Utförsäkringar

Så uttrycker sig Ida Stistrup, som har fibromyalgi och asperger. Hon förlorade sin ersättning från Försäkringskassan hösten 2011. Ida är bara ett av alltför många som genom att de blivit utförsäkrade från Försäkringskassan tvingats till landets socialkontor för sin försörjning.

Ida fortsätter så här; Min ekonomi har gått under och jag får socialbidrag. Hot om vräkning och avstängning av el har blivit orosmoment och det förvärrar i sin tur mina problem. Artikeln i DN kan du läsa här!

Det fanns en tid då trygghetssystem innebar att människor kunde känna just trygghet. Trygghet i visdomen om att om, man blev sjuk eller arbetslös, så skulle systemen, som vi alla är med och betalar inte behöva tvinga ut människor i fattigdom i avvaktan på att man blir frisk eller får ett nytt arbete. Idag finns det tyvärr alltför många beskrivningar från människor som faktiskt tingats ut i fattigdom, i en tid då omställningsförsäkringen inte fungerat. Eller om man drabbats av sjukdom.

ISF, Inspektionen för socialförsäkringar är det som har granskat konsekvenserna av utförsäkringarna. Enligt dem så är det idag 10 % av dem som utförsäkrades som idag tvingats till socialkontoren. Vet inte hur de fått tag på sin statistik, men däremot så vet jag att här i Karlstad så står de utförsäkrade för cirka 20 % av försörjningsstödet. Statistik är som sagt alltid intressant. Däremot säger SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att räknar man in dem som faktiskt har läkarintyg på att de är sjuka, men som av Försäkringskassan, ändå inte bedöms vara sjuka, ja då är det cirka 20 %!?

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är nöjd, för han väljer att tolka den del av rapporten som han tycker talar för hans syn. Men hur är det med den verklighet som många tvingas leva i. Att få sin sjukdom ifrågasatt. Att tvingas till en arbetsförmedling som inte vill ha en, därför att man är för sjuk för att någon arbetsgivare ska vilja anställa dem? Undrar om de är lika nöjda med rapporten, eller om de upplever att deras liv, deras framtid, den är inget värd i det blåa Sverige. För hur ska man annars tolka det faktum att trots det ena exemplet efter det andra på utförsäkringar av sjuka människor så fortsätter det att utförsäkras sjuka människor?

Redan drygt ett år efter att de nya tuffare reglerna trätt i kraft för Försäkringskassan, gick 108 läkare ut och skrev; Statsmakterna måste omedelbart sluta skada de långvarigt sjuka med en omänsklig lag! Vad hände? Inget. I fall efter fall, när media beskrivit om ofattbara öden, har ansvariga ministrar skyllt ifrån sig och sagt att rättning ska ske, men frågan är bara när? Hur många gånger ska man kunna smita undan och inte ta det ansvar som medborgare har rätt att kräva?

Otrygga samhällen skapar otrygga människor. Och otrygga människor mår inte bra, och det i sig får konsekvenser. Så hur svårt ska det vara egentligen regeringen att inse att den förda politiken på intet sätt är rätt politik att vandra på?

Tidigare hade vi i Sverige trygghetssystem som skapade just trygghet i en förändring. A-kassan var en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb. Blev du sjuk, så fanns ingen bortre gräns för hur länge din sjukdom varade. Och det fanns heller inget Fas3 som låser in människor i en meningslös arbetsmarknadsåtgärd där få möjligheter ges för att ta sig ur Fas3.

Det är en oroväckande utveckling, att det som bekymrar oss mest, det är rädslan över att bli fattig (Svensk bobarometer). Sverige är ett rikt land och vi borde gemensamt ha råd med trygghetssystem som skapar trygga människor i samhället. A-kassan har inte höjts på på 10 år, fastän allt annat i samhället blivit dyrare. Vi socialdemokrater har i vårt budgetförslag med en höjning, men regeringen väljer att prioritera skattesänkningar. Dessutom har regeringen gjort det betydligt dyrare att vara med i a-kassan, så en halv miljon människor  lämnade den och sedan kom krisen med efterföljande stigande arbetslöshet. Långtidsarbetslösheten har tredubblats sedan Reinfeldts tillträde. Det om något är väl bevis för att den förda politiken inte fungerar.

Enligt en EU-rapport från i våras från Eurostat så är Sverige det land som visar på den största ökningen av människor som riskerar att hamna i fattigdom på grund av det transfereringssystem (a-kassa, sjukersättning exv.) vi idag har. 2005 var vi det land med lägst andel av befolkningen som riskerade fattigdom!

Att så många oroar sig över framtiden påverkar givetvis även deras barn. Att många fler blivit fattiga, det vet vi utifrån Rädda Barnens rapporter, som visar att nära en kvarts miljon barn i Sverige av idag lever i barnfattigdom. Den oron deras föräldrar känner över om de kommer att ha råd att betala både räkningarna och maten på bordet sätter givetvis spår i barnen och frågan är om något barn ska behöva bära sådant?

