Fredrik Reinfeldts (M) senaste och även enda stora satsning för att minska den skyhöga arbetslösheten bland landets unga sprack idag. Det var under Almedalsveckan förra året som ”jobbpakten” presenterades som dels skulle lyfta landets unga ur arbetslöshet, men givetvis även användas i politiska syften gentemot Stefan Löfven (S) och socialdemokraterna.
Det är således en stor prestigeförlust som drabbat Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M). Tyvärr, så är det inte enbart de unga i arbetslöshet som drabbas av att Fredrik Reinfeldt (M) inte lyckats att leverera. I och med att det finns så få andra förslag för att mota arbetslösheten så drabbas även du och jag. I Aftonbladet idag skriver Ingvar Persson, ”Sverige är ett litet land, och även om det låter pretentiöst måste man kunna säga att vi ofta varit som mest framgångsrika när vi samarbetat.” Arbetslösheten är ett stort samhällsproblem idag, den drabbar inte några få, utan väldigt många och därmed blir det ett samhällsproblem, som samhället måste ta ansvar för att lösa. Regeringen har tyvärr visat på dålig vilja till detta. De har kommit med dyra reformer, som knappt skapat de nya jobben. Däremot har de berikat arbetsgivaren och gjort det billigare att gå på krogen.
Stefan Löfven (S) kommenterar i Aftonbladet;
– Statsministern har lagt in mycket prestige på den här frågan. Nu kan vi konstatera att förhandlingarna har spruckit.
– Regeringen har lagt alla ägg i samma korg. Det var det här som skulle lösa problemet.
Han kritiserade regeringens jobbpolitik gång på gång.
I Socialdemokraternas jobbpolitik finns det däremot ”flera skarpa förslag”, sa han.
– Vi har avsatt 4,8 miljarder för ungdomsarbetslösheten i vårt budgetförslag. Regeringen satsar ingenting. Läs fler S förslag för fler jobb här!
Dagens Nyheters Maria Croft, skriver så här; ”Det är ett rejält bakslag. Fredrik Reinfeldt har tidigare sagt att jobbpakten skulle ge 30.000 jobb och de skulle verkligen behövas med tanke på den höga ungdomsarbetslösheten. Regeringen, och då framför allt Moderaterna, hade gärna velat visa att de kan komma överens med LO-facken.”
Samtidigt säger finansminister Anders Borg (M) i DN; ”Att en central uppgörelse inte är avgörande för regeringen.” Jasså, det var ju konstigt att ni tidigare lyft frågan som så viktig, men nu när den inte blir av, ja då var den inte längre så viktig. Eller är samhällsproblemet med ungdomsarbetslösheten, i regeringens ögon, egentligen inte ett samhällsproblem, utan ett problem för den enskilde, den arbetslöse. Det är inte länge sedan det talades om ytterligare ett jobbskatteavdrag från regeringens sida.
Det skulle kanske, bara kanske, vara en betydligt viktigare investering för landet Sverige, att använda de skattepengarna på att lösa det problem ungdomsarbetslösheten för med sig. Det kanske, bara kanske, är så att den investeringen skulle betala sig tillbaka i form av ökade skatteintäkter när unga går från arbetslöshet till ett jobb!
Christian
I dag skriver SSU Värmlands ordförande i NWT om att det behövs en kraftsamling för att motverka den psykiska ohälsan i vårt land. Det är jättebra att fokus riktas på detta område, som dessvärre ökar!
Inom EU är det i Sverige som den psykiska ohälsan ökar mest läste jag förra hösten. Frågan vi måste ställa oss är varför. Varför väljer alltför många unga människor att som sista beslut i livet, det är att avsluta det? I Davids artikel, lyfter han ett antal olika skäl till varför. Jag vill spinna vidare på en av dessa, nämligen de ökade klyftorna i vårt samhälle.
För i spåren av en hög arbetslöshet och växande klyftor så ökar dem i det som så ofta benämns utanförskapet. Där drömmar krossas och hoppet förtvinar för många. Där är kanske steget till det sista beslutet inte lika långt som för de flesta andra. Sverige av i dag har inte förmått att ge unga människor hopp och tro om en bättre tillvaro. Den politik som förts och fortsätter att föras, minskar inte gruppen som inte ser möjligheterna livet bär med sig.
Enligt en rapport som nationalekonomen Ingvar Nilsson publicerade i höstas så finns idag i Sverige 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar.
Den svenska skolan måste få en ny politik. Den kan inte fortsätta att leverera 13 000 årligen in utanförskapet, för så många är nämligen dem som lämnar den utan att skolan klarat av sitt uppdrag!
Inte heller kan vi tillåta den höga arbetslösheten och långvarigt bidragsberoende som följer på den. Genom att ge människor en tro på framtiden, en idé om att det faktiskt kan bli bättre för en själv och för dem i sin närhet så minskar vi förmodligen dem som väljer att själv avsluta sitt liv.
I sin rapport skriver Ingvar Nilsson – Att inte ha en inkomst man kan leva på, att kanske inte ens ges möjligheterna till ett arbete för att skolan inte klarade av sin uppgift och därmed riskera ett liv i utanförskap är något som faktiskt går i arv. Lever man i en miljö och/eller ett socialt sammanhang där ett framtida utanförskap är en realitet blir bilden av normalitet ganska snart förskjuten i det omkringliggande samhället.”
