Idag under partiledardebatten talade utbildningsminister Jan Björklund (FP) om att unga arbetslösa ska ha sänkta löner för att få ett jobb! Ett i mitt tycke mycket konstigt uttalande från den, som till stor del bär ansvaret för att så många unga idag inte får fullvärdiga betyg.
Varje år levererar den svenska skolan 13 000 unga ut i samhället utan en färdig utbildning. Detta därför att skolan har misslyckat med sitt uppdrag. Jan Björklund (FP) har under sina år som utbildningsminister inte levererat värst mycket. Enligt tidningen Skolvärlden var det 12,4 % som i våras inte klarade av skolan. Den högsta siffran någonsin! Skolresultaten har sjunkit varje år sedan Jan Björklund (FP) tillträdde, men att ompröva den politik han för, som kört fast den svenska skolan i gamla hjulspår, det är inte aktuellt tydligen! Så här har Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger så här; – Jag är besviken på att Folkpartiet lägger så stor vikt vid kontrollskolan och så litet på lärarnas roll och situation. Alla internationell forskning visar att ökad kontroll och mer mätning leder oss åt fel håll. - Det är en resursstyrning, rätt pengar till rätt elev vid rätt tillfälle som behövs.”
Ett annat sätt att beskriva det, kan vara genom denna bild.
Från Lärarnas Tidning 120905
I debatten sade Jan Björklund (FP) vidare att det inte är han, riksdag eller regering som höjer skolresultaten i skolan. Hur menade karln där? Det är väl ändå riksdag och regering som ger förutsättningarna för hur skolan ska fungera. Det är riksdag och regering som ställer krav på den svenska skolan, utan att finansiera dessa. När det gäller gymnasiereformerna, GY 11, GY 12 osv. så är de i sig inte fel, men regeringen gör till skillnad från SKL (Sveriges kommuner och landsting) en helt annan bedömning om de ekonomiska konsekvenserna av dessa reformer. Regeringen hävdar att det blir billigare och minskar därför statsbidragen. SKL anser tvärtom att pengarna behövs, för även nya reformer tar tid att arbeta med. Totalt handlade det om 675 miljoner, för Karlstads del om 6 miljoner som drogs in och enligt regeringens plan ska ytterligare resurser dras in.
Istället för att inse att den politik han för, inte fört den svenska skolan framåt, så ber Jan Björklund om mera tid. Tid till att fortsätta att genomföra den omvandling av skolan han startade och som lett till så katastrofala resultat! Jan Björklund (FP) har alltsedan han tog över ansvaret för den svenska skolan, pekat finger och sagt att det är hårdare tag som krävs. Vi ser nu, svart på vitt hur den politik han fört, de facto inte hjälpt några elever till en bättre framtid! Jan Björklund (FP) har med skygglapparna på fortsatt på den väg han slagit in på utan att lyssna till vare sig lära, elever eller andra som pekat på den negativa utvecklingen. Som om 6 år inte vore nog med Jan Björklund (FP) han ber om att få hålla på i flera år till!
Christian
I dag skriver SSU Värmlands ordförande i NWT om att det behövs en kraftsamling för att motverka den psykiska ohälsan i vårt land. Det är jättebra att fokus riktas på detta område, som dessvärre ökar!
Inom EU är det i Sverige som den psykiska ohälsan ökar mest läste jag förra hösten. Frågan vi måste ställa oss är varför. Varför väljer alltför många unga människor att som sista beslut i livet, det är att avsluta det? I Davids artikel, lyfter han ett antal olika skäl till varför. Jag vill spinna vidare på en av dessa, nämligen de ökade klyftorna i vårt samhälle.
För i spåren av en hög arbetslöshet och växande klyftor så ökar dem i det som så ofta benämns utanförskapet. Där drömmar krossas och hoppet förtvinar för många. Där är kanske steget till det sista beslutet inte lika långt som för de flesta andra. Sverige av i dag har inte förmått att ge unga människor hopp och tro om en bättre tillvaro. Den politik som förts och fortsätter att föras, minskar inte gruppen som inte ser möjligheterna livet bär med sig.
Enligt en rapport som nationalekonomen Ingvar Nilsson publicerade i höstas så finns idag i Sverige 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar.
Den svenska skolan måste få en ny politik. Den kan inte fortsätta att leverera 13 000 årligen in utanförskapet, för så många är nämligen dem som lämnar den utan att skolan klarat av sitt uppdrag!
Inte heller kan vi tillåta den höga arbetslösheten och långvarigt bidragsberoende som följer på den. Genom att ge människor en tro på framtiden, en idé om att det faktiskt kan bli bättre för en själv och för dem i sin närhet så minskar vi förmodligen dem som väljer att själv avsluta sitt liv.
I sin rapport skriver Ingvar Nilsson – Att inte ha en inkomst man kan leva på, att kanske inte ens ges möjligheterna till ett arbete för att skolan inte klarade av sin uppgift och därmed riskera ett liv i utanförskap är något som faktiskt går i arv. Lever man i en miljö och/eller ett socialt sammanhang där ett framtida utanförskap är en realitet blir bilden av normalitet ganska snart förskjuten i det omkringliggande samhället.”
Det är väl i grunden vad det hela handlar om. Jag vill inte gå så långt som att jag tänker anklaga regeringen för självmorden i vårt land. Men driv en politik för jobben och fler kommer att må bättre! För när fler mår bättre, när fler känner sin inkluderade, att de tillhör samhället på lika villkor som andra. Ja då är det inte orimligt att anta att självmorden minskar. Närmare en miljon kommer i livet att drabbas av någon form av psykisk ohälsa, men de klarar att hantera den. En orsak är förmodligen för att de ser en förhoppning om att det kommer att bli bättre, tyvärr gör inte alla det idag.