Nu tror jag att jag tappat räkningen på hur många exempel detta blogginlägg haft på hur en felaktig politik slår mot dem som bor i vårt land. Frågan är bara hur länge det ska dröja innan även de vid maktens grytor inser att om inte hela samhället, alla vi som bor här, känner att vi har ett värde som kan tillföra ett mervärde för samhället och därmed oss alla, insikten om att allas lika värde, det skapar också ett bättre samhälle och framtid för oss alla!

Politiken måste alltid blicka framåt. Den måste alltid handla om framtiden, om det samhälle vi vill skapa imorgon, inte om det vi redan har byggt. Vi ska vara den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag. Socialdemokraterna är därför framtidspartiet i svensk politik. Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.

Christian

 

 

Idag hade vi extra insatt möte med Kommunledningsutskottet och Kommunstyrelsen i Karlstad. Anledningen var det försämrade ekonomiska läget inför kommande års budgetarbete!

Igår kom senaste skatteunderlagsprognosen för kommunsektorn, och den var sannerligen ingen rolig läsning. För eftersom arbetslösheten inte minskar, så utvecklas inte heller våra skatteintäkter som tidigare prognostiserats.  Och det är till största delen via våra skatteintäkter som vi finansierar de kommunala verksamheterna.

Det hade varit önskvärt om regeringen istället för att ”satsa” på meningslösa reformer för att skapa jobb, som exempelvis halveringen av restaurangmomsen, satsat pengarna på att skapa jobb! Ingen annan bedömare än regeringen ansåg att den skulle leda till det antalet jobb som regeringen hävdade. Och i efterhand så konstaterar det Finanspolitiska rådet, Regeringen har överskattat effekterna på sysselsättningen när det gäller halveringen av restaurangmomsen. Precis vad som sagts innan. Jag undrar hur utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden varit om regeringen istället för att genomföra momssänkningen, istället lyssnat och använt de pengarna , 5,4 miljarder på åtgärder som faktiskt skulle ha gynnat sysselsättningen! Samtidigt så lämnar Arbetsförmedlingen tillbaka miljarder till statskassan på grund av att regelverket inte ger dem utrymme för att använda all pengar de får för att minska arbetslösheten!

Den fortsatt höga arbetslösheten innebär inte enbart att vi ser skatteintäkter gå förlorade som vi hade förväntat oss. Den innebär samtidigt ett ökat tryck på kostnaderna för försörjningsstöd i kommunerna. Det handlar alltså både om intäkter som går förlorade, men även ökade kostnader för kommunsektorn. Och denna ekvation ska hanteras samtidigt som annan verksamhet också måste hanteras.

Till ovanstående kan även direkta kostnadsövervältringar som utförsäkringar, nya skolreformer, där ökade krav kommer, nya riktlinjer från Socialstyrelsen etc , men inga nya pengar!

Historiskt sett har Karlstad haft en mycket bra ekonomi, med stora överskott som kommit kommuninnevånaren till del genom att de investerats i kommunen. Nu ser det betydligt kärvare ut och bara för att det inte finns nya pengar att fördela så blir inte livet som förtroendevald politiker enklare. För det är betydligt tuffare att skära ned, än att satsa! Och just skära ned, det blir framöver en verklighet i flera verksamheter. Den verkligheten hade kunnat se annorlunda ut med en annan regeringspolitik, men för att åstadkomma det, ja då behöver vi en ny regering. En regering som ser problemen och också har visioner, idéer och lösningar på hur de ska hanteras. Inte en regering som enbart har som mantra att sänkta skatter är den enda vägen för vårt land….

Christian

 

 

Idag behandlade kommunstyrelsen i Karlstad ett ärende om hur vi ska använda de så kallade AFA – pengarna vi kommer att få utbetalda under hösten.

För att göra det hela mer begripligt så är AFA en organisation som ägs av arbetsmarknadens parter och det är på grund av att lägre sjukskrivningar i landet som försäkringen har blivit överkonsoliderad, svårt ord, enklare uttryckt. Man har helt enkelt betalat in mer pengar än vad som krävts och en del av dessa får man nu tillbaka.

Totalt kommer Karlstads kommun att få 74 mkr utdelade och det avser två år. En positiv nyhet i och för sig, vem tackar nej till mera pengar i ett läge där prognoserna för skatteintäktsutvecklingen ser dyster ut. Men hur kommer det sig att försäkringen fått så mycket pengar över, har svenska folket blivit så mycket friskare?

Nej självfallet beror inte de lägre sjuktalet i Sverige på att vi inte längre blir sjuka. Förklaringen ligger till del i att vi inte längre tillåts vara sjuka. Det är utförsäkringarna som förklarar en del av detta överskott. Och det är i spåren av dessa utförsäkringarna vi ser konsekvenserna på andra håll i kommunen. Kostnaden för försörjningsstöd i Karlstad har ökat med 35 mkr. Är det en slump, knappast! Summan vi får fördelat på de två år de avser är 34 mkr årligen.

Utförsäkringarna har inte endast gett mänskliga tragedier för dem som drabbats och för dem i deras närhet. Den har även lett till att barnfattigdomen mer än fördubblats och att kommunerna inte har de resurser som krävs för att exempelvis hjälpa elever i behov av särskilt stöd.