Det är väl i grunden vad det hela handlar om. Jag vill inte gå så långt som att jag tänker anklaga regeringen för självmorden i vårt land. Men driv en politik för jobben och fler kommer att må bättre! För när fler mår bättre, när fler känner sin inkluderade, att de tillhör samhället på lika villkor som andra. Ja då är det inte orimligt att anta att självmorden minskar. Närmare en miljon kommer i livet att drabbas av någon form av psykisk ohälsa, men de klarar att hantera den. En orsak är förmodligen för att de ser en förhoppning om att det kommer att bli bättre, tyvärr gör inte alla det idag.
Christian
Idag presenterade Stefan Löfven mfl ännu en del i det socialdemokratiska budgetförslaget. En satsning som riktar sig till de unga. Ett helt klockrent förslag. Det är ett resursslöseri med både enskilda människor och för hela samhället att unga människor inte ges förutsättningarna att få komma ut på arbetsmarknaden. Stefan Löfven sade så här på presskonferensen; – Sveriges unga är en outnyttjad resurs. Därför lanserar vi idag en ny politik för Sveriges unga. Ingen ung person ska gå arbetslös mer än 6 månader. Mer om förslaget kan du läsa här på partiets hemsida.
I morse fick jag på mailen en rapport:
Om unga människor på glid och utanförskapets pris i Karlstad
Rapporten är skriven av Ingvar Nilsson, nationalekonom som i trettio års tid intresserat sig för marginaliserings- och utanförskapsekonomi. Forskning visar på hur mycket en människa i det så kallade utanförskapet kan komma att kosta. I Sverige idag finns 90 000 unga människor 20-25 år som under ett års tid inte vare sig arbetat eller varit i utbildning (Ungdomsstyrelsen). Det är 14 %, i vissa utanförskapsområden är det upp till 38 % av de unga som vare sig studerar eller arbetar. Det handlar om en hel generation unga människor som lämnas därhän. Orsakerna till varför vissa hamnar/befinner sig där är olika. Det kan handla om etnicitet, arbetslöshet, utbildningsbakgrund etc. Men det gemensamma var att oavsett skäl till varför man växt upp i utanförskapet så delar de det gemensamma i krossade drömmar. Det är fattiga barn som växer upp i fattiga familjer och där frustrationen över att se, att trots att deras föräldrar kämpar så räcker pengarna aldrig till. De kan inte ge till sina barn det de ser att andra kan. Detta smittar givetvis av sig på barn och till slut så är steget till ett liv i kriminalitet inte så svårt att ta för ungdomar som ändå inte upplever att samhället bryr sig, och som stegvis förs in i en tyngre kriminalitet med snabba cash.
Under föregående mandatperiod där bland annat vi socialdemokrater var med i ledningen så initierades ett projekt som heter ”Horisont”, det var ett finansiellt samordningsförbund som stod som huvudman. Det är det projektet som Ingvar Nilsson har utvärderat och han ger det med mycket beröm godkänt! En av de faktorer som Ingvar Nilsson pekar på och som kan förklara det lyckosamma arbetet är att man sett den komplexa och sammansatta problematik som flera av dessa unga har. Känslan av otillräcklighet förstärks ju längre man befinner sin i en utsatt situation. En situation där man inte upplever att någon bryr eller lyssnar. Då funkar det inte med hårdare tag, tvärtom förstärker det känslan av utanförskap. En av deltagarna har beskrivit det så här; jag var så fast övertygad om att jag inte dög, för jag förstod ju inte, nu har jag fått hjälp att förstå och nu vet jag att jag duger!
Att inte ha en inkomst man kan leva på, att kanske inte ens ges möjligheterna till ett arbete för att skolan inte klarade av sin uppgift och därmed riskera ett liv i utanförskap är något som faktiskt går i arv. Lever man i en miljö och/eller ett socialt sammanhang där ett framtida utanförskap är en realitet blir bilden av normalitet ganska snart förskjuten i det omkringliggande samhället, skriver vidare Ingvar Nilsson. Han visar tydligt med siffror hur mycket samhället faktiskt kan ”hämta hem” på att antingen undvika att en människa hamnar i utanförskapet, eller om det inträffar, säkerställa att tiden i det, blir så kortvarigt som möjligt.
Det förslag som Stefan Löfven, Carin Jämtin, Mikael Damberg och Magdalena Andersson idag presenterade kan vara avgörande för deras möjligheter om en bättre framtid för sig själva och därmed för hela samhället. Läs mer i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Totalt vill vi socialdemokrater skapa mer än 35 000 nya jobb och utbildningsplatser för unga, utöver regeringens förslag. På kort sikt minskar det den höga arbetslösheten. På lite längre sikt underlättar det den generationsväxling som kommer att äga rum på arbetsmarknaden. Ledaren i Aftonbladet skriver så om förslaget att Löfven väljer unga framför storbolagen.
Jag bloggade förra veckan om den misslyckade svenska skolpolitiken. Jag citerar direkt ur rapporten; ”Man får inte glömma att den svenska skolan är huvudleverantör av unga till utanförskap. Varje år levereras cirka 13 000 nya unga till gruppen i utanförskap. I varje ung människa satsar samhället mellan 3mkr och 4 mkr varav mer än 2 mkr utgör kostnader för förskola och skola. Det känns inte etiskt försvarbart och inte som en god ekonomisk resurshushållning att vi misslyckas med mellan 10- 15 % av alla dessa barn. Alla dessa våra minsta…”
Sverige behöver en ny regering. En regering med visioner, idéer och förslag om hur vi bygger Sverige starkare tillsammans. Det står idag socialdemokratin för. I vårt Sverige är det inte okej att barnfattigdomen breder ut sig, att andelen hushåll som tvingas leva på försörjningsstöd ökar, att skolan inte klarar av att utbilda våra barn och unga så deras chanser på arbetsmarknaden kraftigt försämras!