Christian
Idag kom ännu ett utspel från utbildningsminister Jan Björklund (FP), ni vet han som är ansvarig för att resultaten i våra skolor sjunker. Han som är ansvarig för att fler elever än någonsin inte klarar av skolan, utan lämnar den utan fullvärdiga betyg. Enligt tidningen Skolvärlden var det 12,4 % som i våras inte klarade av skolan. Den högsta siffran någonsin! Skolresultaten har sjunkit varje år sedan Jan Björklund (FP) tillträdde, men att ompröva den politik han för, som kört fast den svenska skolan i gamla hjulspår, det är inte aktuellt tydligen!
Frågan man kan ställa sig, är varför Jan Björklund, vill få ytterligare bevis på att hans politik inte fungerar, räcker inte den fakta vi idag redan har? Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger så här; – Jag är besviken på att Folkpartiet lägger så stor vikt vid kontrollskolan och så litet på lärarnas roll och situation. Alla internationell forskning visar att ökad kontroll och mer mätning leder oss åt fel håll. - Det är en resursstyrning, rätt pengar till rätt elev vid rätt tillfälle som behövs, säger hon vidare.
Det är helt rätt, elever kan inte straffas genom skolan för att lära sig bättre. Det är extra stöd och insatser som krävs, inte betyg som visar att de inte lärt sig. Problemet är att tittar vi lite närmare på vad utbildningsminister Jan Björklund (FP) åstadkommit, så är det i alla fall inte att ha skapat större ekonomiskt utrymme för den svenska skolan så att fler kan anställas. Tvärtom faktiskt. När det gäller gymnasiereformerna, GY 11, GY 12 osv. så är de i sig inte fel, men regeringen gör till skillnad från SKL (Sveriges kommuner och landsting) en helt annan bedömning om de ekonomiska konsekvenserna av dessa reformer. Regeringen hävdar att det blir billigare och minskar därför statsbidragen. SKL anser tvärtom att pengarna behövs, för även nya reformer tar tid att arbeta med. Totalt handlade det om 675 miljoner, för Karlstads del om 6 miljoner som drogs in och enligt regeringens plan ska ytterligare resurser dras in. När det gäller statsbidraget har de inte höjts på flera år, vilket är ytterligare miljoner. Till detta kan även läggas kostnadsövervältringen genom utförsäkringarna, bara dessa är nu uppe i en kostnad på 19,5 miljoner som Karlstadsborna får betala för regeringens politik!
Regeringen har allt sedan den tillträdde genomfört ett systemskifte i vårt land. Gemensamma trygghetsförsäkringar kallas bidrag, och finns det bidrag, så finns det även dem som fuskar med bidragen. Så kan vi inte ha det och därför utförsäkrades 10 000 tals människor. Avgiften till a-kassan höjdes och 500 000 människor lämnade den, sedan kom krisen med varsel efter varsel och en arbetslöshet vi inte sett på många år, den har cementerats fast, inte minst bland landets unga. Vad gör då regeringen för att möta den ökande arbetslösheten? Jo man sänker restaurangmomsen, halverar arbetsgivaravgiften för unga, en reform som hitintills kostat över 50 miljarder, utan att skapa värst många nya arbeten, man säljer ut Apoteket och Bilprovningen, utan att det varit önskat av oss, vi som bor här! Snacka om fel fokus, och nu vill än en gång utbildningsminister Jan Björklund (FP) fokusera på att mäta hans tillkortakommanden, istället för att agera mot dem som är orsaken till de sjunkande resultaten i den svenska skolan!!
Det är nästan så man önskar det vore val idag, så vi slipper vänta i två år på att byta regering!
Christian
Mer om Björklunds utspel kan du läsa här i DN, Aftonbladet och här i Expressen.
Att riksdag och regering under lång tid vältrat över kostnader på kommunerna för att skapa sig ett ekonomiskt utrymme för skattesänkningar är inget nytt. En del av dessa reformer är högst tveksamma till om de ger den effekten regeringsförespråkarna säger. Samtidigt så ser vi problem i vårt samhälle breda ut sig som ingalunda är enstaka och enskilda problem. När allt fler omfattas av dessa så blir de samhällsproblem som måste lösas gemensamt. Åtminstone så är det så vi tidigare löst problemen i vårt samhälle!
Men nu är det andra tider och andra melodier som sjungs. Nu ska samhällsproblem lösas genom att var och en får lösa det själv, och har man inte tid, ja då ska man kunna köpa sig tiden. Exempelvis köpa läxhjälp åt sina barn om de inte hänger med i skolan eller om du som förälder inte har tid eller möjligheten att hjälpa. Vad hände med skolans ansvar undrar jag?
Resultaten i den svenska skolan sjunker för sjätte året i rad, visar ny statistik från Skolverket. 12 000 elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper! Och lösningen från regeringen Reinfeldt är att erbjuda subventionerad läxhjälp till dem som har råd. Om den förda skolpolitiken än en gång visat sig vara felaktig så kanske lösningen inte finns i den egna plånboken utan tvärtom i allas vår plånbok. Det kanske är dags att inse att det utbildningsminister Jan Bjärklund (FP) kallade ”flumskola” inte var något annat än borgerlig retorik. För vem om han har inte varit ansvarig för skolan de senaste 6 åren, och hur har utvecklingen varit?