Utförsäkringarna är bara ett av flera exempel där staten vältrar över kostnader på kommunerna och sedan slår sig för bröstet för att kostnaderna för exempelvis sjukskrivningar minskat. Istället för att säkerställa att kommuner som står för barnomsorg, skola, äldre- och handikappomsorg har tillräckligt mer resurser så vältrar regering och riksdag över kostnader som tvingar fram nedskärningar i den kommunala verksamheten.

Tack för pengarna från AFA, men de är enbart en liten del av vad kostnadsövervältringarna åsamkat skattebetalarna i Karlstad och de kommer bara en gång. Kostnadsövervältringarna, de får karlstadsborna betala för varje år.

Det måste bli ett slut på regeringens och riksdagens taktik, där andra får betala för att de ska leka med gemensamma resurser. Sänkningen av krogmomsen, är ett exempel. Förra veckan kom uppgifter som visade på att antalet utannonserade jobb ökat mer inom den branschen än i andra. Detta fick flera moderater i sociala medier att jubla och utbrista att titta det gav resultat. Men vad säger egentligen antalet utannonserade tjänster. Tittade man på Statistiska centralbyråns uppgifter om det totala antalet anställa i branschen så hade inte dessa ökat, utan tvärtom minskat! Visar att ordspråket ”lögn, förbannad lögn och statistik” stämmer.

Ett annat exempel är privatiseringen av bilprovningen. Erfarenheter från andra länder var inte positiva, det skulle bland annat bli dyrare. Men likväl så skulle privatiseringen ske. Men för vem. Jag som bilägare bryr mig väl inte om vem som besiktar bilen bara det blir gjort. Däremot bryr jag mig om vad det kostar. Jag bryr mig även om att jag kan köra bil där inte ett vinstintresse kan vara avgörande för om bilen jag möter i trafiken är körduglig. Utförsäljningarna av Apoteket AB är ytterligare ett exempel där det inte blev bättre, bara mer privat!

Det pågår en ideologisk kamp i vårt land, fast den syns inte alltid så tydlig. Det handlar om att prata om storleken på den egna plånboken från moderata företrädare i en förhoppning om att konsekvenserna de får inte ska synas. Vem minns inte löftet i valrörelsen från kristdemokraterna om att avskaffa fastighetsavgiften. Vad blev resultatet av det? Jo en kommunal fastighetsavgift ersatte den och för de allra flesta blev den högre!

Som avslutande uppmaning till regeringen, så får man väl i all enkelhet be er om att sluta upp med att göra dåliga affärer med våra skattepengar. Privatisera inte för ideologins skull, när erfarenheter från andra länder visar på att det blir sämre för medborgaren. Och framför allt låt inte en kalender styra över hur länge människor ska kunna vara sjuka. Ni skapar sjukdom via er politik då trygghetssystem raseras och otryggheten breder ut sig i vårt land.

Till nästa gång!

Christian

 

 

 

Catharina Ek som haft problem med sin reumatiska sjukdom och suttit i rullstol de senaste 28 åren har helt plötsligt blivit frisk! På något annat sätt kan man inte tolka Försäkringskassans beslut att efter 18 år dra in det stöd hon haft enligt Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS).

Att Catharina fortfarande sitter i rullstol och har flera läkarintyg som stödjer att hon lider av ledverk, kronisk yrsel, astma, nackbesvär och hjärtproblematik spelade ingen roll. Försäkringskassan har friskförklarat henne!

Det knepiga är att hon fått sin rätt till insatser via LSS omprövat vartannat år som lagen säger, så om hon inte är bättre, utan snarare genom åren blivit sämre. Som de flesta med en reumatisk sjukdom blir. Hur kan hon då vara frisk?

Catharina behöver fortfarande hjälp med det mesta i vardagen. Komma upp från sängen, duscha, toalettbesök med mera. Läs artikeln här.

Vad är då Försäkringskassans kommentar? ”Vi välkomnar en överklagan”. Jaha, hur ska man tolka det. Att ni kanske är medvetna om att ni fattat ett felaktigt beslut och är beredda att ändra er, eller handlar det som i andra fall. Att ni beklagar bemötandet, men inget mer?

Hur många exempel på ett hårdare och kallare samhälle ska vi få se egentligen? Hur många gånger ska ansvariga ministrar be om ursäkt, lova bot och bättring, men sedan inget göra?

Nu vill jag också med kraft understryka att Försäkringskassan följer fattade beslut. Kritik ska riktas till ansvariga, och i detta fallet är det regeringen. Våra gemensamma trygghetssystem går med stora, för att inte använda ordet, enorma överskott. Tänk om vi kunde använda de pengarna till att förbättra, stärka, stötta och hjälpa människor istället för att stjälpa dem. Det är ju inte meningen att trygghetssystemen ska gå med vinst. Det är heller inte meningen att de pengarna ska betala för skattesänkningar.