Igår avslutade jag blogginlägget, med att det känns som om vi sossar har lite floow just nu, tror inte att ”lite” gäller längre 
Christian
För två veckor sedan så presenterade vi socialdemokrater i Karlstad vårt förslag till jobb- och utbildningspaket! Vi gjorde det av samma anledning som när vi var med och styrde i Karlstad, nämligen bristen på ansvar och handlingskraft från den borgerliga regeringen som har det nationella ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Paketet som vi nu lanserat har flera delar. Det handlar om att ge möjligheter till fortbildning för att kunna matcha de jobb som är på arbetsmarknaden. Det handlar även om att långtidsarbetslösa ungdomar ska ges en möjlighet att få rutiner i sin vardag genom en möjlighet till praktikplatser för att senare kunna gå vidare till studier eller anställningar. Vårt förslag kan du se här!
Paketet innehöll flera olika åtgärder för att få ned den höga arbetslösheten inte minst bland de unga. Det handlar bland annat om att ge en möjlighet till att läsa upp ofullständiga gymnasiebetyg. Paketet innehöll även att alla ska erbjudas insatser redan första dagen i arbetslöshet och inte som idag tvingas vänta i tre månader. I vårt förslag valde vi att fokusera på den höga arbetslösheten bland unga, men även arbetslösa föräldrar för att bekämpa barnfattigdomen. I vårt förslag fanns lärlings- och praktikplatser, liksom en satsning på något vi valt att kalla JA- jobb, Jobb för ett mer Attraktivt Karlstad!
I kommunstyrelsen är vi överens om att budgeten för arbetsmarknads- och socialnämnden måste revideras, och summan är vi också överens om. Men att enbart skicka pengar är inte att ta ansvar, att styra och leda. I brist på förslag från majoriteten valde vi att precis som tidigare år, lägga fram ett förslag. Igår två veckor efter att vi presenterat vårt förslag presenterade den blågröna majoriteten sitt, och det var tunt – förvånansvärt tunt!
Det innehöll fem punkter. Tre av dessa finns i vårt förslag som de nu haft i två veckor. En punkt fattade arbetsmarknads- och socialnämnden beslut om för tre veckor sedan och den sista punkten, ja den handlade om att vi ska bussa ungdomarna till Oslo! Hmmm, tunt var ordet. Vår tanke med ett lokalt jobb- och utbildningspaket, det var och är att vi vill att unga människor inte ska känna sig tvingade att flytta för att deras möjligheter till ett jobb här hemma är så få.
Hur ska arbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden stärkas om vi inte stärker dem som individer? Ger dem verktyg som ökar deras möjligheter till att få ett arbete? I vårt paket ligger mycket fokus på just utbildning och fortbildning. Det var väldigt tunt med det i majoritetens förslag. För övrigt så kanske man inte ska slå på trumman och prata om 32 mkr, när hälften av dessa går till att täcka underskott i försörjningsstödsbudgeten. Vi socialdemokrater använde vid vår presskonferens den faktiska summan om 16 mkr. Det går inte att koka soppa på en spik hur som helst kära blågröna majoritet. Men det kanske också media insåg för vårt förslag fick betydligt bättre mottagande än ert. Kanske låter hårt, men that’s a fact!
Jobben är vår viktigaste fråga. De är avgörande både för människors möjlighet att styra över sina egna liv och för Sveriges ekonomi, tillväxt och utveckling. Kunskap och arbete bygger Karlstad till en stad för alla! Har man viljan att styra så räcker det inte enbart med att ha roligt. Man måste också kunna visa på handlingskraft. Och framförallt, vill man leka ”följa John” med socialdemokrater, ja då får man nog först lära sig hur den leken går till. Inte komma med ett sådant tunt jobbpaket efter att vi presenterat vårt jobb- och utbildningspaket!
I kväll är det kommunfullmäktige, får säkert många glada tillrop från majoriteten
Christian
Jag undrar om det är ett riktigt jobb- och utbildningspaket de ber om.
Idag är det 26 år sedan Olof Palme mördades, en händelse som satt och fortfarande sätter spår i samhället. Aftonbladet rapporterar om hur partiet via Stefan Löfven och Carin Jämtin hedrade minnet av Olof Palme genom att idag lägga en krans på hans grav.
Att brottet aldrig löstes innebär att vi fortfarande inte vet vem, vilka eller kanske om något annat land eller organisation låg bakom mordet och frågan kvarstår då givetvis varför? I en artikel säger den idag pensionerade kriminalinspektören Åke Engberg att mordet kunnat lösas om man lyssnat bättre från ansvarigt håll. Möjligt, men vad har det för betydelse idag. Sannolikheten för att det blir löst är nästintill noll, tyvärr.
För ett år sedan uppmanades bloggare att skriva om de hade något minne av händelsen, vilket jag då gjorde och här kommer en omarbetad text.
Jag vaknade först i huset på lördagsmorgonen och gick upp en våning för att titta på Hacke Hackspett. Barn av 70-talet var inte direkt bortskämda med tecknade serier så på Godmorgon Sverige, på lördagarna fick vi i alla fall en del av detta nöje. Dock inte denna lördag. När jag slog på tv´n möttes jag av texten att programmet var inställt med anledning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.