Det kanske inte är genom retorik och hårdare tag, betyg i uppförande och betyg i lägre åldrar som man bäst stöttar och hjälper eleverna att klara sin skolgång. Det kanske istället hade varit bättre att satsa en del av de skattepengar som gått till ekonomiskt tvivelaktiga reformer på skolan istället?
Hur ska dessa unga människor ges en möjlighet på arbetsmarknaden, när vi redan har en massarbetslöshet bland unga? Regeringen sviker inte bara genom en misslyckad skolpolitik. Ni sviker också genom att inte ge tillräckliga resurser för att människor ska kunna komma igen. Ges en möjlighet till fort- och vidareutbildning och kanske även ombildning! Ni ger inte arbetslösa unga insatser förrän de gått arbetslösa i tre månader. Unga människor under 25 år fastnar i Fas3. Och långtidsarbetslösheten har i Karlstad sedan 2006 ökat med 667 %!!!! Vad erbjuder regeringen då, avdragsrätt för läxhjälp!
Är inte samhällets och skolans ansvar allas ansvar. Ska inte alla unga ges möjligheten till en utbildning. Är det inte skolans ansvar att hjälpa alla elever? Men för det krävs givetvis ökade resurser. Resurser vi i kommunerna kunnat haft om ni i regeringen prioriterat annorlunda! Men fortsätt ni, att vältra över kostnader som ytterligare försvårar kommunernas möjligheter att satsa på skolan, i ett läge, där ni gör tvärtemot. Framtidens dom kommer förmodligen att bli hård över regeringstiden som hette Reinfeldt och kompani…
Detta håller inte regeringen! Reinfeldt, Borg och Björklund. Gör om och gör rätt, eller avgå och låt dem som har visioner om en bättre framtid för landets unga ta vid!
Christian
Idag presenterade vi socialdemokrater vårt förslag till budget för Karlstad. Det är en budget där fokus ligger på skolan, jobben och för dem med störst behov. Vi vill att Karlstad ska vara en stad för alla. Karlstad ska vara en stad som växer och utvecklas, inte för växandets skull, utan för att tillväxt skapar resurser till välfärden. Sedan maktskiftet har vi vid ett flertal tillfällen kritiserat den nya majoriteten (M+MP+FP+C+KD) för att för lite händer och det som händer tar ofta väldigt lång tid på sig. Vår budget har även som utgångspunkt att service gentemot medborgare och företagare inte får försämras, utan tvärtom förbättras. Vi tar ansvar för ekonomin och framtida Karlstadsbor genom att lägga en budget inte bara i enlighet med det resultatmål som kommunfullmäktige beslutat om, utan väljer att lägga oss ytterligare 4,5 miljoner över det då det råder osäkerhet i ekonomin.
Jobben är för oss socialdemokrater den viktigaste frågan. Det är via fler jobb och ökad tillväxt som vi finansierar välfärden i framtiden och bygger Karlstad och Sverige starkare tillsammans. Det är avgörande både för människors möjlighet att styra över sina egna liv och för Sveriges ekonomi, tillväxt och utveckling. Kunskap och arbete bygger Karlstad till en stad för alla! Vi lanserade tidigare i år ett jobb- och utbildningspaket som vi följer upp i årets budgetförslag.
Forskning visar klart på att den enskilt viktigaste insatsen samhället kan göra för en människa är att se till att skolan klarar sitt uppdrag. Vi väljer därför att i vårt budgetförslag prioritera resurser till skolan. Det handlar dels om högre löner till lärare, förskollärare och pedagoger för att göra yrket mer attraktivt. Men det handlar även om ökade resurser till elever i behov av särskilt stöd.
Barn och ungas uppväxtvillkor, familjebakgrund, hälsa och utbildning påverkar i stor utsträckning deras vuxenliv. Det har forskning och flera studier visat genom åren.
Samma forskning visar också att samhällets sociala insatser många gånger sätts in för sent. Detta drabbar inte bara den enskilde, det resulterar också i stora samhällskostnader. Vi vill därför avsätta resurser för att snabbt kunna sätta in åtgärder när barn och unga är i behov av extra stöd i till exempel skolan och föreslår därför ett socialt investeringskonto. Uttag från det sociala investeringskontot beslutas av förvaltningsdirektörerna i arbetsmarknads- och socialnämnden, barn- och ungdomsnämnden och kultur- och fritidsnämnden.
I dag ökar klyftorna i Sverige och i spåren av den höga arbetslösheten far många människor illa. Det handlar om människor som inte längre omfattas av det generella trygghetssystem som Sverige en gång var så känt för. Anmälningar mot barn som far illa ökar i Karlstad, andelen unga människor som tappat ”sugen”, tron på en framtid syns tydligt i form av fler omhändertaganden och mångdubbelt fler unga människor som tvångsvårdas enligt LVM (Lagen om vård av missbrukare). Idag tvingas 400 unga människor i Karlstad att förlita sig helt eller delvis på försörjningsstöd för sitt uppehälle. Detta är givetvis ohållbart i längden
Nedan kommer några exempel av vad vår budget innehåller:
Jobb- och utbildningspaket
Vi initierade ett jobb- och utbildningspaket tidigare i år på 16 mkr. En del av dessa medel har nämnden önskat få föra med sig till 2013, det handlar om 8,6 mkr. Då nämnden enligt oss ska få det gör vi bedömningen att 4 mkr utöver är en rimlig summa, (majoritet 9 mkr). Vi har då totalt 12,6 mkr i ett jobb- och utbildningspaket.