Ur led är tiden! Fredrik Reinfeldt gjorde ett märkligt uttalande igår om vilka det är som borde räknas när det gäller arbetslösheten. Frågan är om det finns andra som heller inte ska räknas in enligt honom i ett Sverige som blivit allt tuffare, hårdare och kallare…

Christian

Precis avslutat läsandet av enskilda handlingar till nämndens arbetsutskott och än en gång frågar jag mig om det finns tuffare uppdrag än att sitta i en socialnämnd. Visst var det tufft med strukturomvandlingar inom landstinget. Varje vårdcentral och sjukhus betydde liv eller död för en stad, även om det bara handlade om några mil längre resa. Aldrig reflekterade de över det faktum att väldigt många människor alltid har haft och kommer att ha betydligt längre resa till ett akutsjukhus än dem i Säffle och Kristinehamn som miste sitt, under den tiden jag var med och fattade beslut om det. Protesterna var många och de som protesterade desto fler, de samlades i kampen för något de hade, något de riskerade att mista, men tänkte sällan på vad de annars skulle mist om vi inte gjort de förändringar vi gjorde!

Under min tid som ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Karlstad förra mandatperioden tvingades jag också att genomföra besparingar. Detta för att regeringen i de svåra tiderna som inträffade, prioriterade skattesänkningar före stöd till kommuner och landsting. Men tack vare en bra verksamhet och personal, skapades också möjligheterna och förutsättningarna till reformer. Vi satsade på anhörigstödet, skapade Trygghetsboenden. Byggde nytt vårdboende och stärkte vår personals professionalitet genom att införa arbetskläder! Det fanns även pengar över till att skapa guldkant i tillvaron för både personal och för dem vi är till för.

Nu är vi mit uppe i budgettider i Karlstad. Önskemål är som alltid betydligt fler än någon politikers möjlighet att leva upp till och leverera. Det är då och nu som det handlar om prioriteringar. Visst vore det väl kul med tak över Tingvalla, men till vilken kostnad då? Den beryktade Solsidan är ju också roligt att prata och satsa på. Liksom det är att initiera utmaningsrätt, fastän vi vet att det kostar stora summor pengar, som inte gynnar medborgarna utan enbart enskilda näringsidkare. Till vilket pris är vi villiga att gå, enbart för att klättra i en rankinglista egentligen? Var det därför väljarna valde att lägga sin röst på oss?

Men tillbaka till min jour som jag har denna helg och till alla dem som samhället, politiken och medborgarna inte alltid ser. Kanske vill de inte se dem, eller så ser man helt enkelt inte problemet för att man inte vill se det. För det handlar om en baksida som ibland är så grym och fruktansvärd så man helst av allt hellre blundar!

Det handlar om barn som tvingas vara förälder åt sin egen mamma eller pappa. Det handlar om barn som utnyttjas, fysiskt och psykiskt av föräldrar som aldrig borde blivit just föräldrar. Men det handlar även om barn som utnyttjas, barn som aldrig ges rätten att vara barn och få en barndom att växa upp i. Det handlar om barn där en skola med för lite resurser ser problematiken, men förmår inte att stötta, för resurserna saknas! Regeringen med Major Björklund i spetsen kan prata sig varm om dessa barn och allt bra de vill göra för dem. Det handlar om en minister som heter Maria Larsson som säger att hon vill hjälpa dessa barn. Men i praktiken för de en politik som bara ger nya pålagor till kommunerna, men aldrig extra resurser. De nya pålagorna dränerar skolan från de resurserna de annars kunde satsat på dessa barn!

Det handlar om barn, som beskriver att de inte vill möta sina föräldrar, för de hade det inte bra hemma. De fick stryk, och de såg att föräldrarna bråkade. Det märktes att det var tufft hemma, sa en ung människa, läste jag. Det var bättre innan mamma blev utförsäkrad, då hade vi i alla fall råd med det nödvändigaste, sen blev det bara värre och värre. ”Jag älskar min mamma”, berättade en ung människa, men jag orkar inte att leva med henne längre, det är för jobbigt. Jag är ju bara 14, jag vill, kan och ska inte behöva ta ett sådant ansvar. De får ni ta, sade han!

Om det finns någon i detta land som inte tror att trafficking existerar i hela landet, ni har fel, den finns. Den finns även i en mellan stor stad som Karlstad. Det handlar om döttrar som säljs av fäder, den handlar om unga tjejer, svenska tjejer som säljer sig själva för att de mår dåligt, och söker något för att bekräfta så de kan må ännu sämre. Det handlar om unga tjejer som växt upp med tilliten till en vuxen, som sedan svikit dem genom att förgripa sig på dem.

Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på att utvecklingen i vårt land går fel. 10 % av dagens barn lämnar skolan utan behörighet att söka vidare till gymnasieskolan. 25 % av dagens unga är arbetslösa. Hundratusentals står utanför de gemensamma trygghetssystemen och tvingas leva i fattigdom. Barnfattigdomen har mer än fördubblats och den enda lösningen regeringen har är att sänka skatterna ännu mer. Som om de inte redan sänkts och vilket resultat har det givit!

Christian

Dagens SCB undersökning var knappast en munter läsning, 27,7 %! På internet har man sett en del kommentera det som, ”Ja det kunde varit värre”, värre för vem undrar jag?