Först kopplade det nog inte riktigt, men efter en tid, kanske några sekunder, kanske några minuter så förstod jag vidden av vad texten stod för. Palme, han pratar ju ibland föräldrarna om.
Ja inte bara föräldrarna för den delen insåg jag en stund efter. Jag gick i alla fall ner till mina föräldrars sovrum och berättade att det inte är någon Hacke Hackspett för Olof Palme är död. De trodde först inte på mig, men jag hävdade bestämt att så står det på tv´n. Kommer inte ihåg vilken av mina föräldrar som till slut gick upp och själv såg det på tv´n och ja det var den lördagen det.
Olof Palme var både älskad och hatad, en politiker som berörde människor och vars skicklighet som retoriker fortfarande får det att rysa till i skinnet på mig när jag lyssnar på hans tal. Sällan får väl något youtube klipp så många gilla som när någon lägger upp en länk till ett tal av Palme.
Palme, oavsett vad man tyckte om honom eller om den politik som Socialdemokratin arbetade för med honom som partiledare berörde människor. Han arbetade för jämställdheten, utbyggnaden av förskolan därför att det var viktigt att kvinnor kunde komma ut på arbetsmarknaden. Han kämpade för utvecklingsländerna, slogs både till höger (USA) och vänster (Sovjet) och kritiserade dem för bombningarna i Vietnam och invasionen i Tjeckoslovakien.
Därför är det inte konstigt att många vill hålla minnet, arvet efter en stor statsman, politiker och partiledare högt. Även jag, men, för att ”låna” ett ord från Palme. Jag blir än mer bestyrkt i övertygelsen att vi inte vinner val i framtiden på historien från igår!
Palme var fullständigt lysande, klar, tydlig och som sagt en retoriker utan dess like. Men jag blir beklämd när jag läser kommentarer att vi måste tillbaka till Palmes socialdemokrati om vi än en gång ska bli ett statsbärande parti. Det måste vi inte alls det. Vi kan inte använda orden från 70- och 80-talen till att vinna val 2014. Vad vi ska bära med oss är den idétradition som svensk Socialdemokrati burit med sig i över 100 år, men givetvis anpassa budskapen till dagens Sverige. På så sätt högtidlighåller vi minnet över Palme, inte genom att vrida klockan 26 år tillbaka!
I Olof Palmes tal om ”Industrisamhällets problem” 1979. Talade han då om den ökade ofriheten i samhället. Hur många familjer i vårt land upplevde just känslan av ofrihet, när hyran skulle betalas, när maten som skulle stå på bordet skulle betalas och inte minst när nya kläder till barnen var ett måste att köpa. Spara ni in sa han till den egna familjen, till den nya bilen eller villan, på bekostnad av några hundralappar som de mest socialt utsatta behöver i form av stöd från samhället, men som ni genom era skattesänkningar rycker undan ifrån dem.
Det var en beskrivning som lika gärna kunde gälla idag. Klyftorna ökar än en gång i vårt land och regeringen har ingen lösning. Den enda lösningen som Fredrik Reinfeldt tycks ha på utmaningarna är skattesänkningar. Hur blir den svenska gymnasieskolan bättre av det? 20-25 % av alla unga lämnar den utan fullvärdiga betyg. Vore det inte bättre att se till att de klarar den och därmed blir mer anställningsbara på arbetsmarknaden? Att klara jobben är viktigaste frågan för att kunna klara av välfärden i framtiden.
- Skolkande barn blir oftare kriminella, sade Jan Björklund i Aftonbladet förra året, läs artikeln här! Det anger han som skäl till varför skolk ska skrivas in i deras betyg. Jan Björklund (FP) må frisera sin statistik hur han vill och dra de slutsatser han vill av dessa om han nu tror att det ger politiska poäng att lägga skulden på dessa enskilda barn. Vad som däremot är ett faktum tillika väldokumenterat sådant är att kriminalitet frodas i ekonomiskt utsatta områden. Områden där hopp och en tro om en bättre framtid ersätts med hopplösheten och vanmakten i vetskapen om att det också är dokumenterat att det går i arv. Fattiga föräldrar ger fattiga barn som i sin tur blir fattiga föräldrar. Utanförskapet i Sverige växer idag, det är också dokumenterat, trots en del politikers försök att frisera även dessa siffror.
Om ett barn inte vill gå till skolan, kanske det finns all anledning att fundera över varför istället för att ta fram piska och säga till dessa barn, att om ni inte kommer till skolan, ja då ska vi skriva in det i era betyg. Hmm, lycka till Major Björklund (FP), är säkert universallösningen för dessa barn. Tänk om en del av de resurser du ger till riskkapitalbolagen istället kunde gå till de elever som i skolan behöver hjälp. Både i skolan, men även i hemmet. Kan skälet till att de inte går till skolan vara att de blir mobbade? Kan kanske skälet vara att de tar ett föräldraansvar som de inte ska behöva, därför att deras egna föräldrar inte mäktar med detta? Kan ett annat skäl vara att de inte har råd att följa med på utflykten som skolan anordnar, eller inte råd med de kläder som är inne
Fas 3 är ännu ett exempel. Mycket få kommer ut ur Fas 3. Fas 3 skapar inlåsningseffekter och är förmodligen den enda arbetsmarknadsåtgärden som motverkar sitt syfte. Flera livsöden har skildrats av media och på bloggar om den vanmakten, känslan av att inte räcka till som många deltagare i fas 3 upplever. Vad kostar den känslan av vanmakt i mänskligt lidande, men också i form av läkemedel och sjukvårdande insatser. Är det denna samhällsutveckling vi vill se. Ett land som tidigare präglats av stor känsla av solidaritet människor emellan. Alla kan bidra om de ges förutsättningarna för det. Man kan inte tvinga in, sjuka och människor med nedsatt arbetsförmåga till 100 %-iga sysselsättningar för att man inte vill se deras förutsättningar till delaktighet på arbetsmarknaden om möjligheten ges. De är bara en pinne i statistiken. Människor i Fas 3 arbetar sista åren som fattiga och förblir som pensionärer fattiga. Vad är det för politik..
