara en naturlig brygga till arbetslivet. Utbildning leder till jobb, och jobb ökar människors frihet.
I Sverige är idag nära 400 000 människor arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under Moderaternas tid vid makten och Sverige har nu högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder.
Socialdemokraternas viktigaste prioritering är att skapa fler jobb. Det är avgörande för att vi ska ha råd med välfärden i framtiden och det leder till ekonomisk frihet och personlig utveckling för var och en av oss. Därför går skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken.
Christian