För samtidigt som regeringen på område efter område har misslyckats så vänder inte opinionsläget för oss. Vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet, en katastrofal bostadspolitik, där få billiga lägenheter byggs om det nu ens byggs några lägenheter. En kvarts miljon står i bostadskön i landet Sverige som med miljonprogrammen under en socialdemokratisk regering byggde bort lortsverige. Vi har en arbetslöshet som inte minskar utan tvärtom ökar. Trots att regeringen sagt att jobben kommer först. Det så kallade utanförskapet som regeringen Reinfeldt skulle bryta har ökat och vem hör idag Reinfeldt och Anders Borg prata om utanförskapet. Den ekonomiska krisen slår hårt mot Sveriges kommuner och landsting, bara igår rapporterades det att MAS (Malmö akademiska sjukhus) skulle spara nästan en halv miljard! Och fler elever än tidigare slås ut för skolan saknar resurser att hjälpa. Den nya gymnasiereformen som regeringen hävdar ska bli billigare genom effektivitet, därför drar man inte statsbidrag. Sveriges Kommuner och Landsting, ser inte hur reformen kommer att bli billigare, men vann inget gehör hos regeringen, konsekvensen av detta, ytterligare besparingar i en offentlig sektor som redan drabbats hårt av jobbkrisen och uteblivna skatteintäkter.

Utförsäkringarna fortsätter, för i landet Sverige är man inte för sjuk för att jobba efter ett visst antal dagar. Konsekvensen av detta, tragedier för enskilda, dess familjer och anhöriga och ökade kostnader för försörjningsstöd i landets kommuner då de tvingas till socialkontoret för sin överlevnad. Bara i Karlstad handlar det om 16 miljoner kronor årligen!

Fas 3, denna så beryktade åtgärd, där arbetsförmågan inte värderas efter det arbete du utför utan för hur många arbetsgivaren tar emot, för något extra för att du jobbar gratis, det ska du inte få, däremot ska arbetsgivaren få 5 000 kr per månad för varje gratiskraft man tar emot.

Barnfattigdomen har fördubblats sedan regeringen Reinfeldt startade sitt arbete. Fast det är klart, vissa moderater vill inte ens erkänna att den finns.

Kriget mot fackföreningsrörelsen som alltid funnits från högerns sida fortsätter, fast med en annan retorik än tidigare. Resultat med den nya retoriken, hundratusentals tror sig inte längre ja ett behov av vare sig facket eller försäkringen, vi kallar a-kassa. Konsekvens, försvagad fackföreningsrörelse ger arbetsgivaren starkare kraft att säga nej vid avtalsförhandlingar vem drabbar det i slutändan. Vem kan ärligt påstå att man arbetar i en bransch där man aldrig riskerar att bli arbetslös? Konskevens, ökade kostnader på landets socialkontor, bara i Karlstad, kommer 5 % av dem som idag har försörjningsstöd från a-kassan!

Listan kan göras lång, tyvärr alltför lång. Men frågan om våra opinionssiffror kvarstår. Saknar vi socialdemokrater en politik för de olika sakområdena, svar nej, det har. Är den populistisk, dvs inte finansierad? Svar nej, det är den också. Vi säger nej till andra områden, där regeringen prioriterar, exempelvis sänkningen av krogmomsen.

Så vad beror det på då? Ja svaret på den frågan kan ju inte bli någon annan, än det som SSU:s ordförande idag skriver om i Aftonbladet här. Inre stridigheter leder till att vår politik blir otydlig. Den döljs i skuggan av de artiklar dessa inre stridigheter ger, men stridigheterna skapar också en otydlighet, där vissa inte vågar, för man vet ju inte vem som är ens ”chef” i morgon. Men samtidigt skapar stridigheter en arena för vissa i vårt parti att uttala sig i frågor, de kanske borde tagit sig en funderare kring en gång till innan de gick ut i media.

Det är dags att sluta leden, fokusera på vår politik, möt väljarna, medborgarna och de som vill bli medborgare i vårt land. Beskriv hur vi vill att Sverige ska vara och varför vi inte gillar det vi idag ser. Beskriv hur vi steg för steg byggde upp ett välfärdsland som få i världen sett. Men beskriv också att det skedde inte över en natt och det skedde inte i politisk enighet. Högerkrafterna motarbetade varje viktig reform som gjorde Sverige till det land flera av oss växte upp i, men som dagens unga bara kan lära känna i historieböckerna. Gör det, och dagens unga kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och dagens äldre kommer inte att välja Reinfeldt, gör det och den arbetsföra delen av befolkningen kommer inte att välja Reinfeldt, för de vill ha ett jobb för att trygga sin ålderdom, men också för att jobben ger skatterna som skapar välfärden för deras barn och deras egna föräldrar!

Christian

 

Vår barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) vill inte prata om barnfattigdom. Hon tycker det är bättre att tala om föräldrar som är fattiga då. Ja men det underlättar säkert livet för de 220 000 barnen i Sverige som de facto lever i dessa ekonomiskt utsatta familjer om även du liksom övriga i regeringen inte vill se att de också finns, du som dessutom är högste ansvarige minister! Du kan tex läsa om Viking här, som inget hellre önskar sig att kunna få spela fotboll!

Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet skriver här om varför barnfattigdomen ökat i vårt land. Enkelt så kan problematiken stavas, felaktig familjepolitik och försämrade trygghetssystem. Till detta kan också läggas en misslyckad arbetsmarknadspolitik som gjort det svårare för många att återinträda på arbetsmarknaden. Regeringens devis har länge varit att sjuka, låtsas vara sjuka. Kastar vi ut dem från sjukförsäkringen så kommer de snart att börja jobba. Men hur ska vi hantera dem som är arbetslösa, men inte fanns i sjukförsäkringssystemet då, jo, de väljer vi att piska in på arbetsmarknaden genom att föreslå lägre löner, det föreslog Maud Olofsson (C). Problemet är att vare sig dessa eller andra försämringar har fungerat, de har däremot ytterligare spätt på barnfattigdomen. Människor drömmer inte om att inte ha ett jobb att gå till, de drömmer inte om att inte kunna ge sina barn de bästa förutsättningarna som finns. Och med den utgångspunkten så kan man inte piska människor till att få ett jobb, det behövs andra åtgärder.

Lena Sommestad (S) professor i ekonomisk historia, tidigare bland annat chef för Institutet för Framtidsstudier (1998-2002) och miljöminister (2002-2006), skriver i en debattartikel i GP om barnfattigdomen, läs den här!

Sveriges television rapporterar om de 400 000 barnen som inte kan åka på semester här, fastän sommarlovet är här.

Regeringen spär ytterligare på situationen genom de försämringar som nu sker i och med den nya gymnasiereformen. Varför skulle inte en elev som väljer en praktisk utbildning, senare också kanske vilja studera vidare? Till hösten ges inte de den möjligheten och därmed försämras deras chanser på arbetsmarknaden. Regeringen tycks anse att vissa i vårt land inte ska ha tillträde till vissa jobb, utan de ska vara förbehållna andra. Vem tror idag, att den som väljer gymnasieprogram, gör det i en tro och ens en egen vilja till att senare jobba med det hela livet. Ser ni inte själva vad fel det blir. Det är betydligt bättre att ge alla en bra start när de ska ut i vuxenlivet än att senare konstatera att de inte har de förutsättningar som finns senare i livet att byta yrke om de oavsett anledning behöver det.

Gör om och gör rätt och se konsekvenserna av en politik som inte lyckats. Våga lyfta på skygglapparna och våga också erkänna att allt kanske inte nu i efterhand varit så klokt. Sluta hyckla om barnfattigdomen, sluta hyckla om utförsäkringarna, sluta hyckla om Fas 3 och sluta prata om dessa ständiga jobbskatteavdrag! Det femte till en kostnad av 15 miljarder kronor, när vi redan sänkt inkomstskatterna med 80 miljarder redan via de tidigare 4 jobbskatteavdragen.

Det är självfallet så att mer resurser till det offentliga skulle innebära att klyftorna i vårt land kan minska. De fattiga barnen som fördubblats i antal skulle kunna ges helt andra förutsättningar under sin uppväxt. De med funktionsnedsättningar skulle få det lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. Bostadslösa lättare kunna erbjudas en bostad och social utslagning och missbruk minska i vårt land. Även om det är svårare att sätta kronor och ören på vad det skulle innebära ekonomiskt i form av minskade kostnader framöver så är det en vinst för samhället att arbeta förebyggande. Prislappen för vad det innebär för en enskild människa att bli sedd och bekräftad är omöjlig att räkna ut. Men i ett samhälle där klyftorna ökar, där fattigdom sprider ut sig, missbruket ökar och yngre människor testar droger istället för alkohol, där kommer prislappen så småningom.

Ett annat Sverige är möjligt!

 

Christian

Idag är det inte enbart de som tar studenten som har anledning att fira. Det har även vi som anser att Fas 3 är den absolut sämsta tänkbara arbetsmarknadsåtgärd som finns i vårt land. Ett system som utnyttjats av arbetsgivare och som varit och är förnedrande för de som tvingats ut i det i vetskapen om att deras arbetsinsats inte värderas alls, samtidigt som den som tar emot dem fått 5 000 kr i månaden för detta!

Men samtidigt som många gläds idag. Det ser man på statusrader på Facebook, man ser det i bloggar och på twitterinlägg, samtidigt kanske vi måste påminna oss om Winston Churchills bevingade ord, Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Tyvärr innebär inte riksdagens beslut idag att de 26 000 människor som idag befinner sig i denna moderna form av slaveri ett slut. Tyvärr kan maktens arrogans visa sig från regeringshåll i form av att välja att dra ut på tiden. Till Sveriges Radio säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) så här! Mer om detta kan du läsa om i Aftonbladet här!