Borgerliga företrädare säger sig förfasas över den höga arbetslösheten, den låga moralen hos landets barn och unga och tycker det är sorgligt med fattiga barn. Men de ser banne mig inte kopplingen till utvecklingen och till den förda politiken! Sverige behöver en annan regering och en annan politik.
Vi ska se till att göra jobben till den självklara fråga den borde ha med den höga arbetslöshet vi idag ser i vårt land. Där en av fem unga går arbetslösa. Fredrik Reinfeldts paradgren i valen har varit jobben, men där har han misslyckats. Vi ska inte få ned arbetslösheten genom att piska ut arbetslösa till låglönemarknader, sämre anställningsförhållanden och genom försvagade fackföreningsrörelser. Vi ska få ned arbetslösheten genom att via fortbildning, praktik, utbildning med mera göra människor anställningsbara. Steg för steg ska målet om full sysselsättning nås.
Det och mycket mera kommer vi att arbeta för när vi 2014 sitter i regeringen. 8 år med Reinfeldt har satt djupa spår som det inte kommer bli alldeles enkelt att behandla, men vi ska i alla fall göra vårt bästa!
Christian
Idag kan man i Aftonbladet läsa om en föga smickrade första placering för landet Sverige. Vi ligger nämligen i topp när det gäller ungdomsarbetslösheten inom OECD länderna. Grattis Reinfeldt, din politik har verkligen gett resultat!
Tidigare har Reinfeldt och regeringen hela tiden skyllt den höga arbetslösheten på den internationella finans- och därmed rådande jobbkris som finns. Men om det är sant, varför har då vi så mycket högre arbetslöshet än övriga länder inom OECD? Handlar det inte snarare om politiskt vilja och felaktiga prioriteringar?
Svenskt Näringsliv och LO är överens, huvudorsaken finns i gymnasieskolan. Grattis till dig där Björklund och folkpartiet som sedan valet 2006 varit huvudansvarig för denna. Det kanske hade varit bättre att fokusera på kvaliteten i skolan, möjligheten att hjälpa elever i behov av extra stöd, än att riskkapitalbolag ska tillåtas föra miljarder ut ur vårt land, skattepengar som skulle gjort stor nytta i den skola de var avsedda för.
Arbetsmarknadsminister Engström upprepar sitt mantra att utanförskapet minskat. Men inte heller detta är sant. Huruvida man lyckats eller inte, ska ju relateras till något och inte enbart räknas i absoluta tal. Annars kan man inte se utvecklingen över tid. I brist på visioner och ideer om en bättre framtid för Sverige och för oss som bor här, använder man sig av statistik som inte är relevant och när det inte funkar, ja då kan man liksom Arkelsten och moderaterna försöka sig på att skriva om historien.
Om 20-25 % av alla gymnasielever inte klarar av skolan, vems är felet? På vem ska fingret pekas på för detta? Utbildningsminister Björklund (FP) har varit väldigt tydlig med vad han tycker. Det är hårdare tag enligt honom som är lösningen. Jo säkert, du har aldrig reflekterat över vad hårdare tag i skolan innebär för dessa elever som redan kämpar med förmåga att klara av dagens skola. De kanske även kämpar med livet i övrigt. Inte i något land i Europa ökar den psykiska ohälsan så mycket som i Sverige. Fattigdom breder ut sig och idag är det allt färre som klarar en omställning om de blir arbetslösa. Allt för få är med i a-kassan, kan det bero på att du chockhöjde den Reinfeldt. – Det är inget framgångsmått för ett land att man ger högst ersättning av a-kassa”, apropå det faktum att vi nu är på plats 26 av 32″. Nej det må vara så, men det är heller inget mått på framgång att människor ska bli fattiga heller om de blir arbetslösa eller sjuka. Hur klarar man då av en omställning det innebär att gå från ett jobb till ett annat som det faktiskt var tänkt att våra ersättningssystem ska underlätta?
I Svenska Dagbladet framträder en sliten Reinfeldt, fullt förståeligt, pressad av media och opinionssiffror över att det ”sovande folket” inte förstår honom och den politik han för och vill föra. Nej, men om det är svaret Reinfeldt, vad är då frågan? Är det verkligen rätt politik. Svaret han igår gav på hur arbetslösheten ska lösas, ja det var genom att 40-talisterna snart går i pension. Fast vi ska ju bli fler, och det är nya jobb som krävs för att lösa tillväxten, inte enbart stå fast vid det gamla. Var är de moderna ideerna för att bygga Sverige starkt i framtiden och möta utmaningarna den globaliserande världen ger?
Christian
Som socialdemokrat är jag fullt och fast övertygad att vi alla har olika förutsättningar för att nå våra bästa stämningars längtan och rätten till att nå dem, de ska vara likvärdiga.