Men vi har också valt att prioritera resurser till förebyggande verksamhet såsom Tummen, ett socialt investeringskonto etc. detta leder till att vi undviker kostnader i framtiden. Jobb- och utbildningspaket ska tas fram tillsammans med andra förvaltningar och externa aktörer. Här har majoriteten mer än oss, de föreslår 9 mkr, men dessa ska även fördelas på försörjningsstöd, så exakt hur mycket de vill satsa på jobb- och utbildningspaket framgår ej. Inte heller har de lyckats få fram ett paket för 2012, trots att vi presenterade ett redan i början av mars.
Socialt investeringskonto
Barn och ungas uppväxtvillkor, familjebakgrund, hälsa och utbildning påverkar i stor utsträckning deras vuxenliv. Det har forskning och flera studier visat genom åren.
Samma forskning visar också att samhällets sociala insatser många gånger sätts in för sent. Detta drabbar inte bara den enskilde, det resulterar också i stora samhällskostnader. Vi vill därför avsätta resurser för att snabbt kunna sätta in särskilda åtgärder när barn och unga är i behov av extra stöd i till exempel skolan. Uttag från kontot beslutas av förvaltningsdirektörerna i arbetsmarknads- och socialnämnden, barn- och ungdomsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Vi avsätter till en början 3 mkr i resultaträkningen, from 2013 Det är viktigt att samarbete sker med FOU Välfärd vid Universitet.
Solareturen Kronoparken
Solareturen på Kronoparken lades ned av majoriteten men hyreskontrakt gäller tom 12/13. Vi har hela tiden protesterat mot både hanteringen men också mot nedläggningen av en sådan viktig verksamhet. Solareturen handlar inte enbart om miljöfrågor, den utgör en viktig mötesplats för människor som bor på Kronoparken. Vi vill att Solareturen ska finnas kvar, 800 tkr, from 2013.
Utökning Tummen till Våxnäs
Projekttiden för befintlig Tummen-verksamhet på Kronoparken/Rud har gått ut och vi avsätter medel för att permanenta verksamheten. Utöver detta vill vi även att denna viktiga verksamhet utökas till Våxnäs. Tummen är ett bra exempel på förebyggande arbete, 2 mkr, from 2013.
Barnomsorg, obekväm arbetstid
Behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid är stort. För att fler ska kunna ges en möjlighet att finnas ute i arbetslivet vill vi utöka denna verksamhet till ytterligare ett skolområde i Karlstad, 500 tkr, from 2013.
Lönesatsning
Vi socialdemokrater fortsätter att prioritera en särskild lönesatsning på förskollärare, fritidspedagoger och lärare. Ökad ram med 9 mkr årligen from 2013 och 2014 ger 18 mkr extra.
Orrleken
Orrleken är en viktig mötesplats med aktiviteter för alla åldrar. Den har bidragit till att göra Orrholmen mer attraktivt. Orrleken behöver nu en ordentlig upprustning. Innan maktskiftet i Karlstad initierade vi en utredning om att skapa en ny Orrlek. 1,5 mkr till driften när den är färdigställd from 2015.
Medborgarkontoren
Vi vill att medborgarkontoren i våra ytterområden finns kvar. De utgör en viktig möjlighet att enkelt komma i kontakt med kommunen. De bidrar även till att skapa aktiviteter och ger service till företag, 1,8 mkr from 2013
Färdigställande av Älvpromenaden/Sandgrundsparken etapp 3, en investering på 10 mkr.
Centrumutveckling/Temalekpark Museet.Lekparken vid museet är hopplöst nedsliten. Vi vill därför satsa på en ny temalekpark enligt förslag från teknik- och fastighetsnämnden, 3 mkr.
Det och mycket mera finns i vårt budgetförslag. I morgon lägger vi fram hela budgeten på kommunstyrelsen.
Christian
Idag lämnade Stefan Löfven svar på frågan om vinst i välfärden och han var tydlig. Det går inte att förbjuda, ett klart och tydligt svar, lika tydlig var han i kritik mot att våra skattepengar går till skatteparadis via riskkapitalbolag.
1997 beslutade Sundsvallskongressen i den då mycket omdiskuterade frågan om en god socialdemokrat kunde upphandla verksamheter. Kritiken mot dem som gjorde det var skarp och det var nödvändigt att fatta ett beslut i frågan. Jag var ett av ombuden på den kongressen och var och är nöjd med skrivningarna som lämnade ett tydligt besked. Socialdemokratin accepterar upphandlingar. Inte för att vi tror att marknadskrafter löser alla problem. Men vi får heller inte tro att endast den offentliga sektorn själva kan driva välfärdsverksamheter bäst. Inget är så bra så det inte kan bli bättre.
Jag har under mina år som förtroendevald medverkat i ett flertal upphandlingar, därför att det är viktigt med jämförelseobjekt till den egna drivna verksamheten. Detta innebär inte att man ska sätta en procentsats på hur stor andel som ska upphandlas som en del vill göra. Det får variera från verksamhet till verksamhet, men vad det innebär är att en tillräckligt del av verksamheten bör upphandlas så att man kan använda det som en jämförelse till den egna verksamheten.