Nu är det absolut inte min avsikt med detta blogginlägg, att på något sätt unna de, som liksom jag själv hatar systemet med Fas 3, en stund att fira dagens beslut i Riksdagen. Nej min avsikt med inlägget är att klart och tydligt understryka vikten av att fortsätta ta fighten. Att trycka på och visa dem i maktens korridorer att de inte kan förhala denna fråga genom att dra den i långbänk. Alltför många gånger har regeringen gjort det när det gäller utförsäkringarna. De sjuka som av regeringen klassats som arbetsföra trots att de omöjligt kan stå till arbetsmarknadens förfogande har gång efter gång fått höra från ansvarig minister, att det kanske blev fel och vi ska se över detta. Utan att något har hänt! I den frågan har dessutom kyrkan engagerat sig starkt i form av Påskuppropet och nu Solrosuppropet!

Låt inte Fas 3, bli samma långbänk som utförsäkringarna blivit för denna regering. En regering som väljer att blunda när andra ser. En regering som väljer att förhala, när andra vill genomföra. Det är inte en regering för hela svenska folket, det är en regering för de som tror att  de aldrig riskerar att hamna i sjukdom, få en arbetsskada eller som unga behöver extra hjälp i skolan! Det är en regering för dem som hellre ser sin plånbok bli fylld än att Viking kan spela fotboll. Det är en regering som i brist på visioner om hur klyftorna ska minska och om ett Sverige för alla lanserar nya jobbskatteavdrag samtidigt som de beklagar när det offentligas resurser inte räcker till….

Avslutningsvis ett stort grattis till alla er studenter som firade idag. Tidigare i stan åkte ett ”studentflak” runt med texten ”22.00 fullt ös, 03.00 medvetslös, 07.00  arbetslös” Välkommen till Reinfeldts Sverige!

Ett annat Sverige är möjligt!

 

Christian

Sedan kungens senaste fadäs går det inte en dag utan att medier fylls med alltifrån rojalisterna som trogen in i sin död svär konungen sin lydnad som om om tiden inte bara stått stilla, utan även backat flera hundra år. Samtidigt stärkta av den ofrivillige monarkens fadäser skyndar sig republikaner och hoppas kunna bryta ny mark för sin tro. Men varför måste det vara just mellan dessa två statsskick som diskussionen ska föras?

Kravet på monarkins avskaffande och republikens införande har funnits i partiboken väldigt länge. Den skrevs i en tid där det var ett i allra högsta grad rimligt krav. Där den besuttne på sina höga hästar såg ned på dem som genom sitt arbete skapade välståndet för det fåtal som tog del av det och som efter den tidens lagar också var de enda som fick vara med i styret av Sverige. Då var riksdagen inte direkt representativ då de flesta inte fick rösta till de två kamrarna vi hade. Annat är det idag, alla medborgare över 18 har rösträtten, tyvärr är det inte alla som nyttjar den och tyvärr anser en stor andel av de unga att demokratin kan säljas ut, enligt en studie som presenterades idag, läs mer om den här!

Men, nu svävade jag iväg en aning, i vanlig ordning. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är jag inte rojalist. Det är en förlegad kvarleva att vi med skattemedel ska finansiera en familj bara för att de fått titeln kung, drottning, prins eller prinsessa framför sina namn. Kan tänka mig, både en och två och till och med 3 andra saker jag hellre lägger pengarna på. Fast det handlar inte framförallt om pengarna, utan principen. En del vill ”privatisera” kungahuset för att på så sätt finansiera det. Jag är tämligen övertygad om att kungafamiljen inte skulle ha några problem med att dra in sponsorpengar som vida överstiger apanaget till dem. Men inte heller det är väl en tilltalande tanke att vi ska ha ett kungahus som säljer sig till högstbjudande :P Det är ju inte heller så att han får till det riktigt i de medier han idag framträder i.

I dagens Värmlands Folkblad skriver Sven-Gösta Signell, tidigare riksdagsledamot om sin syn på detta och den delar jag. Läs den här!

Samtidigt så måste frågan också väckas om alternativet är republik. Tveksam till om det verkligen blir bättre. Vilka kommer att kandidera, jo avdankade politiker och gamla kändisar. Dokusåpa here we come. Det kommer också att påverka hela maktbalansen mellan riksdag, regering och presidenten. En president måste ju ha haft uppfattningar i en rad politiska frågor, vilket vår monark säkert också har, men han ska tiga enligt överenskommelser. När han inte gör det så blir det med rätta bannor från de folkvalda. I en diskussion om monarkins avskaffande måste även dessa frågor klargöras, ska vi ha en president som övertar monarkens uppdrag, ja då kan vi lika gärna låta talmannen i riksdagen överta uppgifterna. Och om, vi ska ha republik, ska den fd kronprinsessan få kandidera och vad händer om hon vinner. Förr när man avskaffade monarker så dödades de, eller flydde ut ur landet. Känns inte bra den tanken alltså. Fast å andra sidan kan vi förändra regeringsformen och inrätta ett presidentskap värt namnet. Men frågan jag då ställer mig är om inte det är mer demokratiskt att ha ett starkt parlamentet istället för en president som beroende på vilka frågor som är på tapeten och efter ett antal ofinansierade löften plockat tillräckligt med politiska poäng för att bli vald. Det skulle också kräva extremt mycket arbete och förmodligen skulle en folkomröstning få avgöra frågan. Lycka till med den folkbildningskampanjen så att alla de facto är medvetna om det val de gör. För övrigt är risken stor att folket inte vill avskaffa monarkin, och då är allt arbete nedlagt i onödan. Raset efter intervjun som medierna skriver om visar ändå på att monarkin har stöd av 68 % av folket, läs mer på Aftonbladet  här! Eller i Dagens Nyheter här!