Med likvärdiga menar jag då inte att dessa rättigheter ska vara desamma för alla, då tas ingen hänsyn till varje enskild människas individuella förutsättningar. När de borgerliga talar så varmt om checkar. Att kostnaden för en viss verksamhet ska delas på dem som kan få nyttja den, ja då säger man samtidigt att man inte ser alla människors lika värde till rätten att få drömma om en bättre framtid för dem själva och för andra.
När kristdemokraterna tycker att rätten till en uppfostran formad av pedagogisk uppfostran tillsammans med kamrater i den egna åldern är underordnad familjens rätt att kunna tjäna pengar på sina barn, ja då bekräftar man den uppfattningen, att alla inte har samma rättigheter och lika värde.
När folkpartisterna, uppenbarligen bekymrade över att ungdomsarbetslösheten i vårt land inte bara är hög, utan skyhög. Ja då ser man inte de ungas rätt till lika rättigheter på arbetsmarknaden som självklar. Det handlar för deras del inte om att göra de unga anställningsbara genom kunskap. Det handlar inte om ökade resurser till arbetsförmedlingen för att hjälpa. Nej det handlar om försämrade villkor genom skapandet av en låglönemarknad enbart för att de är unga. Vem säger att låglönemarknaden när den väl är skapad inom sig själv finner något incitament att försvinna. Om det är begreppet ”ung” idag som ska ursäkta den låglönemarknaden idag, vad blir det då imorgon? Ska det vara invandrargrupper som står på tur nästa gång för nästa låglönemarknad, ska det vara på orter med högre arbetslöshet efter det?
Ska det kanske vara skillnad på de med rätt till a-kassa eller var kanske hela tanken med försämringarna av de gemensamma trygghetssystem för några år sedan att det var hit ni ville komma? Att föra en politik där fler blir fattiga öppnar också upp för desperation till att få det bättre, även om det inte sker på samma villkor och rättigheter som alla andra.
Man kan undra om Reinfeldt trivs med att fattigdomen ökat. I ett land som vårt borde resurser fördelas bättre för vi vet, eller borde veta att ju flera som ges möjligheten till att aktivt delta i samhällsbyggandet, desto bättre resultat uppnås. Ingen människa drömmer om ett liv i det så kallade utanförskapet och varje enskild människas drivkraft till en bättre framtid är stark, varför ska de då inte ges möjligheten till lika rättigheter, om än inte samma rättigheter, för vi är alla olika!
Christian
Årets första partiledardebatt i riksdagen ägde rum idag och inte saknades det frågor att debattera omkring. Den väg Sverige är inne på, har lett till ökat utanförskap, cementerat en arbetslöshet som vi på 90-t skulle betecknat som just den massarbetslöshet den de facto är, men som de senaste åren blivit det normala!
Statsminister Fredrik Reinfeldt mös i talarstolen och skröt över det land han är statsminister över. Varför kan man fråga sig, konsekvenserna av den förda politiken de senare åren är inte mycket att skryta över. När hörde någon Fredrik Reinfeldt prata om att minska det så kallade utanförskapet? När pratade Reinfeldt sist om att den höga ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att hjälpa unga att bättre matcha de arbeten som finns. De 127 000 under 24 år som idag är arbetslösa. Den stöttning de borde få, via fortbildning, praktikplatser, lärlingsplatser etc, den uteblir. Istället ska ungdomsarbetslösheten lösas genom att försämra deras anställningsvillkor och genom att ge alla arbetsgivare med unga anställda högre vinst. Bara Mc Donalds tjänar på detta över 100 miljoner kronor. Hade det inte varit ett bättre alternativ att ge stöd till de arbetsgivare som anställer en ny, inte till dem som redan har anställda? Snabbmatsbranschen har ju alltid haft större delen unga anställda, inte blev de fler för att företaget helt plötsligt fick sänkt arbetsgivaravgifter för dem de redan hade anställda!
Andelen unga som förtidspensionerats har under Reinfeldts tid ökat med 37 %! Just andelen människor som förtidspensionerades under mandatperioden 2002-2006 var något som Reinfeldt riktade mest kritik mot i valrörelsen 2006. Var är självkritiken idag herr statsminister?
Socialstyrelsen gjorde i höstas en jämförelse om möjligheten till egen försörjning för arbetslösa och där konstaterades att 4/10 arbetslösa saknar a-kassa eller har otillräcklig a-kassa för att klara sig. De hänvisas därmed till kommunernas socialkontor. Försämringen av a-kassan var medvetet gjprt av moderaterna. När avgiften chockhöjdes lämnade många den, dels av ekonomiska skäl, men dels också för att de lyssnat på Reinfeldt och Borgs utfästelser om att jobben kommer först och inte är det någon risk att ni blir arbetslösa i landet Sverige som leds av de nya moderaterna. Idag lever i Sveroge 250 000 människor på försörjningsstöd, till en mycket hög kostnad för landets kommuner. Samtidigt ger a-kassan ett överskott på 23 miljarder statliga pengar som Reinfeldt och Borg kan använda till sina ändamål. Sänka momsen på krogen till exempel!