Den andra delen handlar om valfrihet. Har man en gång öppnat upp för valfrihet i exempelvis hemtjänsten, som vi gjorde i Karlstad är det givetvis helt omöjligt att ta tillbaka den möjligheten för de äldre som vill göra ett val. Det finns de som tycker att vi ska gå tillbaka till våra rötter, vad som nu menas med det. Vi är ett parti som varit med länge och vi har under större delen också varit det statsbärande partiet. Det hade vi aldrig varit om vi inte anpassat politiken utifrån att samhället förändras. Det som är viktigt att att ideologin står fast, men den praktiska politiken måste vara lyhörd och förändringsbenägen. Sluta dröm om svunna tider för vi blir inte automatiskt ett 40 % parti om vi börjar föra den politiken vi förde när vi var det sist.
Vårt partiprogram inleds med ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål”. Det är kärnan som vi ska forma dagens politik på. Och det innebär också att vi precis som Mona Sahlin uttryckte sig, vi måste ompröva en del av våra tidigare ställningstaganden. Vi lever i en föränderlig tid så givetvis måste vi också förändra oss, men inte så vi går vilse. Ledorden finns i ideologin, men inte alltid den praktiska politiken. Därför var det bra med ett tydligt besked från Stefan Löfven och nu återstår bara första debatten med Fredrik Reinfeldt (M). Statsministern har mycket att stå till svars för när det gäller den förda politiken och dess konsekvenser. Det enda han nuförtiden har till svar på oppositionens frågor är att han tar ekonomiskt ansvar. Det gör du inte alls det herr minister. Du tar inte det ekonomiska ansvaret när du för en politik som stänger så många grupper ute från att aktivt vara en del i byggandet av Sverige. Unga som slås ut riskerar att hamna i livslångt bidragsberoende och idag lever vi i ett land där 1 av 3 elever inte lämnar gymnasieskolan med fullvärdiga betyg. 1 av 3, det kan inte anses som något annat än ett misslyckande från dig och Jan Björklund (FP).
Jan Björklund (FP) har gjort sig känd som förespråkare av hårdare tag i skolan gör att på detta konstiga sätt få eleverna till att prestera bättre. Skolk ska skrivas in för då kommer eleverna till skolan. Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet Jan Björklund (FP). Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne? Kan du inte istället för att tillåta riskkapitalbolagens miljardvinster, begränsa vinstuttagen, det har andra länder gjort, så varför skulle inte vi kunna det?
Konstaterar glädjande att kristdemokraternas förslag igår som de ansåg vara normbrytande familjepolitik får hård kritik även i dag i landets medier.
Skrattretande när KD vill bryta normer.
Större barngrupper i förskolan med KD:s förslag.
KD:s förslag är verklighetsfrånvända.
På sociala medier gjordes tappra försök från kristdemokrater att försvara sitt förslag, men det lyckades de väl inte så bra med om man ska vara ärlig. Det blir knappast bättre av att ni hela tiden hänvisade till att ni lyssnat på landets barnfamiljer. Ja det kanske ni gjorde, men begrep ni vad de sa. Istället för ännu en reform som kostar mer än sänkningen av krogmomsen, så kanske man vill se mer pengar till välfärden. Sveriges mammor kanske inte vill gå tillbaka till spisen och vara hemmafru, för det vet ni att forskningen visar i vårdnadsbidragets fotspår…
Christian
Idag inför kvällens möte med kommunfullmäktige skriver jag tillsammans med två partikamrater om vikten av att värna alla ungas möjligheter till deltagande i aktiviteter. Kommunfullmäktige kommer efter förslag från den blågröna majoriteten att behandla ärenden som att införa avgifter för Kulturskolan, höja avgifterna i förskolan och den pedagogiska omsorgen samt att inte bifalla vår motion om att upprätta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen.
Idag behandlar kommunfullmäktige i Karlstad flera ärenden som berör barns och ungas möjligheter till ett aktivt deltagande vid aktiviteter men också om föräldrars möjligheter till att ge sina barn social samvaro med andra barn i förskolan.
Det handlar om höjda avgifter i förskola och pedagogisk omsorg, det handlar även om införandet av avgifter i Kulturskolan. Två förslag från den blågröna majoriteten (M+MP+FP+C+KD) som innebär försämringar för barnfamiljer, barn och unga i vår stad. Enligt förslaget till förändrade avgifter i förskolan kommer de föräldrar som har sina barn i förskola eller pedagogisk omsorg upp till 15 timmar i veckan få fördubblad avgift mot vad de har idag. Till denna grupp hör bland andra föräldralediga och arbetssökande med A-kassa.
Vi anser att alla familjer har rätt till barnomsorg som täcker deras behov, och denna rätt ska inte villkoras av familjernas ekonomi. Tyvärr har flera föräldrar sedan förslaget blev känt vittnat om att de kommer att få svårt att betala dessa höjda avgifter.
Kulturskolan i Karlstad har en bred verksamhet inom musik, dans, bild och drama. Genom denna ger man cirka 2 000 barn och ungdomar möjlighet att utvecklas och att stärka sin självkänsla. Vi i den dåvarande majoriteten tog bort avgifterna till Kulturskolan, eftersom vi såg att det fanns barn och ungdomar i vår kommun som på grund av familjens ekonomi inte hade möjlighet att delta i de aktiviteter Kulturskolan erbjuder.
Att alla barn och unga har rätt att på lika villkor delta i fritidsaktiviteter tycker vi är en självklarhet. Vi beklagar därför att den nuvarande majoriteten väljer att återinföra dessa avgifter, vilket kommer att medföra att barn ställs utanför.