Vem vill slåss mot väderkvarnar när det finns andra nog så viktiga samhällsfrågor att ta itu med såsom:

- Barnfattigdomen

- Flyktingkatastrofen i Nordafrika

- Ungdomsarbetslösheten

- Sverigedemokraternas frammarsch

- Läget i den svenska skolan

- Fas 3

- Utförsäkringarna

 

Lite tips i all välmening på andra relevanta frågor i vårt samhälle och där sannolikheten att lyckas i sin uppgift är lite större än monarkins avskaffande ;-)

 

Christian

Aftonbladet har de senaste månaderna haft flera bra artikelserier som beskriver hur läget i den svenska skolan är. Vilka stora vinstsummor som de som vill nyttja ett alltför slappt system kan välja att plocka ur skolan och därmed minska på resurserna till eleverna. Samtidigt så gör skolminister Jan Björklund (FP) ingenting! Eller förresten, det gör han ju visst, han lägger nya pålagor till kommunerna men skickar inte med några nya pengar för detta, utan bara nya kostnader för kommunerna att hantera i en redan besvärlig situation.

I torsdags hade vi kommunfullmäktige i Karlstad, vi styrs numera av en blågrön majoritet, men av och till så syns det att miljöpartiet inte alltid delar de blåas uppfattning. En av deras företrädare var uppe och kritiserade just skolminister Jan Björklund, men folkpartiets partisekreterare Nina Larsson, satt tyst i sin stol. Frågan är om hon inte bet av sig tungan över att inte kunna försvara partiets skollinje som de anser vara just folkpartiets paradgren från attacken från en miljöpartist som här i kommunen tillika är koalitionspartner.

Fast det var inte det jag tänkt att inlägget skulle handla om. För en annan bra artikelserie som Aftonbladet just nu håller på med är Barnfattigbloggen, kolla in den här!  Här beskriver barn, ungdomar och föräldrar sin egen situation över att inte få pengarna att räcka till. Här beskriver även andra som kommer i kontakt med dessa, den frustration, vanmakt och sorg över att inte kunna ha råd, med sådant som ändå får anses som till stora delar självklara saker. Vad kostar skolavslutningen, pengarna till lärarens blomma och ska min son få börja en ny klass ännu en gång till hösten och inte ha någon historia från sommarlovet att berätt om, för vi hade inte råd? Ska någon 13 åring i vårt land gå fram till sin mamma med veckopengen och säga att den behövs bättre till mjölk!

Tyvärr kan man även på Barnfattigbloggen, läsa om de barn som försöker ta ett ekonomiskt ansvar de som barn givetvis inte ska behöva ta. När ska dessa barn ges möjligheten att vara barn. Vi Socialdemokrater kommer oavsett om vi är i opposition eller i styrande ställning alltid värna de mest utsatta, de med de största behoven. Även om dessa grupper kanske inte är de röststarkaste så förtjänar de att ges förutsättningarna till en bra barndom och goda uppväxtvillkor. Konsekvenserna av att välja att inte se de behoven som finns kommer ofta i form av ett ökat antal människor i utanförskap. Trots regeringen Reibnfeldts löften om att minska ”Det stora utanförskapet” så har det ökat sedan hans regering tillträdde! Att satsa på barnen och de unga i vårt samhälle kan aldrig vara fel. Även om det är omöjligt att räkna ut vad vinsterna med detta medför så vet vi ju däremot vilka konsekvenser missbruk och ökad kriminalitet får, både i mänskligt lidande men också i kostnader. Att tidigt i livet ge stöd och hjälp till barn och deras familjer innebär med all sannolikhet att fler ges bättre förutsättningar och riskerar inte att hamna i ”fel grupper”.

Exemplena på den klyfta som bara blir större och större med den förda regeringspolitiken blir bara fler. Vi har haft utförsäkringarna, vi har haft de sänkta ersättningsnivåerna och vi har haft Fas 3. Men vi har även sett en barnfattigdom fördubblas, förslag från ministrar om sänkta inglångslöner för kommunanställda, ja det var Anders Borg (M). Maud Olofsson (C) vill se sänkta löner för invandrarkvinnor. Ett förslag som för överigt moderaternas tankesmedja Timbro idag pratar om i en artikel i Aftonbladet idag.

Vi är ett av världens rikaste länder, ska det behöva vara så här?

Är det femte jobbskatteavdraget viktigare?

Hur länge till orkar ni som röstar med plånboken blunda för det som sker. Kan något barn skyllas för sina uppväxtvillkor och om inte, varför ska de inte ges det då?

 

Christian