Ungdomsarbetslösheten, det växande utanförskapet och utförsäkringar från a-kassan är bara några områden. Till dessa kan även läggas Fas 3, utförsäkringarna från Försäkringskassan, utförsäljningar av statlig egendom, allas vår egendom är ytterligare politikområden där utvecklingen sannerligen inte går åt rätt håll. Lägg sen till den fördubblade barnfattigdomen, en utrikespolitik som sköts via twitter av en minister med högst tvivelaktig bakgrund i ett visst oljebolag med intressen i länder där människor fördrivs, mördas och våldtas. Lägg sedan till dagens andra nyhet om oenigheten inom regeringen när det gäller miljöpolitiken och Jan Björklunds löften om skolan som absolut inte infriats. En skola som allt fler unga människor inte klarar av. Kan det verkligen vara fel på så många elever eller är det skolan som förändrats?
Men diskuterades alla dessa frågor i media, på twitter och andra sociala medier efter debatten? Nej i vanlig ordning fick personfrågor större utrymme än sakfrågor. När ska ögonen öppnas för att det systemskifte vi så länge varnat för inte står vid dörren, vi har redan öppnat den och gått en bra bit in i den korridor som Reinfeldt och Borg byggt. Frågan är när vi kommer till korridorens slut om den är tillräckligt bred för att kunna vända om och gå tillbaka när vi inser att detta var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Och var det verkligen såhär Reinfeldt beskrev framtiden, eller använde han skickligt de nya moderaternas retorik, samtidigt som han förde den gamla vanliga moderata politiken. En politik som faktiskt gör skillnad på människor, av olika bakgrunder och olika förutsättningar. En politik där välfyllda fickor ska bli mer välfyllda på bekostnad av en sammanhållen fördelningspolitik där alla ska ges förutsättningar för att bli en del av samhället som aktiva medmänniskor. Det kan inte vara så att man ska skuldbelägga enskilda människor för att inte alla kan vara sin egen lyckas smed. Om ett individuellt problem berör så många så är det ju de facto ett problem för samhället.
Vad som diskuterats i media efter debatten är Göran Greider, K-G Bergström, den avslagna debatten om arbetslösheten och avsaknaden av konkret politik, fastän den faktiskt finns där och är tydlig!
It doesn´t have to be this way!
Christian
Sitter och läser i Skolinspektionens informationsblad från i december över vilka avgifter de tycker det är okej att ta ut av elever i den svenska skolan och förfäras över vad de menar är en icke obetydlig kostnad. Anledningen till att jag läser just detta är den motion om barnfattigdom som vi socialdemokrater lämnat in och som kommunfullmäktige ska behandla på torsdag. Jag tycker nämligen inte att det ska vara okej att ta ut några avgifter för aktiviteter i skolan till skillnad från den blågröna majoriteten i Karlstad (M+MP+FP+C+KD). Ungas möjligheter till utbildning ska inte villkoras av deras föräldrars betalningsförmåga!
Nu finns det säkert dem som tycker att 700 kr för en miniräknare är en obetydlig avgift precis som Skolinspektionen. men är det verkligen det? När jag växte upp hade mina föräldrar tre barn i gymnasieskolan, det skulle för deras del innebära en utgift på 2 100 kr. Lägg därtill de övriga kostnaderna som Skolinspektionen tycker man får acceptera. 300 kr för en studieresa, 100 kr för studiebesök, 100 kr för aktiviteter kopplade till idrott och hälsa (friluftsdag). Till dessa kostnader ska även läggas kostnaderna för måltider. Börjar man nu summera summorna och sedan dividerar med hur ofta det är studiebesök, studieresa eller friluftsdag och därefter också dividerar med antalet barn en familj kan tänkas ha i skolan samtidigt så blir det helt andra summor än obetydliga vi pratar om. Tar vi också i beaktandet att det är just hushåll med en ensamstående mamma med barn som tillhör den största gruppen av dem som lever i hushåll som definieras som just fattiga så är alla extra utgifter att betraktas som högst betydliga när den ska betalas. Vad hände egentligen med att vårt samhälle inte ska exkludera någon från att utbilda sig till det man önskar och senare efter utbildningen vill jobba med…
Å andra sidan har väl i och för sig den här regeringen inte visat värst stort intresse för de barn som lever i fattigdom och som sedan regeringens tillträdde fördubblats i antal. Men än en gång kommer förslag som slår direkt mot grupper som redan fått betala för stora skattesänkningar. När avgiften till a-kassan chockhöjdes, lämnade många den av ekonomiska skäl, sedan kom krisen. Socialstyrelsen gjorde i november en undersökning som visade på att 40 % av de arbetslösa har ingen eller har en för låg ersättning för att kunna leva på den. De är därmed hänvisade till landets socialkontor. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör. Men regeringen har även misslyckats med jobben. 127 000 unga under 24 år saknar jobb! För de unga i Sverige har situationen blivit allt tuffare. Drygt 127 000 unga står i dag utan jobb och nästan 29 000 får sjuk- och aktivitetsgaranti, det som tidigare hette förtidspension. Därmed har de arbetslösa ökat med 23 procent och de förtidspensionerade med 18 procent sedan den borgerliga regeringen tog över.
Men samtidigt som man låtit detta ske så accepterar man att stora vinster görs på det allmännas bekostnad. Riskkapital plockar ut enorma summor av skattemedel genom effektiviseringar i ev verksamhet som tyvärr i vissa fall även stavas vanvård. Fristående skolor lockar elever med reklam och fria datorer, allt på det allmännas bekostnad. Att man sedan inte lever upp till samma standard, när det gäller behörigheten hos lärarna, krav på bibliotek, skolmaten etc det spelar mindre roll. Numera är det till och med en marknad att sälja tillstånd att bedriva skola.