Vi anser att Karlstad ska vara en stad för alla, inget barn och heller ingen ung människa ska lämnas efter när det gäller deras möjligheter till ett aktivt fritidsliv. Inget barn ska ställas utanför förskoleverksamheten på grund av att föräldrarna inte har råd med avgiften.
I kväll behandlas även en motion ifrån oss socialdemokrater om att Karlstad ska upprätta en plan för att bekämpa barnfattigdomen. Det är Riksförbundet Majblomman som i sin rapport ”Alla kunde följa med utom jag” konstaterar att endast tio kommuner i Sverige har upprättat en plan för hur barnfattigdom ska bekämpas.
Det är viktigt att synliggöra de barn som lever i dessa familjer och det är även viktigt att arbeta med hur deras vardag kan förbättras. Majblommas Riksförbund ger i sin rapport exempel på elva olika arbetssätt för att minska barnfattigdomens effekter. För att på ett strukturerat och målmedvetet sätt kunna arbeta mot barnfattigdomen behövs konkreta åtgärder. Vi anser att en kartläggning ska ske och att ett handlingsprogram tas fram för hur barnfattigdomen ska bekämpas i Karlstad.
Detta ansåg även de tre förvaltningarna och de tre nämnderna i kommunen som valt att stödja vårt förslag. Det var tre helt eniga nämnder med ordföranden från Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som höll i klubban när beslut fattades. I kommunstyrelsen sitter två av dessa ordföranden.
När motionen behandlades där hade de bytt uppfattning och det är inte att betrakta som något annat än ett svek mot de barn och familjer som berörs.
Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att värna rätten för alla barn till goda uppväxtvillkor. Avgifter i skolan ska inte stänga ute något barn från att delta. Socialdemokraterna står på barnens sida.
Christian
Sitter och läser i Skolinspektionens informationsblad från i december över vilka avgifter de tycker det är okej att ta ut av elever i den svenska skolan och förfäras över vad de menar är en icke obetydlig kostnad. Anledningen till att jag läser just detta är den motion om barnfattigdom som vi socialdemokrater lämnat in och som kommunfullmäktige ska behandla på torsdag. Jag tycker nämligen inte att det ska vara okej att ta ut några avgifter för aktiviteter i skolan till skillnad från den blågröna majoriteten i Karlstad (M+MP+FP+C+KD). Ungas möjligheter till utbildning ska inte villkoras av deras föräldrars betalningsförmåga!
Nu finns det säkert dem som tycker att 700 kr för en miniräknare är en obetydlig avgift precis som Skolinspektionen. men är det verkligen det? När jag växte upp hade mina föräldrar tre barn i gymnasieskolan, det skulle för deras del innebära en utgift på 2 100 kr. Lägg därtill de övriga kostnaderna som Skolinspektionen tycker man får acceptera. 300 kr för en studieresa, 100 kr för studiebesök, 100 kr för aktiviteter kopplade till idrott och hälsa (friluftsdag). Till dessa kostnader ska även läggas kostnaderna för måltider. Börjar man nu summera summorna och sedan dividerar med hur ofta det är studiebesök, studieresa eller friluftsdag och därefter också dividerar med antalet barn en familj kan tänkas ha i skolan samtidigt så blir det helt andra summor än obetydliga vi pratar om. Tar vi också i beaktandet att det är just hushåll med en ensamstående mamma med barn som tillhör den största gruppen av dem som lever i hushåll som definieras som just fattiga så är alla extra utgifter att betraktas som högst betydliga när den ska betalas. Vad hände egentligen med att vårt samhälle inte ska exkludera någon från att utbilda sig till det man önskar och senare efter utbildningen vill jobba med…
Å andra sidan har väl i och för sig den här regeringen inte visat värst stort intresse för de barn som lever i fattigdom och som sedan regeringens tillträdde fördubblats i antal. Men än en gång kommer förslag som slår direkt mot grupper som redan fått betala för stora skattesänkningar. När avgiften till a-kassan chockhöjdes, lämnade många den av ekonomiska skäl, sedan kom krisen. Socialstyrelsen gjorde i november en undersökning som visade på att 40 % av de arbetslösa har ingen eller har en för låg ersättning för att kunna leva på den. De är därmed hänvisade till landets socialkontor. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör. Men regeringen har även misslyckats med jobben. 127 000 unga under 24 år saknar jobb! För de unga i Sverige har situationen blivit allt tuffare. Drygt 127 000 unga står i dag utan jobb och nästan 29 000 får sjuk- och aktivitetsgaranti, det som tidigare hette förtidspension. Därmed har de arbetslösa ökat med 23 procent och de förtidspensionerade med 18 procent sedan den borgerliga regeringen tog över.
Men samtidigt som man låtit detta ske så accepterar man att stora vinster görs på det allmännas bekostnad. Riskkapital plockar ut enorma summor av skattemedel genom effektiviseringar i ev verksamhet som tyvärr i vissa fall även stavas vanvård. Fristående skolor lockar elever med reklam och fria datorer, allt på det allmännas bekostnad. Att man sedan inte lever upp till samma standard, när det gäller behörigheten hos lärarna, krav på bibliotek, skolmaten etc det spelar mindre roll. Numera är det till och med en marknad att sälja tillstånd att bedriva skola.
1979 höll Olof Palme sitt tal ”Industrisamhällets problem”. Han pratade då om att de ekonomiska resurserna var begränsade, att regeringen inte lyckats att skapa jobben som den självklara rättighet de borde vara. Han talade om ökade klyftor, och risken med en utbredd egoism då omtanken om den egna plånboken riskerar att bli viktigare än omtanken om oss alla gemensamt när tiderna blir svåra. Han varnade för att blunda för dem som drabbats av utslagningens fasor för det är ju ännu inte dina barn som drabbats.