1979 höll Olof Palme sitt tal ”Industrisamhällets problem”. Han pratade då om att de ekonomiska resurserna var begränsade, att regeringen inte lyckats att skapa jobben som den självklara rättighet de borde vara. Han talade om ökade klyftor, och risken med en utbredd egoism då omtanken om den egna plånboken riskerar att bli viktigare än omtanken om oss alla gemensamt när tiderna blir svåra. Han varnade för att blunda för dem som drabbats av utslagningens fasor för det är ju ännu inte dina barn som drabbats.
1979 är rätt länge sedan, men det tal Palme höll då, skulle lika gärna kunna hållas idag. För den utveckling, han då varnade för, det som han då betecknade som lite av en karikatyr, det är ingen karikatyr längre. Vi lever i den. 250 000 hushåll som är beroende av försörjningsstöd för sin överlevnad lever i den idag. 127 000 arbetslösa unga lever i den idag, 250 000 barn i fattigdom lever i den idag. Alla dem i den växande arbetslösheten lever i den idag därför att regeringen har misslyckats i sin jobbpolitik. Så varför ser läget egentligen ut som det gör när det finns så mycket för oss socialdemokrater att ta itu med? Stavas det skyttevärnskrig, eller stavas det klavertramp? Oavsett vilket så är det dags att det får ett slut, för det finns alldeles för många som idag lämnats efter av den borgerliga regeringen!
Christian
Idag skriver centerledaren Annie Lööf på Aftonbladet att ”pengar på banken inte ska vara en fråga om klass”. Undrar hur hon tänkte då. Det blir tyvärr inte värst klargörande när man läser vidare och ser att även Annie Lööf ondgör sig över den skeva fördelningen av tillgångar i vårt land. Hon jämför med Finland, där de 10 rikaste procenten förfogar över 27 % av tillgångarna, i Sverige är den siffran 72 %. Inte bra skriver Annie Lööf (C). Nehe, det var ju i och för sig rätt tydligt skrivet. Frågade du dig någon gång under tiden som du författade din debattartikel varför det ser ut som det gör? Den regering du sitter i, har sänkt skatterna med över 100miljarder kronor, och största delen har gått till de allra rikaste, kanske det kan vara en förklaring Annie Lööf? Och inte nog med att de som redan tjänar allra mest har fått ännu mer i sin plånbok, du har också gjort det billigare för dem att gå på krogen, grattis!
Den förklaringen kanske inte Annie Lööf vill kännas vid, för hennes analys över hur tillgångarna ska fördelas bättre är nämligen att det ska bli mer lönsamt att spara! Citerat ur artikeln ”För att gynna sparande vill vi införa ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton blir det betydligt roligare att regelbundet spara pengar för framtida utgifter och behov. För att rå på den verkliga ojämlikheten behöver arbetslinjen kombineras med sparandelinjen. Det är helt orimligt att pengar på banken ska vara en klassfråga.”
Det blir alltså betydligt roligare för ”vanligt” folk att spara om Annie Lööf får som hon vill. Låt mig bara i all försiktighet få ställa frågan om det är tristessen i att spara som gör att så många i dagens Sverige inte sparar så mycket? Eller kanske den enkla anledningen till att de inte har så mycket pengar på banken helt enkelt är den att de inte har pengar över när räkningarna är betalda, när maten satts fram på bordet och utgifterna till livets nödtorft är fixade, om de nu hade råd att klara av det just den månaden, då du tycker de borde sparat.
Hade du någon tanke på alla de som den regering du sitter i utförsäkrat från Försäkringskassan när du skrev din artikel, de som idag lever på försörjningsstöd. Det finns inget utrymme för dem att lägga undan något Annie Lööf. Eller tänkte du på de hushåll där 264 000 barn lever i fattigdom och där det inte alls är ovanligt att pengarna inte räcker i slutet av månaden och de tvingas ta emot välgörenhet om det nu finns någon att få. De kommer knappast tycka att ditt förslag om att göra det roligare att spara spelar någon roll, för de har ändå inget att lägga undan. Eller tänkte du på alla de unga människor som skolan inte vill ge en andra chans och vars chanser på arbetsmarknaden är nästintill körda, för här får man numera bara en chans och klarar man sig är det inte skolans fel, utan elevens!
Sverige har en av Europas högsta ungdomsarbetslöshet, inget annat land visar på en sådan kraftig ökning av den psykiska ohälsan bland de unga. Barnfattigdomen har fördubblats, skandaler inom vården duggar tätt, ett ökat utanförskap får förorter att brinna, vi tappar mark när det gäller jämställdheten, vi har en arbetslöshet som i år blir ännu högre enligt den regering du sitter i. Människor i Fas 3 får agera gratis arbetskraft åt arbetsgivaren, människor med funktionsnedsättningar slås ut från arbetsmarknaden. Sjuka, arbetslösa och pensionärer får betala en högre skatt idag än de som jobbar. Och din lösning på det ojämlika Sverige Annie Lööf (c) det är att göra det roligare att kunna spara på banken. I all vänskaplighet Annie Lööf (c) ta på dig fallskärmen och hoppa ned från det moln du befinner dig på!
Och vad säger då vår statsminister, denne kandidat till att bli landsfader? Det blir inte något femte jobbskatteavdrag för vi har lovat att först säkra välfärden, och det säger du nu! Det kanske du kunde ha funderat på innan du nyligen sänkte restaurangmomsen Fredrik Reinfeldt (M)
Christian