1979 är rätt länge sedan, men det tal Palme höll då, skulle lika gärna kunna hållas idag. För den utveckling, han då varnade för, det som han då betecknade som lite av en karikatyr, det är ingen karikatyr längre. Vi lever i den. 250 000 hushåll som är beroende av försörjningsstöd för sin överlevnad lever i den idag. 127 000 arbetslösa unga lever i den idag, 250 000 barn i fattigdom lever i den idag. Alla dem i den växande arbetslösheten lever i den idag därför att regeringen har misslyckats i sin jobbpolitik. Så varför ser läget egentligen ut som det gör när det finns så mycket för oss socialdemokrater att ta itu med? Stavas det skyttevärnskrig, eller stavas det klavertramp? Oavsett vilket så är det dags att det får ett slut, för det finns alldeles för många som idag lämnats efter av den borgerliga regeringen!
Christian
Jag har under en längre tid skrivit mycket om barnfattigdom. Det är ett begrepp och en realitet som inte alla i vårt land vill se att den existerar. Vi ett av världens rikaste länder, kan vi verkligen ha barn som växer upp i fattigdom, barn som med denna vetskap tar ett ansvar de inte borde ta för sina föräldrars skull, eller för sin mamma eller pappas skull? Det handlar om barn som inte alltid berättar för mamma och pappa om aktiviteter som planeras i skolan, för de vet att deras mamma eller pappa inte har råd med kostnaden, eller ibland ens för de extra pengarna det innebär att ordna med en matsäck under resan.
Ett exempel jag ibland brukar använda är en kollegas beskrivning över hur hennes mamma mötte denna verklighet. Hennes mamma jobbade inom skolan och som brukligt var, säkert på de flesta skolor, så ställde fröken frågan efter julledigheten om vilket som varit den bästa julklappen till eleverna. Eleverna började givetvis prata i munnen på varandra och berättade om än den ena julklappen efter den andra de fått av tomten och vad roligt de haft med just den leksaken. Men så kom frågan till en liten pojk, för detta var i vad man då kallade lågstadiet, och hans svar var en ny pyjamas.. Hon, min kollega berättade att hennes mamma då fick hålla tillbaka tårarna tills hon kom ut i korridoren, för vuxna ska inte visa barn sådant. Jag har själv mött skolpersonal som berättar om att de vet vilka barn som förmodligen inte får ordentligt med mat under helgerna och därför ser de till att ordna med smörgåsar på fredagarna och extra mycket mat på lunchen, både på fredagen och måndagen, till just dessa elever. Jag har själv mött personal som tagit med egna barns avlagda kläder och gett dem till andras barn under förevändningen att de annars skulle ha kastats. Är detta okej i dagens Sverige, att fattiga barn ska tvingas känna tacksamhet över något de får av en enskild, som samhället borde stått för? Är det priset för jobbskatteavdrag och sänkt restaurangmoms för oss som redan har på bekostnad av en sprucken solidaritet?
Fick igår ett meddelande på facebook från en kvinna. Jag känner henne inte och den enda gemensamma vännen vi hade var Margot Wallström, å andra sidan har Margot väldigt många vänner. Men hon skrev detta, och det värmde och det ger också styrka. Styrka i vissheten om att ett dåligt opinionsläge, bara kan bli bättre, och att vi aldrig ska acceptera den utvecklingen vi idag ser i Sverige. Där rika ska bli rikare och fattigare, bli fattigare! Sveriges utveckling som ett fattigt land till ett av världens rikaste byggdes inte på ökade klassklyftor, tvärtom byggdes den på en ökad gemenskap, för och mellan oss alla som bor här. Det ska vi fortsätta att kämpa för, för barnen är vår framtid!
”Hej Christian!
Brukar inte maila främmande människor, men jag måste få tacka dig!
Såg av en ren slump att du skapar diskussioner och forum mot bla barnfattigdom.
Blir varm i hjärtat av att se att det finns människor som dig, som vågar prata, se och försöka bekämpa detta. Jag är själv en ensamstående mamma, som dessutom är långtidssjukskriven… ingen bra kombination, men gissa om man kämpar. Jag har två underbara döttrar, som jag vill ska se framtiden ljus och förhoppningsfull. Hoppas hålla hoppet och orken uppe, så dom får en fin framtidstro! Mina barn drabbas hårt av vår dåliga ekonomi, när jag som ensamstående förälder, drabbats av skada och ej kan jobba. Våra barn är ju vår framtid, så man får aldrig ge upp!
Vill tacka dig för ditt engagemang!
Själv har jag tyvärr varken tid, ork eller pengar att göra det för. Snälla, kämpa vidare med dessa viktiga frågor. För alla oss som inte orkar kämpa och blotta oss i vår redan så sköra situation, så är sådana som du så värdefulla.
Varma hälsn XXXX”
Sverige kan bättre än att förneka alla möjligheten att förverkliga sina drömmar och att få vara en aktiv del av samhället och inte hamna i beroendeställning genom utslagning som många idag blir!
Christian
I media idag kan man ta del av hur de unga fått stryka på foten under regeringen Reinfeldt. Istället för att minska det så kallade utanförskapet för denna grupp, så har arbetslösheten bland landets unga ökat med 23 % och de i det som tidigare hette sjukpension med 18 %. 127 000 unga i vårt land ges därmed inte möjligheten till att aktivt kunna ta del av livet på arbetsmarknaden.
- Jag är besviken, säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Ja, tacka ** för det. Frågan är om du är lika besviken som de 127 000 unga är. Och om du är besviken varför har du så ont om idéer. I samma artikel, kan man läsa vad statsminister Reinfeldt tror är orsaken: – Det är en stor prövning. Jag kopplar det i hög utsträckning till att barn och ungdomar inte lär sig tillräckligt i skolan och att vi har för många som inte uppnår fullständiga betyg. Därför gör vi om den svenska skolan, säger han. Men om du nu säger detta, varför drar du då in statsbidrag till gymnasieskolan? Om skolan inte har resurser idag för att stötta elever under deras utbildning så att alla ska kunna lämna den med fullständiga betyg, borde det då inte krävas mer och inte minskade resurser till kommunerna?
Det är synd om många i dagens Sverige, synd om dem som inte ges möjligheten till att förverkliga sina drömmar och här har de unga hamnat i stryk klass. Förslag som tidigare hörts från regeringshåll är att unga ska jobba till sämre villkor än vuxna, då skapas det jobb. Ja men dessa jobb skapas på en låglönemarknad och har du väl hamnat där blir det tufft att ta sig därifrån. Förslag har även hörts om att de unga som inte har råd att köpa sig en lägenhet, kan väl be sina föräldrar om att få en, öhh! Men när vi nu även hör statsministern prata om att det är i skolan som problemet ska lösas, ja då kanske inte hårdare tag är lösningen för den eleven som av någon anledning inte klarar sig så bra idag. Det kanske är fler lärare, fler resurspersoner i form av specialpedagoger som kan hjälpa dessa elever istället för Björklunds piska. Ett barn som idag väljer att inte gå till skolan, ett barn som kanske inte mår bra, har taskiga hemförhållanden och är skoltrött. Ärligt talat, han eller hon skiter nog i vad som står på betyget i uppförande. Kanske ett öra som lyssnar och bekräftar skulle vara till större hjälp.
För visst finns det barn som far illa, precis som det finns vuxna som misshandlats av livet. Hamnat fel av någon anledning, men med rätt stöttning behöver kanske inte felkörningen vara så länge. Ingen ung människa drömmer om att bli missbrukare och leva på socialen resten av livet, hur långt det nu blir. Det är omständigheter som gör att de hamnar där, men frågan är om de skulle behövt hamna där om extra resurser funnits till att stötta tidigt.
I Aftonbladet idag, kan man läsa i ledaren om Reinfeldts utanförskap, det stora utanförskap som med hans politik skulle minska, men som faktiskt ökade och fortsätter att öka. Förr handlade samhället om att vi alla skulle vara med och bidra, för vi kan alla någon gång komma i behov av dess hjälp och stöttning. Nu svänger pendeln till att de i behov ska behöva förlita sig i större utsträckning på givmildhet från de som har mer än de behöver, men som själva vill välja vem de ska visa sin givmildhet till.
De flesta av oss, inklusive mig själv har fått det bättre. Jobbskatteavdrag har gjort min plånbok tjockare, men är jag en vinnare? Kanske på individnivå, men jag är också en av många i ett samhälle som jag vill ska fungera. Det anser jag inte att det gör när människor som blir sjuka eller arbetslösa också ska bli fattiga. Vi ska ha gemensamma omställningsförsäkringar som stöttar under perioder av arbetslöshet eller sjukdom. För att en människa som blivit sjuk eller arbetslös snabbare ska komma tillbaka till arbetsmarknaden så handlar det om att de ges möjligheten till en omställning med rimliga förhållanden. Idag blir du alldeles för snabbt hänvisad till landets socialkontor för din försörjning, du bli utförsäkrad. Samtidigt vet vi att ju längre tid du befinner dig i ett bidragsberoende, desto svårare är det att ta sig ur det. Varför ska det vara så svårt att få ombilda sig om man blir arbetslös, varför ska skolan bara ge en chans? Varför ska alla förväntas jobba 100 % av någon annans arbetsförmåga, men inte 100 % av sin egen? Jag tror många av de unga som idag lever som ”förtidspensionärer” skulle ha en chans på arbetsmarknaden om man såg varje människas förmåga till 100 % av sin egen förmåga.
I ledaren idag kan man bland annat läsa:
En gång, det var faktiskt inte så länge sedan, hade vi ett socialt skyddsnät i Sverige som gjorde att färre föll igenom. Då tvingades inte cancersjuka till socialkontoret. Då sågs fattigdom bland barn som ett samhällsproblem vi tillsammans måste göra något åt.
Plötsligt är detta inte självklart längre. Från årsskiftet blir i stället gåvor till välgörenhet avdragsgilla.
Det som en gång var rättigheter, att äta sig mätt, ha tak över huvudet, få kläder och skor, blir en fråga om tacksamhet.
Tacksamhet mot dem som har råd och vilja att ge. Vad gör det med ett barn att växa upp med den tacksamheten? Vad gör det med människovärdet?
Spelar de extra hundralapparna i min egen plånbok så stor roll om samhället vi lever i ser ut på det här viset. Vad skulle hända med mig själv om jag blev sjuk eller arbetslös? Jag tror fler borde ställa sig den frågan och lyssna på vad det är Fredrik Reinfeldt (M) egentligen säger och gör, för i denna frågan har han totalt misslyckats och fakta talar sitt tydliga språk över retoriken!
Christian